UnderbaraClara

Sju lärdomar om husrenovering

Att renovera ett hus är underbart, roligt och alldeles alldeles utmattande! Just nu står vi inför en massa saker som ska fixas i sommar, gräva ny uppfart, måla om huset, byta tak, bygga punchveranda…ja listan bara fortsätter. Här är några saker jag lärt mig efter sex år av renoverande:

-Gör en uppskattning av hur lång tid det kommer ta. Gångra det sedan med två. Då har du kommit upp i ungefär 70 procent av den tid det verkligen kommer att ta. Och kosta!

-Stressa inte. Jag är hemskt otålig men har upptäckt att de bästa idéerna kommer när jag gått och grubblat ett tag.

-Räkna med att det kommer trilskas. Lägg till en rejäl trilskmån kring varje moment så slipper du bli besviken. Ungefär som en sömsmån fast för renovering.

-Räkna med att de hantverkare som eventuellt kommer att behövas har mycket att göra. Var gärna ute månader i förväg.

-Renoverar man ett helt hus tycker jag att det är vettigt att varva små och stora projekt. Det är trist att byta värmesystem så därefter kan man göra något enkelt och roligt som ger energi istället för att ta. Måla en fondvägg till exempel. Eller sy nya köksgardiner.

-Be om hjälp av familj och vänner. De flesta har inget emot att komma förbi några timmar och hjälpa till. Bjud på god mat i gengäld.

-Glöm inte bort det riktiga livet under renoveringen. Det är heldumt om renoveringen tar så mycket energi att verkligheten blir lidande.

 

Kommentera - 6 kommentarer
Föregående artikel Rehab och kärlek

Rehab och kärlek

Kom precis hem efter mitt första gympapass på arton månader. Det är härligt att vara igång igen. Mindre härligt är det att inse vidden av det min stackars kropp varit med om. Det är verkligen en enorm påfrestning att bära och föda ett barn. Och jag känner starkt att jag måste ge min kropp lite kärlek nu och ta hand om och rehabilitera mig  - för att tillverka minmänniskor och mirakel är liksom ingen klackspark. Tänker på alla kvinnor som föder barn och sedan aldrig får hjälp att hitta tillbaks till sin forna styrka. Som dras med rester av foglossning och delade magmuskler och allmänt dålig kondition. För att inte tala om alla förlossningsskador som många kvinnor aldrig kommer till rätta med. Det är en sorglig efterräkning av en himla viktig grej som ligger i hela samhällets intresse: att barn sätts till världen. Det är egentligen obegripligt att inte fler åtgärder sätts in för att komma till rätta med det här – trasiga kvinnokroppar måste kosta staten massor av pengar i förlängningen…

Efter det här träningspasset känner jag inför min kropp lite som jag känner inför min son när han gjort illa sig: Stackars liten – nu ska jag ta hand om dig. 

Kommentera - 27 kommentarer
Nästa artikeln Sju lärdomar om…
Föregående artikel Dagens

Dagens

Några har önskat fler outfitbilder så jag tänkte försöka göra er till viljes. Här är något jag är förtjust i – min nya vårkappa från Monki. Har haft en blå ”konstnärsrock” från det märket som jag slitit och nött på i fem år men nu känns den förbrukad. Gissa om jag blev glad när jag fann en snarlik svart från Monki härom veckan istället som jag hoppas kunna slita på i lika många år. Även den har något av en konstnärsrock över snittet och det tycker jag är så himla fint till alla söta figursydda klänningar som jag annars kan känna mig lite för snäll i.

Den här blommiga klänningen är också ett nyinköp – begagnad däremot. Med perfekta små puffärmar och klädda knappar i ryggen.

Kommentera - 17 kommentarer
Nästa artikeln Rehab och kärlek
Föregående artikel Organisera mera

Organisera mera

Efter att ha jobbat hemifrån i åtta år och lagt mitt eget schema efter eget huvud har jag lärt mig att planera, strukturera och sätta av tid för saker. Eftersom jag vet att det är många som kämpar med just detta tänkte jag här ge mina bästa tips för hur jag lyckats strukturera ett väldigt fritt arbete.

- Jag skriver listor. Varje arbetsdag avslutas med en lista inför kommande dag. Men jag skriver aldrig listan samma dag som jag ska göra den. Då är det så motigt att jag helst hoppar över att sätta upp saker på listan

- En lista ska bara innehålla det jag hinner på en dag. Har jag fler punkter än jag hinner göra sätter jag upp några punkter till dagen därpå istället. Vid arbetsdagen ska listan alltid kunna bockas av och slängas för att blir ett kvitto på vad jag gjort, inte ett kvitto på allt jag inte hann.

