UnderbaraClara

Lördagen i bilder

Lördagen började med sovmorgon för mig då Jakob steg upp och skötte pojkarna. Melker bekantade sig med gunghästen

Sedan öppnade vi gårdsbutiken Marstorps Mat

Och vilken anstormning! Hela första timmen var det lång kö. Känns så fantastiskt att se att det finns en marknad för småskaligt, närodlat och grönsaker fria från bekämpningsmedel

Det känns också väldigt roligt att så många från byn och grannbyar kommer och handlar. Vår önskan är ju faktiskt att göra något för bygden vi bor i! Det är bland annat därför vi valt bort att stå på Bondens Marknad inne i Umeå, även om jag har förstått att det är väldigt bra att stå och sälja där.

Vår lärdom till nästa år är att försöka femdubbla skörden. Vi behöver helt enkelt mycket mer grönt för att kunna möta efterfrågan!

Som vanligt bakade jag och sålde sockerkaka på våra egna ägg

Folke lekte med pinnar och jagade höns

När det lugnat ner sig en aning tog vi en kaffepaus i solen

Och när butiken stängt för dagen gick Bertil och Ada runt och ”köpte” grönt för egna slantar. Väldigt populärt.

Kommentera - 5 kommentarer
Föregående artikel Mormorsrabatten

Mormorsrabatten

Flera har frågat om de fina växterna som syntes i min mormorsrabatt i första avsnittet av Claras Gård. Jag har faktiskt en ritning med alla sorter uppskrivna, som jag gärna delar med mig av. Rabatten är åtta meter lång och två meter djup så det gick åt rätt så många växter. Min önskan var att få en rabatt med klassiska mormorsblommor, så som rosor, flox, astilbe och löjtnantshjärtan. En rabatt som passar tidsmässigt med vårt trettiotalshus.

Eftersom Gunnel Carlson bor utanför Malmö och inte är så van att anlägga rabatter så här långt norrut så tog hon lite hjälp med sortvalen. Hanskogs plantskola i Umeå gjorde den utmärkta skissen med växter som passar på den här platsen, i zon 5/6 där jag bor. Som ni ser så satte vi växterna ganska tätt så om några år kommer jag få dela på perennerna – men det tycker jag bara är bra för på det viset har jag ju en egen liten ”plantskola” på tomten – som jag kan hämta växter ifrån.

Gunnel sa något som jag tog fasta på och det är att perenner ofta trivs bättre i norra Sverige än i södra. Då snön ger ett skyddande täcke och nätterna är kortare om sommaren. Det kan vara en fin sak att tänka på som norrlänning – då man lätt blir lite misslynt över allt som inte går att odla så här långt norrut…

Kommentera - 8 kommentarer
Nästa artikeln Lördagen i bilder
Föregående artikel Vindsfynd

Vindsfynd

Jag blev så glad när jag idag – på  jakt efter ett par barnstövlar på vår vind – istället hittade en låda med gamla undanstoppade favoritklännigar. Lådan har inte öppnats på bortemot åtta år och innehöll flera gamla klänningsfynd! Som den här godbiten – den perfekta fodralklänningen som jag ärvt av min moster som hade den på sextiotalet.

Jag har inte burit den sedan jag var tjugo år men den är fortfarande lika perfekt i modellen. Jag hoppade genast i den utan att ens bry mig om att stryka. Klänningslycka – det är bra grejer det!

Kommentera - 19 kommentarer
Nästa artikeln Mormorsrabatten
Föregående artikel Skärmtiden?

Skärmtiden?

Jag är nyfiken på det där med att ha en bestämd skärmtid för barn. Har ni det? Vi kör med totalt max en timme per dag av filmtittande/spelande på paddan för storbarnet. Någon teve har vi inte så det är paddan som är populärast hos oss. Och jag gillar inte när Bertil sitter hukad framför skärmen med gamnacke, fullkomligt försjunken och frånkopplad omvärlden. För det påminner nämligen om mig själv och mitt allt för myckna mobilscrollande.

