Världen behöver Women’s March

Annonsen laddas.

Varje gång jag ser honom får jag sura uppstötningar. Det är sant.

Det är också sant att USA:s president sedan ett dygn tillbaka heter Donald Trump. Den minst omtyckta nytillträdda presidenten i modern tid.

Hans första verkställande beslut i ovala rummet blev att stoppa Obamacare.

Här har vi en makthavare som redan efter en timmes regerande, tog bort allt som hade med HBTQ att göra på Vita husets hemsida.

En makthavare som har åtagit sig att “eliminera skadlig och onödig politik såsom USA:s klimathandlingsplan”.

En makthavare som vill lägga ner motsvarigheten till kulturrådet i Sverige. Visserligen inte särskilt förvånande åtgärd av en person som enligt sin ex-hustru Ivana tydligen endast har en enda bok i sitt hem. Nämligen Hitlers samlade tal.

Nu fick jag en sur uppstötning igen.

Trots en kollektiv förtvivlan som ger eko runt om i världen, visar initiativet Women’s March att det värsta vi kan göra är att ge upp.

Norrmalmstorg idag
Norrmalmstorg idag

 

Trumps vansinnespolitik påverkar inte bara USA, det kan slå hårt mot de mest utsatta grupperna rent globalt.

Uppskattningsvis tre miljoner personer deltar just nu i olika marscher runt om i världen, enligt Nyhetsbyrån.

Mot hat, trångsynthet, främlingsfientlighet, sexism.

För mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, grundläggande respekt och jämlikhet.

Som en klok talare sa idag vid Women’s March Stockholm, på Norrmalmstorg:

”Framtiden formas inte av människor med störst makt, utan av människor med störst engagemang.”

fullsizerender-20

Översaltad manlig råbiff

Annonsen laddas.

Oavsett om det var rätt eller inte av Stefan Löfvén att kommentera Katerina Janouchs medverkan i en intervju i tjeckisk tv, så har han rätt i en sak. Att hennes uttalande var ”väldigt konstigt”.

Framför allt ur ett rent feministiskt perspektiv.

Förutom de numera välkända delarna i intervjun, där Kajsa Ekis Ekman står för den mest klarsynta analysen, talar Janouch också om den svenska feminismen som hon anser är problematisk.

Precis som med multikulturalismen, gäller det tydligen att hålla den på en ”lagom” nivå. Det gäller att inte ”salta för mycket på maten”.

Jag tror det är ett fel på idén. Att förvänta sig att män ska vara totalt undertryckta utan möjlighet att uttrycka sin manlighet. I Sverige är detta ett problem.”

Uttrycka sin manlighet? Hur definierar hon manlighet?

Svenskarna var ursprungligen vikingar. Dessa var starka och manliga. Hjältar. Och plötsligt dömdes detta ut som felaktigt. Så svenska män är osäkra.

Jag som trodde att vi kommit längre än så här.

Jag som trodde att vi gemensamt jobbar för att unga i Sverige just inte ska förknippa ordet manlighet med urvattnade begrepp som biffig, stark, tuff, stor, hårig.

Strävar vi efter manliga män som helst inte gråter eller kramas längre än två sekunder med sin kompis? Vill vi att mansrollen ska handla om att inte våga be om hjälp när de mår dåligt eftersom det visar på ”svaghet”?

Ska vi uppmuntra de stereotypa könsrollerna som resulterar i hemlöshet, sämre kontakt med barnen och hög andel självmord?

Det manligaste jag vet är en man som är en del av familjen, som får nära kontakt med barnen och är en pappa som kan prata med sin son om hur vi bör behandla kvinnor.

Jämlikhet och feminism handlar om mycket mer än att hjälpa till hemma. Att bryta normer är något vi alla vinner på, både hälsomässigt och ekonomiskt.

Det är inte bara sorgligt att Janouch väljer att beskriva svenska män som undertryckta och osäkra, hon gör sig dessutom till sanningens företrädare genom att påstå att det ÄR så här i Sverige.

Det är ok att uttrycka sin åsikt. Att tycka och känna.

Men det inte ok att hälla hela saltkaret över maten.

 

Dags att dansa Salsa med fläsket!

Annonsen laddas.

En tisdag. Mitt i januari. Det passade tydligen min hjärna perfekt för att börja dansa Salsa med fläsket.

Det är bara tacka och sätta igång.

Jag tänkte mig en lugn början. Jag vill ju inte chocka kroppen. En snabb promenad på löpbandet, säg 10.000 steg. Det blir bra.

Antagligen blir jag ju inte ens svettig.

Jag höll huvudet högt när tjejen bredvid sprang lika lång tid som jag gick. Hon såg riktigt snorkig ut.

Nä, nu är det så att jag inte är där ännu. Pilutta dig du. Jag kan inte springa en mil med en tofs på huvudet som malligt svänger från höger till vänster.

Jag promenerar jag. Faktiskt.

fullsizerender-18

Lyssnade målmedvetet på P1 och Spanarna och tänkte att det här kommer nästan att vara lite för lätt.

Och nu sitter jag här.

Värk i höfterna och svanken och helt slut efter 72 minuters rask promenad. Jäkla julmust, jäkla ostbågar, jäkla stillsittande vid datorn flera timmar per dag.