- Jag delar upp alla stora uppgifter på flera dagar och är specifik ang vad som ska ske respektive dag. ”Plugga till tenta” är en dålig punkt på en lista. ”Plugga första kapitlet s.35-98 på tentan” är en bra punkt.  En stor tenta kan tex delas upp i fem olika pluggmoment då man studerar olika saker. Samt ett sjätte då man repeterar allt man gjort de tidigare dagarna. Jag bokar in tid för alla moment och sätt upp mål för vad som ska ha hunnits med under just den dagen. Själv jobbar jag bäst när det är kort och intensivt på en dag. Så hellre flera korta pass än några riktigt långa!

- När min produktivitet går ner byter jag syssla. Man orkar sällan jobba länge med exakt samma sak. Min hjärna kan  till exempel inte skriva bra mer än i ca tre immar. Om jag då går över till att göra något annat jobb som att sortera viktiga papper, ringa samtal, redigerar bilder etc kan jag fortsätta vara produktiv på min arbetstid trots att kapaciteten att skriva minskat.

- Jag sätter tidsangivelser vid varje punkt på mina listor. Vid första anblick kan ”ringa revisorn” ”skriva krönika” ”besvara mejl” se ut som tre likvärdiga uppgifter och kännas oöverstigliga. Men sätter jag tidsangivelser upptäcker jag att krönikan behöver tre timmars arbete och revisorn fem minuter. Följer jag sedan tidsplanen upptäcker jag ofta att jag hinner färdigt långt innan jag hade tänkt mig.

- Vid riktigt viktiga deadlines sätter jag alltid ut den riktiga deadlinen i kalendern, ex vis ”lämna text Amelia 12 maj”. Sedan backar jag i kalender och stoppar in ”Skriv på Amelia 10e maj” ”Skriv på amelia 7e maj”. Med några sådan tillfällen inbokade brukar jag hinna färdigt långt innan deadlne och har tid att kika och putsa en sista gång innan jag lämnar in. På detta sätt blir jag väldigt sällan  överraskad av en deadline eller viktig grej. Oftast har jag fått en eller två kalenderpåminnelser innan.

- Säkert har du som jag några extra tråkiga telefonsamtal som måste ringas, personer som ska kontaktas, papper som ska postas? Löpande hantering som man aldrig blir färdig med. Se till att beta av allt sådant en gång om dagen/en gång i veckan. Jag gör rubbet på en gång så slipper jag tänka på det resten av tiden.

- Jag har gmail och google kalender. I den skriver jag upp allting och så plingar det i min telefon tio minuter innan viktiga möten eller samtal som ska ringas (det har räddat mig många gånger). Jakob har också en kalender och vissa aktiviteter som rör oss båda, exempelvis barnen, lägger vi in så att de syns i bådas kalender. Mycket smidigt och ingen som kan hävda att ”de minsann inte visste om att x skulle hända idag…”

- Har du gjort en massa saker som inte stod på din lista under en dag? Skriv upp dem i efterhand för att få nöjet att bocka av samt för att få en uppfattning om hur mycket du faktiskt hinner på en dag.

Ja, det var nog mina bästa tips! Fyll gärna på med fler ifall ni har några.

Kommentera - 37 kommentarer
Nästa artikeln Dagens
Föregående artikel Vårfyndet

Vårfyndet

Jag hittade en så fin klänning på secondhand förra veckan. Vidd i kjolen, prickar och sailorkrage. Kan det bli bättre? Denna ska jag invgiga våren i. Om det blir någon vår det vill säga. För just idag stormar det så man gör säkrast i att ta på sig skoteroverallen ifall man tänker gå ut.

Kommentera - 23 kommentarer
Nästa artikeln Organisera mera
Föregående artikel Tränandets hemli…

Tränandets hemlighet

Vad duktig du är som tränar. Får man ofta höra när man tränar. Och har jag ofta sagt till folk som tränar. Men grejen är att det inte är ett dugg duktigt. Det är tränarnas hemlighet. Att det faktiskt är skönt. Att det blir ett beroende. Att träning frisätter en massa lyckohormoner – endorfiner – som efter ett tag gör att träningen känns som välmående-doping. Man vill träna, för man vill få den där kicken.  Det visste jag inte när jag började springa för två år sedan och därför var det så tungt i början. Jag kände bara lidandet. Ansträngningen. Inte glädjen. Men nu vet jag att det är så. Så trots att jag är otränad nu och det är jobbigt att springa rent fysiskt, så vet jag det där och känner redan nu hur glad jag kommer bli efter ett träningspass.

