I sista Amelia hade de en hel artikel där kvinnor berättade om varför de är så dragna till Zlatan.

Jag kände efter.

Riktigt ordentligt.

Och kom fram till att jag inte tycker någonting om honom. Det har ALDRIG hänt förr, att jag inte haft någon som helst åsikt om en levande person. Det var nästan lite skrämmande, så jag försökte bli lite upprörd över hans olika kommentarer och miljoner. Nä. Jag försökte känna lite varma känslor inför hans nya faderskap. Nä. Lite beundran över hans idrottsliga prestationer. Nä.

Så vad tycker jag om Zlatan?

Ingenting.

Vad vill jag göra med honom?

Inte ett skit.

Det är nästan så jag börjar tvivla på att han finns på riktigt.

Underligt.