Nej tack, jag mår dåligt helt på egen hand

Statens medieråd har tagit fram en serie bildkort som är tänkta att användas hos BHV att diskutera och resonera kring.

Varför? För vems skull?

Sedan min bebis föddes har jag haft dåligt samvete. Jag har faktiskt tänkt blogga om detta, att jag har dåligt samvete varje gång jag inte är där och tittar på honom.

Varje gång jag diskar och han sitter i babysittern och ser på mig.

Varje gång jag tittar på tv och han ligger i sitt babygym.

Varje natt när vi släcker lampan och han ligger där med öppna ögon och undrar vad som hände.

Jag har till och med tackat nej till ett fantastiskt jobberbjudande, därför att jag inte vill missa tid med mitt barn när det är litet. För att jag ska sitta här och möta hans blick varje vaken stund.

Och som lök på laxen ska jag alltså titta på omyndigförklarande kort på BHV? Vad är det vi ska diskutera kring? Att mitt barn blir en apatisk och känslokall massmördare som klipper svansarna av dansmöss om jag inte tittar upp från min skärm?

Hur mycket tror Statens himla medieråd att föräldrar tittade på sina barn ”förr i tiden”? När alla var bönder och jobbade och slet från gryning till kvällssol? Föräldrar i alla tider har tittat åt andra håll, på sin hässja, in i kakelväggen under spisfläkten, på sena Rapport på gammel-teven.

När jag väntade mitt andra barn ville jag vara med i föräldragruppen hos dåvarande BVC. Sen ville jag inte det.

Hos barnmorskan nästkommande besök förklarade jag:

”Jag klarar inte av att se höggravida kvinnor röka i pausen, jag blir ledsen.”

”Ja Malin, vad ska vi säga till dem?” utbrast barnmorskan uppgivet.

”Att sluta? Att de skadar sin bebis?”

”Mm”

”Men vad säger ni till dem?”

”Att deras barn riskerar att ha låg födelsevikt”

”Och vad säger de då?”

”Skönt, då gör det inte lika ont att föda”

Men kan inte råda bot på vuxna människors dumhet. Och om BHV inte ens vågar tala klartext kring rökning under graviditet, hur ska de då klara av att gå in på mobilanvändningen?

Tusen gånger om dagen funderar jag över vad min bebis tänker när han ser mig titta i min mobil. Men sen tänker jag att jag elva miljoner gånger om dagen ligger och tittar in i hans ögon, skrattar med honom, byter hans blöja, pratar med honom, ammar honom, sjunger för honom och älskar honom med hela mitt ansikte och alla miner det rymmer.

Jag tror absolut att föräldrar tittar för mycket i sina mobiler och plattor, jag ska inte trivialisera ämnet helt och hållet. Men var är forskningen som visar att det faktiskt är skadligt för barn? Jag som kolumnist och förälder kan tycka vad jag vill, saluföra vilka åsikter som helst (inom lagens gränser), men BHV ska bara förmedla sådant som det finns evidens för. De ska inte lägga fram ett kort som föreställer en förälder som tittar i sin mobil när barnet leker i sandlådan och fråga ”Vad tänker du om den här bilden?”

För vad i hela friden ska man svara på det?

Och framförallt: Vad ska det vara bra för?

Vad har ni för tankar om det här?

 

 

