UnderbaraClara

Småskaligt och underbart

Många som besökt vår gårdsbutik Marstorps Mat har konstaterat att det känns som något ifrån den franska landsbygden. Och det tycker jag är en fin beskrivning och något jag själv tänkt på när jag handlar i gårdsbutiker. Samtidigt är det lite sorgligt att det är så pass ”udda” med gårdsbutiker i Sverige att vår referenspunkt måste bli ett annat land. För egentligen är ju det här inget konstigt. Gå tillbaka femtio-sexito år och massor av människor bodde på landsbygden och odlade och det var enkelt att få tag i lokalproducerat kött, ägg och grönt. Idag är det närmast en lyx.

Men jag är övertygad om att vi kommer att gå tillbaka till det allt mer. Den storskaliga odlingen vi har idag är inte hållbar – inte ens om den är ekologisk alltid. Stora jordbruksmaskiner tar sönder odlingsmarken och utarmar den. Enorma åkrar där en och samma gröda odlas gör också att bin får svårt att pollinera det som växer.  Stora besättningar av djur gör att smittor lättare sprider sig och framtvingar ett ökat antibiotikaanvändande på djuren. Jag tror att människor kommer att vara tvungna att återigen börja odla mer av sin egen mat och det tycker jag är fantastiskt! Ökad kunskap om hur mat framställs kommer leda till mindre matsvinn och större vilja att betala vad mat faktiskt kostar. Morötter man själv har sått, vattnat, gallrat, gödslat och skördat är man mindre benägen att slänga när de blivit lite skrumpna än en påse billiga morötter från ICA Maxi. Idag behövs den typen av kunskap!

Tills dess är jag i alla fall väldigt glad att vi genom gårdsbutiken kan erbjuda människor schyst producerad mat. Ägg från lyckliga hönor. Grönsaker framställda utan konstgödsel eller bekämpningsmedel. Mat som vuxit på åkrar som till största delen brukas av människor – inte fossildrivna maskiner.  I morgon har vi öppet vår gårdsbutk mellan 12-16. Förra gången var det så mycket kunder att vi sålde slut på en massa grönsaker redan första timmen. Så ett tips är att komma direkt när vi öppnar. Och för alla er som inte bor i närheten av just vår gårdsbutik kan jag tipsa om att besöka någon av era lokala gårdsbutiker, uppleva fantastiska råvaror, ”fransk landsbygd” och samtidigt stötta matproducenter som gör skillnad i din närmiljö.

Kommentera - 21 kommentarer
Föregående artikel Innedagar

Innedagar

Det blev plötsligt så höstigt och kallt i luften. Vi håller oss inne och roar oss efter bästa förmåga, storebror, spädisen och jag. Men jag är ju egentligen en innekatt så jag har inget emot att vara inomhus och gå och plocka med saker. Och när man har gjort om hemma är varje årstid spännande för man ser allting i ett nytt ljus! Jag är så glad för att vi valde att öppna upp här nere och sätta in pardörrar – nu har vi flera umgängesytor att vara på och gud vet att det är skönt när man har en treåring som gillar att härja.

Den fina murriga stolen är ett av sommarens loppisfynd. För en knapp hundring kunde jag inte låta den vara kvar i butiken. Den ska få stå i vårt sovrum så småningom. Vi planerar ju att göra iordning där också – det har aldrig riktigt gjorts sedan vi flyttade in men i höst är det dags!

Kommentera - 19 kommentarer
Nästa artikeln Småskaligt och u…
Föregående artikel Vi väntar smått…

Vi väntar smått igen!

Eller väntar och väntar förresten  - de är redan här! För medan jag låg på BB lade sig min indiska stridshöna Farmor på några ägg för att ruva. Och i lördags när jag gick ut i hönsgården hörde jag pip ifrån ena hörnet. Och där satt den sötaste lilla dunboll man kan tänka sig! Dagen därpå hade en till kyckling kläckts så nu har vi två små dunbollar som Bertil raskt döpte till Bamse och Lille Skutt.

Jag ville inte störa dem i onödan och stressa upp den oroliga mamman så jag smög mig bara in som hastigast och fotade kycklingarna nu på morgonen. Men de är så vansinnigt söta så jag hoppas snart kunna bekanta mig med dem lite närmre. Och jag identifierar mig väldigt starkt med den nyblivna hönsmamman. Hon hugger efter mina händer varje gång jag ska byta vatten och burrar upp sig till dubbel storlek för att försvara de små när jag fyller på kycklingfoder. Vilken nybliven förälder gör inte det för varje hot (verkligt eller inbillat) som drabbar ens barn? Fint är det i alla fall med tillökningen. Återstår att se om det blir höns eller tuppar utav dem.

Kommentera - 24 kommentarer
Nästa artikeln Innedagar
Föregående artikel Om oviljan att a…

Om oviljan att anpassa mig

Ibland kan jag känna mig så himla bortskämd som bara inte kan infoga mig i det här systemet med åtta timmars arbetdag. Vad är det för fel på mig? Varför duger det som duger åt andra inte åt mig? Är jag ovanligt lat? Odiciplinerad? Vad är det som är på tok med mig?

