UnderbaraClara
Annons

På omslaget

Titta vad som kom i brevlådan idag! Senaste numret av Amelia med mig på omslaget.

Så himla fint reportage av Linda Newnham, fotat av av Emil Nyström och med make up av Carolina Carlbom. Den fina klänningen kommer från Maria Westerlind.

Jag är också så glad att från och med nu vara en av Amelias stadiga medarbetare. Varje månad skriver jag UnderbaraClaras Kalender – om allt som händer i mitt liv, lite ryt ifrån och samhällskritiska funderingar och så.  Så himla roligt att få möjlighet att skriva för ett av Sveriges mest lästa magasin med över 300 000 tusen läsare!

Kommentera - 11 kommentarer
Föregående artikel Grönsakstips för…
Annons

Grönsakstips för barnfamiljen

Vi äter mycket vegetariskt här hemma och många middagar består enbart av matiga sallader. Så om min son inte åt grönsaker skulle han ha svultit ihjäl vid det här laget. Men jag tror att de allra flesta föräldrar vill att deras barn ska äta mer grönsaker, så även jag. Här är några tips jag vill dela med mig av;

- Sluta kalla grönsaker för grönsaker. Oftast lägger vi upp den ”riktiga maten”  först för att sedan addera lite grönt på sidan av. Det ger känslan av att grönsakerna på något sätt är underordnade. Samt att en så diffus term som grönsaker inte direkt känns inspirerande. Typ som om man själv alltid bara blev serverad ”kött” helt ospecificerat. Utan att veta om det är det köttbullar, oxfile, kycklingbröst eller vad? Nämn grönsaken vid dess riktiga namn. Då kan barnet också lära sig att uttrycka vilka grönsaker hen gillar och inte. Kanske är det paprikan som är äcklig men blomkålen går bra?

- Många barn vill känna konsistensen på saker. Så en bricka med råkost i skurna bitar kan vara bättre än en hopblandad sallad som de flesta vuxna föredrar.

- Låt barnen vara med och laga mat. Bertil har fått hänga med vid matlagningen sedan han lärde sig sitta i barnstolen bredvid köksbänken. En bordskniv utan taggar och några gurkpinnar och tomater att dela på funkar fint och stimulerar aptiten. Självklart får man småäta under tiden man gör salladen!

- Tänka på alla rätter där extra grönsaker går att smyga ner utan att det märks (eller bara gör det roligare) Lite spenat mixad i potatismosen gör den vackert grönspräcklig. Morotsbitar eller bönor i köttfärsen är en bra utfyllnad. Var lite kreativ!

- Hitta på roligare namn på maten. Broccoli kan vara sommarträd och blomkål kan vara vinterträd! Potatismos med spenat kan heta drakmos istället. Jag är evigt tacksam till den som uppfann termen ”spökvatten” om det vatten som blir i glaset efter att man druckit upp mjölken och sedan tar vatten. Det där dimmiga vattnet (som jag personligen tycker påminner om diskvatten) slinker ner utan knot hos oss under namnet spökvatten.

- Ett supertrick mamma alltid körde med oss var att innan hon ens började laga middagen gjorde iordning morotsstavar, gurkstavar eller bitar av vitkål och ställde fram på bordet. Då lurades vi att knapra på det medan vi väntade på maten. Och hon slapp samtidigt det otroligt enerverande ”mamma, mamma jag är huuuungrig”

- Många rotsaker, samt vitkål och morötter är billiga och lätta att få tag på som ekologiska. Morotsstavar är perfekta ekosnacks som kostar typ gratis. Efter ett tag blir stavarna man skurit upp lite svampiga så jag brukar lägga dem i en skål med iskallt vatten. Då hålls de fräscha och äts upp på nolltid.

- Glöm inte att salta. Nej, små barn ska inte äta massa salt (det ska ingen) men enligt en fransk studie jag läste om i Vi Föräldrar fann forskare att grönsaker lättare slank ner om de innehöll lite salt. En liten klick normalsaltat smör som får smälta på den ljumma broccolin gör den betydligt godare. Uteslut hellre saltet från sådant som ändå slinker ner som pastan och riset till exempel.

- Slutligen; finns det möjlighet att odla – låt ungarna vara med och odla. Det  är roligt att äta det man själv drivit upp. Och även om man bor i lägenhet kan man ju faktiskt odla krasse på fönsterbrädet. Eller solrosfrön!