  1. Måste nog vara en motvallskärring här… Mina barn var små på den tiden telefonerna bara gick att använda till samtal och på sin höjd sms så det var inga problem för just mig. Tillbringar dock en hel del tid kring yngre barn, både nära anhörigas och vänners mindre barn och jag tycker mig vara ganska observant. Senast i somras räddade jag en 2½ åring ur den djupa poolen på Mallorca för att mamman satt med blicken djupt försjunken i telefonen, vilket hon hade gjort hela förmiddagen. Efter att jag ”plockat” upp mammans helt normalt oförsiktiga barn ur poolen och gjort henne uppmärksam på vad som hänt daskar mamman till barnet riktigt hårt på rumpan som ”straff” så hon skriker rakt ut. Mina barn 12 och 16 år blev helt chockade!!!! Jag kan tala om att min spanska absolut inte är bra trots flera års studier men jag lovar att den mamman inte kommer att kröka ett hårstrå på det barnet, eller på något annat barn heller för den delen. Fy f-n så arg jag var! Jag förstår att det finns tillfällen där man som förälder måste använda telefonen (kolla på karta vart man ska osv. men det finns faktiskt forskning som säger att barn till föräldrar som använder skärmen alldeles för mycket uppvisar samma symptom som barn till föräldrar med viss psykisk sjukdom. Barn som ber om uppmärksamhet men inte får någon, som så gärna vill visa eller berätta något men får ”snart” eller ”sen” till svar och så är det magiska ögonblicket förbi. Självklart kan man inte se sitt barn hela tiden men låt det vara för att du bäddar, lagar mat eller viker tvätt. Passa på att titta i din telefon när barnen tittar på film eller är upptagna med egen lek och du inte är i samma rum. Jag tror att de flesta av oss, handen på hjärtat, många gånger fastnat framför skärmen så mycket längre än vi tänkt oss och det är det som är det farliga! Oj så långt detta blev…. men som tur är skriver jag när barnen har somnat! ;)

  2. @ Maria Hult. Om det är problemet med föräldrar som inte uppmärksammar sina barn när de badar som man vill åt, varför illustrerar inget av korten just den situationen? Ser mer ut som att man vill se till att dåliga mammor åtminstone skäms när de tar genvägar i vardagen. Smart att låta moraliserandet ske i diskussion mellan föräldrar dessutom. BVC behöver inte själva stå för sin åsikt, utan kan helt och fullt lita på att duktigaste mamman i mammagruppen sköter skammandet.

  3. Didrik!! Ska han ju heta. Du älskade honom direkt läste jag som Didrik i ditt inlägg från förlossningen.

  4. Det är det som är det största problemet. Rökande mammor som inte bryr sig oavsett vilka råd de får och så finns det mammor som du, Malin, som tar åt sig fast de inte borde och bara får dåligt samvete. Vi är bara människor och lite skärmtid för mammor kommer aldrig att skada ett barn. Det är så tydligt hur älskad Gosse är, så han kunde verkligen inte ha det bättre!

  5. Skillnaden på tidningar och smartphones är att tidningen läses ut men tfn aldrig tar slut. Ser dagligen föräldrar som håller på med sina tfn överallt, håller med Anette som jobbar på museum, ser dylikt varje dag. Badvakter på inomhusbad har också larmat om hur dom får rycka in mkt mer ofta idag än förr pga incidenter som inträffar pga att föräldrar sitter och tittar i sina mobiler.

  6. Oh, kortet med pappan som matar barnet som sitter och kollar på en mobil känner jag igen! Det visades upp i min föräldragrupp förra året med frågan ”Vad tänker ni när ni ser det här?” Jag tyckte ”Jag ser en pappa som provat allt för att få barnet att äta.” och det var absolut fel, fick jag förklarat för mig. Man ska under inga omständigheter distrahera med mobilen, istället kan man försöka distrahera med en leksak. Jag tyckte då att pappan kanske försökt med en leksak utan resultat och vad fan ska han göra, barnet måste ju rimligen få i sig maten på något sätt. Tryckt tystnad i gruppen tills en annan mamma utbrast ”Jaa, JAG brukar IBLAND faktiskt distrahera lite med en leksak vid matning, om det är RIKTIG kris! Det hjälper aaalltid! Jag tycker VERKLIGEN inte att man ska utsätta barnen för skärmar!” Detta fick en översvallande nöjd reaktion från BVC-sköterskan. Jag skyllde på blöjbyte och lämnade rummet tills de var klara med resterande kort.

    /Anna – vars barn vägrade alla former av frukost och hellre svälte, förutom om jag visade fågelvideos på mobilen samtidigt.

  7. Jag tycker det var väldigt tankeväckande bilder jag. Har varit på semestrar och sett barn placerade vid matbord på restaurang med film på iPad framför sig när de äter fast de har hela fucking indiska oceanen bakom den där skärmen. Och sina föräldrar bredvid, men de kollar på sina egna skärmar. Det är väl jättebra om man börjar tänka till kring skärmtid för såväl vuxna som barn. Om man själv vet att man inte har problem kring det gör det väl inget om andra får chansen att tänka till.

