2008-02-17
Då … skrev jag i en anteckningsbok …
”Ingen bra dag, timmarna är fyllda av oro och olust. Alla uppslitande scener, sveket, sorgen och hela NN-affären ligger som en tung, våt, kall filt över tillvaron.
Det är som att stå på knä med höger hand bunden bak ryggen - att vilja lätta och lindra bördan för den som betyder allra mest men inte kunna – det är förkrossande, det är tärande, det sliter, det gör ont.
Att mitt i allt känna sorg över förlusten av en människa som man trodde var en annan, det blir till en skugga, mörk och skrämmande. Föraktet tangerar hatet, också det – mörkt och skrämmande …
Idag … fyra år senare … hatar jag inte, men föraktar det gör jag – jag föraktar NN:s handling, föraktar det grymma sveket mot den människa som står mig allra närmast.
Jag vet nu att alla frågor aldrig får ett svar, att vissa människor handlar helt utan ansvar och utan respekt …
Ingen kan ändra på det … och vi måste leva vidare … komma över hänsynslösheten … låta såren läka … så är det.
Tiden gör sitt … lägger sig mildrande runt minnet … men glömmer – det gör jag aldrig …
Men … idag är trots allt en annan dag i en annan tid … och vi har kommit en bit på väg … bort från det som varit …