Det är lätt att ironisera över det faktum att jag förespråkar ett enklare liv och downshifting samtidigt som jag driver ett framgångsrikt bolag. ”Jaja, lätt för dig att sitta och förespråka kortare arbetsdag när du uppenbarligen kan göra karriär på det”. Men grejen är att det här aldrig var planen. Jag downshiftade inte för att gå omkring i dyra gummistövlar, på en lyxig gård och mysa på landet. Jag downshiftade för att jag mådde dåligt i stan. Av den ekonomiska pressen. Av stressen. Året innan vi flyttade dog min mamma och jag var både deprimerad och sjukskriven och min syn på framtiden var inte direkt ljus.  Så jag var rätt krass när jag tänkte på hur jag ville leva. Jag tänkte att jag ville bo någonstans där jag hade råd att leva värdigt även om jag skulle bli sjukskriven igen. Jag tänkte att jag nog var en rätt skör människa som kanske aldrig skulle kunna ha ett ”riktigt jobb” utan skulle behöva välja ett annat typ av liv.  Jag tänkte på miljöförstöring och oljekris och hur hela stan liksom stank bensin när jag återvände från landet till Umeå efter sommaren. Och jag tänkte på utbrändhet. Arbetslinjen. Hur jag sett både karriärister och vanliga Svenssons stånga sig själva blodiga för att få det att gå runt. Inte för att täcka sina mest basala behov – utan för att täcka de överdrivna materiella behov samhället sagt åt oss är nödvändiga. Och jag tänkte -nej, aldrig att jag gör det frivilligt! Jag vill inte jobba så mycket att jag knappt hinner se min man eller mina barn. Jag vill inte ha en klump i magen på söndagkvällen när jag tänker på måndagen. Jag vill inte att semestern ska vara livets mening därför att vardagen är så jobbig. Jag vill något annat. Något mer.

Så vi flyttade hit. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var rädd. Jag tyckte att det var sjukt läskigt.  Och oavsett vad jag visade utåt – i bloggen och till vänner – tvivlade jag väldigt mycket på att jag valt rätt. För det var ju tydligen ”så extremt” det jag hade gjort.  Och det var ju inte som att vi köpte en drömkåk på creddiga österlen. Nä, vi köpte ett ruckel i avfolkningsbygd. Ett hus ingen annan velat köpa.

Men sedan skedde det märkliga. För när jag flyttade och bloggen plötsligt började handla om mitt lantliv så fullkomligt exploderade antalet besökare. Och även intresset från media. Och plötsligt snurrade jobbet på bättre än någonsin. Plötsligt blev det lönsamt att jag klivit av systemet. Inte bara för min själ men för plånboken. Och jag fattar att den resan inte går att applicera på alla. Eller ens någon. Men så såg min resa ut.

Så nej. Jag förespråkar inte allt det här på grund av att det råkade bli så himla lämpligt för just mig. Jag har alltid förespråkat och tänkt så här. Jag skrev ju för fasen skoluppsatser på temat när jag var sjutton år. Men även om jag inte levde lika gott som jag gör nu skulle jag fortfarande förespråka det. Därför att det gör mig gott på massor av sätt.

Kommentera - 92 kommentarer
Nästa artikeln Vi väntar smått…
Föregående artikel Ostkaka med squash

Ostkaka med squash

Om det är fler än mig som odlar squash och får mer än vad som går att ta rätt på  - då kan jag tipsa er om att göra falsk ostkaka på squashen. Jag har lärt mig receptet av Jakobs mormor och det är SÅ gott! Det låter kanske lite knäppt med squash i en ostkaka –  men egentligen är squash fantastisk för sådana här ändamål – då det är en neutral grönsak som går att smyga ner i det mesta. Ostkakan är busenkel att göra så jag kan verkligen tipsa om att provbaka den!

Du behöver

10 dl tärnad squash

2 1/2 dl mjölk

2 1/2 dl vispgrädde

5 msk mjöl

4 ägg

1 dl socker

30 sötmandlar

2 droppar bittermandelarom

Gör så här

Skala och tärna squashen i mindre bitar. Låt koka i  en kastrull med vatten tills bitarna är så mjuka att de med lätthet går att mosa. Häll av vätskan och mosa dem sedan med en gaffel eller potatispress. Vispa ner mjölet i lite av mjölken tills den blir klumpfri. Häll sedan på resten av mjölken och grädden. Vispa sedan ner äggen och sockret. Finhacka 20 mandlar och blanda ner i smeten. Grovhacka resterande tio och blanda ner även dem. Droppa i bittermandelaromen och häll sedan på den mosade squashen. Blanda väl. Smörj en pajform med smör och häll ner smeten till ostkakan. Grädda på 200 grader i mitten av ugnen i ca 45 minuter. Ta ut och låt svalna innan servering. Vispa grädde till och servera kakan med sylt. Mums!

