FREDAGSHUS! HOPPAS JAG!

21 april 2017 12 kommentarer
Fredagshus / Inredning

Eftersom jag befinner mig i Grekland så har jag behövt förhandsproducera och tidsinställa, så husen kan ju vara sålda.

Men ändå!

Freakin orört sextiotal i Ängelholm. Jag kan inte fatta hur man kan leta hus i Ängelholm och inte köpa detta. Vilket tråkhus köper man istället?

Det finns en särskild plats i helvetet för den som rör golvet och väggarna i den här hallen. Destruktiva hörnet heter den platsen.

Ett vardagsrum med fönster i vinkel, åh vilket ljusparadis! Och titta på parketten, ingen har fått gå på den, det förstår ni va?

Det finns ingen ände på hur ljuvlig den här uteplatsen har potential att bli.

Renoverat i Midsommarkransen

Jag älskar när man får till ett rejält husigt kök i en lägenhet. Tapeten heter Ypsilon och kommer från Boråstapeter

Tapeten Cecilia från Sandberg har jag aldrig sett i ett vuxensovrum förut men snablar som det funkar. Tyvärr verkar den ha utgått, så tapetsera inte över den du som flyttar in här. (Här finns dock lite kvar)

Jag kan titta på det här hyll-skrivbordet hur länge som helst utan att komma underfund med om det är välvt eller rakt. En snygg synvilla med andra ord. Och till en röd elorgel, hallå!

Vad säger ni om den här lilla biten av hallen? Tapeten heter Amelie och kommer från Sandbergs. Vilken tapetkärlek det finns i detta hem. Alla väggar förtjänar vackra kläder, så det så.

Nu ska vi till Nacka och 1968.

När den danske arkitekten själv får rita!

Är vi inne eller är vi ute? Vem bryr sig!

Jag tror inte att man någonsin sitter här. Men det är vackert, och det är tavlor också, och de sitter man inte på.

12 kommentarer

Älskar dina fredagshus.

Och jag älskar dig.

Eftersom du är så bäst på allt. Kan inte du hjälpa mig med min jag-ska-på-bröllop-i-maj-med-klädkoden-kavaj-vad-ska-jag-ha-på-mig-ångest?

Snälla?

Hyll-skrivbordet är inköpt på Miljöstationen i Emmaboda för 125 riksdaler.
Och det ÄR välvt.
/En smålänning i förskingringen 😉

Kära Malin!

Jag får snart barn 3, bor jättelitet och ska beställa en specialvåningssäng till mina 2 stora så de lockas att sova i sitt rum, samt leka. Jag får välja NCS-färg på sängen. Rummet är vitt med mycket sol och ljus. Det är hyres men jag tänkte kanske måla väggen bakom våningssängen ändå. Eller tapetsera, kanske.

Pojke fem år, flicka 3 år. Där finns en möjlig prinsess/pokemonkonflikt så jag kan inte fråga dom om inredningen. Har du några råd till mig?

Rummet är lite knasigt: 2,50 i takhöjd och 3.10×1.85. Våningssängen ska stå längst in och vara 1.80 lång.

Jag vill liksom att det ska bli supermysig och trivsamt och modernt och kännas vackert både för storebror och lillasyster.

Tänker kanske mild mintgrön och ljusgrått. Precis som allt annat på hela Pinterest… :/

Ödmjukast
Maria

Sista huset i Nacka ligger i Saltsjöbaden jag tror det är Persbrandt gamla hus och det är han som renoverat huset så det ser ut son idag.

Hej Malin.
Nu när jag vet att du är i Grekland med UnderbaraClara (som för övrigt verkligen verkar helt yeah yeah wow wow) så tänkte jag be er om hjälp.
Jag tror att detta är känslor/problem som många känner.
Jo… jag är en 30-årig kvinna som har ett barn och man. Att bara ha ett barn är på sätt självvalt, men bottnar också i att jag inte var så mentalt stark under den första småbarnstiden (hehe, egentligen: vem fan är det?!) men jag mådde dåligt. Mycket dåligt.
Vår relation är fin och vi är en väldigt tight familj. Jag har en syster med några års åldersskillnad som jag älskar högt. Våra familjer träffas några gånger i månaden. Jag har också nära relation med mina föräldrar.
Jag har en vän som bara bor ett stenkast bort men vi träffas inte särskilt ofta. Egentligen är det kanske inte tiden, utan mer att vi vuxit ifrån varandra lite. Vi är ganska olika, då hon lever ett liv (precis som flera andra bekanta) där konsumtion är väldigt viktigt. Vi är ganska olika personligheter även om jag tycker väldigt mycket om henne.
Jag har arbetskompisar och så, men jag träffar dom inte. Jag tycker helt enkelt att de är för olika mig eller rätt ointressanta.
Jag känner mig ofta väldigt ensam. Känner att jag inte har vänner där jag ”klickar” till fullo, om ni förstår hur jag menar? Det här kommer låta jävligt snobbigt och efterblivet men jag är själv intresserad av diskussioner, delvis av politik, hänger med i nyheter, kultur etc etc… och det känns som att jag är ensam om såna intressen här. Igår var jag och sonen ensamma hemma och det var väldigt mysigt och fint och allting – men jag skulle vilja gärna ha en kompis som man bara kan bjuda över sig till eller som messar spontant och undrar om man vill komma förbi och grilla typ… andra verkar ha stora umgängen med vänner och grannar som de är hur nära som helst. :-(
Har nån av er känt likadant och vad tycker ni att jag ska göra för att ändra situationen? Jag är 30 år, då kan man inte bara sitta och klaga längre. Eller hur? :-)
Många krama till er!

Har Ada & Mona fått nåt syskon än? Här kommer namnförslag: John, Lorentz, Valdemar, Folke, Tage, Leopold, Max, Albert, Henning, Hilding, Frank, Sören, Uno.
Juni, Fenni, Ingrid, Tekla, Nora, Helen, Tess, Lina, Inez, Pia, Sonja, Minna

Till ensam: Jag tror att det är många som känner som du. Det är viktigt att ha ett kontaktnät utöver familjen, bara så man får komma ut ibland. Letar du på rätt ställen? Kanske du bort gå med i ett politiskt parti? Besöka kulturevenemang? Annars är mitt bästa tips Ladies Circle, ett nätverk bara för kvinnor. Där får man gärna gå med som gäst och vips har man lärt känna ett 10-tal eller fler nya tjejer. Om de finns på din ort tycker jag att du ska kontakta dem. Jag har varit medlem i över 10 år nu och det har gett mig så många härliga stunder. Läs mer på ladiscircle.se, klicka på om lc. Lycka till!!!

Skriv en kommentar