Sigrid Bárány

Kategoriarkiv: Sveriges Mästerkock 2012

En galen galavecka: Kristallen 2012

Sigrid i galastass för Kristallengalan 2012

Gala, minsann! Jag blev glatt överraskad när inbjudan till Kristallen 2012 damp ned i brevinkastet men ju närmare dagen kom desto mer nervös blev jag. Nog för att jag brukar finna mig rätt väl i de flesta sammanhang, men en direktsänd gala smockfull med TV-kändisar hör inte precis till vardagen. Tänk om jag skulle begå något gräsligt faux pas och göra mig omöjlig i hela medievärlden? Tänk om jag skulle råka trampa en hollywoodfru på släpet, äta fisken med fel gaffel eller blanda ihop Kristian Luuk med David Hellenius? Kris och panik!

En stjärnögd Sigrid och Martin E-Type Eriksson

Nå, när jag anlände till TV4:s fördrink hade jag klippan Josephine Lindqvist vid min sida, så jag kände mig marginellt tryggare och det första som hände var att vi stötte på vackra Camilla Henemark (en tonårsidol och förebild) utanför lokalen vilket kändes som ett gott omen. Det andra som hände var att så fort vi klev in vecklade en två meter lång och stilig Ernst Kirchsteiger ut sig från sin barstol och hälsade oss välkomna så hjärtligt och varmt att nervositeten helt smälte undan. Och tur var väl det, för det tredje som hände var att jag fick syn på Martin E-Type Eriksson (TV4:s  Så mycket bättre) längst in i rummet, en man jag alltid har beundrat för hans egensinne, talang och för att han verkar vara en så väldigt trevlig prick (att jag en gång i urtidens dimmor var statist i hans video ”Princess of Egypt” kan vi förbigå med tystnad). Morsk av Kirchsteigervärmen klev jag fram och tog i hand. Tja, vad kan jag säga? Han var precis så urtrevlig som han alltid har verkat i media. Om jag ser lite stjärnögd och knäsvag ut på bilden så är det för att jag är det. Raskt vidare!

Uppspelt Sigrid på KristallenHur många TV-kändisar ser ni på bilden? Ja, jag vet att den är tämligen oskarp, men det kändes verkligen som att man var intimt bekant med var femte människa där, bara för att de är kända TV-profiler. Jätteoverklig känsla, själva mängden. Men vartefter kvällen led hände det som jag nu har upplevt ett par gånger, att mediebilden och människan smälter samman och blir en helhet. Det allra underligaste är att det måste hända med mig inför andra människor ibland. Udda.

Sigrid och Maria Montazami på Kristallen 2012Min kära medbloggerska på Amelia: Maria Montazami, stilfullast på festen med den i särklass läckraste klänningen, den mest drottninglika hållningen och värmen som gått genom rutan och gett hela Sverige spisrosor.

 

Jordärtskockssoppa med anklever, konfiterat anklår och syrligt äpple

Förrätten, som var mycket god: jordärtskockssoppa med anklever, konfiterat anklår (alltså sjudet i sitt eget fett, smör eller olja – ett behagligt sätt att behandla fågellår) och syrligt äpple. Jag måste börja laga mer soppa, och stoppa fler goda saker i skålen.

20120906-165506.jpg

Markus Aujalay och Josephine. Det var väldigt kul att dela en måltid med mina gamla domare och mentorer och några ut teamet från Meter, det enda som hade kunnat förgylla upplevelsen ytterligare är Per Morberg och 12 st efterlängtade deltagare…

Josephine, Ingela och Sigrid

Ljuva casting-Ingela lyste med sin närvaro. Den här kvinnan har varit vikarierande storasyster för oss allesammans. Jobbet som castare fordrar egenskaperna hos en fåraherde, en mamma, en kurator och en dominatris. Ingela har allt.

Sigrid, Leif Mannerström och Kristallen för årets dokusåpaOch sen gick vi och vann! Salig yra och ohämmade glädjeyttringar utbröt. Helt fantastiskt!

Meter Television gläds åt KristallenMatilda, Putte, Johan och Lena från Meter ler ikapp. Välförtjänt glädje säger jag, som har sett deras hängivenhet till sitt värv på nära håll. Bakom syns scenen där Filip och Fredrik underhöll och höll i trådarna, med den äran. Det kan tusan inte vara lätt att underhålla ett gäng professionella underhållare och TV-publiken samtidigt, men de skötte det galant.

Kort sagt en förtrollad afton och en once-in-a-lifetime-experience! Tack till Meter och TV4, Matilda och Lena för att jag fick komma och uppleva den!

Sveriges mästerkock 3.0

Sigrid

 

En god och vacker fågel viskade idag i mitt öra att TV4 tar in ansökningar till nästa omgång av Sveriges mästerkock för fullt. Nu vet jag ett flertal människor som redan har sökt eller bestämt sig för att söka, men om du till äventyrs skulle vara en av dem som är sugen men inte riktigt vågar eller som inte riktigt fått ändan ur vagnen har jag bara en sak att säga, på bästa reklam-med-jogging-i-dramatiskt-motljus-vis: Just do it! Inga ursäkter! Marsch basta!

