På riktigt, nu räcker det vabruari!!!

Asså, den här perioden som varit under de senaste veckorna… Herregud vilken prövning. Jag har som jag skrev tidigare bara hört om ”vabruari”. Om en månad då alla barn är sjuka. Jag har väntat på att det där ska komma. Det där året då ens barn är mer sjuka än friska efter att de börjat förskolan. Men för oss kom det aldrig. Kane-Lee har varit extremt lite sjuk sedan han började förskola då han var 1,5 år.
Självklart har han drabbats som alla andra, men det har ofta gått över så snabbt och förutom hans feberkramper så har det känts så enkelt på nåt sätt.
Men nu slog det till!

Alltså, de senaste veckornas oro… Fyfaan!
Det har varit feberkramper, sjukhusbesök, barn med skyhöga febertoppar då de varit mer eller mindre utslagna. Vakande hela nätterna, febernedsättande, bärande, ammande och dygn som bara pågått.

Men igår förmiddag så fick jag äntligen provsvaren från de senaste testerna. Allt var toppen! Kane-Lees kropp mådde superbra och Lakkie-Bee var äntligen på benen han också. Jag köpte hem snacks och vi firade… I någon timme….

Ja, på riktigt! EN timme efter att jag kom hem med snacksen och allt kändes toppen, då började Lakkie-Bee slokna. Och ytterligare ett par timmar senare så sköt febern i höjden, han blev kokhet på några minuter och kaskad-kräktes över hela morfar, hela mormor och morfars kök och hela sig själv. Att det ens kan komma så mycket kräks från en så liten person?!

Så, var det med det firandet ;)

Stackars lilla lillebror, som på bilden är ombytt, nyduschad och mysig i min famn. Min trötta famn ;)

Jag kände ungefär som hela min utstrålning… Lagom slutkörd.

Jag vet ju att du är mer utsatt för ny smitta innan du har hunnit återhämta dig helt. Men vafaan, kom igen!!! Have some mercy!

Men härligt nog så verkar det som nån ”supervirusskit” som slog till. Eller något som hans kropp dödade på en gång med sin superfeber. För efter febertoppen, kräkset och en full blöja, så tog det bara några minuter så började han bli sig själv igen.
Dock febrig även idag, men inte lika blek och loj.

Alltså, dessa barnsjukdomar kommer jag nog aldrig bli klok på. Men jag håller bara alla tummar och tår nu för att vi får återgå till vårt normala tillstånd med friska och pigga barn här hemma.

Idag var iallafall Kane-Lee mer och mer lik sig själv igen och vi all kunde vara ute i det sjukt fina vädret i flera timmar. Men lillebror sov mest i vagnen ;)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..