… ska man leva, ta hand om dagen som är, fånga tiden och stunden … så är det ju …

Trots att jag väntar och längtar efter vår och värme, trots att jag är gruvligt trött på snö, is och kyla har jag idag njutit av en vinterdag …

I bitande kyla med vind i ryggen, solen i väster, himlavalvet  färgat i rosa, fältens yta  frusen i hård skare, har jag gått en lång promenad och till och med njutit av att andas den kalla luften. En vinterdag som kan kallas duga …

Att efter det komma in i ett varmt kök,  hett kaffe i tunna rosenmönstrade koppar,  hembakade kanelbullar på glasfat,  sprakande lågor flammande i den gamla järnspisen,  kopparbunkarna blänkande hängda på sin plats, stärkta virkade hyllremsor, trasmattorna i långa rader, kattens spinn i kökssoffan, lampans milda sken, de låga rösterna, de förtröstansfulla orden … så skönt det kan vara … här och nu … en vinterdag.