DET DÅLIGA SAMVETET

Jahapp. Klockan är nu 15.09 och jag har precis satt mig ner för att få lite jobb gjort. Tanken var att jag skulle börjat redan för två timmar sedan men det blev inte riktigt som jag tänkt. Nu för tiden så är Ediths rutiner ganska självgående och jag vet att efter att hon vart vaken ungefär en och en halv – två timmar så börjar det bli dags att sova igen, vilket gör att jag kan planera det jobb jag behöver göra efter hennes sovstunder.

Hon var vaken från klockan 11 så att hon skulle slockna till klockan 13 var helt rimligt. Hon käkade och somnade och jag funderade på om jag skulle låta henne ligga kvar i soffan eller sätta henne i sjalen. Gjorde te, plockade fram en bit kladdkaka och startade datorn. Och hon vaknade. Superglad. Jahapp.

Och de kommande två timmarna så försökte jag få henne att somna om eftersom hon ju ändå var trött och behövde sin eftermiddagslur. Och det dåliga samvetet fullkomligt körde över mig. Här sitter jag och försöker få min bebis att somna för att jag ska kunna jobba. Och hon somnade såklart inte eftersom hon säkert kände att jag ville att hon skulle somna. Och när hon inte somnade så blev jag lite stressad och samtidigt arg på mig själv för att jag var så dålig som ville jobba. Så mötte jag hennes glada blick och blev helt gråtfärdig.

Och medan jag gick runt med henne i sjalen, vaggade, pratade, nynnade och ammade så bannade jag mig själv för att snärja in mig i de här dåliga känslorna. Jag gör så gott jag kan. Det är inte hela världen om hon inte somnar. Jag kan ju jobba senare också. Och jag är en mamma som försöker att göra det absolut bästa som går utifrån vår situation. Ändå sa det dåliga samvetet att jag är sämst. Såklart.

ptfia-edith11

♣ Tog en bild på kladdkakan (eh, grädden?) ↑

♥ Den glada bebisen som inte ville sova ↓

Tack för att ni lyssnade!

 

  1. Känner samma ibland! Kan tänka ”fan” när jag hör honom vakna efter att bara sovit en halvtimme istället för tre timmar som han brukar. Känns hemskt att instinktivt få den tanken. Men det är ju inte bara för min skull utan även för han mår ju inte bra om han inte sover tillräckligt. Kan även få dåligt samvete på kvällarna, för att Alfred sover ensam i sin spjälsäng medans jag och pojkvännen ligger i sängen och kramas. Knasigt! Men sen tänker jag, att om inte vi håller vår kärlek vid liv så kommer han kanske inte växa upp i ett kärleksfullt hem. Och det är ju samma med egentiden, får man inte den så blir man ju knäpp och det är inte bra för någon

  2. Åh jag förstår precis! De är alltid piggast när man egentligen hade behövt fokusera på något annat. Men inte ska du ha dåligt samvete för det! Så är det vissa dagar bara <3

  3. Typisk situation för att känna sig stressad! Och PRECIS så här är det med bebisar och småbarn.
    Min erfarenhet med två barn är att det inte går att somna om dem om de väl har vaknat på dagen! Det insåg jag efter ett tag.
    Kan du inte ha det mer flexibelt med när du ska jobba? Menar att du kan bestämma för dig själv att om du märker att nu går det inte att jobba som jag har tänkt mig – snabbt bestämma att då gör jag det i morgon i stället. Ta planeringen nästa dag och inte om två timmar. Det är ju synd att få dåligt samvete och känna det jobbiga (förstår det fullt ut) i onödan liksom. Det är ju PRECIS så med en bebis/små barn som du beskriver ovan. Det ÄNDRAR sig och man får flyta med. Då är det jobbigt att ha saker man har tänkt sig att göra.
    Även om jag inte jobbade under mammaledigheterna så känner jag igen samma sak när jag i början hade tänkt att läsa en tidning eller två. Bara den grejen blev superfrustrerande när det (alltid tills barnet blev typ tre-fyra år) inte blev som jag tänkt mig och jag kunde inte få läst tidningen i lugn och ro.
    Lösningen blev att inte förvänta mig att då gjort såna saker och då blev jag inte besviken. Och inte heller stressad över att tidningshögen växte. Jag fick avvakta med prenumerationer i stället.
    Kände också samma med att ha tider att passa i onödan. Skippade det!
    Mycket mindre stress och olustkänslor!

