Jag hade tänkt skriva ett väldigt rejält och spirituellt inlägg idag eftersom jag visste att jag skulle ha en hel del tillgänglig tid, men när jag tittade på min att-göralista var det en punkt som liksom glödde och blinkade av anklagelse: FAKTURERA!

Innan jag blev egenföretagare för några år sedan förstod jag inte det där som man ibland hör folk säga, att de måste påminna sig själva att skicka fakturor, att det är så trögtatt fakturera etc etc. Jag tänkte i mitt stilla sinne att om JAG var egenföretagare, då skulle jag minsann alltid komma ihåg mina fakturor och skicka iväg dem bums basta – klart man vill ha betalt!

Nu är jag äldre och visare. Att fakturera är kanske det tråkigaste jag vet, värre än att diska (vilket i förekommande, om än mycket sällsynt förekommande, fall kan vara rogivande) och jag skjuter upp det in i det längsta, tills det blir pinsamt. Vilket det blev idag.

Så jag drog en djup suck, satte kreativitetsfunktionen på standby (man har varnat mig för att vara alltför kreativ med just bokföring) och satte igång. Nu är jag nästan klar och så uttråkad att det känns som om min hjärna har torkat ihop till en liten hög med damm som man sopar ihop längst in i ett väldigt obesökt arkiv.

Så det blir inget skoj idag, jag måste nämligen vila dammhögen några timmar innan det blir folk av mig igen.

Trots att jag faktiskt åt lunch i Electrolux Cube idag, med Stefano Catenacci som kock. Så jag har absolut inget att gnälla över. Men det underbara matäventyret får ni höra om imorgon, när jag har gjort min tråkplikt och får knäppa på hjärnan igen.

När man läser det här inlägget kan man lätt få för sig att jag är lite bortskämd. Man har rätt. :-)