  8. Jag fick barn -98 och -00, de har alltså växt upp utan smartphones. Jag är tämligen mobilberoende, men å andra sidan är jag ju hemma nästan varenda kväll, även om jag sitter med mobilen. När jag växte upp satt mamma och pappa och storrökte i vardagsrummet medan jag var på mitt rum och lekte. Ingen var med på mina träningar eller var på några skogsutflykter som jag varit med mina barn. Min mamma satt i timmar och pratade i telefon med sin syster och var ännu mer onåbar än vad jag är när jag chattar med mina väninnor.

  9. Vi mammor har så dåligt samvete, it comes with the territory och det är ett teckan på att vi BRYR OSS: Lyssnade på en humorist (tror jag, kan ha blandat ihop det) som sade ”Jag tar kort många fler gånger på mitt barn än min pappa någonsin tittade på mig”. Vi är närvarande för våra barn.

  10. Personligen är jag så sjukt trött på alla sociala medier och mobil-fipplande. Brukar tänka: vad är det jag ska få ut av att titta på Instagram/Fb/whatnot som är viktigare än vad jag kan uppleva för stunden? Nej just det, absolut inget. Under föräldraledighet kan jag dock förstå att det ger en känsla av att kunna hänga med på ett hörn av vad fölk håller på med trots att man är hyfsat isolerad hemma med barn. Men att hålla på med mobilen i parken eller under aktiviteter tillsammans med barnen tycker jag är helt värdelöst, tror inte min hjärna heller mår bra av att informationsbombas hela tiden utan ibland är det rätt gött att bara vara. Ser det snarare som en frihet att inte behöva vara uppkopplad och tillgänglig jämt. Vi äger ingen iPad (barnen är 2 och 4 år) och saknar det aldrig. Våra barn tittar inte heller på youtube/spel/annat i mobil/dator utan det är vanlig hederlig tv någon timma på eftermiddagen innan middagen eller på helgmorgonen. Typ som jag växte upp med andra ord. Hur andra gör bryr jag mig inte så mycket om, tror de flesta gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar.

  11. Först och främst: Det är så himla intressant att läsa alla kloka funderingar som alla ni Malins läsare skriver! Jag tyckte först att Malins fråga var obefogad: Vafasen, sitt med i diskussionen kring kortet på BHV och se var diskussionen landar. Man KAN hänga med ibland och bara låta situationer bli som de blir. Min fråga är: Råder det ett allmänt missnöje kring BHV i landet? Jag vet att ”kort” har diskuterats tidigare i pressen. I grund och botten tror jag att en självtrygg förälder är den bästa. Den som vågar stå för det den gör. ”Rätt” eller ”fel”. Jag tror att vi gemene man är så självupptagna och osäkra på vårt beteende (därför att vi kanske läser FÖR mycket om hur andra GÖR och TYCKER) att vi tappar oss själva. Någonstans måste vi hitta det som är rätt för oss och också rättfärdiga det för oss själva och vår livssituation.
    Heja alla föräldrar med och utan telefoner i sandlådan! Men skippa gärna telefonerna på museet och se ditt barn och ta ditt ansvar där. Med respekt för att museet är en arbetsplats och det kostar dessutom ofta en slant att gå in där.

  12. Jag tänker att vuxna verkligen borde använda mobiler och andra skärmar mindre, men kanske inte att barn direkt lider av att man kollar sin telefon. Det handlar mer om ens egen livskvalitet på sikt enligt mig, att inte missa för mycket av sin omvärld, med eller utan barn, samt att lite äldre barn än din Gosse kan behöva se att man inte behöver ha mobilen som en snuttefilt. När jag vill att mina barn ska göra annat än att titta på sina iPads så känns det inte vettigt att själv göra ”jätteviktiga saker” på en padda eller mobil. Skärmfria stunder lockar mig och då är det viktigt att de gäller för alla i familjen.
    Sedan kan man fråga sig om det är mammor eller pappor som tittar mest på skärmar (efter tiden då den ena är föräldraledig).

