Ordbajs 104603

Glad lördag! Har precis kommit hem från en promenad bland vinrankorna och olivträden. Vi kom till vingården som våra vänner gifter sig på igår kväll och vyerna tar andan ur en. Påmindes igen om hur bra jag mår av naturen. Min fantasi om att ha ett ställe med skog, natur, vyer och allt det där tätt intill förstärks hela tiden. Måste få ha det någon gång i livet.

Känner tacksamhet för att få uppleva ställen som dessa för att våra vänner väljer att gifta sig här. Känner också att det ska bli skönt att komma hem och landa hemma eftersom det varit tre resor (Kanada, Kreta och Italien) sedan i mars. Men nu när jag skrev det så insåg jag att det inte blir något landa hemma alls. Nästa vecka får jag åka på ridläger för vuxna och förena nytta med nöje, ska hålla ett träningspass och får delta på lägret. En dröm!

Och sedan är det sista rycket med jobb inför semestern som egentligen skulle ha börjat veckan efter midsommar men som nu skjutits fram en vecka för att få ihop allt. Sedan är jag helt ledig från (förutom blogg + insta) fram till mitten på augusti. Längtar orimligt mycket!

Hur mår du som läser? Några tankar som du vill dela? Kram!

  1. Längtar SÅ mycket efter mycket! Semestern, att bli gravid, semestern, att få sova, semestern. Skrev jag att jag längtar till semestern? 🙂

  2. Sitter här med en otrolig ångest, har kommit fram till att just nu ger alkoholen mig så mkt ångest dagen efter 🙁
    Tycker sommaren är en tuff period.. fast andra halvan av mig älskar sommaren!
    Alla vänner har pojkvän/familj och här sitter jag helt ensam.. det tär på mig!
    Jag vill så gärna träffa någon, få dela mitt liv med någon!
    Har världens bästa familj/vänner men det fattas en så stor bit inom mig!

  3. Sitter och är smått frustrerad på att det tydligen ska vara helt omöjligt att hitta en sportbehå för löpning. Provade 22 olika igår och inte en enda passade… klickade hem tre stycken igår, hoppas att åtminstone en av dem passar.
    Är glad för att jag äntligen hittat en löpargrupp att träna med! Har länge funderat på att gå med i någon eller i alla fall hitta en ny löparkompis.

  4. åh. Sitter och har ångest för att jag valde att skippa två av mina vänners 25-årsfest igår (lördag) för att istället få en kväll i soffan med min kille. Bara han och jag, lite kylskåps-rens-middag och ett glas rött.
    Får så otroligt dåligt samvete och är extremt rädd att mina vänner ska sluta höra av sig när jag inte ”ställer upp”, följer med på krogen, hör av mig 24 gånger om dagen eller tackar nej till diverse drinkar på diverse uteserveringar. Jag gillar inte att dricka alkohol och lägger mycket av min tid på träning och andra saker än festandet. Även om jag och min kille hade en underbart trevlig kväll har jag SÅ ont i magen för att jag inte var hos mina vänner och det svider i hjärtat idag när jag ser allt från festen på instagram/snapchat.
    Jag är 24 år och borde väl inte bry mig. Jag är vuxen och bestämmer själv vad jag vill göra en lördagkväll. Men är som sagt livrädd för att bli utstött…

    1. Vanligare än vad man tror, tror jag! Känner igen det där med att inte gilla att dricka alkohol, nästan så att man blir ifrågasatt.. galet!

  5. Jag har nyligen disputerat och insett hur jobbiga de senaste fem åren varit. Äntligen mår jag psykiskt bra! Vad läskigt det är att förstå hur dåligt jag mått men ändå klarat mig igenom fem tuffa år – jag är stolt över mig själv. Men inser också att jag fastnar i vissa mönster med vänner – jag anpassar mig för mycket efter dem och glömmer bort att jag kan leva som jag vill. Jag tar ansvar för dem, på ett sätt som jag inte behöver, men av någon anledning gör ändå. Jag jobbar på att försöka sluta göra men det är svårt att bryta vissa mönster. Jag är tacksam över hur mycket jag fått uppleva och hur mycket jag hela tiden lär mig om mig själv. Din blogg är så fin! Tack!

  6. Hej
    Är hos mina föräldrar över helgen.
    Jag är 40 år och har mått väldigt dåligt hela mitt vuxna liv, med mer eller mindre påträngande självmordstankar. Jag ser ingen annan väg, försöker men jag har kronisk depression, ångest, oro, panik, värk mm. Har blivit sexuellt utnyttjad äter mycket mediciner och har varit inlagd på slutenvård många gånger. Men det sistnämnda är mycket krävande och gör det inte bättre. Det är ju främst en förvaring. Men ibland funkar ju inte livet alls. Jag varken går upp ur sängen, äter, borstar tänderna eller duschar. Ångesten och att jag hatar mig själv så mycket och spänner mig allt jag kan som straff, tar all kraft. Det känns som jag är en belastning överallt, fast jag försöker anpassa mig och göra så gott jag kan. Men hela mitt liv upplever jag som mycket tragiskt och misslyckat. Det är det. Mitt liv är en negativ spiral, onda cirklar som bara blir värre och värre. Egna barn, arbete har jag tyvärr inte haft möjlighet till då min psykiska ohälsa förstört allt. Det är så jävla jobbigt livet. Och det enda jag vet ör bra för mig är rutiner. Men det slarvar jag massa med. Orken finns inte.
    De senaste två veckorna har varit speciellt smärtsamma för för två veckor sen träffade min kille en annan tjej och gjorde slut med mig.
    Han sa att hon var bättre snyggare och sexigare och att hon är den rätta. Jag har plågats mycket av tanken på han och den nya.
    Sms ade honom igår för att kolla om det fanns nån chans att det kunde bli vi. Då skrev han att han hatade mig och inte ville ha med mig att göra. Och att han ska polisanmäla mig om jag kontaktar honom igen. Så det ska jag inte göra. Okej, ja han är lite dum i huvudet men jag har jättestarkt känslor för honom. Och nu är jag helt söndertrasad och kolsvart inuti. Det är bara hat, bitterhet destruktivitet, sjukdom, förruttnelse inom mig. Och allt detta vänder jag mot mig själv och mina gamla föräldrar som fått ta allt under alla år och förtjänar bättre.
    Önskar så att psykiatrin kunde hjälpa mig så mycket mer.
    Jag får fortsätta kämpa.

