För mig är vänskap viktigt och betyder otroligt mycket i många olika sammanhang. En riktigt god vän har många roller i en och samma person.

En vän kan man vara tyst tillsammans med utan att det känns besvärande, en vän finns tillhands i motgångar, en vän skrattar och gråter man tillsammans med och visst är det sant att i nöden prövas vännen …

Lojalitet är en av de viktigaste egenskaperna en vän bör ha, likaså förmågan att lyssna, känna in, läsa av, att visa sin tillit, omtanke, medmänsklighet i både glädje och sorg likväl som i de små vardagliga händelserna.

Några av mina vänner har jag haft vid min sida sedan skoltid/ungdomstid, det är sådana vänner som jag idag kanske inte skulle lärt känna eller lagt tid på att odla vänskap och/eller närhet till.

När vi träffas eller pratas vid är det som om tiden stått still, vi finner varann direkt trots att det kan ha gått lång tid sedan vi senast sågs. Vi har gemensamma band till en förfluten tid som vi lyckats bygga vidare på utan att vi numera ens har samma intressen. 

Att glädjas i mötet, i känslan, i samhörigheten och samförståndet utan förklaringar, utan för många ord ger en varm känsla av betydelse, av tillhörighet och gemenskap.

På fredag ska jag möta en sådan gammal vän, av olika omständigheter har vi inte haft möjlighet att ses på ca fem år – en lång tid … och det ska bli så roligt, längtar efter att få skratta tillsammans med henne, höra henne berätta om sin vardag och det som nu upptar hennes tid , om vad som hänt och skett sedan vi senast sågs. 

Samtidigt blir jag extra medveten om förgängligheten, om vikten av att inte skjuta upp det som har positiv inverkan på vår dag och vårt liv.

Att fånga stunden, att känna och vara i nuet … det där som kan vara så svårt, som man skyndar förbi för att finna något annat … något bättre, något större …