Barnsnack

Roligt att vara mamma

Annonsen laddas.

Man får höra mycket som mamma. Här är några favoriter:

Jag till min blivande sexåring: ”Vad önskar du dig i födelsedagspresent?”
Hon tittar på mig som om svaret vore självklart: ”Camilla Läckberg.”

Min åttaåring berättar hur hon skulle beskriva mig i ett författarporträtt i skolan:
”Trött och sliten med hängiga kinder.”

Min femåring tittar på tecknat och tycker att jag inte ska se:
”Det är för läskigt för lilla mamma.”

Och här är några tidigare klassiker (då var barnen yngre):

”Du är den bästa mamman i hela Afrika”

”Mamma, får jag tvätta händerna i en halvtimme?”

”Flodhästen kan inte bada för den har inga armpuffar!”

Arg treåring och arg mamma i bilen:
Jag: Om du inte skärper dig får du inget godis!
Hon: Jag vill inte!
Jag: Vill du inte ha något godis?
Hon: Nej, jag vill inte skärpa mig!

Min stora tjej tillrättavisar sin då sex månader gamla lillasyster som råkar nysa till:
”Hosta i armvecket!”

Stora tjejen blir intervjuad (som fyraåring) på förskolan:
Pedagogen: Vad arbetar dina föräldrar med?
Svar: Pappa jobbar med lekstugan och mamma städar!

”Mamma, välkommen in i min koja! Det finns plats för en hundraåring!”

Skridskopremiär

Annonsen laddas.

Äntligen är jag i gång med träningen igen! Jag blev sjuk efter ett nattbad i poolen hos Läckberg & Melin i mitten av augusti (har frågat vilket gift de använder för att bli av med farliga konkurrenter, väntar fortfarande på svar!). Så under hösten har jag inte kunnat träna någonting. Men nu i veckan kände jag mig äntligen riktigt bra igen och brände därför av två löppass, ett pilatespass och nu i dag skridskoåkning i ishallen med barnen. Så himla roligt! Vi åkte till Skridsko-Johan i Blackeberg förra helgen och fixade ordning allas skridskor. Där kan man byta in och slipa osv. Dessutom värmde jag upp mina hockeyrör och formade dem efter fötterna. Snacka om skillnad! Innan har det gjort ont i tårna att åka men nu sitter de där de ska – utan att skava. Barnen fick konståkningsskridskor, de har börjat köra det nu och älskar det! Jag är egentligen emot för många aktiviteter för barnen (bara stressigt) och har därför inväntat att de faktiskt ber om något själva. Och när det gäller konståkning har de varit rörande överens om att de ville börja med det. Efter en träning så är de bara ännu mer taggade (ha ha). Åttaåringen snurrar redan runt som en liten isprinsessa, ska bli spännande att se vad det kommer att leda till! Viktigast är att de har kul såklart – som förälder blir man ju stolt bara de lyckas bromsa själva, typ.

Frågor på den?

Annonsen laddas.

20121011-183232.jpg
Fem minuters frånvaro räcker tydligen …

20121011-183500.jpg
… för att barnen ska ”möblera om” hela trappan.

Flygande älva: årets julklapp?

Annonsen laddas.

På bokmässan köpte jag två flygande älvor i Universeums monter. Jag förstod att barnen skulle bli alldeles till sig! Älvorna är helt galna och svåra att fånga, se själv på filmen!

Bästa hårmetoden

Annonsen laddas.

20120905-210217.jpg
Äntligen har jag hittat en välfungerande metod för att kamma och sätta upp barnens hår. Varför berättade ingen för mig hur enkelt det kan vara?

Annonsen laddas.

Frisyrdag

Annonsen laddas.

20120706-113621.jpg

Ska bli spännande att se hur länge frisyrerna blir kvar … Tippar på fem minuter.

Dagens barnkalas värre än möhippor

Annonsen laddas.