Jag vill ju att han ska leka och röra på sig – inte sitta framför en skärm dagarna i ända. Men det kräver ju lite mer av mig för skärmen är en himla smidig barnvakt. Och jag vet att så fort jag själv kollar mobilen vill barnen också kolla saker. Mitt beteende är i högsta grad smittsamt. Så istället för att moralisera över att barnen dras så mycket till skärmarna försöker jag bestämma mig för att själv välja bort skärmen. Dock är det ganska svårt för skärmar av olika slag är precis lika hypnotiserande för oss som för de små. Hips vips har man surfat bort en timme av sin kväll på kattklipp, arga krönikor och diverse amerikanska mat-instagramare!

Jag är nyfiken på hur alla ni bloggläsande föräldrar gör? Hur mycket får era barn sitta vid skärmar och hur funkar tidsbegränsningarna?

Kommentera - 102 kommentarer
Nästa artikeln Vindsfynd
Föregående artikel Grus i maskineriet

Grus i maskineriet

Det mest otillfredsställande som finns är att inte leva som man vill leva. Inte göra det man vill göra. Jag vet inte om jag är överkänslig eller bara bortskämd – men jag är sjukt dålig på att stå ut med den känslan. Att det finns något annat som jag hellre vill göra – men som jag inte gör. Som nu. Jag och Anna pratade om att åka till mormor i september för att fiska och hänga med henne. Men dålig planering och lite för mycket att göra med mitt jobb har gjort det omöjligt. Trots att det sliter i hjärtat av längtan efter att åka dit. Varför gjorde jag det så dåligt för mig själv när jag istället kunnat göra det bra? Och varför planerade jag in så mycket jobb den här hösten när jag hade kunnat avboka hälften? Så dumt och så frustrerande i backspegeln.

Jag kan ibland känna mig som en bluff här på bloggen när jag skriver om downshifting och att vi borde ta det lugnare samtidigt som jag i vissa perioder nästan går på knäna av min arbetsbörda. Fast jag har i och för sig aldrig påstått att det är lätt att välja ett enklare liv. Det kräver en massa svåra beslut som inte alltid är självklara att fatta. I vissa perioder lever jag som jag lär och vill, men i andra perioder är det precis tvärtom. Dessa perioder påminner mig om varför jag ändå strävar efter att downshifta…för det är fasen inte kul att stressa.

Jag kämpar. Hela tiden från ett dike till ett annat. Att hitta den där sabla balansen som är så svår, för att inte säga omöjlig att uppnå. Speciellt när barn finns i bilden som plötsligt blir förkylda och kräver fem dagars extra vård och omsorg så att mitt välplanerade, luftiga schema plötsligt blir betydligt svårare att genomföra.

Men jag vill ju leva ett  liv där lite vabbande inte är någon katastrof – utan till och med härligt. Där det finns marginaler för allting. Marginaler för struliga barn och trötta föräldrar. För sjukdom och för sömnlösa nätter. Där lite grus i maskineriet inte orsakar en katastrof utan är just det – bara lite grus i maskineriet.

Jag strävar på för att komma dit, till marginalerna. Även om det hackar lite mer än vanligt i motorn just nu.

Kommentera - 38 kommentarer
Nästa artikeln Skärmtiden?
Föregående artikel Claras Gård - f…

Claras Gård - första avsnittet

Igår var det då äntligen premiär för min nyinspelade serie Claras Gård för SVTs Go’kväll! I första avsnittet gör jag en vacker mormorsrabatt  - mitt i byggkaoset – och får hjälp av självaste Gunnel Carlsson.

Jag lovar att fota mer när rabatten vuxit på sig lite och cortenstålet och gruset kommit på plats på rätt sätt. Allt är ju som ni märker halvfärdig på tomten än så länge…men i sista avsnittet kan jag förhoppningsvis visa det fina färdiga resultatet.

Hoppas ni ska gilla och att vi ska kunna göra fler och längre avsnitt så småningom!