För mig har nämligen deltagandet (och framförallt vinsten, förstås) i tävlingen helt förändrat mitt liv till en magisk, färgglad plats där nätterna förvisso är korta men dagarna desto muntrare och jag behövde en liten puff för att faktiskt ansöka. Om du är som jag var då, lite tveksam, så vill jag ge dig den där puffen. Du har inget att förlora och allt att vinna. Det värsta som kan hända är att du inte kommer med eller att du åker ut tidigt, och jag upplevde att varje steg på vägen var lika roligt som lärorikt. Dessutom kan det ge fantastiska impulser att bara pröva sina vingar lite och undersöka om ens intresse faktiskt är tillräckligt starkt att satsa på.

En annan god fågel: ankan i kokboksutmaningen i förra säsongen av Sveriges mästerkock Foto: Martin Cederblad

Ännu inte övertygad? Kolla in det här klippet från förra säsongen. Det är en smula storvulet men kommer från hjärtat och det kittlar fortfarande bakom näsan när jag ser det.

Nurå? Länk till ansökningsformuläret hittar du här.

Således är det bara att ansöka och sedan börja slå hollandaise i rasande fart. Ner med huvudet i sanden! Släpp sargen och kom in i matchen! In i det italienskdesignade mosaikkaklet i ditt Poggenpohl-kök, bara! Allt nytt man utsätter sig för gör att man upptäcker nya sidor hos sig själv.

Jag har till exempel upptäckt att om den här Nigellagrejen inte funkar så kan jag ta jobb som slumpgenerator för sportklyschor. Skönt att ha något att falla tillbaka på!

 

Ah, fame!

Sigrid

I morse satt jag vid frukosten och ströläste kulturdelen av Sydsvenskan från i fredags, en lättsam artikel med titeln ”Sill – snuttefilt åt en hel nation” (ni kan ju förstå att titeln tilltalade mig!) om hur svenskarna gärna äter traditionell mat vid de stora högtiderna och som landade i slutsatsen att traditionsbunden mat är en trygghetsmarkör i en något osäker tid.

I sista stycket, apropå att traditionerna ändå inte är helt oföränderliga, stod att läsa ”… en viss, om än ytterligt stillsam, förnyelse sker onekligen. Kanske inte i grenarna fylla och folkdräkt, men på tallrikarna. Långpannemarängen pavlova är, efter enträget lobbande i stormarknadstidningar och ”Sveriges mästerkock”, snart lika populär på midsommarbordet som den klassiska gräddtårtan.”

Hehe.

Söndag för sensualister

Sigrid
Mot bastun med språng!

Kallbad: före

När man hör ordet ”sensualism” händer det att man mest förknippar det med sängkammarögda skådespelerskor och tillgjorda erotiska novellfilmer med softad belysning och mycket ryggkrök. Mindre ofta associerar man det med möjligheten att kasta sig i ett 13-gradigt hav en halvmulen dag i Malmö. För mig har sensualism att göra med att uppleva saker med sinnena, det vill säga kroppsligen, till skillnad från att mest bara fnula på dem med huvudet medan kroppen förblir ostimulerad. Således är ett redigt bastubad med hetta, ånga och rosmarinolja samt det påföljande iskalla badet i gröna vågor en extremt sensuell upplevelse. Känslan av havets kyla och kroppen som strålar värme inifrån, bettet mot huden när man självtorkar i vinden på bryggan och andas in hela horisonten i lungorna och det kraftiga ruset som är resultatet av plötsliga blodtrycksskillnader är så fysisk och så njutbar att jag känner mig tre gånger så levande som annars.

Tänk så glad man kan bli av lite vatten!

Kallbad: efter

En annan härlig bieffekt av kallbad är att man får så fin aptit och njuter så oerhört av maten man äter. Och vad kan då vara bättre, en ledig och lätt baktung söndag i Malmö, än att ta sig en liten nöjestur över bron av inget annat skäl än att det finns en bra hamburgeria på andra sidan?

Burger & Bun

Ser det inte underbart ut så säg?

Att äta när man är riktigt glupande hungrig, och dessutom få äta det man mest längtar efter i hela världen (i det här fallet en klassisk amerikansk burgare med frittar, majo, hemlagad ketchup och en kall lager) är en supersensuell upplevelse. Att dessutom göra det när sinnena är skärpta efter ett par omgångar i hav och bastu är svårslaget. Jag tycker att jag känner smakerna långt mycket tydligare än vanligt, bara ett kryddmått ketchup blir en smaksensation och lukten av den friterade potatisen får hjärtat att bulta.

Lycka på en tallrik!

Söndagsmiddag 2.0

 

Delad glädje med dubbel majo

När mästerkockarna själva får välja...

När jag sedan sjunker ner i en salig dimma av tillfredsställelse så kanske man tänker sig att jag uttömt de sensuella nöjena för dagen. Icke så. Hemresan är nämligen kvar och eftersom jag råkar ha en alldeles särskild fäbless för broar så får jag gåshud av att åka över Öresundsbron i skymningen, med de massiva pylonerna som tornar upp sig, månen som lyser full och fet och en bil full av kramvänliga vänner att dela upplevelsen med.

Bron/Broen

Gör det här med "FF" av Kent på hög volym. Jag lovar, det är grejen.

Sedan finns det bara en sak till att göra och det är att krypa ner mellan lakanen och njuta av känslan av bomull mot huden, kroppen som går ner i standby-läge, mörker mot ögonen och tystnad i öronen. Lovely. Godnatt!