Hur man är en bra mamma

”Är en imponerad läsare som älskar allt du skriver. Allt. Älskar också vad du tycker och resonerar och små detaljer du pekar ut som du hatar med fredagshusen. Helt enkelt lite kär i dig och vart senaste åren jag följt dig.
Är själv 25, tvåbarnsmamma och gift med hus på landet. Haft depressioner (eller en lång tydligen) och blev tillslut utmattad förra året när minstingen var 8 mån. Jag gör mitt bästa och låter mig själv att inte va bäst ibland. Men det har vart kämpigt, fast samtidigt underbart, sen jag blev mamma. Älskar ju att ha ungar och vill så gärna ha fler. Speciellt när du lägger upp bilder på gosse… drar i livmodern.
Förlåt För långt försnack, men en fråga också. HUR FAN KLARAR MAN 5 BARN? ge fil till lunch och inte försöka uppfostra, är det senaste jag snappat upp. Men liksom, tror du att alla helt ärligt klarar så många barn? Är du otroligt stresstålig? Är du en jäkel på organisera? Ja ja det finns en pappa också men just hur klarar man mammarollen? Hur gör du för att klara vardagen??”

Svar:

Jag tror att alla klarar fem barn, man klarar det man måste klara. Sedan kan man ju klara det ”olika bra”.

Jag är en så otroligt mycket bättre fembarnsmamma än jag var tvåbarnsmamma. Mina äldsta är femton och tretton och så gott som självgående, borträknat lite tjat om ditt och datt. Dessutom hjälper de till med barnpass och diskmaskin.

Att ha fem barn utspridda över femton år är en väldigt bra idé som jag varmt rekommenderar. Denna lyx är förunnat de unga, givetvis. Om man är 39 och har ett barn så blir det svårt att följa den planen.

”Fil till lunch och ingen uppfostran” är en bok i föräldraskap jag borde skriva om inte tiden fattades mig.

Jag tror som sagt inte på lagad mat. Om barnen har ätit på förskolan så måste man inte laga mat på eftermiddagen. Särskilt om du redan innan vet att de inte kommer röra maten.

Och när det gäller uppfostran. Många (äldre) tolkade min text som att jag och min generation är lata och inte vill ta ansvar för barnen. Det var inte så jag menade och vår generation lägger, enligt min subjektiva uppfattning, ner mer tid på barnen. Många gånger eftersom vi drivs hårt av ångest och dåligt samvete.

Som Jim Gaffigan säger: ”I have more pictures of my kids than my father looked at me”

Och trots att mina föräldrar jobbade mycket när jag var barn så känner jag mig inte ett dugg oälskad.

Självklart ska barn ha gränser och bli ”tillsagda”, men det är så befriande att välja sina strider. ”Det är lättare sagt än gjort”, heter det. Ja, fast samtidigt inte. Försök! Försök att bara säga nej till farliga saker under en dag.

Sedan är barn olika. Vårt fjärde barn har behövt ungefär en tillsägelse per år sedan han föddes. Så är inte allas barn.

En del barn kräver oerhört mycket. Men desto viktigare då att inte ta varje grej.

Och viktigast av allt i hela världen:

Titta inte på ditt barn och undra vilken planet det kommer ifrån. Barnet kommer från dig men kanske inte alltid är som du. Acceptera alltid ditt barn precis som det är. Ingenting du gör kommer någonsin förändra ditt barns karaktär eller personlighet eller läggning.

Acceptera, acceptera, acceptera.

Och förlåt dig själv.

Och säg förlåt.

Och läs bok varje kväll och säg att du älskar.

Att vara mamma för femte gången: jättelätt.

Kruxet: man måste vara mamma till fyra barn innan man kan vara en bra fembarnsmamma.

En väldigt bra mamma jag känner: Jasmina. Egentligen får man inte ha leran på golvet eftersom den fastnar i strumporna och allt annat tyg i hela världen. Men ändå. En stund senare körde Loa över Monas verk med sin gåstol. Men can’t drive. 

