FREDAGSHUS! FÖRSTA SEDAN BEBISANKOMST!

Idag får ni lite extra socker eftersom ni har saknat fredagshusen så mycket.

Låtom oss börja i:

Hässelby!

Jag visste inte att hus kunde se ut såhär på insidan. Så mycket räcke för pengarna!

Tänk om de som köper det här huset tar bort golvet och glasdörren? Vad ska vi göra med dem då? Hur lyder brottsrubriceringen? Kallt överlagt hallmord?

Åh som vi älskar lite brokiga baksidor som ser helt oplanerade ut.

Örebro levererar 1958 så att jag vill bli gravid igen.
Med det här huset.
Jag vill både älska med det här huset och bära det.
Och slutligen amma det.

Den här uteplatsen och den besynnerliga poolen, trädens skugga, livets sötma.

Jamen ser ni? Vad är fel med den här bilden?

INGENTING!

Jag vet inte om badrummet är nytt eller gammalt eller mittemellan. Men det spelar ingen roll, det är speciellt!

Att flämtattacka i Nacka!

Vet ni vad det här är? Meningen med tegel. 

Som att ha ett hus i Hollywood Hills i Nacka Hills.

Ett mixi-mixi-kök som man inte såg komma.


Vem har någonsin hört talas om en vacker kakelugn i en gillestuga? Så härligt respektlöst!

Nu ska vi till:

Gävle!

Här är ditt nya 1600/1800-talshem sett från gatan.

Här är vad du ser från baksidan av ditt nya 1600/1800-talshem.

Och här är ditt nya älskade kök där du står och gör en kanna kaffe medan du är helt lugn med att barnen leker precis intill en cityälv.

  1. Hej Malin och alla hennes fina läsare. Jag har ett problem som jag skulle vilja ha din och alla kloka följares råd om. Jag har en son på 13 år. Han har en bästis som han älskar över allt annat. Problemet är att det är en tjej med ganska mycket problem hemma. Jag har alltid haft öppna dörrar och ett mål mat för henne när hon behöver. Ibland även en säng att sova på när hon vill. Jag har ofta kontakt med mamman men hon är av typen som inte bryr sig om man säger så. Jag har även haft nära kontakt med socialen och flickan har en kontaktperson där att ringa när hon behöver. Problemet är att min son har tagit över många av tösens maner. Grova ord, taskiga attityder och jag är ärligt talat ganska trött på att kämpa i motvind. Jag skäller och manar och tröstar och försöker hjälpa så gott jag bara kan och försöker ha benhårda regler vad som gäller hos oss. Men jag är ärligt talat mest orolig för hur det här påverkar mitt barn. När vi ska till torget kommer hon springande kilometervis för att följa honom hem. När sonen går på scouterna så står hon och väntar utanför tills han är klar. Jag har pratat med socialen men de kan inget göra. Hur gör jag? Ska man sätta stopp? Ska man alltid säga ja? Detta har pågått i fem år. Det är klart att jag bryr mig om tösen också men det finns någonstans en gräns för hur mycket man orkar. Jag har ju min vardag och mitt eget handikapp att kämpa med. Svar till trött men älskar alla ungar.

  2. Men herreminje ! Gävlehuset är ju finaste fina,grannaste granna..Trivs visserligen i liten tvåa på 7:e vån.med fin utsikt i förort men hallå….Gävlehuset..Så fint !

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte.

LOADING..