Sitter på sängen och försöker hämta mig efter min dotters åttaårskalas med tio kompisar från klassen. Vi körde skattjakt utomhus, regnet till trots, och åt tårta och lekte hemma hos oss (fast vi bor väldigt litet). Och det blev jättelyckat! Det behövs inga inhyrda ansiktsmålare, trollkarlar eller dansexperter för att barnen ska ha kul, promise. Vissa hyr även ett helt lekland, eller typ Junibacken. Och det är så klart jätteroligt för barnen, men jag tycker att det är galet att ett vanligt barnkalas ska kosta en halv förmögenhet. Dessutom blir det långt för gästerna att åka. Jag vill inte vara med och bidra till kalashetsen, det vill säga att lägga ribban så högt att vissa barn ska känna att de inte kan bjuda igen på något lika coolt som deras klasskamrat hade. En del kalas blir nästan värre än möhippor och då tycker jag att det har gått för långt. Vanliga lekar och skattjakt/fiskedamm tycker jag är helt okej för en åttaåring, men det kanske jag är ensam om?

Det har varit en fullspäckad vecka med: 1. Avslutning på förskolan.

2. Skolavslutning i kyrkan. Barnens fina klänningar kommer från Busfrö barnkläder.

3. Födelsedag och två barnkalas. Tips! Cellofanpåsar och bokstäver finns på Panduro. Godisedlarna på Coop.

Tårta och kakor från Citygross.

Åh, vad het jag var!

Annonsen laddas.

Hur. Fan. Ser. Jag. Ut? Okej, det var första promenaden med min första bebis (för snart åtta år sen), men det är ingen ursäkt! Man behöver inte gå omkring som en förrymd fånge för det. Jag lägger upp den här bilden enbart för att min syrra ska få lite inspiration till sin klädbutik. För det är tydligen så här man vill se ut när man bor i Stockholm. Nej, nu får jag leta vidare i fotoalbumet efter publicerbara bilder till amelia Baby, helst med någon form av igenkänningsfaktor. (Artikeln ska inte handla om kräksjukan – i så fall hade ju bilden funkat).

Medicin-övergrepp

Annonsen laddas.

Det är krig hemma varje morgon och kväll sedan i fredags då min femåring fick ögondroppar mot ögoninflammation. Första gången gick det bra. Då lovade jag att hon skulle få rosa nagellack, så hon var positivt inställd till det hela. Men sedan har det bara gått utför. Inga mutor i världen får henne att öppna ögonen. Jag har bra tålamod i början och kan lirka ett tag, men till slut blir jag desperat och försöker med alla möjliga (lönlösa) metoder. Självklart märker hon min desperation och hon blir då ännu svårare att hantera. Igår kväll slutade det med att båda grät. Varje gång man ska tvinga i ett barn medicin känns det som ett övergrepp. Och nu i morse när jag dessutom hade en tid att passa blev det katastrof. Det gick bara inte – inte ens när vi var två vuxna som försökte tillsammans. Nu sitter jag på tåget på väg till jobbet, en timme försenad, och kämpar med att hålla tårarna tillbaka.

Man måste ge den fördömda medicinen två dagar efter att barnet är symtomfri, annars kan det blomma ut igen. Jag ska försöka ge dropparna när hon sover istället, men hittills har det inte heller varit en lyckad metod. Så nu åker jag till jobbet med jätteont i magen. Min dotter tycker att jag har varit hemsk mot henne och jag är inte säker på att hon förstår att det är för hennes eget bästa.

Mina prinsessor!

Annonsen laddas.

Åh, jag blev så rörd i morse när jag såg prins Daniel berätta om babylyckan: en liten prinsessa! Genast började jag tänka tillbaka på hur det kändes att ligga i förlossningsrummet med en liten nyfödd prinsessa på bröstet. Så  ligger Victoria just nu, omtumlad och (enligt Daniel) lycklig. Det går inte att beskriva känslan av lättnad och glädje över att allt hade gått bra. Underbart!

Min förstfödda dotter, med en bild på mig som bebis. Inte helt olika va?

Och så min lilla tomte som kom två dagar före julafton 2006.