#metoo

Jag tror tyvärr att de flesta tjejer världen över, precis som jag, har ett helt gäng av historier som de bär på. Ärr som gjort dem till vilka de är idag, men som också skadat så jävla mycket och gjort så sjukt ont. Ärr som vi vant oss att bära, men även ärr som många av oss gjort allt för att mörka, då det är så lätt att slå på sig själv. ”Det var nog mitt fel”, ”Jag var nog för full”, ”Jag kände ju honom, då kan det ju inte ha varit en våldtäkt”, ”jag sa ju inte nej”… Ja, så där mal det vidare i takt med att självutplånandet fortsätter.
Att dom efter dom läggs ned i brist på bevis och att du även utifrån får höra samma anklagande ifrågasättande som du själv redan är i full gång med att skrika på dig själv, gör ju knappast saken bättre.Det här är vår verklighet.Jag sitter just nu och jobbar med ett manus till ”Pira & Bråding”, en av alla tjejer som vuxit upp med det här. En pappa som förgrep sig på henne under 13 års tid, med start då hon bara var några år gammal. En historia av tusentals, miljontals världen över, av män som tagit sig makten att behandla kvinnor efter deras eget behov och vilja, utan en tanke på vad de i den stunden gör med denna kvinna. Hur de trasar sönder hela hennes inre bit fr bit.

ANNONS
ANNONS

Jag tror tyvärr att de flesta tjejer världen över, precis som jag, har ett helt gäng av historier som de bär på. Ärr som gjort dem till vilka de är idag, men som också skadat så jävla mycket och gjort så sjukt ont. Ärr som vi vant oss att bära, men även ärr som många av oss gjort allt för att mörka, då det är så lätt att slå på sig själv. ”Det var nog mitt fel”, ”Jag var nog för full”, ”Jag kände ju honom, då kan det ju inte ha varit en våldtäkt”, ”jag sa ju inte nej”… Ja, så där mal det vidare i takt med att självutplånandet fortsätter.
Att dom efter dom läggs ned i brist på bevis och att du även utifrån får höra samma anklagande ifrågasättande som du själv redan är i full gång med att skrika på dig själv, gör ju knappast saken bättre.Det här är vår verklighet.Jag sitter just nu och jobbar med ett manus till ”Pira & Bråding”, en av alla tjejer som vuxit upp med det här. En pappa som förgrep sig på henne under 13 års tid, med start då hon bara var några år gammal. En historia av tusentals, miljontals världen över, av män som tagit sig makten att behandla kvinnor efter deras eget behov och vilja, utan en tanke på vad de i den stunden gör med denna kvinna. Hur de trasar sönder hela hennes inre bit fr bit.

Jag läser under #metoo och blir inte förvånad. Jag ser den ena vännen efter den andra berätta historia efter historia om våldtäkter och sexuella övergrepp, trakasserier och maktmissbruk. Vidriga historier som var och en är helt fruktansvärd. Historier som många hållit tyst om fram tills nu. Det krävs en massa mod till att berätta. Och en hashtag som denna gör detta möjligt, plötsligt finner du ett stöd, ett sammanhang där du inser att du inte är ensam. Och dessvärre jävligt långt ifrån att vara ensam. Insikten om att fler kvinnor bär på dessa historier, än de som inte gör det känns helt absurd.

ANNONS
ANNONS

Jag funderade ett tag, lät alla berättelser flyta förbi i mitt flöde… Orkar jag? Orkar jag kasta mig in i det här igen? Jag har ju redan skrivit av mig, lämnat detta. Kan jag inte bara vara tyst & gå vidare? Men nej, det ska jag inte. Varför ska jag det? Det här handlar ju om så mycket mer än om mig. Det handlar om oss alla, samhället, världen våra barn växer upp i. Klart som fan att jag inte ska vara tyst! Våra ärr ska bäras som medaljer, inte tystas ned. Framförallt så ska  ingen nånsin igen få förminska mina ärr, säga åt mig att det var mitt fel. Att jag får skylla mig själv som satt mig i en situation. Eller att jag är en svag människa som utsatts för detta. Ord som sagts rakt i mitt ansikte genom livet, av män, enbart män.

– Mellanstadiet på väg hem från skolan. Ensam. Blir jagad. Han var vuxen och redan känd för att lura med småflickor på moppeflaket. Jag sprang för mitt liv. Han snubblade. Jag hann undan. Han polisanmäldes. Inget hände.

ANNONS
ANNONS

-11 år på väg hem från affären. Blir påhoppad av en aggressiv vuxen man som ska slå ned mig för att jag är kvinna. Han skriker att han hatar kvinnor. Jag ska få blir offer för hans hat. En vuxen kvinna steppar in, tar mig i försvar, räddar mig. Han går vidare och skriker sitt kvinnohat.

-Samma tid, runt 12 år. Sitter på bussen. Den vuxna mannen i sätet bakom knackar mig på axeln & frågar om klockan. Sedan tar han ned handen mot sitt kön som pekar rakt emot mig & runkar. Jag sitter mest tyst.

– Strax över 20 år. Dansar på en klubb. Har kjol på mig. En kille trycker sig emot mig, håller fast mig & trycker upp sitt finger mellan mina ben. Högt och djupt. Jag tar mig loss men säger inget. Vet inte om det verkligen hände. Intalar mig att det inte gjorde det. Fortsätter dansa.

– Några år senare. Ligger ensam i ett rum med stängd dörr. Sover. Däckad. Vaknar till av att min killkompis redan är inne i mig. Upprepar ”nej”, ”nej” flera gånger. Han fortsätter. Jag är för svag att ta mig loss. Vaknar till igen av att hans kompis öppnar dörren. De drar. Jag har jätteont i magen. Han har tryckt upp min tampong så högt upp att jag inte får ut den. Intalar mig att det var mitt fel. Stänger av. Anmäler aldrig.

-Jag är 28 år. Tiden då jag var som allra skörast. Är hemma hos en killkompis för att vila upp mig en helg. Han vet hur jag mår, vad jag varit med om. Tydligen lätt att övertala, att tvinga sig på. Han tar chansen. Det pågår i 2 dygn. Om och om igen. Jag skriker inombords, hela min kropp skriker nej. Men inte en enda gång sa jag nej. Tänker att det inte var något fel, för då hade jag ju sagt nej?!

ANNONS
ANNONS


Varje dag anmäls runt 50 sexualbrott mot kvinnor i Sverige. Senaste åren har det anmälts över 20 000 sexualbrott per år, varav ungefär hälften rubricerats som våldtäkter eller grovvåldtäkt. Och mörkertalet är stort.

Jag anmälde aldrig.

Det räcker nu!

 

  1. Bodde hos en familj i Italien.
    En kväll kom en kvinna in och kröp ned i min säng.
    Hon tvingade till sig ett samlag
    och jag vågade inte slå larm för hennes man sov i ett annat rum.
    Det har varit ett trauma sen dess.
    Att inte kunna göra nåt.
    Vid ett annat tillfälle låg jag på sjukhus och på natten kom en kvinna in och vek undan täcket och började med oralsex.
    Jag var så sjuk att jag inte kunde gå ur sängen.
    En tredje gång våldtogs jag av en homosexuell man på en firmafest som hölls i en sportanläggning.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..