  4. Hade liknande känsla med min bebis när jag skulle på event och hon vägrade ta flaska (hade funkat tidigare). Oavsett kommer nog känslan till dom flesta mammor någon gång men innerst inne så vet vi ju att vi är dom bästa mammorna till våra barn <3
    PS. Älskar kladdkake(grädd)bilden!

  5. Känner igen det dåliga samvetet <3 Glöm inte att du är bäst på att vara mamma till din flicka, Minns att det var jobbigt med dagssömnen när min flicka var runt 4-6 månader, så förbered dig på en krävande period, det är mycket som händer utvecklingsmässigt i denna perioden, Det dröjer inte länge tills din flicka kan sitta själv, äta tex gröt som mättar längre, kram

  6. Hallå! Du gör ju ditt bästa för att kombinera jobb och barn. Inget att må dåligt över 🙂 Sparka det där dåliga samvetet i baken! 😉

  7. Känns som att mammarollen kommer tillsammans med dåligt samvete, det liksom bara blir för en massa saker..
    Du är kanon !!<3

  8. Åh känner igen det där så väl!
    Fast i mitt fall handlade det om att jag ville att sonen skulle sova så att jag fick en stund för mig själv. Hade också dåligt samvete till en början men sen kände jag bara att det är okej att vilja ha lite egen tid men också att det går att ta igen vid ett annat tillfälle om bebis inte vill sova just precis när jag vill.

  9. Min lilla tjej är 1,5 år nu. Känner igen mig så i det du beskriver. Det är lätt hänt att vad man än gör så finns där känslan av att man ”borde” göra annat… Tror det enda rätta är att lära sig att acceptera det och låta känslan vara okej – det dåliga samvetet kommer säkert alltid finnas där. Vi KAN ju inte vara bäst på allt, vara på alla platser samtidigt och ställa upp för allt och alla OCH samtidigt ha tid för att ta hand om oss själva.
    Du gör ditt bästa för er lilla tjej och för dig. Ibland så tar de små liven över och välter omkull planeringen. Det måste få vara så!
    Föresten så är hon så bedårande sockersöt er lilla Edith
    Kram

  10. Precis vad jag behövde för egen del att bli påmind om idag! Att bara göra så gott jag kan! Har en 4 månaders kille som hade skrikmaraton efter första babysimmet idag…

  11. Hej,
    Jag har en fråga. Jag tacklar det här med att ta stora livsbeslut (ex. flytt, jobb o.s.v.) riktigt dåligt. När jag står inför ett sånt val får jag panik och vet plötsligt inte någonting vad jag vill. Jag kanske har en känsla av vad jag ska göra men tror inte att jag kan få det för jag tycker att ofta när jag drömmer stort och hoppas på något riktigt mycket blir jag besviken. Jag är 23 år och har alla möjligheter att få bra jobb och har fina människor runt mig men hur ska jag bli starkare i mig själv och inte lyssna på vad alla andra tycker jag ska göra och följa det jag vill? Har du några tips? Panik och rädsla leder uppenbarligen i totalt motsatt riktning.

    Mvh,

    Anna

  12. Fick barn några veckor efter dig och kan SÅ relatera till det dåliga samvetet. Känns som att man fick det på köpet i samband med förlossningen, att man alltid känner att man borde göra mer för sitt barn. Men det är ju precis som du skriver, man gör sitt bästa och är den absolut bästa mamman till sin bebis. Ingen annan hade gjort det bättre! Tack för en jättebra blogg <3

  13. Ja, alltså dåligt samvete. Känner igen mig så mycket. Inte i att ha dåligt samvete för att känna sig som en dålig förälder, det måste vara det jobbigaste ever eftersom föräldrarrollen är så laddad. Men känner igen mig i så mycket annat du beskriver. Man vill ju bara att allt ska bli rätt och så kommer det dåliga samvetet över att det inte blev det och precis allt blir fel i stället. Och sen kommer det dåliga samvetet över det dåliga samvetet. Ja, det slutar ju aldrig..
    Fattar i alla fall hur du känner. Stor kram och fortsätt gör ditt bästa! <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..