Mitt sista inlägg

Annonsen laddas.

Tack för mig! Nu slutar jag blogga men fortsätter twittra, instagramma och uppdatera min facebooksida, vara mamma, fru, vän, syster och författare (utan inbördes ordning). Jag kommer garanterat sakna er och bloggen med det ska bli skönt att inte tänka livet i bilder och inlägg dygnet runt. Och så ska vi flytta om en månad också, så jag lär inte vara sysslolös!

Stort tack till alla som har läst!

Kram Sofie

Sex i deckare?

Annonsen laddas.

Med tanke på att erotik är på allas bokläppar just nu så kanske jag borde krydda min fjärde deckare med ännu mer av den varan? I dagsläget är det åtminstone en avklädd snuskscen (och då pratar jag inte om lik). Men det finns ett litet dilemma med att skriva sexscener: mina föräldrar ska ju läsa boken! Förstår du har pinsamt det är? Jag minns så väl när jag satt och gick igenom manuset till Vecka 36 med min redaktör och bara ville sjunka genom jorden när vi kom till sidan 29. ”Jaha Sofie, är det så här du fantiserar?” Nej, så sa hon såklart inte men både hon och jag tyckte att det var ganska pinsamt. Inte läge att vara pryd just då men det kändes inte riktigt som min grej och sitta på ett förlag och svara på frågor som: ”Ska det stå lem eller kuk?” Trots det ville jag behålla de scenerna, bara för att det skulle vara trovärdigt.

Men vad säger du: är du för eller emot sex i deckare?

För 12 år sedan …

Annonsen laddas.

… fick jag den här fina presenten av min mamma:

Och det blev upptakten till den här boken:

Tack mamma!

Innan jag dör ska jag klara detta:

Annonsen laddas.

Fixar du denna övning som min man så fint visar? Jag blir galen över att jag själv ligger helt stilla (fast jag kämpar för mitt liv), utan att lyckas röra en centimeter av kroppen. Mer pilates kanske?

 

Manuset inlämnat!

Annonsen laddas.

I fredags skickade jag mitt manus till min redaktör och nu sitter jag och biter på naglarna (åtminstone resterna som finns kvar efter helgen). Det är så jobbigt att vänta på att få höra vad hon tycker! En redaktör är som ett slags gud när det kommer till bokmanus. Hon ger min första dom och det är bara att suga i sig kritiken och jobba som ett svin tills det sitter. Och min redaktör är inte den mest lättcharmade sorten. Det betyder att hon hittar precis alla små frågetecken eller oklarheter och i slutändan är det såklart superbra. Men vägen mot målet kan ibland kännas som att springa maraton i fyra plusgrader och motvind. Så nu håller jag tummarna för att hon är på bra humör! Att vänta på besked är alltid lika nervöst men jag försöker sysselsätta mig med att googla på vitlackerat golv så länge. Vi ska ju flytta i januari så jag har lite annat än böckerna att tänka på …