Flytta hit! Eller någon annanstans.

 

”Hej Malin,
jag behöver hjälp med en genuint VIKTIG grej. Inte mode-tips. Behöver LIVSPERSPEKTIV. Alltså: Du är ju typ den enda ”kända” personen i Sverige som inte bor i Stockholm. Kan du vara snäll och sjunga småstadens lov? Kan du vara snäll och motivera för mig VARFÖR det är en jättebra idé att flytta med barn och utländsk man till en liten stad i Sverige? Jag står nämligen i stånd att göra just detta. Byta häftig internationell storstad mot småstad i Sverige. Och jag vill ju det. Men behöver ändå inspiration. Lite energi. Det finns ju dom som tycker man är dum i huvet som frivilligt väljer att flytta tillbaka från där man kommer ifrån. Men visst är det häftigare att låta sina barn växa upp i liten stad nära skog och hav och släkt? Visst? Eller?
Tack.”

Svar: Att hata sin hemstad och svära att man aldrig ska bo i fucking jävla kuk-Åmål hör ungdomsåren till. Såhär känner jag inför vuxna människor som fortsätter att hata en stad och anser att bara losers bor kvar/vänder hem: Väx upp snälla nån.

När jag var femton var min inställning till att bo i Kalmar: HAHA fy fan, hellre *insert valfria typer av dödsscenarier samt orimliga saker uppkörda i rumpan*

Men runt tjugo, ensam och olycklig i Stockholm, bestämde jag mig för att flytta tillbaka till Kalmar. Inom ett år hade jag kommit in på min drömutbildning, träffat Joachim och blivit gravid.

Ibland tänker jag att vi kanske borde flytta till Stockholm eftersom det skulle vara mycket bättre för min karriär. Sedan tänker jag på den där kön till lekrummet på Kulturhuset och då vill jag såga av mina ben så att jag säkert blir kvar i Kalmar.

I Kalmar har vi nära till allt, inte minst våra egna barndomsminnen och alla platser. Vi har nära till skola, affär och centrum. Men vi har också nära till skogen och havet och våra egna föräldrar.

Läs den här texten och må lite bättre inför ditt val.

Och du, om du ångrar dig kan ni alltid flytta tillbaka. Du är inte Kristina från Duvemåla, flyttbilen är inte en båt, vägen är inte Atlanten och du behöver inte  ta ut din arvslott i gården och säga adjö till mor och far.

Välkommen till ditt nya liv!


Jobbig utsikt hemmavid.

  1. Så bra skrivet (precis som allt annat du skriver)!
    Jag flyttade tillbaka till min hemstad med min kille som jag träffade utomlands. Vilken trygghet att ha sin familj nära och sambon har anammat det svenska småstaden så bra. Tror inte att jag kommer kunna flytta någon annanstans nu och sambon håller med!

  2. Jag flyttade från Örebro för att jag blev kvävd där. Så mycket skitprat, titta snett, jämföra sig och vilja varandra illa. Blev så lättad av att flytta till Stockholm och få lite andra vänner och bilda egen familj. Ha tusen jobbmöjligheter och bo i en superhärlig del av stan (Södermalm). Jag växte upp i skogen så det livet kan jag (om jag skulle välja det igen). Pratar mycket med grannar då vi har en fin och stor gård. Har en bit till släkt men inte oöverstigligt. Man kan bara veta vad som är bäst för en själv, det är svårt att ta råd från andra tycker jag. Om min mamma fått som hon velat hade jag bott på landet och absolut inte i lägenhet, men jag måste själv komma fram till beslut för mig och mitt liv. Det är ju jag som ska leva det.

  3. Vi har också flyttat, från storstaden i utlandet till en liten ö. Med några hundra personer en mat affär .. som är öppen 2 timmar på helgen och mellan 10-19 på vardagar. Men jag älskar varenda minut, känner en harmoni. Pratar med mera folk här en jag någonsin gjorde i storstaden. Hyr ut om ni kan och prova. Man kan ju alltid ändra sig, men våga.

  4. Myran: Jag förstår dig. Är storstaden hemma är det DET man kommer att sakna. Jag flyttade till en liten håla ett par år men trivdes aldrig, så det slutade med att jag flyttade tillbaka. Hemma är hemma – oavsett var det är.

  5. Men vad händer om hemma är Sthlm. Jag bor i en småstad och håller på att gå sönder! Det är så inskränkt här, alla måste vara och tycka likadant. Jag passar inte in, känner inte tillhörighet. Har man lite ambitioner så anses man som fisförnäm och att vår lilla stad minsann inte duger…

    Jag längtar efter folk med drivkraft och en stad med lite puls. Och nej, jag är inte singel och vill klubba till morgonkvisten. Jag har tre små barn och lever ett vanligt svenssonliv. Men i min lilla stad är man förpassad till bio, bad eller lekland om inte vädret passar för utomhusaktivitet. Jag vill erbjuda mina barn mer än så. Teater, museum, konserter! Det finns inget av det här. Men den fantastiska naturen som finns här, finns däremot i Sthlm också. Så jag fortsätter att dagdrömma om att få flytta hem igen…

  6. Mycket bra skrivet Malin! Precis ett sådant svar man behöver om man någon gång tvekar på var man ska sätta ner bopålar/fötter/gubben/barnen. Har många kompisar som absolut var tvungna att flytta från vår mellanstora stad efter gymnasiet. En del gick så långt att de på en fråga från utomstående sa: ”var jag kommer ifrån? 2 mil norr om Lund”… Man kunde ju icke nämna det onämnbara! Själv bor jag kvar sen jag flyttade hit som sjuåring (till 2 mil norr om Lund alltså) och har frånsett ett halvårs utlandsboende bott kvar här och skaffat familj, behållit en del vänner, fått nya vänner, har i princip hela släkten på max en timmes avstånd. Mitt hem är där min familj finns.

  7. Flyttade för 1,5 år sedan tillbaka till en ö i skärgården jag kommer ifrån, efter -hjälp! – 15 år i diverse städer för utbildning och jobb. Plötsligt fanns jobbannonsen där. Ett jobb i hemtrakten. Jobbet blev mitt. Skulle jag klara att bo där igen? Inget folk (några hundra pers). Ingen takeawaymat. Ingen shopping. Mörker. Men jo, det gick. Jobbet är ett jobb, utan det där med tat stressa för att mna liksom ska stressa. Fritidsintressen finns. Till och med fler än jga behöver, fått välja bort. Pratar med fler människor i veckan än under tiden i städerna, eftersom man småpratar med folk här. Att det är rent, tyst och lugnt är bara en bonus. Staden finns kvar om jag vill åka och shoppa, vilket jag sällan vill. Netflix fungerar även här. Åkte nyss till kyrkogården och tände ljus på flera släktgravar. Rötterna är här och jag skulle blivit rotlös förr eller senare i Storstaden. Så flytta du, och oroa dig inte!

  8. Tror att jag ska skriva ut det inlägget och sätta upp det på kylskåpet och läsa det morgon, middag, kväll. För alltid, livet ut. Glöm hotet från öst. Glöm hotet från väst. Lev nu och kolla in utsikten och var så himla, himla glad i den hembyggd man valt att leva i och som faktiskt ger en sitt dagliga bröd. Du är min dagliga ständiga glädjekälla. Ändra dig aldrig. Tack för allt du ger varje dag.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte.

LOADING..