Jag har ätit p-piller i över 10 år nu (med någon kortare paus). Idag var jag och hämtade ut nya och sa oreflekterat ja när killen på apoteket undrade om jag vill hämta ut för ett år nu på en gång och på så sätt slippa ränna på apoteket och hämta nytt var tredje månad. De jag äter är tyvärr inte subventionerade så jag fick punga ut med 800 kr för att inte bli gravid det närmsta året.
Sedan började jag tänka. Om ett år är jag 32,5 år vilket kommer innebära att om jag blir gravid på stört när pillrena är slut är jag över 33 när jag får mitt första barn. Med tanke på att jag inte verkar vara en sjukt fertil kvinna som blir gravid så fort någon tittar på mig (som vissa av er andra verkar vara) kommer det nog dröja minst ett år för min äggproduktion att komma igång också efter en sådan lång paus. Lägg till 9 månader på det vilket resulterar i att jag kommer att vara minst 34 år och förstföderska. Fy fn. Och så vill jag gärna ha mer än ett barn och då kommer jag bli en pretty old mamma, hujedamig.
För er som inte känner mig kan jag meddela att jag känner en stor ödmjukhet inför att ev få barn och det är inget jag väntar mig av automatik, snarare tvärtom, jag undrar om jag överhuvudtaget kan kläcka ur mig några kidz. Dessutom gäller det ju att jag fortfarande har en partner vid dessa tillfällen och det är inte heller något jag tar för givet. Barn är inget man kan planera jag tänker bara lite högt ok?!
jo jag kommer nog oxå ha ett annat lugn då;)
Jag var 34 när jag fick Olivia, och jag kände/känner mig definitivt inte som en gammal mamma. För mig vara det bra att inte vara purung när jag fick barn, jag hade ett annat lugn
Jag förstår precis. Jag tror att många av mina drömmar som kommit upp nu oxå legat undantryckta och nu undersöker jag vad som känns rätt o viktigt för mig just nu. Därför har man lärt sig att det är svårt att tidsbegränsa ngt oxå.
Ja det ska du, hurra hurra!
Kramen
För min del handlar även detta om att det en dröm i mitt liv som jag börjat bejaka, efter att ha tryckt undan alla mina drömmar innan när jag levde i 190 genom livet och till slut inte alls visste vad jag själv egentligen ville. Så det är många drömmar, stora som små, som börjar komma ifatt mig nu och som jag lever ut. I like. Lite som det du skrev innan, om att man kan leva livet svårt och så kan man lära sig att leva livet enkelt, för va härligt det är då.
Men jag håller med dig, det är många som är tvärtom som inte vill skaffa för sent. Vad det nu är, det undrar jag också. 
Först vill jag hitta en bra kille. Och tills dess innan jag hittat honom vill jag leva livet och vara lycklig i nuet. 
Kram!!
I know. Min kompis har börjat med en p-ring som tydligen funkar jättebra för henne, är säker och har inte samma hormonpåverkan som p-piller har. Jag har en relation sedan 3 månader nu som jag hoppas håller länge(!) så p-piller är just nu det bästa alternativet för mig om man nu jmf med kondom. Måste byta namn på bloggen…
Har du? Lite ovanligt, tyker alla brukar säga att de INTE ska skaffa barn FÖR sent, vad det nu är… Jag hoppas du träffar Honom snart, iaf när du är redo själv.Kram
Man kan absolut adoptera! Tanken på barn överhuvudtaget är dock relativt ny för mig så jag förundras lite bara hur det känns just nu;)
Jag åt p-piller från 13- års åldern till 25, efter ett uppehåll på 4 år kunde jag sedan inte äta dem… jag mådde apilla och blev deprimerad så jag har ju experimenterat en del med preventivmedel
Jag har nu kopparspiral, det är en ”välsignelse” visserligen har jag fött barn och de råder ju inte folk som inte fött barn att skaffa spiral, men fördelen är ju att tar man ut den så brukar kroppen börja fungera ganska direkt. Ett annat BRA preventivmedel är pessar, tyvärr nämns det knappt numera. Jag förstår att du är nöjd med dina piller eftersom du tagit dem så länge men jag är nog av den åsikten att man så långt det går inte ska tillsätta hormoner och annat till kroppen, för att inte tala om effekten på miljön, vi kissar ju ut tonvis av hormoner som bidrar till fiskdöden i haven….usch sicken skräckpropaganda jag halade fram där.. inte meningen *S*
MEN summan av det hela är att om du nu funderar på detta med barn och dessutom har en lite pessimistisk inställning kanske det vore läge att fundera på ett annat preventivmedel, du kallar din blogg singelbloggen, jag har inte läst här så mycket utan förutsätter att du är singel och då är väl ändå kondom att förorda
Jag har alltid sagt att jag ska skaffa barn sent, inte en dag innan 35… Det sa jag när jag var 20. Idag när jag är 28 och kommit på att det vore inte fel alls att skaffa barn, typ nu på en gång (under förutsättning att man träffar någon man vill skaffa dem med förstås), tar man det inte alls lika förgivet på nåt sätt. Det är fascinerande hur man ändras under åren.
Kram!
Ja, det är en aning skrämmande det där med kids, var, när, hur och om… Jag är själv 28 och har inga direkta planer på kids inom de närmaste åren, men försöker anamma en ”om det är meningen så händer det” attityd. Annars kan man ju alltid adoptera! =) Kram