Jäkla ljuva liv och rika kärlek.

Här kommer straffet.

Dessutom fick jag svullna fingrar under min promenad. Tydligen ett tecken på att sockerförrådet förbrukas och vätska frigörs som sen måste samlas någonstans i kroppen som ett vätskeöverskott. Visst låter det sexigt? Jättekul. Verkligen.

Det är bara att inse. Borta är tiden då jag hjulade med en hand. Välkommen till tant-tiden med dålig kondis och gnagande höfter.

En sak är i alla fall säker. Jag kommer att göra om det imorgon igen. Och nästa dag, och nästa dag.

Den där malliga hårtofsen retar mig nämligen något så infernaliskt.

Jag bara måste visa att jag minsann inte ger upp.

Kvinnoavdelning på flyget. Äntligen!

Annonsen laddas.

Efter en incident förra månaden då en man tafsade på en sovande kvinna, inför nu Air India stolsrader på flyget, reserverade endast för ensamresande kvinnor.

Tänk vad skönt att kvinnorna äntligen får vara ifred.

I slutet av artikeln står också att läsa att det inte är första gången som Air India sätter kvinnosaken i fokus. (Kvinnosaken?) I fjol genomförde de nämligen en flygning, enbart med kvinnlig personal. Applåder på det.

Skilda badtider, kvinnoavdelning på flyget, separat idrottsundervisning – nu är tiden äntligen mogen för att presentera ännu fler begåvade initiativ.

Vi borde införa två separata avdelningar på restaurangerna, skilda tider då kvinnor och män går på krogen och en särskild gångbana, reserverad endast för kvinnor. Dessutom är det nog dags för flick- och pojkklasser.

Äh, jag ändrar min föreslagna gångbana till en mur istället.

Det är dags att underlätta tillvaron för de män som inte riktigt kan hålla sig från att antasta, störa eller trakassera det lockande könet.

Vi borde bädda iordning en fluffig tillvaro för de bångstyriga männen, de som tar det de vill ha när de vill ha det. Vi borde låta dem slippa lära sig vett, respekt och mänskliga rättigheter.

Framför allt måste vi på allvar dra alla män över en kam och låta dem veta att de inte är betrodda i sällskap av, eller i interaktion med, kvinnor. De är inte kapabla att hantera det helt enkelt.

Det är lättare att gå bakåt än att gå framåt. Särskilt i uppförsbacke. Det är sen gammalt.

Det är jobbigare att sätta hårdare regler, skapa dialog och oförtrutet banka in sanningen att halva befolkningen av oss människor består av kvinnor och därmed är jämlikar. Jag blir alldeles matt av att bara konstatera det. Jobbigt.

Det är sannerligen en genialisk idé att skapa ”kvinnoavdelningar” på flyget, varför inte också inrikes här i Sverige?

Det enda sättet för oss kvinnor att få vara ifred, är ju bevisligen i den totala frånvaron av män.

Vi kan nog sträcka oss till att vinka lite från den andra sidan muren. Har du tur att som man få se en liten vrist kika fram någon gång, så kan du skatta dig lycklig.

Efter det har vi inte tid med dig, eftersom vi ska ta över världen totalt. En gång för alla.

Målet är tydligt:

En vacker dag kommer vi att ha hela flygplanet för oss själva.

 

Framtidens verkliga vinnare?

Annonsen laddas.

Programmering. I mina öron är det ett av de mest osexiga ord som finns.

Men – med tanke på att Europa står inför en skriande brist på programmerare, så måste jag ju ta mitt ansvar. Som förälder till en dotter.

Branschen efterfrågar särskilt kvinnor, dels för att kunna möta kraven på en jämställd arbetsplats, men också för att möta konsumenterna som använder sig av it-tjänsterna.

Jag har ingen aning om vad min lilla Tindra ska bli när hon blir stor, så det gäller att ge henne möjlighet att välja.

Spelet Robogem är ett smart sätt att introducera unga till programmering. Här gäller det att styra robotor med enkla kommandon och samla diamanter.

fullsizerender-17

 

Robogem kräver eftertanke och taktik, så det är inget för den som vill riva av en stund av sällskapsspel.

Jag, fästmannen och Tindra har testat spelet och åsikterna går verkligen isär.

”Inte speciellt spännande eller innovativt, men kanske mer lämpligt för barn som tränar på att räkna”, säger fästmannen. 2 av 5 i betyg.

”Kräver att man tänker mycket, vilket ju är bra. Då blir man smart”, säger Tindra. 4 av 5 i betyg.

Själv tycker jag det är smart med ett moment där robotens förflyttning är beroende av pilens riktning. Vänster och höger kan alltså bli helt olika. Det är kanske inte världens roligaste spel för vuxna, men väldigt pedagogiskt för lite yngre. 3 av 5 möjliga. Det blir också slutbetyget.

Robogem är verkligen värt att testa för den som vill inviga den yngre och nyfikna generationen i programmeringens ädla konst.

Om några år står de väl där, arbetsmarknadens verkliga vinnare.

Kodare och programmerare.

I tekniken finns framtiden.

”Nano, nano”.

img_5755