- Och funkar det dåligt med grönsakerna – addera frukt istället! En finskuren fruktsallad som fått stå och safta till sig är en supergod efterrätt. Det gjorde min mamma nästan varje dag hela min uppväxt. I tonåren var jag spyless på fruktsalladen klagade mest, men nu som vuxen bara önskar jag att någon skulle orka hacka fruktsallad till mig varje dag!

Kommentera - 29 kommentarer
Nästa artikeln På omslaget
Föregående artikel Mindre roliga re…
Annons

Mindre roliga renoveringar...

Det är inte alltid det är så himla kul att renovera. Första sommaren vi bodde här dränerade vi om huset eftersom det inte blivit gjort sedan trettiotalet. Förutom grävmaskin tror jag att vi hade varenda släkting inom tio mils radie på hembesök för att gräva. Det regnade konstant och bildades en vallgrav kring huset. Den lilla trädgård som fanns var vi tvungen att gräva bort och istället för att bli finare blev allt bara fulare. Urs det är ett hemskt renoveringminne! Ett annat hemskt renoveringsminne är från när jag var höggravid med Bertil mitt i vintern och vårt värmesystem la av. Rörmokarna var här och jobbade i flera dagarn och jag stängde in mig på mitt kontor med ett element på full effekt och låg under en filt och tryckte. Tror aldrig att det var mer än tio grader inomhus. Fy fasen vad jobbigt det var!

Just nu håller vi däremot på med roliga renoveringar. Sådant som ger energi – trots att huset blir ett inferno av stök och damm. Ett badrum (äntligen, hurra!) en ny planlösning med matsal och fler umgängesytor och så bebisens barnkammare på övervåningen. Jag blir alldeles nipprig av att fundera på tapeter och möbleringar och planlösningar. Det ger energi istället för att ta. Vi har ju haft alla renoveringar på paus i flera år, för att vi har prioriterat vila och umgänge och lugna, långa sommarlov! Men nu känner jag mig så glad över att vara igång igen, för huset behöver verkligen lite kärlek och omvårdnad. Och mest glad är jag över att både dränering och byte av värmesystem är gjort så att det förhoppningsvis aldrig behöver göras om igen…

Kommentera - 6 kommentarer
Nästa artikeln Grönsakstips för…
Föregående artikel Insjön
Annons

Insjön

Jag gillar insjöar mer än hav. Visst är havet fruktansvärt vackert. Men det är så skrämmande på något vis. Känslan av att jag bara kan dras ut med strömmarna och försvinna. Det får mig att rysa när jag står där vid strandkanten. Och rysa än mer när jag väl kommit i vattnet.

Insjöar däremot. Stilla, klara, beräkneliga. Sjöar litar jag på. Något av det bästa som finns är att simma naken i en len och ljummen insjö. En tidig morgon eller en ljus norrländsk natt. Eller ro ut ekan till mitten av sjön hos mormor och morfar. Och sedan lägga mig ner på durken och bara blunda. Låta båten driva in till land igen medan tankarna flyter iväg.

Sjön vill mig gott. Havet är jag rädd för. Trots att det är så vackert.

Kommentera - 31 kommentarer
Nästa artikeln Mindre roliga re…
Föregående artikel Leksakshetsen

Leksakshetsen

Svenska småbarn har ungefär 500 leksaker var. 1998 konsumerades leksaker i Sverige för 2 850 miljoner kronor. 2008 var den siffran 3 382 miljoner. Har barn på bara tio år fått sådana drastiskt ändrade behov? Det känns absurt när man betänker de leksaksberg som finns i de svenska hemmen. Att det ser ut så här för barn beror förstås på att det ser ut så hos oss vuxna. Vi har själva så enormt mycket saker vi aldrig använder så det är klart att barnen tar efter. Det är ju dessutom vi som förser dem alla grejer. Och sedan gnäller på barnen för att de dräller leksaker överallt…

Men min erfarenhet är att ju fler leksaker desto sämre blir leken. Allt kastas omkring och blir till en enda röra här hemma om inte prylarna begränsas. Jag minns själv hur jag som barn tyckte att det var jobbigt att ha många saker. Jag fäste mig ju vid dem också, så det var ett evigt besvär att hålla reda på skiten. Jag tänker att leksakslådan för barn är precis som ens egen garderob. Det är hopplöst att klä sig om den är full med plagg som passar en annan kropp, sådant som känns ute och passé. Sådant jag tröttnat på eller faktiskt aldrig tyckt varit särskilt kul. På precis samma sätt är det förstås med barn. Att rensa och sålla bland deras grejer underlättar deras lek!

