Malin Wollin

Mens

Apoteksgruppen

Mens.

Meeens.

MENS.

Ingen har smusslat mer med sin mens än jag. Det är kontrollerat och bevisat och fastslaget. Du kanske tror att du har smusslat. Det kan du ju tro. 

Jag har aldrig haft problem med smärta och illamående. Men mängden. När du tänker på ett vattenfall så kanske du tänker på en dröm i tropikerna där du hånglar med Ryan Gosling till ljudet av färgglada fåglars vackra sång i träden.

Grattis.

Vi har alla våra ok att bära. Ryan Gosling sin skönhet, vi kvinnor vår mens.

Vi blöder och vi har ont och vi blir hindrade i vår vardag.

Skam.

Utan mens inga nya barn, inget nytt liv.

Ändå skam. (Lyssna på Liv Strömqvists Sommar 2013 om mens)

Och skäms och pinsamt och skräcken för att blöda igenom tusen lager av allt du kan klämma ihop mellan ljumskarna.

För en vecka sedan skulle jag omslagsfotograferas.

Snälla, snälla låt det inte vara DEN dagen. Ni vet den dagen när all mens kommer inom loppet av ett par timmar.

Men jo. All mens kom den förmiddagen.

Jag gick på toaletten var tionde minut. Fotograf, stylist och makeupartist står en dörr bort med kläder och penslar och kamera och svindyr studiotid medan jag plöjer mig igenom de största tampongerna som marknaden erbjuder. (Hej hej stock efter hundraårigt träd)

Det är så jobbigt. Fortfarande. Trots att jag är så väldigt vuxen. Det är inte jobbigt socialt längre. Jag berättade för teamet att jag höll på att blöda ihjäl och alla backade och kände medlidande och förstod. Men det fysiska. Det kommer vi inte ifrån hur okej vi än blir med vår mens.

Och som jag gick in där på den lilla toaletten för tionde gången så tänkte jag på alla kvinnor som måste klara detta utan vatten. På flykt. Utan mensskydd, utan toaletter. De som inte kan lägga sina blodiga underkläder ”i kallt vatten för att lösa upp fläcken och sedan köra dem i en vit 60-maskin med parfymfritt tvättmedel”

Detta skriver jag om idag därför att jag vill uppmärksamma Projekt Flicka som drivs av FN-förbundet och bland annat stöds av Apoteksgruppen genom sin kampanj ”Hej! Vi har mens”

Kampanjen arbetar för att motverka könsstympning och barnäktenskap. Syftet är att arbeta för att flickor och kvinnor ska kunna leva ett smärtfritt liv utan komplikationer när de urinerar, får mens, har sex och ska föda barn.

 

 

 

mens

För att samla in pengar till projektet säljer Apoteksgruppen tampongerna Mens för 20 kronor där 10 kronor går till projekt Flicka. Tanken är också att avdramatisera mensen eftersom många fortfarande smusslar med sin mens och har svårt att prata om mens som något naturligt.
Jag älskar att tampongerna heter Mens och att asken är röd. Jag älskar också att man i en och samma kampanj kan lyfta flera frågor, både flickors utsatta situation i världen och tabut kring mens för kvinnor överallt.

 

Kommentera - 8 kommentarer
Föregående artikel Bakifrån gånger…

Bakifrån gånger tre

Nu söker jag medhåll.

Det svåraste i garderobsväg är finvardag. Har jag rätt eller har jag rätt?

Att hitta festklänningar=lätt. (bortsett från högtidsdräktsklänningar till promovering i stadshuset)

Att hitta hemmavardagskläder= extremt lätt.

Men att hitta det som är till för mittemellan= helt omöjligt.

Så när jag hittar finvardag köper jag utan att blinka. Och sedan har jag de plaggen i alla mina dagar tills jag dör, amen.

Som den här klänningen från Just Female som jag köpte häromdagen.

Fin längd, bra kvalitet, underbart fall. Och djup i ryggen!

I love you dress.

 

Kommentera - 3 kommentarer
Nästa artikeln Mens
Föregående artikel Hår!

Hår!

”På tal om livets väsentligheter…

Tänkte klippa av mitt långa hår. Snälla, tips på korta, kvinnliga frisyrer. Gillar inte lugg. ;) Tusen tack!”

Svar: Livets väsentligheter har olika allvarlighetsgrad. Frisyrval må vara en trea på en hundragradig skala, men en väsentlighet är det likafullt.

Nu ska ni få inspiration så att ni kräks!

Ni kommer vilja stoppa huvudet i toalettstolen och spola!

Let’s go!

Vänd inte andra kinden till, vänd den här frisyren till. Sedan blir allt bra.

Kombinationen av frisyr, hållning och tröja får mig att drömma om ett fönster i Paris där jag sitter uppkrupen med en kopp te och väntar på min dejt som jag träffade när jag pluggade på biblioteket. Det regnade för övrigt den dagen.

Min syster sitter bredvid mig och jobbar och när hon får syn på den här bilden säger hon följande:

”Åh herregud!”

”Jag vet! Så varför vill du inte att jag ska klippa mig såhär?”

”Jag menade hennes ansikte, att hon är så vacker”

”Ja?”

”Du är också vacker, men…”

”Ja?”

”Alltså din näsa”

”Ja?”

”Om du klipper dig så kort”

Vi lämnar diskussionen där, ingenting mer behöver sägas.

Jag känner hat mot Michelle Williams och hennes näsa som bara är två små svarta näsborreprickar, SOM I EN MANGASERIE. Sluta näs-shama mig. 

Äsch, jag ska bara köpa en coffee table bok på ett pittoreskt utomhusantikvariat, det är väl ingenting.

