Sigrid Bárány

Lamm får tacka bagge

Sigrid

Okej, titeln är missvisande för jag fick inte träffa baggarna på Molstabergs Säteri den här gången. Eftersom jag skulle åka pendeltåg hem på eftermiddagen och baggarna, trots sin fromma natur, har en kraftfull och aggressiv kroppsodör så bestämde vi att det låg i allmänhetens intresse att jag sköt på just den visiten.

Men lamm och tackor fick jag träffa i riklig mängd! Efter att ha uttryckt önskemål om att frottera mig mot fuktig fårull lastades jag helt sonika in i ett litet fyrhjulsfordon och så körde jag, Elisabet och en av hennes små söner ut i en av hagarna för att flytta över tackorna till en annan hage och se till så att alla mådde bra.

20120715-211606.jpg

Vem har sagt att får är korkade och menlösa? När det vankas godis är de både drivna och lite luriga.

För en stadsblomma som jag var det otroligt häftigt att se hur 200 får lyfte på huvudet och kom springande i full karriär när Elisabet ropade på dem. Det var också rätt häftigt att hon kunde berätta personliga detaljer om rätt många av de 200 och presentera mig särskilt för några av de mer karaktärsfulla damerna.

20120715-212526.jpg

Stundom övermannades jag av attack-tackor som på frommast möjliga sätt fråntog mig kommandot över vetehinken.

Det kändes betryggande att märka att mina fårodlarvänner har en personlig relation med varje liten ulltuss ute i hagarna. Det borgar för en god djurvård och att det känns skillnad i smaken på lammköttet råder det ingen tvekan om. Men mer om det nedan.

20120715-212449.jpg

Den här damen hade anammat den franska vanan att pussa på kind redan vid första mötet. Charmerande!

 

20120715-211935.jpg

Eftersom gårdens djur uppenbarligen var insatta i främmande kulturers umgängesskick dristade jag mig till att introducera den inuitiska näsgnuggningen i hästhagen. Fölen var så söta och roliga att jag höll på att smälta ner till en sirapspöl. Tack och lov tog Elisabet mig i nackskinnet innan det hann hända.

 

 

20120715-211124.jpg

Till bords! Observera den fantastiska VIP-dukningen med guldband på stolen och en glatt blinkande reflex på tallriken, undertecknat husets unga söner. Kom ihåg det här när det blir dejtingdags, killar!

Den underbara middagen avåts redan på lördagkvällen, det vill säga innan äventyren i hagarna, men eftersom Molstaberg råkar befinna sig i mobilskugga så klarade jag inte av att ladda upp bilderna vartefter, utan de får komma här istället. Ursäkta den eventuella förvirringen!

20120715-211142.jpg

Ceviche på pilgrimsmussla, milt, fräscht, subtilt och spännande - en förrätt när den är som bäst.

 

20120715-211200.jpg

Middagens klart lysande stjärna, nämligen Molstabergs lammentrecôte (vänster) och lamminnerfilé (höger) tillsammans med vitlökssmör, en sallad med melon och nektariner och en rejäl skiva av den makalösa Schweizaren från Annas Hembageri i Mariefred. Jag är vanligtvis skeptisk till färsk frukt i maten men den sötsyrliga salladen var verkligen fantastiskt god till just lammet. En ny lärdom att dra!

Det lammkött som jag fick till middag var en stor upplevelse, inte på grund av att det var så väldigt tillfixat – det var marinerat i gårdens svartvinbärssaft, stekt till medium rare och serverat med bröd och sallad – utan på grund av själva kvaliteten på köttet. Det går inte att beskriva det på annat sätt än att det smakar kärlek och omsorg, en omsorgsfull djurhantering med mycket hjärta som ger ett kött med överjordiskt god smak. Det var en smak som berörde mig och fick mig att börja tänka lite extra på det här med kött, kvalitet och djurhantering, vilket ledde till att större delen av natten ägnades åt ett djupt och känslosamt samtal om den saken, och inte bara på grund av rödvinet. ;-) Jag återkommer när jag har formulerat mig lite närmare. Godnatt, och om du behöver hjälp att sova kan du räkna fåren här ovan. Bara ett tips.

Kommentera

ANNONS
ANNONS