Frågor om graviditeten

18 maj 2017 13 kommentarer
Okategoriserade

Imorgon ska vi spela in podd.

Jag vill gräva där jag står och göra ett gravidavsnitt. Det blir säkert jättekul för Elin som bara vill sitta i en park med sin kille och dricka mellanöl.

Men låt mig hållas.

Vi ska prata ESC också, det vill säga Elins bebis. Såklart ska vi det.

Men om ni har några frågor rörande graviditeten så kan ni ställa dem nedan. Ställ dem där och låt dem stå. Så plockar vi upp dem och hanterar dem varsamt. 


Ära vare Gud i höjden, den här har jag gjort i slöjden. Joachim tog ett foto, grodperspektiv, sedan började jag sy. 

13 kommentarer

Jag är gravid med mitt första. Fick i höstas ett ganska sent missfall/Ma. Jag är nu i v.18 och går runt och är mest helt säker på att bebisen i magen är död, kommer dö eller inte var frisk på något hemskt sätt. Tankarna som aldrig rört mig innan i höstas. Samtidigt sörjer jag den första bebisen som aldrig blev och tänker på att jag skulle haft en nu. Hur har du gjort för att sluta vara rädd, noja, vara 100% glad och avslappnad över den nya bebisen samt gå vidare efter dina missfall etc? Jag har varit och pratat med kurator och det blir bättre för varje dag men kommer det gå över!?

Sjukt barn och kan inte sova. Han hostar så det är läskigt. Att man aldrig vänjer sig !

Aldrig någonsin att den filten skulle finnas på en stol i ditt hem. Kudden kan jag tänka mig i ditt hem. Men inte filten.

Bäbisfrågan: Hur har du mått hittills? Är du sådan att du mår illa? Har du sparat något efter Stellan med tanke på att du var nöjd då eller blir det till att köpa allt nytt?
Krama magen och var rädd om dig.

Först och främst, STORT grattis! Jag har flera frågor, hoppas dom inte är för privata – då får du ignorera dom :) Undrar om femman var planerad? Om ja, var ni båda lika pepp på ett femte barn eller krävdes det övertalning hos någon av er? Vad är den största skillnaden den här graviditeten jämfört med dina tidigare? Jag har precis fått mitt tredje barn och även om jag haft turen att må väldigt bra under alla tre graviditeterna så märker jag helt klart att det är mer påfrestande för kroppen varje gång. Känns som att krämporna blir fler liksom. Allt från foglossning till förvärkar. Upplever du samma sak? Tack för en härlig blogg!

Stort grattis! Jag undrar när ni berättade för era barn om graviditeten och hur de reagerade (om det inte är för personligt).

Först och främst – massivt grattis till femman!

Jag går väl som så många andra runt och funderar över hur man hittar modet att försöka igen efter en traumatisk upplevelse. Jag har ett fantastiskt barn men sa efter hon föddes att det aldrig skulle bli någon tvåa. Detta då hon fastnade under födseln (skulderdystoci) vilket medförde ett antal ingrepp både under och efter förlossningen för att förlösa henne och återställa skador (mest på mig lyckligtvis). Därefter följde depression och orkeslöshet vilket gjorde att hela födseln och rädslan för att hon skulle dö aldrig blev bearbetad. Nu har det gått ett bra tag och jag börjar snegla på andras bebisar och fundera om det kan vara värt att gå nedför den där stigen igen? Men hur törs man, speciellt med den pressade situationen på MVC/förlossningsavdelningar där en rädd mamma kanske inte hinns prata med?

Först om främst grattis!!! Wow, är full av beundran..fem barn liksom!!

Åh, vad roligt med ett gravidavsnitt! Frågor:

1. Tror du att det blir en pojke eller flicka?
2. Hur reagerade Joachim och de andra barnen när de fick veta?
3. Är det många förändringar ni måste göra inför ett femte barn såsom större bil, större hus etc? Eller har ni redan allt ni behöver med tanke på att ni redan har fyra st?
4. Är du mindre nojig denna gång eller upplever du samma oro och stress som med förra pga allt du varit med om?

För övrigt är du och jag födda exakt samma dag, samma år och träffade våra män samtidigt också har jag läst :) Men när det gäller antalet barn är vi olika; jag har två och skulle egentligen gärna ha fler när de är STÖRRE men bara tanken på att få rubbad nattsömn igen och gravidkrämpor får mig att bli alldeles trött och vilja gå och lägga mig och sova.. Hur orkar du??