Kommentera - 50 kommentarer
Nästa artikeln Grus i maskineriet
Föregående artikel Helgen i bilder

Helgen i bilder

I augusti när gårdsbutiken är öppen handlar allt om Marstorpts Mat på helgerna. Det är väldigt mysigt att hänga där hela lördagen och prata med kompisar och kunder

I lördags var Folke med och knaprade morötter

Annakarins underbara mormor Greta, 98 år gammal, kom också och hälsade på. Tänk att det skiljer nästan ett sekel mellan dem.

Två skäggiga bönder på en bänk i solen. Jakob och Albin. Vi skrattar lite åt hur lika de har blivit varandra sista året.

Jag fikar nonstop på lördagarna – i utemöbler Ulrika fyndat lite varstans. Hon lyckas alltid fynda så bra grejer.

Nu har fönsterna på gårdsbutiken målats senapsgula. Väldigt fint ihop med det grå!

Och när butiken stänger för dagen plockar vi ihop den del av skörden som ska levereras till de två restauranger vi säljer grönsaker åt, nämligen Granö Beckasin och Älvtåets gröna. 

Kommentera - 30 kommentarer
Nästa artikeln Claras Gård - f…
Föregående artikel Häck och jeansru…

Häck och jeansrumpa

Vår tomt är under ständig bevattning. Min stackars häggmispelhäck som planterats om på ett nytt ställe har fått en smärre chock och gått i dvala för vintern. Men vattnas behöver den alltjämt. Den här renoveringen har – utan konkurrens – varit det jobbigaste jag upplevt i denna väg! Att ha så mycket folk, maskiner och ljud omkring sig under så långt tid. Och få in så fruktansvärt mycket grus och skit i huset – det känns lite som att jag just nu inte har någonstans att ta vägen. Jag jobbar ju dessutom hemifrån så det är ju inte som att jag kommer ifrån det på jobbet heller.  Att renovera kök var i jämförelse med detta hur smidigt som helst! Och då gjorde vi ändå det mesta själv istället för att leja bort det…nåja, jag ska nu inte klaga för det är ju ändå roligt att göra om och göra bättre!

Jag flydde fältet denna söndag och drog in till stan för att göra ärenden. Och dra på trissor – jag köpte ett par byxor! Ett par superhöga utställda sjuttiotalsdoftande jeans.

399 kronor från H&M. Som hittat då jag insåg att jag nog ändå behöver åtminstone ett par byxor i garderoben.

Men strunt i byxorna ett tag. Här ser ni utsikten från vår grusade gårdsplan. De är inte färdig – bara nästan – och mellan gårdsplanen och gräsmattan ska det stickas ner ett cortenstål. Och jorden ni ser längst bort ska bli gräsmatta såklart. Den sår jag in om någon vecka när grävningarna är färdiga

Nu räknar vi ner tills allt grävande och grusande är klart på gården – förhoppningsvis är det inte mer än någon vecka bort. Det känns hoppfullt!

Kommentera - 24 kommentarer
Nästa artikeln Helgen i bilder
Föregående artikel Att stävja vintern

Att stävja vintern

Jag önskar att jag kunde spara energi. Att alla dessa varma augustidagar på något vis gick att plocka fram och peta in i novemberslasket. Riktigt varma soliga dagar brukar jag föreställa mig hur samma plats kommer ser ut om ett halvår. En solig eftermiddag på stranden i juli jämfört med en kolsvart eftermiddag i december.

Jag har alltid tyckt bra om vintern men sedan jag fick småbarn så har den blivit jobbigare. Det är så mycket besvärligare att klä på och få iväg två barn till förskolan när de först ska byltas på med en massa ytterkläder och bilen ska skrapas och borstas och man har glömt vantarna och valt fel sorts skor så att snön tränger in vid anklarna…

Jag vet att jag inte kommer vilja spendera hela vintrarna här uppe i resten av mitt liv. Vi leker med tanken på att vara borta sex, sju veckor någon gång mellan januari-februari varje år. I år kommer det inte bli så men kanske nästa år. Jag håller tummarna för det!

Kommentera - 21 kommentarer
Nästa artikeln Häck och jeansru…
Föregående artikel Framsteg och var…
Blogglistenhits