Helg

Annonsen laddas.

Berättelsen om min helg behöver egentligen bara en enda bild.

Denna.

På bilden ligger jag avsvimmad efter att ha rensat gossarnas rum. Det tog hela helgen, och bara ett rum är färdigt. Det enda som har hänt med rum två är att renset från rum ett har flyttats dit.

På lördagsförmiddagen dansade vi ut granen. En av de stora fördelarna med att ha fyra barn: vi kan dansa runt en gran. Det var tillexempel väldigt svårt att få till när det bara var vi och en nyfödd bebis.

Historien om tavlan fortsätter, som ni kan notera i bakgrunden.

Jag har nu hängt den alldeles för högt upp, dessutom är den upp och ner. Ta det, samhället!

På lördagskvällen var vi bjudna till Jasmina och Mårten och deras artsy fartsy lägenhet.

Kofta från Heart of Lovikka, klänning från & Other Stories.

Stora rum i fil, barnen känns så långt borta som en mil. Amen.

Detta är bara ett litet litet utsnitt av vad jag hade att kämpa med. Vet ni vad jag gjorde? Sorterade legot.

Jag skriver det igen, kursivt: Sorterade legot.

Men titta så himla städat det är nu. Och resten av huset ser ut som skit. Dominoeffekten damer, dominoeffekten.

På söndagseftermiddagen tyckte jag att Joachim var lite väl lång i ansiktet så jag fixade barnvakt och bokade biobiljetter. (Om jag inte visste bättre skulle jag tro att han var sur för att jag hade städat hela helgen. Herregud, så JOBBIGT FÖR HONOM)

Jaja, nu är hjärtat omhändertaget med dinner and a movie.

Vi såg Passengers. Den var halvbra ibland och dålig så att man skrattade andra gånger.

P.S. Min frisyr var tydligen så vidrigt ful att Elin var tvungen att ta en bild och skicka till Jasmina.

Tänk, jag gör allas liv lite bättre.

 

Elin och jag

Annonsen laddas.

är tillbaka med ett nytt avsnitt av vår älskade podd. 


Lyssna HÄR

Nu: PÅ DET JÄVLA SPÅRET.

NI KAN NÄSTAN INTE TRO ATT DET ÄR SANT! FREDAGSHUS ÄR TILLBAKA!

Som jag har saknat dem!

Annonsen laddas.

Visst har ni längtat?

Se vad jag sprang på i Mölndal.

Ett utsökt radhus från 1957.

Högt i tak, stora fönster och en sockerbitseldstad. Vad mer behöver en människa för sin omedelbara överlevnad.

U-kök med fönster i mitten och så kakel som kryper långt upp på vägen. Det är grejer det.

Vad tycker vi om svårmöblerade övre hallar som är snyggt möblerade. Bra jobbat! tycker vi.

Vilsamt i Vasastan där allt handlar om bruna detaljer.

fredagshus6

Hur ofta jag drömmer om sliding doors i glas in till köket? Bara varje dag.

fredagshus5

Köksluckor som biskvier, försiktigt neddoppade i ett bad av mahogny.

fredagshus4

Vet ni vad jag vill göra? Jag vill lägga mig naken på det här golvet och åla fram till slutväggen i trä och slicka på den. Varsågoda för bilden.

Vidare söderut, till Limhamn, Malmö.

Byggt med varsam hand 1968.

fredagshus3

Jättemycket tegel för priset!

fredagshus1

Sällan sett, men likväl jätterätt: badrum klätt i trä.

fredagshus2

Joachim, vad gör du med din tid? JAG VILL HA DET SÅ HÄR.

Men alltså natten

Annonsen laddas.

För att vara en familj där yngsta barnet är fyra år så är våra nätter kusligt lika de man upplevde under bebisåren. Vilket stök och bök med nattvandrare som snubblar över varandra i korridoren.

Vaknade även i morse i fyraåringens säng.

Om jag ska likna natten vid en maträtt, varför inte, så var den en hasselbackspotatis. Nattguden plockade upp de mörka timmarna, la dem i en träslev och skaaar med precision vågräta snitt genom REM och dröm.

Klockan 0:15 försökte jag somna om med hjälp av pod om mord.

Klockan 03:11 gick jag på toaletten. Som en farbror missinassen.

Klockan 04:15 var ögonen klarvakna och jag funderade på att näthandla en jacka. Avbröt.

Klockan 05:01 lyssnade jag på mer mord.

Klockan. Ni fattar.

När de andra människorna i familjen gick upp runt sju ville jag vara singel i city under mitt varma täcke.

Var sover mamman?

Här.

Jag vet att vi borde köpa ett täcke till honom. Men som med många andra saker tänker jag: det finns i huset!

Vi har 250 kvadratmeter fyllt av bråte, självklart finns det lakan och täcken och kuddar.

Men vi har inte sex vuxenuppsättningar.

 

Åka och köpa täcke. Det är det tråkigaste jag hört sedan Joachim sa att han skulle åka och köpa några säckar pellets.

Outfit och sängen och doften

Annonsen laddas.

Dagens ”Jag har skrivit två sidor bok OMG RING PRESSEN”-outfit.

Tröja Massimo Dutti (arvegods), kjol Happy Holly, stövlar Blankens, halsband Vulkan. 

Det kanske inte syns på bilden, men idag är jag trött på grund av repetitivt störd sömn som slutade med två desperata timmars slutsömn i fyraåringens säng. Hur kan det komma sig, undrar jag, att när jag delar en 160-centimetersäng med Joachim så har jag jättemycket plats, men när jag sover ensam i en 80-centimetersäng så är det som att vila på en knivsegg?

LIKSOM DET BORDE JU VARA SAMMA SAK.

Som att orka äta upp två bananhalvor men vara på tok för mätt för att få i sig en hel banan.

Jag förstår inte!

Kan en fysikprofessor svara mig?

Är detta fysik?

Finns det sängprofessorer?

Och en annan sak, medan jag har er på tråden:

När jag lämnar på förskolan så händer det ofta att jag möts av en särskild doft när jag rundar hörnet av den länga som rymmer mitt barns dörr.

Det är den där väldigt specifika doften som förbryllar och som man aldrig kan vara riktigt säker på är dillkött eller…någonting annat.

Jag ska klara klartext. Alla som har hämtat eller lämnat eller arbetat på en förskola vet att den doften som ibland rör sig i utomhusluften intill byggnaden luktar på ett sådan sätt att den luktar exakt lika mycket kött som den luktar bajs.

Det här köttbajsmysteriet har jag aldrig upplevt någon annanstans i samhället.

Vad gör de med köttet?

Vad gör de med bajset?

Kan en köttbajsprofessor svara mig?