Det är lite som med godis fast tvärtom. Godis är ju godast innan. När man tänker på det goda. Och under tiden när man äter. Men sedan efteråt, då går glädjen bort väldigt fort. Träning är jobbigast innan, väldigt jobbigt under tiden. Men efteråt sitter glädjen i väldigt, väldigt länge.

En annan sak jag noterat med träning är att ju mer jag tränar – desto mer orkar jag göra andra präktiga saker som jag vanligtvis undviker och som inte har ett dugg med träning att göra. När jag tränar orkar jag till exempel använda tandtråd. Jag väljer nyttigare mat. Jag går och lägger mig tidigare. Jag ringer samtal jag gått och skjutit upp i en vecka.  Jag lägger tillbaks grejer där jag tagit dem istället för att slänga dem på golvet. Jag städar bakom spisen.

Det är tränande personers hemlighet. Inte ett dugg duktigt utan en ganska rejäl payoff för en tämligen liten insats.

 

Kommentera - 44 kommentarer
Nästa artikeln Vårfyndet
Föregående artikel En egen stund

En egen stund

När man har småbarn är de där ostörda stunderna ganska få. Stunder som jag förut tagit för givet. Att få lyssna på Studio Ett i lugn och ro medan jag lagar middag, att prata med Jakob sammanhängande när vi äter utan att samtidigt torka någons snor eller utspillda mjölk. Att få sitta på toaletten utan att någon sliter i handtaget eller ta en dusch utan att någon absolut måste in och kissa precis samtidigt. Eller ta en kopp te. Dricka en hel kopp kokhett te som inte hinner svalna eller spillas ut eller glömmas bort på vägen. Det händer inte så ofta. Men desto trevligare när det väl händer.

Kommentera - 34 kommentarer
Nästa artikeln Tränandets hemli…
Föregående artikel Skapartips!

Skapartips!

Jag hör många säga att de vill skapa något med händerna men att de inte vet vad. Många verkar sitta på en hel del uppdämd kreativitet som inte får komma till uttryck. Det är synd tycker jag. Här är mina bästa råd till den som vill komma igång med att pyssla och skapa.

- Det är svårt att vara kreativ när man inte har någonting hemma att arbeta med. Därför är det bra att ha material hemma när inspirationen kommer. Ja, det är faktiskt förutsättningen för att inspirationen ska kunna komma. Själv hamstrar jag tygstuvar, tavelramar, prylaskar och snören på loppis trots att jag från början inte vet vad jag ska ha dem till.

- Spara på skrot! Konservburkar, presentsnören, gamla sjalar, tidningsurklipp och trasiga broscher … Gammalt blir som nytt när man fixat till det lite grann.

- Det är mycket lättare att utgå ifrån någonting som redan finns istället för att skapa nytt från grunden. Sy om en befintlig kjol istället för att sy en helt ny.  På så sätt lär du dig att skapa steg för steg och ingenting blir orimligt svårt.

- Förkorta startsträckan! Låt pysselprylarna stå framme i den mån det är möjligt. När jag ser en hög med trådrullar sätter fantasin igång. Och står symaskinen redo är det lättare att få tummen ur röven.

- Var inte så fixerad vid hur man ”ska” göra. Jag har ingen aning om hur man ”ska” sy en kudde eller måla om en stol. Jag testar och ser – det kan ju inte bli värre än fel! Om jag följer instruktioner allt för strikt blir jag så ängslig att jag inte vågar göra någonting alls och då blir pysslet ångestskapande istället för lustfyllt.

-Nya synvinklar ger nya infall. Testa att vända på en lampskärm och se vad som händer. Drapera ett roligt tyg på en stol som du inte har tänkt klä om. Stapla prylar på varandra och se om du hittar nya användningsområden. Sätt saker där de inte vanligtvis sitter. Ställ dig på huvudet och ta en titt på ditt hem.

- Acceptera att ingenting blir som du föreställde dig det i huvudet. Det färdiga resultatet är inte sämre – bara annorlunda.

- Och kom ihåg: kreativitet är en muskel som växer när man tränar den. Invänta inte snilleblixten. Den kommer när du är mitt uppe i ditt skapande.

Kommentera - 14 kommentarer
Nästa artikeln En egen stund
Föregående artikel Malou efter tio

Malou efter tio

Psst…! Igår var jag gäst i Malou Efter Tio. Vi pratade inredningsbloggar och instagram. Om dessa snyggt stylade bilder är en spegling av verkligheten eller någonting falskt och ångestskapande. Och varför denna besatthet av att visa upp fina saker från sitt välstädade hem? Ja, lite av det diskuterade vi. Kika här om ni vill se. (Spola till 39.15 ca)

Kommentera - 28 kommentarer
Nästa artikeln Skapartips!
Föregående artikel Guldklimpar
Blogglistenhits