Nu blir det deprimerande men det får det bli. Allt kan inte vara happy go lucky hela tiden. Jag har, förstår ni, inte varit ensam hela livet. Dessvärre har båda mina längre förhållanden (elva respektivte sju år) brakat ihop av samma anledning. Otrohet. Och dessvärre kan jag inte skylla båda gångerna på mannen.
Första gången var det han som felade. Herregud vad det gjorde ont. Vi hade det knagligt de sista tre åren men jag var naiv och fattade inte vad det var han höll på med förrän under det sista året. Han började jobba väldigt många helger. En söndagseftermiddag såg jag honom promenera hand i hand med ”den andra”. Jag flyttade ut dagen efter.
Man skulle kunna tro att har man en gång blivit utsatt för det så gör man det aldrig själv. Det stämmer inte. Tio år senare fann jag mig i säng med fel man. En kollega jag alltid funnit väldigt attraktiv. Kunde dock inte hålla ihop det hela lika väl som mitt ex och bröt ihop redan dagen efter. Vi försökte laga men det var ohjälpligt trasigt.
Kommentera