  1. Håller i stort sätt med om allt men jag tror tyvärr inte att alla ska ha barn!! Tyvärr finns det många som inte kan ta hand om barn !!
    Håller helt med att slappna av följa instinkter som Astrid Lindgren sa ” ge barn kärlek så kommer vettet av sig själv ”

  2. @biggan Tack vad fint skrivet, jag blev himla glad av att läsa din kommentar (men jag tror faktiskt att i mitt fall skulle alla må bra av lite mer ansvar/hjälpa till. Jag ska jobba på det, om inte annat för min egen skull).

  3. Till Johanna och alla andra. Känner att min åsikt blev väldigt mycket präktig och väldigt mycket navelskåderi. Det viktigaste man kan ge sina barn är lite mindre dåligt samvete och lite mer av att man gör så gott man kan. Andra är inte bättre morsor. De gör bara olika. Är det något jag lärt mig efter fem ungar så är det att man duger precis som man är. Kära Johanna. Plocka på om det funkar hos dig. Jag är övertygad om att dina ungar har världens bästa mamma. Du gör på ditt sätt. Och det duger alldeles fantastiskt utmärkt. Pekpinnar avskaffades i skolan för länge sen och det hör verkligen inte hemma föräldrar emellan heller. Vi morsor ska dunka varandra lite mer i ryggen och dömma varandra lite mindre. Vi dömmer oss själva alldeles för hårt så det räcker. Vi duger så gott allihop. Var och en på sitt sätt. Mindre krav på oss själva och mer detta funkar också. Det tycker jag är den enda givna regeln man ska följa. Kram alla duktiga, kämpande mammor där ute som sliter i det tysta med världens viktigaste jobb. Att ta hand om nästa generation.

  4. @biggan Åh vad jag önskar att jag var lite mer som dig men jag är en sådan hönsmamma och hjälper barnen alldeles fär mycket vilket bidrar till att de inte tar mycket ansvar själva och jag är halvt utbrännd. Jag är medveten om det men har så svårt att inte påminna och plocka när barnen ”glömmer”

  5. Jag blev mamma vid 22 års ålder och det var det bästa och tyngsta jag någonsin gjort. Nu är jag 26 år och har en 2 och 4 åring. Har länge tänkt att jag vill ha flera barn, inte minst sen 2 åringen fick cancer i somras. Men just orken.. jag är mest rädd för att vad jag eller min man än gör för att våra söner ska bli rimliga män så blir man ändå motarbetad av strukturer och samhället. inte minst egna föräldrar som det inte går att diskutera det minsta med. Jag vet inte vad som skrämmer mej mest, att ha söner eller att någon gång få en dotter och hon med stor sannolikhet kommer att utsättas av samma saker jag själv. Huruvida en chokladboll är ett bra mellanmål ibland bryr jag mig inte, vi har inga bestämda godisaffär men mina barn bryr sig inte nämnvärt om sötsaker, de vill ändå bara ha frukt och russin 😂 där är en sak som jag själv tänkte att jag inte skulle göra en så stor grej av, ibland får de en liten godisask eller klubba en vanlig sketen tisdag, vissa veckor inget alls. Och ibland pannkakor 4 dagar i veckan. Ingen stress där.

  6. ”Jag tror som sagt inte på lagad mat”. :-) Så underbart befriande att höra. Även om jag inte bryr mig så mycket nuförtiden så är det ändå nåt längst bak i huvudet som säger ”pannkakor är ju inte middag” när jag serverar det minst 1-2 gånger i veckan. Varför sitter sån skit kvar i huvudet när det inte bidrar till annat än skuldkänsla?

  7. Malin och Biggan; slå era påsar ihop och skriv en föräldrabok tillsammans, sablar så bra, klok och inte minst rimlig den skulle bli!