Kommentera - 19 kommentarer
Nästa artikeln Om oviljan att a…
Föregående artikel Från ett till två

Från ett till två

När jag var i slutet av min första graviditet sörjde jag att jag aldrig skulle få uppleva en sådan graviditet igen. Jag tänkte att det omöjligt kunde bli lika speciellt och spännande andra gången. Men tänk om jag vetat att det kunde bli ännu mer magiskt? Och tänk om jag vetat att bebistiden är ännu mer fantastik nu den andra gången? Ja, jag upplever att allt är så mycket roligare nu när jag har mer erfarenhet!

Även om jag var en rätt cool och avslappnad småbarnsmamma första gången så känns det stor skillnad. Amningen funkar problemfritt, anknytningen har gått snabbare, att få störd sömn känns oproblematiskt. ALLT är faktiskt roligare och lättare! Och medan jag kände stort behov av att få fortsätta vara ”bara Clara” med första barnet har jag inget problem med att vara väldigt mycket mamma den här gången. När jag förra gången passade på att lägga ner bebisen så fort han var nöjd (för att liksom få pusta ut lite) passar jag den här gången på att bära runt och gosa lite extra med lilla F. Bebistiden är så kort – det vet jag nu så jag stressas inte av det jobbiga på samma sätt. Jag vet att det går över.

Jag undrar om det fortsätter så här för varje barn? Att det bara blir lättare och bättre? I så fall kanske man måste skaffa ett dussin ungar eller så…

Kommentera - 105 kommentarer
Nästa artikeln Ostkaka med squash
Föregående artikel Små bestyr

Små bestyr

Senaste dagarna har vi haft fullt upp med lite allt möjligt här på gården. Vi har skördat massa sockerärtor

Och tagit hand om andra primörer så som tomater, squash och spädbarn.

Bertil har hjälpt Jakob att ta reda på gräset ifrån lieslåttern. Iklädd fina hängselbyxor vi fått av en snäll bloggläsare. Som ni ser går hönsen lösa när vi själva är ute på gården och kan hålla lite koll på dem. De älskar att gå där och sprätta.

Vår gårdsbutik Marstorps Mat var öppen igen och vi hade massor av kunder. Så himla kul!

Vi har ätit fantastiska svenska kräftor och fått ungarna i tårar på grund av läskigheten i dessa djur.

Det har regnat en hel del också och det känns så vansinnigt mysigt med lite regndagar efter denna soliga sommar

Och att plaska i vattenpölar är väl en av de bättre saker man kan ägna sig åt!?

Kommentera - 11 kommentarer
Nästa artikeln Från ett till två
Föregående artikel Tvätt och sånt

Tvätt och sånt

Jag hade glömt hur förfärligt mycket tvätt det är med en bebis hemma. Inte bara tvätt av bebisplagg utan också av mina kläder. Jag har nämligen fått en liten kräkis så ungefär två gånger om dagen måste jag byta ut mina egna nedsmutsade plagg.  Och ungefär dubbelt så ofta byter jag bebisens. Och jag som tyckte jag var sååå smart när jag hämtade tillbaka Bertils bebiskläderna som jag lånat ut till min systerdotter. För jag var minimalistisk och tog inte ens tillbaks hälften. Och nu är jag plötsligt tvungen att tvätta varje dag för att ens ha något rent till spädisen. Småbarnsbekymmer, småbarnsbekymmer.

Något annat som bekymrar mig är amningsvänliga kläder. Denna rutiga skjorta är mammas ifrån sjuttiotalet och den funkar fint. För skjortor och koftor är det bästa när man ammar –  tyvärr har jag dock brist på båda. Så fort jag  bara orkar ska jag pallra mig ut och leta rätt på lite toppar som passar för amning. Kan ju vara värt att investera i om jag ska amma ända tills nästa sommar..

Kommentera - 46 kommentarer
Nästa artikeln Små bestyr
Föregående artikel Överspända syltk…

Överspända syltkänslor

På grund av foglossningarna blev det inget hjortronplock för mig i år. Som tur är finns det fortfarande hallon så det räcker och blir över. Och dessutom både blåbär och lingon så jag ska försöka bege mig ut och plocka. Det funkar fint att göra med bebisen i en sjal på magen.

Jag kommer ifrån en riktig bärplockarfamilj och för mig har det alltid varit otänkbart att köpa bär eller sylt i affären.  Jag minns när jag och Jakob flyttat ihop och han kom hem med köpt sylt på burk. Jag var helt chockad. VAD HAR DU GJORT? VAD TÄNKTE DU PÅ EGENTLIGEN!!? SYLT PÅ BURK?  Nä, ska man ha någon sylt får man allt plocka bär och koka den själv. Så har det i alla fall alltid varit under min uppväxt.

Men nu för tiden är jag något mindre överspänd kring sylten tack och lov.  Nu köper jag faktiskt sylt på burk ibland, även om jag oftast försöker plocka så mycket bär att vi istället kan göra vår egen.

Kommentera - 18 kommentarer
Nästa artikeln Tvätt och sånt
Föregående artikel Det bästa av två…