Jag är inte lycklig

Minns ni att jag var så lycklig och ”här och nu” att jag inte såg fram emot något och annat vidrigt skryt som ingen orkar läsa om?

ANNONS
ANNONS

Igår gick vi på läkarkoll på BHV och då nämnde jag detta för barnsköterskan.

”Nej, just det, och det är därför vi låter mammorna fylla i det formuläret lite längre fram. För när barnet är så här litet så är man väldigt mycket i stunden”

Jaha, så min lycka och min närvaro, hääärvaro, är inte unik? Jag är inte exceptionellt lycklig och speciell? Det var väl själva fan också.

Nu är jag sur.

 

Här är den. Min mammalycka. Helt normal och lagom och moderat.

På bilden är han två dagar och arton minuter. Jag minns att jag la honom på bröstet och sedan bara gled han långsamt ner. Jag ville inte röra honom, eller mig. Så jag satt kvar i exakt samma position och tog selfies tills mobilen laddades ur. Då reste jag mig för att sätta i sladden. Utan internet klarar jag mig inte. Så lycklig kan ingen människa vara.

  1. Avis till Max på ditt bebisgos! Men en annan viktig fråga… tips på snygg klocka önskas. Maxpris 1700ish

  2. Joho då. Din är lycka är bara din och den är här och den är nu och den är alldeles, alldeles underbar. Ingen följer några mallar om hur man känner eller när man känner vad. Fortsätt vara glad i ditt här och nu. Vi har så mycket ångest vi mammor som vi bär på genom livet ändå. Pussa på sötnosen så länge du kan. Den går snabbt den där småbarnstiden. Det vet man när man har några stycken innan.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte.

LOADING..