Olyckan kommer aldrig ensam, olyckan kommer i stim, den frågar inte efter om kvoten är fylld eller om den kommer lägligt.

Den bryr sig inte om att det är jul, den frågar inte om du har tid eller om du har fått nog.

Den väger inte din börda innan den lägger dit en till.

Ett ögonblick skonad och sedan slår den till i stort och smått.

Fuktskador, nedblåsta TV-antenner och en kraschad Rover, det är ingenting jämfört med när olyckan drabbar dem man älskar – dessa tidsinställda bomber tickande i ditt hjärta från morgon till kväll.

Vi vet hur det är, alla vet.

Det hjälper inte att oroa sig, oron skyddar inte mot sjukdom och lidande, oron bygger inte upp en mur runt de älskade.

Alla vet.

”Text hämtad från Bodil Malmstens – Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig”

… hos mormor.

Hej, jag heter lilla T, jag har fyllt fyra år och nästa gång fyller jag fem.

Då, när jag fyller fem önskar jag mig en ponny, helst en brun … men det går bra med en kattunge också. Fast mamma har sagt att vi ska skaffa katt när jag blir lite större så jag önskar mig nog mest en ponny i alla fall.

Just nu är jag prinsessa, jag gillar prinsessklänningar och idag är jag Snövit, man kan vara Snövit fast håret inte är svart som hennes för det har mormor sagt. Jag gillar Barbie också, jag har ett Barbiehus där alla Barbies bor, det mesta i huset är rosa. Barbies granne är Pippi Långstrump, hennes Villa Villerkulla står bredvid, ibland leker Pippi, Tommy och Annika med både Lilla Gubben och Herr Nilsson i Barbiehuset, det blir ganska rörigt då.

Jag och mamma har varit och fikat hos mormor och morfar, nu snart ska mamma och jag gå till min gympa, jag övar på att stå på huvudet där och så springer och hoppar jag mycket. Några av mina kompisar brukar också vara på gympan och vi busar en del också.

Sen, när jag har ätit middag ska mormor och jag gå till pulkabacken, då ska jag åka skidor och tefat, men inte mormor, hon ska titta på och hjälpa mig med skidorna och sen efter det, då … då ska mamma och jag mysa med mina gosedjur i soffan, mormor och morfar kan också vara med en stund,  men jag tror morfar ska jobba.  

Hej då!

Som många av er vet … har ju jag en alldeles egen prinsessa … hon är fyra år och makalöst underbar!

En liten stund med henne förgyller den allra mörkaste och svartaste dag. Hon strör stjärnglitter kring sitt väsen, har ett skratt som porlar likt vårbäckar och ögon så blå, så blå som sommarhimlar.

Tiden får en annan dimension, ingenting är omöjligt, ingenting är svårt, mörkt eller tungt , tillsammans med henne är det alltid solsken. 

Hon har varit på en titt hos mormor och morfar idag … vi släppte loss fantasin i ett cup cakes bak …

Varsågoda !

… när januarimörkret är svartaste svart, när en fuktig, rå, kall vind drar fram över fälten,när stadens ljus blekt lyser upp gatorna, när människorna kurar inomhus … då, vill jag …

Packa väskan lätt,  släppa alla plikter, bara dra – mot okänt mål, ta dagen som den kommer – någon annanstans. 

Vill få själen att tina i värme och sol, vill få ledan att släppa taget, vill skratta hejdlöst i oförställd glädje och bara vara – jag.

Någon annanstans.

Enligt test (från Babs sida) är jag just det – en relationsexpert …

Jag sätter andras väl framför mitt eget.

Tack vare min ärliga och empatiska sida är jag bra på att både leda debatter och hantera relationsproblem.

Är en känslig själ – som jag ibland har svårt att erkänna.

Lär ha en enastående social kompetens.

Ser allt här i världen ur ett mänskligt perspektiv.

Motto: Det är mänskligt att fela.

Stämmer kanske till vissa delar … 

En blek januarisol glimrade in genom de höga kyrkfönstren, strålarna mötte stearinljusens lågor vid altarringen, det  gnistrade till i ljuset till tonerna av ”Memory”.

Jag har idag deltagit vid en begravning, en mycket sorgesam stund, många tårar, mycket minnen, en del leenden, några skratt …

Den lilla kyrkan fylld till sista plats av alla dem som vikt en dag åt avsked, till att ta farväl, till eftertanke, till sann gemenskap och tillhörighet …

En dag att minnas med både sorg och vemod men med hjärtat fullt av kärlek till den människa som gett mig och många andra förmånen att vara i dennes närhet och jag gläds åt all den omtanke jag fått, till de stunder och dagar då vi varit tillsammans, då allt var helt … och obrutet … 

Skrivlust

… gå på konsert … nu … Ulf Lundellkonsert!

Synd att han inte turnerar just nu då!!!

… svart, tyst, stilla … klarvaken låg jag i sängen … väntande på gryning … på ny dag …

Det drog kallt från fönstret, ett bilhorn hördes på avstånd … jag drog täcket hårdare om kroppen … hjärtat slog hårt …

Väntande

Jag blundade, försökte slappna av utan att lyckas, vände och vred mig, snodde lakanen kring benen …

Väntande

Steg upp, tittade ut genom fönstret, genom springorna i persiennen, såg snön falla i gatlyktornas bleka ljus,  en bil sladdade in på parkeringen, klockan … 03,35 … det hade blivit tisdag …

Bilen parkerades snett på platsen mellan tallarna … där nere på parkeringsplatsen …  det var han som kom …

Till slut … äntligen … var han hemma … igen …

Så lång väntan kan vara … och så smärtsam …

för awards från Agnes och Marilena … tusen tack!

Jag är också glad för alla fina kommentarer jag får från flera håll och för att jag har hittat så många underbara bloggar att läsa.

Det är stort att få ta del av andras livsberättelser, vardagshändelser, erfarenheter, tips och råd m m m m …

Fantastiskt är vad det är!

Tack till er alla som delar med er … !!!