  13. Att få barn är att få dåligt samvete och att vara rädd för allt som kan hända. Perfekta mammor vill döva sitt dåliga samvete med att ge andra mindre perfekta mammor sitt dåliga samvete. Samhället ställer krav och ger en dåligt samvete. Det är ett jävla påfund att vi ska gå omkring och ha samvete för allt och ingenting. Eller också bara skiter vi i det och gör så gott vi kan. Vi älskar våra ungar med tid engagemang och cykelhjälmar och tandborstning.. Och böcker. Så länge det finns en bok så finns det ett alternativ. Ett barn som vi tittar på hela tiden får ju heller ingen chans att upptäcka världen på egen hand. Lagom är väl bäst. Visst är vi väl många som lägger undan mobilen och lyfter blicken och applåderar i långa stunder i mellanåt. Att vara mamma är också rätten att vara stolt för både sig själv och sina ungar. Betydligt oftare än vi tror.

  14. Hej
    som gammal förälder med uppvuxna barn …. och jag jobbar dessutom på ett museum som är rätt så interaktivt där det är meningen att man som vuxen med barn ska få en upplevelse tillsammans och ev. kanske lära sig något om dåtiden. Jag ser dagligen (tyvärr) hur föräldrar flockas i ett av våra samlingsrum och sitter o bläddrar i mobilen/pratar i mobil/messar med någon. Barnen springer hejvilt och leker med våra grejer, tyvärr kanske med en del som inte ska lekas med/lekas försiktigt med. Ibland känns det som att föräldrarna anser att vi som personal ska leka och sysselsätta deras barn för när man påpekar att barnen inte ska klättra över staketen för att klänga i vagnar o dylikt så blir de antingen väldigt arga på oss eller förvånade för att vi inte ser till att barnen inte klättrar.
    Sen finns det föräldrar som är helt underbara också men tyvärr så är de i minoritet hos oss.
    Det känns som om vi arbetar på ett lekland ibland och inte på ett museum och våra tekniker lagar söndriga saker på löpande band.
    Det händer även att vuxna kommer o frågar om det är ok att lämna sina barn här hos oss och då pratar vi inte barn som klarar sig själva under ett besök utan barn som är typ 4-5 år eller så stannar bilar utanför dörrarna och släpper av sina 10-12åringar som ska få ”leka” på museet medan föräldrarna shoppar på stan.
    Så på din fråga om föräldrar kollar för mycket i sin mobil ………ibland gör de det ja. Speciellt när de är på utflykt :-)

  15. Jag tänker som någon ovan att det finns nog mängder av föräldrar som skulle behöva sitta ner och samtala kring bilderna. Tyvärr är det nog just de föräldrarna som inte skulle fatta, inte må dåligt ett skit. Jag är flitig användare av mobil och sociala medier, fördriver tid slentrianmässigt. Om jag får dåligt samvete? Ja. Om jag tänker sluta? Nej. Den viktiga frågan är väl snarare vad man gör med tiden där emellan. När och hur man visar sina barn omtanke, uppmärksamhet och kärlek. Att sätta mobilen på ljudlös när jag hämtar mina barn på förskolan, efter att vi inte setts på nio timmar är för mig ett sätt att visa respekt och ge dem en känsla av att de är viktigast i mitt liv, oavsett vad. Är förskolepedagog och mitt värsta motexempel är en pappa som knappt gick in genom grinden på förskolan när han hämtade. Han hojtade till ungen på gården ”XX, gå in och hämta dina grejer!”, medan han stod kvar utanför eller ibland strax innanför grinden och fortsatte prata i sin handsfree totalt ointresserad av hur barnet haft det på förskolan, inte ett hej till sitt barn knappt och definitivt inte ett hej till oss pedagoger. Om han var trevlig för övrigt? Jajamen. Om han var en kärleksfull pappa? Det tror jag alldeles säkert att han var, när han hade stoppat undan sin telefon. Men vilken känsla får ett barn när föräldern inte ens har tid att möta det i tio minuter efter sin arbetsdag? Tyvärr är denna pappa inte ett ensamt exempel. Där bör vi kanske lägga fokus. Det är trots allt frivilligt att skaffa barn.