 

Vad har du att vara sur över? Du har hela livet framför dig, du har en vågig bob, en mysig tröja, en vacker balkong och har lånat din snygga killes jeans. Sluta pluta.

Jag avskyr när man pratar om kvinnor som väsen. Men Emma Watson, alltså vilket VÄSEN.

Audrey Hepburns barnbarn är inte det här.

Men väl det här:

emmakathleenferrer

Michelle igen. Alltid denna Michelle.

Slutligen, såhär klippte sig min äldsta dotter för ett par dagar sedan. Åh!

 

Kommentera - 1 kommentar
Nästa artikeln Bakifrån gånger…
Föregående artikel Den första skold…

Den första skoldagen

Första klass. Gluggarna, den sticksiga tröjan, den knöliga skjortkragen, manchesterbyxorna, den locktångade luggen med synlig virvel.

Lycklig över att vara sju år och gå i ettan och ha ett rum med en My little pony-hylla och rosa gardiner.

 

Att gå i skolan, en sådan självklarhet. En oinskränkt rättighet för mig och mina barn. Och en omöjlighet för så många andra.

På grund av krig och naturkatastrofer får 37 miljoner barn inte börja skolan.

I morse stod jag och släppte iväg dem, en efter en. Genom den där öppningen i häcken försvinner de tills det bara är jag och en sömndrucken treåring kvar.


Jag tänker på alla barn som inte får vara med om det här. Alla mammor som inte får vinka hej då till sina barn och önska dem en bra dag. (Jag påminde mina barn om detta innan de gick, eftersom skuld är en drivkraft så god som någon)

Unicef arbetar för alla dessa barn varje dag och behöver vår hjälp.

Swisha 100 kronor till 123 90200 17 för bättre möjligheter för fler barn.

Ni får gärna sprida blogginlägget.

 

 

 

Kommentera
Nästa artikeln Hår!
Föregående artikel Tillit satt på p…

Tillit satt på prov

Jag lever under svår press och stress.

I slutet av september ska jag vara min väns sällskap vid hennes promovering i stadshuset.

Klädkoden är högtidsdräkt.

Det är ingen svår sak egentligen, man ska bara tänka på:

”Utformning och färg

  • En golvlång klänning eller kjol med separat överdel.
  • Det är stor frihet i utformningen som gäller, men det ska synas att det här är festkläder!
  • Den får vara urringad så mycket som det anses anständigt.
  • Stor frihet i modellen, viktigast är golvlång och festbetonad.
  • Alltid extra fin, gärna vid (inget krav) och glittrig festklänning.
  • Alla material som kan ses som festliga och glittrande fungerar.
  • Färgen är valfri, lika med mönster. Kan vara slät.
  • Vid svart eller vit färg, bryt med annan färg på en top eller kjol.
  • Frack- balklänningen kan vara både med eller utan ärm eller hög hals.
  • Bärs den den ärmlös vid bröllop ska axlarna skylas i kyrkan.
  • Den formellt korrekta kvinnan bär strumpor till klänningen året om.
  • En hembygdsdräkt eller folkdräkt kan ersätta frack- eller balklänning
  • Detsamma gäller plagg av religiös karaktär, ingen kan kräva att de ska tas av vid en fest.

Undvik

  • Undvik korta handskar, det är fel.
  • Använd inte långbyxor (i mycket speciella fall kan en mycket fin festbyxa användas).
  • Frack- eller balklänning är kvällsklädsel och passar inte vid förmiddagsbröllop, då bärs mörk kostymklänning.
  • Ringar som bärs utanpå handskar är fel.
  • Kvinnor bär inte manlig frack.
  • Långbyxor är väldigt tveksamt. Endast i undantagsfall och de ska vara mycket festliga <i<(det blir=”" lätt=”" fel)<=”" i=”">.
  • Ej helsvart klänning (sorgklädsel) eller helvitt (som gäst) vid bröllop.
  • En icke golvlång modell är direkt fel.
  • Inga grova material, som jeanstyg eller ylle.
  • Bomullstyg passar inte till frackklänning.

Tillbehör

  • Det ska vara festskor och en kuvertväska av glittrig variant.
  • Klassiskt var det infärgade sidenskor i klänningens färg. Rätt idag också, men beställningsvara och inget krav.
  • Guld- silver, som hela pumps eller sandaletter är lika korrekt.
  • Långa handskar passar endast till en frackklänning med kort- eller utan ärm. Krävs inte.
  • Ett litet elegant armbandsur, eller armband kan bäras utanpå handsken.
  • Väskan ska vara liten och väldigt elegant. Siden, sammet, gyllene eller brokad. Med eller utan axelrem.
  • Alla smycken passar, utom keramik eller av läder. Allt glittrigt passar, äkta eller oäkta!
  • Frisyren är fri. Kan prydas med diadem, pärlor, blommor etc.
  • Du bestämmer själv om och hur du vill sminka dig.
  • En aftonkappa hade kvinnan förr, med sidenfoder som var mjukt mot klänningen. Idag går det bra med en schal.”

Ett par småtips från Etikettdoktorn bara.

Jag letar och letar och plöjer och lyfter PÅ VARJE STEN. Men det går inte så bra. Det går helt jättedåligt.

På H&M Trend hittade jag den här specialaren och skickade en bild till Jasmina.

 

Svaret:

”Nej, inte den till promoveringen! Är detta ett test? Om jag säger ”ja, underbar” så kommer du aldrig lita på mig igen”

Ett stillsamt ”Nej” hade räckt.

Jakten går vidare.

 

 

Kommentera - 9 kommentarer
Nästa artikeln Den första skold…
Föregående artikel FREDAGSHUUUUUS!…