Och med tanke på de gifter som finns i många leksaker, tillkommer också en miljöaspekt med att försöka minska på prylarna. Dels produceras färre saker, dels hamnar färre saker i barnrummet vilket gör att det blir mindre föroreningar där. (Barnrummet är ju annars ofta hemmets mest förorenade rum).  Själv jobbar jag  verkligen aktivt med att begränsa mängden här hemma. Med jämna mellanrum rensar jag ut och skänker bort. Istället för att bara utöka förvaringen för att kunna ha fler och fler saker försöker jag börja i andra änden. Frågar mig hur mycket förvaring som är rimligt att ha. Och blir sedan dessa lådor och leksaksbackar fulla tvingas jag rensa!

Ett tips om man inte vill göra sig av med saker permanent är att plocka undan hälften av leksakerna i en låda och ställa upp på vinden. Och sedan då och då plocka ner dem och rotera utbudet i barnkammaren.  Som julafton varje gång. Och nu är min son visserligen bara tre år men jag kan säga att han inte ens märker när jag packat undan hälften av hans leksaker. (Och då har vi definitivt inga 500 leksaker till att börja med). Den upptäckten är faktiskt rätt så skrämmande. Varför har jag prackat på min son alla dessa grejer?! Och varför utsätter jag mina stackars hålfötter för att behöva trampa på dem jämt och ständigt?

Kommentera - 32 kommentarer
Nästa artikeln Insjön
Föregående artikel Stora köttbulled…

Stora köttbulledagen

Idag var det stora köttbulledagen! Det mest utmanande med att ha egna djur och odlingar är att förädla allting. Det blir sådana mängder av vissa saker att jag känner mig lite handfallen, trots att jag är  så intresserad av matlagning.  Men idag slog vi oss ihop med våra grannkompisar för att göra en jättesats köttbullar. Drog fram köttkvarnen och hushållsassistenten och hela baletten.

Först får man fördela köttet i mindre bitar

Så att det ska gå att köra genom kvarnen

Sedan ut till hönsgården och plocka in lite ägg

En hel korg närmare bestämt!

Så vägde vi färsen (det på bilden är bara en bråkdel av vad som blev) och så blandade vi med ägg och ströbröd.

Inspekterade hur chilin vi planterat artar sig. Den artar sig riktigt bra tror jag! Blir förhoppningsvis en fin skörd i sommar

Sedan följde timtal av rullande. En del köttbullar stekte vi i långpanna, andra i stekpanna. Det senare funkade bäst!

Barne hjälpte till förstås. Sprang i och ut i leran och däremellan ner i jordkällaren för att langa upp potatis

Några köttbullar blev lite brända – men på det hela taget blev det en väldigt lyckad arbetsdag! Och nu har vi eget supergott eko-halvfabrikat från gården att plocka fram när hungern kniper i magen. Mamma Scan kan ta sig i baken! Jag känner mig rik som en kung gånger som dessa!

Kommentera - 19 kommentarer
Nästa artikeln Leksakshetsen
Föregående artikel Rik helgdag

Rik helgdag

Vilken rackarns fin vårhelg jag har haft! På lördagsmorgonen var det varmt så vi gick ut vid niotiden och plockade fram lillens cykel. En sådan där balanscykel utan trampor där man sitter på sadeln och kickar sig fram med benen istället. Vilka barndomsminnen – att ta fram cykeln var verkligen speciellt när jag var liten! Sedan ”cyklade” vi hem till grannarna 200 meter bort –  för att kolla på deras husbil. Det vill säga han cyklade och jag gick bredvid. Denna utflykt tog en halvtimme, så det gick inte fort kan jag säga. Men hela tiden gick jag bara där och njöt av solen och fågelkvittret och till och med vår lervälling till grusväg. Det är sådana fina tider nu. Och jag är så glad att vi bor så här. Mitt ute på landet.

Sedan tog jag ut en tekopp och satt i solen med gamla nummer av Lantliv och Allt i hemmet – medan han rusade runt på gräsmattan och kastade löv och levde rövare. Det behövs verkligen inte mycket för att livet ska kännas övermåttan rikt och lyxigt ibland.

Idag ska vi ha stora rulla-köttbullar-dagen med grannkompisarna som vi har har grisarna ihop med. Griskött ska malas till färs och blandas med lite älg och sedan ska vi göra köttbullar i långa banor.

Kommentera - 8 kommentarer
Nästa artikeln Stora köttbulled…
Föregående artikel Det blev en deba…