Knappt hinner man slänga ut julen innan nästa amerikanska högtid står inför dörren. Idag ombads jag t.o.m flytta på ett möte jag planerat in den 14e med hänsyn till de som vill vara lediga för att kunna fira och spendera pengar på sin bättre hälft hela dagen. Jag fördömer självklart ingen som vill uppskatta sin partner,vän,fru,man,hund eller vad det nu kan vara…men är det inte bättre att göra det årets alla 365 dagar?

Nu så är vi hemma i Californien efter vår semester hemma i Sverige! Semester kanske är att överdriva då vi knappt hade en lugn stund mellan vänner och familj vi ville hinna med att träffa, men hade ändå gärna klämt in ett par till.
Det var en konstig känsla för mig, att dels ta med mig mannen hem, men också att vara ”turist” i min egen stad. Kändes extremt konstigt att gå runt och ta kort i Gamla Stan och flanera runt bland gränder, när man själv mest bara sprungit förbi tidigare på väg till jobbet, krogen eller för att träffa någon. Det är också svårt för mig att se tjusningen med att åka tunnelbana medans det var nåt av det bästa med Stockholm tydligen.
Jag hade befarat att det skulle bli lite ”Crocodile Dundee i New York” över vår vistelse, där D skulle känna sig helt lost och gå på rulltrappan åt fel håll osv. Men jag måste erkänna att han gjorde ett bra jobb med att smälta in (som vi svenskar gillar att göra). Han formligen älskade allt med Sverige, och tur var väl det efter alla bra saker jag har berättat.

Trots att det är jobbigt att säga hej då och åka tillbaka igen, så är det alltid skönt att komma hem till sitt eget, vårat hus och våran säng. Att det dessutom har varit värmebölja och 25 grader varmt hjälper till lite på traven efter 2 veckors snö och slask. Så jo, hemma är både där och här och så kommer det alltid att vara!

Jag har förstått att julkänslan inte riktigt infunnit sig för många där hemma i Sverige. Då skulle jag helt enkelt vilja tipsa om sätt att framtvinga julkänslan, vare sig man vill eller inte.

-          Klä in varenda träd,buske och pinal i trädgården med ljusslingor

-          Köp uppblåsbara tomtar, renar, snögubbar etc och placera på taket alternativt gräsmattan

-          Dekorera julgranen med minst en kula på varje kvist (desto större desto bättre)

-          Spela julmusik i VARENDA affär, radiostation och tv reklam

-          För den extravaganta upplevelsen, investera i en snömaskin (ja, detta händer även i verkligheten – inte bara på film)

Här kommer några kort som kanske kan hjälpa till på traven. Väl bekomme och Merry Christmas!

Ja, det är väl ganska uppenbart. Typsikt att man skulle ha en dålig hårdag när jag träffade Maria Montazami på den svenska filmfestivalen här i San Diego. Mitt platta hår och lite gråbleka anlete kan också ha kommit efter att ha genomlidit 3 timmar av ”Utvandrarna”. Utan popcorn. Ännu värre var det för D som fick genomlida 3 timmar utan att fatta nånting. Filmen var visserligen textad på engelska, men den hängde inte riktigt med utan kom liksom på helt fel ställe.

Efteråt var det dock en intressant paneldebatt (med bl a fru Montazami) som handlade om invandring/utvandring sett från olika perspektiv. Jag blev lite känslosam när de pratade om saker som var svårt med att bosätta sig i ett nytt land, kulturskillnader, saknad, traditioner osv. Men också om anledningar till att flytta och känslan av att aldrig riktigt passa in där hemma.

 Men det var ju lite lustigt, för jag har då aldrig känt mig så mellanmjölk-svensk som på det här kortet.

Hjälp vad höstarna här går fort! Det är Labor Day i September, Halloween i Oktober, Thanksgiving i November för att sedan avsluta med jul och nyår, puh! Även om man får ett par extra dagar ledigt runt högtider så tar det på krafterna att resa till diverse familjemedlemmar, gå på fester och umgås deluxe. Därför bestämde vi oss för att fira Thanksgiving hemma i år, bara vi två. Övriga familjen firade med sin respektives familj eller var på annat håll i världen – så det föll sig naturligt i år.

Vi tog oss an uppgiften med stor respekt, jag har ju förstås aldrig tillagat en Thanksgiving middag själv och D som är yngsta barnet i syskonskaran har alltid förlitat sig på de äldre när det kommer till matlagningen. Jag plitade ihop en inköpslista, fick googla alternativt fråga vartenda biträde i affären då jag inte ens visste om det var frukt, bär, svamp, krydda eller nåt annat spännande jag letade efter. Vi köpte också en kalkon på ca 5kg, vilket är relativt litet, men för oss två har den räckt hela helgen.

Jag komponerade en egen ”stuffing” med gul lök, portobello, vitlök, kalkonkorv med feta & soltorkade tomater, timjan och rostat fullkornsbröd. Ser framför mig hur mina barnbarnsbarn kommer laga grandma Jenny’s stuffing i generationer framöver!
Efter att också slängt ihop lite brysselkål, tranbärssås med valnötter samt blomkålsmos så hade 4 timmar i köket passerat.

Men jag måste ju skryta lite och säga att tom D som ätit sin beskärda del av liknande middagar sa att det var den bästa någonsin!  Vi har dessutom haft fantastiskt väder, ca 25-30 grader och klarblå himmel, så vi har varit ute hela långhelgen och sprungit, tagit långa promenader, varit på stranden och paddle-board’at.  Så nu är det bara sista spurten på jobbet kvar innan vi åker till Sverige om några veckor då det blir ännu mer god mat, goda vänner, familj och julmys!