  16. Jag tror aldrig något barn fått sina föräldrars fulla uppmärksamhet jämt nån gång under världshistorien. Jag vet vissa föräldrar som tror att de måste ägna sina barn full uppmärksam och de sliter så ont. Ibland måste man få pausa från sina barn också. Det betyder inte att man inte bryr sig resten av tiden. Mina föräldrar läste tidningen och såg nyheter. Jag läser min tidning på telefonen.

    Och sitter barnet i en sandlåda och jag med mobilen så här jag ett öga på tlelefone och ett på barnet. Så får barnet nämligen leka längre då lekplatser är det tråkigaste jag vet.

    Jag tror ändå inte att de som behöver bry sig bryr sig oavsett vad bhv säger….

  17. Hur många kort låg där ang diskussioner kring föräldrar som läser bok eller tidning medan barnen leker i sandlådan?!

    Var det hemskt och farligt förr när pappan kom hem efter jobbet och slog sig ner i fotöljen för att läsa kvällstidningen? Knappast! Då skulle barnen vara lugna för pappa behövde få ta igen sig lite!

    Bort med korten på BHV och upp m skyltar till barnen att dämpa sig i sandlådan!😉

    ————-
    Visst har jag sett skräckexempel som en mamma, på ett lekland med sin dotter, som tittade i mobilen konstant. HELA besöket! Dottern ropade och ropade på henne och fick hummande till svar… jag är övertygad att barnen idag får så himmelens mkt mer uppmärksamhet än vad tidigare generationer fick som barn.

    Hälsningar
    En välfungerande, skattebetalande samhällsmedborgare 😉

  18. Hej! Tycker du skriver så bra! Jag tror att dagens föräldrar är mycket mer medvetna om att se och vara där för sina barn. På 70 talet då jag växte upp var det ingen som lekte med sina barn. Mina föräldrar leste tidningen varje dag, nu kanske man kollar på nyheter i telefonen i stället. Att man kollar på telefonen en gång iblant kan omöjligt någon ta skada av. Det kan faktisk vara slik att man som mamma eller pappa kan få en liten paus som gör att man orkar med lite mer sen. Det behöver inte alltid vara antingen eller.
    Men som du säger, idioter finns överallt, tyvärr är det nog inte en serie billedkort som gör att de ändrar sig. Det enda som de korten bidrar med, tror jag, är att skuldbelägga de som redan har dåligt samvete för att man inte alltid orkar vara på topp (vilket är normalt att man inte orkar förövrigt)

  19. Troligen borde BVC bli bättre på att hänvisa till den evidensbaserade forskning som de baserar sina råd på. Likaså mvc som jag upplevde gav ytterst slumpmässiga råd som baserades på personligt tyckande. När man själv gjorde några enkla sökningar fanns det inga belägg för deras råd, vilket var lite skrämmande. En vän bytte barnmorska på mvc efter att sköterskan ivrigt förespråkat Ipren under graviditeten. Sköterskan skickade då ett vykort (??!!) till min vän där hon skrev att det var tråkigt att hon bytt sköterska och med ett ps att ”det är inte farligt med Ipren under graviditeten!”. Konstiga personer finns överallt, men efter de historier jag hört från väninnor (och upplevt själv) på både mvc och BVC så blir jag lite orolig minst sagt. Så otroligt skör som man kan vara som gravid och sedan nybliven mamma.

  20. Min BVC-sköterska berättade om forskning som visade att barn tar skada av tv-tittande. Detta ledde till att jag nu, 3 år senare, får ångest då han ser på tv en längre stund. Som i helgen då vi byggde möbler med farliga verktyg som han verkligen inte ska vara i närheten av. Då är han säkrare i lekrummet framför tvn. Jag förstår att de ska prata om detta, men de som jobbar med BVC och BHV måste också läsa signalerna från mamman, känna in och se hur saker landar. Med första barnet suger man i sig allt och sen stannar set kvar.

  21. Hej bästaste Malin! Läser din blogg varenda dag, har dock aldrig svarat tidigare. Evidens visar att det dör små barn under badning i badbalja, i Sverige, i andra länder, pga att föräldrar står o bläddrar i mobilen. Evidens för detta fick vi som läste distriktssköterska/ bvcsjuksköterska / skolsköterska. Därför kom detta arbetssätt till, fåniga kort eller ej. Fortsätt snusa på Gossen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte.

LOADING..