  8. Oklart varför men började gråta när jag läste detta inlägg. Tack Malin för att du är en sån sund förebild. Har en 5-åring, en 4-åring och en 5 månaders. Kärleken till den senaste bebisen är så otroligt självklar och okomplicerad och grumlas inte av något annat, vilket inte var fallet med de två första. Vill redan ha en till, men min snart 40-åriga kropp och hårt prövade bäckenbotten sätter nog stopp nu. Tack igen för dina texter, jag kommer vara dom trogna så länge du skriver 😘

  9. Tack för ett stärkande inlägg, Skulle också läsa den boken! Vi har fått 3 underbara barn på 3 år, tvillingar de två sista. Jag är uppvuxen som ensambarn i ett väldigt lugnt hem, total kontrast mot hur mitt liv ser ut nu. Jag tror också på att inte analysera föräldraskapet för mycket, lita på magkänslan. Lättare sagt än gjort!

  10. Alla familjer ser ju olika ut tycker jag. Vi är också många och dörren (och matbordet) står också ofta öppen för kompisar. Där imot är jag ben hård vad det gäller vem som ska göra vad. Schema på kylskåpsdörren. Alla har fått hjälpa till sen de var små med det de kan. Äldre hjälper yngre. Blir det tjafs snacka med den det gäller. Kom inte till mig och gnäll liksom. Vad det gäller maten så lagar jag en gång om dan så det räcker till alla. Jag är kokerska i grunden så det är det jag kan. Var och en värmer sitt käk när de trillar in på eftermiddagen. Micro har inte dödat vår familj. Sallad finns det ständigt stående i kylen. Men de senaste åren har jag varit sjukpensionär. Så jag är ju ständigt hemma. Men jag måste ha min avlastning. Det är alla medvetna om. Jag är inget servicehus. Glömda idrottskläder påminns inte. De glöms en gång sen inte mer. Jag är nog rätt hård med givna regler från början. Med det har fört med sig att de vet vad som gäller och vi slipper bråk om vem som ska göra vad. Man sköter sitt rum. Hjälper till enligt chema. Ställer undan efter sig. Aldrig tjafs faktiskt. Inte mellan mig och maken heller. Idag ska bilen besiktigas. Det står på mitt veckoschema. Då hamnar gubben i tvättstugan. Att ha många barn är en lyx och en oerhörd glädje, en jävla massa planering och en ständig famn full av kramar. Jag skulle gärna vilja leva om mitt härliga liv. På precis samma sätt.

  11. Tack för att du tog dig tid att svara. Ska spara Detta och sätta upp på ett dolt ställe så jag inte skrämmer min man.. Måste mjuka upp han lite först 😌

    Gällande uppfostran så märker jag verkligen av de äldre och deras åsikter. Min 3åring väljer kläder och frisyr själv, om kakan går sönder får han en ny för han vill ju ha en hel. Min mamma tar gärna varje tillfälle att hålla vid regler om att ”nu är det denna kaka du fick!”, som en motpol till vårt ”slappa” föräldraskap. Men om ungarna beter sig elakt mot andra eller slåss så agerar vi ju direkt.
    Trots flashiga mammabloggar som finns överallt med snittblommor och lika strumpor på deras barn så verkar ändå det viktigaste vara tiden med barnen? Sen om varje unge blir en bortskämd influencer-wannabe återstår och se.

  12. Du är fantastisk Malin.
    Denna text vill jag fotostatkopiera och placera ut på alla BVCer i landet.

  13. Snälla Malin skriv den boken. Slukar allt du skriver om föräldraskap som en törstig dricker vatten! Så befriande. Tack ❤️

  14. ”Tänk inte så mycket” hade jag behövt höra när vår unge kom! Guuuud vad jag har överanalyserat minsta grej, oroat mig och försökt lösa diverse ”problem”. Nästa unge ska jag låta vara.

  15. På hembesöket när bebis var nyfödd så min underbara norrländska BVC-tant ” Sjung och prata mycket med bebisen och tänk inte så mycket så löser sig resten av sig själv”
    Det bästa råd jag kunde få som ny orolig mamma och mitt mamma-motto!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte.

LOADING..