Tack vare en skandinavisk butik i New York – Sockerbit – kan jag nu beställa svenskt godis något lättare, glädjen är total! Även om jag aldrig betalat så mycket för så lite godis är det värt vartenda öre. Har rusat hem från jobbet ett par dagar nu och äntligen stod paketet där! Mums mums….har nog inte tid att skriva mer nu…mums…

Om det inte vore för att jag träffade mannen med stort M här i USA, så hade jag förmodligen varit på väg hem till Sverige just nu. Mitt arbetsvisum skulle gått ut och mitt lilla äventyr på två år vara över.
Många frågar mig varför jag kom hit till att börja med, jag som hade ett roligt och spännande jobb, en fin lägenhet och ett bra liv med vänner i Stockholm och familj på nära avstånd. Ärligt talat så vet jag inte riktigt, det var liksom inte pga en stor anledning utan mer flera små orsaker som gjorde att jag började undersöka möjligheten. Mest av allt var det nog att jag kände att det måste finnas mer för mig där ute i världen att se och göra innan jag slår mig till ro. Att jag inte är ett stort fan av mörker och vinter en annan.
Men jag hade ingen storslagen dröm om att allt var bättre ”over there” eller att jag skulle bli nån Hollywoodfru av något slag. Det var helt enkelt en magkänsla som avgjorde och det är med den jag brukar besluta det mesta. Det har funkat hittills, även om jag inte på något sätt säger att det är enkelt att lämna allt det där trygga för att slänga sig ut i det okända. Men det är så jag har valt att leva mitt liv och nu när jag har funnit en trygghet här också, så hoppas jag att jag kommer att kunna kombinera de båda och få det bästa av två världar.
Vet att jag lagt upp denna låt tidigare, men den representerar det mesta jag känner just nu…och den här covern är något av det sötaste jag sett!

Det känns det att jag har bott här ett tag när man börjar skapa sig rutiner runt högtider. Amerikaner är ju som bekant inte sena på att utsmycka både sig själva, barn, hus, trädgårdar, bilar, hundar och fan å hans moster så fort man har möjlighet. Ibland skrattretligt, men ibland också väldigt mysigt. Jag är ju inte sånt stort fan av att klä ut mig, men jag gillar Halloween för det är så mysigt med alla pumpor, färger och små söta spöken överallt. Håriga spindlar, gravstenar och elaka spöken göra sig icke besvär. Förra året bodde vi inte i ett ”trick or treat vänligt” område, men i år borde vi få gott om besökare som tigger godis. Pratade just med grannen som vill göra hela vår gemensamma trädgård till en gravplats med zombies, rökmaskiner och spindelväv för att skrämma dem ordentligt. Jag som bara ville karva pumpor och vara lite sådär lagom…svensk.

Gissa vilken jag har gjort…och vilken som är gjord av en ingenjör (och tog 3 timmar)

Har nu varit på mitt första amerikanska bröllop som tog plats i vackra Santa Barbara. Eftersom jag i normalt sätt ofta känner mig som en alien här när det kommer till klädstil, var jag lite extra oroad inför bröllopet. Min shopping-budget skulle dessutom inte ens tillåta en outfit över 500kr vilket kan vara svårt när man ska ha klänning, skor, väska och eventuella smycken. Dessutom skulle det ta oändligt mycket tid för mig att åka runt och leta i diverse butiker eftersom jag ännu inte hittat någon riktig favoritaffär (förutom H&M förstås)

Så för mig var det självklart att jag skulle behöva hitta något online. Kom då på att jag för längesedan gått med i något som heter Rent The Runway, där man helt enkelt hyr en designerklänning under ett par dagar för att sedan skicka tillbaka. Sagt och gjort, hittade en klänning som jag tyckte var klassisk och som borde vara förlåtande när det gäller storlek och inte behöva passa som handen i handsken. Dessutom fick jag beställa två storlekar till samma pris så det kändes ganska tryggt ändå.

Jo minsann, klänningarna kom på posten – fint förpackade i klädpåse och med ett stort frankerat vadderat kuvert, redo för att läggas på lådan efter helgen. Inte nog med det, den satt som en smäck, var urskön att ha på sig och var tom finare i verkligheten än på bild. Jag är helt såld på konceptet nu och kommer definitivt använda det fler gånger – kanske till mitt eget bröllop!?

Bröllopet var fantastiskt vackert, festen var fantastiskt rolig och hela helgen var bara fantastiskt perfekt. Mer sånt!

Det är ju ett väldigt stort beslut att ta när två ska bli tre. Vi har varit sugna på att skaffa en liten en länge nu, men det är inte riktigt rätt timing. Vi vill ha mer plats och tid samt hinna resa av oss lite först. Men de är ju så söta och jag börjar ju gråta bara jag ser en liten rackare. Så i helgen provar vi bara på lite, för att känna efter om vi är redo eller inte.

Efter första natten säger jag NEJ! Hon har gnällt hela natten, kräver konstant uppmärksamhet och kan inte lämna mig ur sikte – hon måste tom följa med mig in på toaletten. Det enda hon vill göra är att äta, leka, äta, leka, äta, leka. Nu när jag sitter en stund vid datorn tittar hon på mig som att jag övergivit henne och är världens sämsta mamma.

Kanske har hon lite separationsångest från sin riktiga mamma, och hon är ju väldigt söt när hon lägger huvudet på sne och tittar på mig med sina stora bruna ögon med de längsta ögonfransarna.

Lilla Sasha är 2,5 år och hon kan inte ens sitta still så jag kan fånga henne på bild. Men så här såg hon ut när hon va liten!