”Åh, nej! Inte nu igen”, tänkte jag när jag läste igenom en artikel i Aftonbladet. ”Nu försöker de hitta vetenskapliga belägg för skönhet igen.”

Det är väl ett eller två år sedan jag läste om ett tyskt projekt som baserat på undersökningar datoranimerat fram det perfekta ansiktet hos män och kvinnor. Det var i och för sig en ganska rolig undersökning, för alla deras matematiska beräkningar fungerade i alla fall på mig – jag tyckte också de ansikten som hade ”perfekta” proportioner var de vackraste.

Nu gällde den här nya undersökningen den perfekta kroppen, eller snarare de proportioner som män på ett ren basal genetisk nivå ser som de mest attraktiva.

Man skulle ta sitt midjemått (utan att dra in magen) och dela det med sitt höftmått på det bredaste stället på höften. Om resultatet blev 0,7 så hade man perfekta proportioner för fortplantning och var alltså extremt attraktiv för parningssugna män. Marilyn Monroe och Jessica Alba sades till exempel ha dessa proportioner.

Men vilket bååååg…tänkte jag.

Och tog fram måttbandet.

Det visade sig att mina höfter på det bredaste stället var 94 cm, som delat med ett midjemått på 67 (vad SVÅRT det var att inte automatiskt dra in magen…snacka om att vara präglad…) blir 0,712 nånting.

Så, nä, man ska ju inte förkasta solid forskning bara sådär…

Vilken intressant och trovärdig artikel!