Mycket att glädjas över

sofiesarenbrant

Det finns så oerhört mycket att vara glad för: solen skiner, barnen mår bra, min nya lilla skrivarlya, och att jag börjar se ett litet hopp om att få ihop fjärde boken. I bästa fall även före deadline. Jag berättar ju inte allt här i bloggen men nu kan jag avslöja att den här senaste månaden har varit den tuffaste på väldigt länge. Vi har köpt och sålt hus inom loppet av några veckor och slitit som små bävrar för att hinna med allting. Upp tidigt på morgonen för att jobba stenhårt till sen kväll. Och med två småbarn är det inte alltid det lättaste att få ihop vardagen. Och så ringer det och man ska svara på mejl och inte låta alltför stressad/oengagerad. Någonstans mitt i allt arbete måste man ju laga mat också. Tänk dig att försöka hålla ett Bree-perfekt hem i ordning i två veckor (först foto sen visningar) med två barn som jobbar i motsatt riktning. Varför har man så många prylar och saker i hemmet som man inte har lagat med en gång?! När som helst kunde mäklaren ringa för att nya spekulanter som hade missat visningarna ville se huset … Och det hände såklart och då gällde det att se till att huset såg inbjudande ut.

Budgivningen pågick förra veckan och det var så spännande – alldeles för spännande för min smak. Hej magsår! Tack alla kära vänner som hejade på oss, ert stöd var guld värt! Det är så många känslor inblandade i en försäljning, eftersom jag älskar vårt radhus och kommer att sakna det. Men bara för att spä på stressen lite extra så reste min man bort när det väl var dags att skriva kontrakt i fredags. Själv satt jag hemma och försökte desperat lösa situationen med ett barn hemma och ett på väg hem, då jag skulle befinna mig hos mäklaren. Själva skrivandet inträffade naturligtvis under middagstid (fredagsmys!) också och jag vågade inte ta med barnen till mäklarkontoret ifall de skulle få ett hysteriskt utbrott. Tänk om dem som vann budgivningen plötsligt skulle ändra sig! Jobbigt när det inte finns någon i hela världen man kan fråga om hjälp. Till slut lyckades jag få en granne att ställa upp som barnvakt (tack Karin!) och kontraktet skrevs på. Så himla skönt! Nu, snart, kan jag fokusera på det roliga med att få flytta till ett nytt hus, cirka 500 meter bort. Måste bara andas först. Och skriva klart en bok …

Kommentera

ANNONS
ANNONS