Vill börja med att säga grattis till nummer fem! Vilken grej! Jag har följt dej ”på avstånd” (alltså aldrig kommenterat) sedan urminnes tider då din blogg hette fotbollsfrun. Jag var en ung och barnlös student som fastnade i ditt underbara sätt att skriva. Jag har en hemlig dröm om att bli författare och du är min största idol. Men som med många drömmar så kommer livet liksom ivägen. Nu lever jag Svenssonliv med man, två barn, heltidsjobb, villa, volvo och vovve. Och här kommer funderingarna: jag fick mitt första barn när jag var 20 år och sen efter en del missfall och strul så kom nummer två 6 år senare. Efter första barnet så tänkte jag att eftersom jag är ung så hinner vi ju skaffa åtminstone två till senare. Men det var ju som sagt inte så lätt, det tog ju ändå 6 år liksom.. När nummer två väl kom så var hen en prövning utan dess like och 4 år senare sover vi kanske om nätterna. Ibland. Om vi har tur. Under dessa 4 år har jag alltid tänkt: NEJ, det blir inga fler barn! Fram tills nu… Mensen blev sen och jag tänkte bara att om jag är gravid så får vi ”lösa det” så att jag blir o-gravid så att säga. Men så kom mensen, efter en veckas väntan, och till min stora förvåning blev jag ledsen. Liksom vaddå?! Jag trodde ju att jag var klar med barn?! Hur kan jag bli ledsen för en mens som inte ens var planerad att vara nått annat? Hur vet man när man är klar? Eller blir man nånsin det?
Och igen: tack för att du är världens bästa förebild! Sluta aldrig skriva Malin!

Åh vad roligt med ett gravidavsnitt. Det var ett tag sen jag lyssnade på er podd nu men det ska det bli ändring på :) Visst är din äldsta 15 år? Vad är skillnaden mellan att vara gravid nu jämfört med 15 år sedan? (tänker inte på dig personligen, utan mer samhället/omgivningen t.ex. förväntningar på blivande mammor, syn på amning, barnuppfostran etc – kanske lite omständlig fråga eg men hoppas du förstår vad jag menar)

Jag är så ytlig så jag tänker på namn jag. Ska ni följa trenden så att nr fem får ett namn som börjar på A? Jag har för övrigt gjort tvärtom, började på S följt av A. Sen har jag inte kommitlängre. Minstingen är iofs sju månader ung så det vore otroligt om det var en trea på g. Ska bli så roligt att följa denna graviditet och förlossning. På tal om förlossning, hur känner du inför denna med tanke på vad som hände sist, att Stellan ramlade ut på golvet (visst minns jag rätt?). Har inte lyssnat på er podd på en och en halv evighet, det skulle till en graviditet helt enkelt.

Grattis! 🌼 Har du mått mycket illa i början? Väntar tvåan nu, v 13 och mår pyton än :( sist höll det på till v 18 så jag räknar med många veckor till.😣 Jag frågar av egoistiska skäl, känns liiite mindre jobbigt när man läser att andra har det lika dant…förlåt 😆😘

Hej. Jag har ganska nyss börjat följa din blogg och läste din länkade intervju från 2013 om Stellans födelse. Jag blev så berörd och tagen av din berättelse och har inte kunnat släppa den. Jag ska själv föda mitt andra barn om 9 veckor och är kanske extra mottaglig,.. Jag undrar hur dina tankar och ditt mående rör sig mellan alla känslor som säkert väcks av en ny graviditet? Jag kan ju bara gissa att det kan starta massa gammal ångest samtidigt som jag också kan hoppas att de värsta revorna i själen läkt lite och kanske kan blekna lite till av en ny graviditet, när man är lite äldre och mer bearbetad? Det vore jätteintressant att höra dina egna reflektioner, men naturligtvis bara på dina villkor om hur personlig du vill vara.
Anyway, grattis och lycka till! 😊

1) hur hanterar man paniken över att bebisar blir stora så fort?
2) hur annorlunda blir livet med 3 jfr med 2?
3) hur ska ni få plats i t.ex. en bil?
4) kan ni gå ut och äta på restaurang?

Skriv en kommentar