    1. Så otroligt fräckt och rentav elakt av ditt ex att bete sig så! Du är definitivt värd någon bättre. Skickar dig många styrkekramar <3

    2. Hoppas så att du hittar ett litet ljus som fortfarande brinner inom dig. Massor med kramar och kärlek till dig! <3

    3. Vill bara säga att du inte är ensam om att känna som du gör. Har liknande historia som du med mycket sjukhus och annat skit. Men på något sätt känns det bättre när jag vet att jag inte är ensam att känna och må som jag gör. Kram på dig

  7. Jag är ledsen. Jag och min kille har tjafsar i en vecka nu, gråtit och nästa gjort slut ett flertal gånger. Han vill inte ha barn och jag försöker ställa mig in på att ha ett liv med honom men utan barn och det är så jävla jobbigt. Har alltid velat ha barn men så fort jag försöker göra slut så skriker hela jag nej så är så vilsen..
    Sen vet jag Inte om jag är blåögd eller onormalt svartsjuk. Varit ett tillfälle där han ignorerat mig när vi varit ute och stötte bort mig när jag ville hålla hans hand, sen kom jag på honom med att sitta och skriva med en tjej. Han la även till en tjej på Instagram efter en hel natt när vi suttit och gråtit i tisdags. Är så svårt med dessa sociala medier, vet inte vad som är oskyldigt. Tror jag överreagerar för att jag själv inte skriver eller lägger till andra.. något som byggs av min dåliga självkänsla.

    Trevlig helg till alla er andra ❤

    1. Hej E.

      Svårt dilemma du har… Självklart är det okej att inte vilja ha barn, och då landar det ju hos dig att bestämma ifall du vill vara kvar i relationen ändå. Men det är verkligen ett stort och tufft beslut. Önskar dig lycka till i det, vet själv hur svårt det är i den situationen <3

      Men ang. resten E, så tycker jag inte det verkar som att din kille behandlar dig speciellt schysst. Att stöta bort sin partner när en är ute tillsammans är varken snällt eller respektfullt. Jag förstår verkligen att du blir ledsen <3 Sen att lägga till andra tjejer på sociala medier – i vissa relationer kanske inte alls laddat, men JUST NU i ER relation – ganska laddat tänker jag med tanke på att ni har mycket konflikter? Har du tagit upp det med honom i en lugn situation där ni ej är i konflikt? Har du berättat att det sårar dig?

      Lita på din magkänsla kring att stanna eller inte. Du förtjänar att behandlas väl och må bra. All kärlek till dig.

      1. Tog graviditetstest idag- var därför jag tog upp barnfrågan för att se var han stod när jag insåg att mensen var sen.. Och visst är jag gravid. Så blir nog abort nu, för att inte vara egoistisk mot vare sig barnet eller min kille och sedan gör jag slut. För nu vet jag hur viktigt barn är för mig, mår dåligt av att göra abort men vill inte sätta ett oönskat barn till världen..

        Ja jag har frågat varför och sagt att det gör mig osäker. Bett honom att säga till om någon skriver, inte vad de skriver men så att jag slipper se att han skriver med ännu en tjej så jag slipper orokänslor eller att jag gör upp saker i huvudet. Han lovade mig det men sedan visade det sig att han ändå skrev med andra bakom min rygg.. och jag vet inte om det är oskyldigt eller inte och jag mår så dåligt över det. Tror att jag känner såhär i brist på uppmärksamhet eller ömhet, inte på grund utav att han faktiskt gör något bakom min rygg. Men det sårar så mycket och jag är rädd att han inte åtrår mig..
        Men nu lider det ändå mot sitt slut iom att jag är gra vid och vi vill olika saker.. var så skönt att skriva av dig här och tack snälla för att du svarade <3

        Detsamma till dig Elin! <3

  8. Har också märkt hur naturen ger en energi och välmående! Jag gick en promenad på cirka en timme och bara tänkte på allt och inget, la märke till saker som jag inte skulle ha lagt märke till om jag satt inne.

    Kram <3

  9. Sitter och tänker på det där du skrev om den galna hungern som kommer med amning. Jag hinner inte utanför dörren innan jag är vrålhungrig igen och vaknar mitt i natten av hunger. Känns ju som ett världsligt problem men tyckte det var skönt att du skrev att du var trött på det för exakt så känner jag just nu!

  10. Jag mår helt okej. Har precis avslutat en relation med en kille som inte var bra för mig. Vi visste nog innerst inne båda två att det aldrig skulle fungera mellan oss men båda två ville så gärna att det skulle fungera. Så vi har hängt kvar vid varandra men aldrig riktigt fått till det på ett bra sätt ändå. Till slut tog jag tag i saken och nu är vår relation avslutad. Det är så jävla jobbigt, det gör ont och tårarna rinner. Jag vet att jag har tagit rätt beslut men det är ändå fruktansvärt jobbigt. Jag behöver få gråta och vara ledsen ett tag sen vet jag att det går över.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..