UnderbaraClara

Ingen ska behöva ge sitt liv för att skapa liv

Det som gjorde starkast intryck under min Kenyaresa i april var ett besök  i den nordliga provinsen Turkana. En provins präglad av klimatförändringar och svåra torkperioder. Masaifolket har allt svårare att få sitt boskap att överleva och många har fått flytta in till städerna. Gamla bystrukturer slagits sönder och människor råkar illa ut. Detta är en av de fattigaste platserna i Kenya och medan barnadödligheten minskat i resten av landet är den här skenande hög.

Tillgången på sjukvård är låg och kvinnor föder i regel barn under ett träd eller i en hydda. Avstånden i provinsen är enorma och här finns bara ett litet sjukhus som ska hjälpa en befolkning på mer än 1,6 miljoner människor.  Det är dessutom svårt att locka läkare som vill arbeta på denna brännande heta och ödsliga plats där arbetsbördan aldrig sinar.  Det finns inte en enda gynekolog i hela provinsen.

Vi besöker staden Lodwar och sjukhuset som Unicef är med och stöttar ekonomiskt. Mitt i den oerhört enkla standarden finns enorm stolthet hos läkarna och sköterskorna.  De vet att de ofta utgör skillnaden mellan liv och död och att inget arbete kan vara viktigare än deras. ”Ingen ska behöva ge sitt liv för att skapa liv” säger den engagerade sjukhuschefen samtidigt som han viftar med en bunt journaler över kvinnor som kommit in till kliniken senaste tiden – men vars liv inte gått att rädda. Eller vars barns liv runnit bort framför ögonen på dem.

Den viktigaste insatsen här är att hjälpa kvinnorna och barnen. Mammorna får i genomsnitt fem barn var och många av barnen dör i sjukdomar som enkelt kan botas. Gamla farliga sedvänjor som att gnugga den avklippta navelsträngen med aska och kol lever kvar – men sjukvårdspersonalen gör vad de kan för att utbilda och upplysa. Många mammor dör i sviterna av svåra förlossningar. Men enkla åtgärder skulle kunnat rädda dem.

Här försöker man undervisa kvinnorna i spädbarnsskötsel och hygien. Uppmuntrar dem att skydda sig vid samlag, gå till barnmorskan under graviditeten och  komma till sjukhuset för att föda sina barn. På sjukhuset kan kvinnor få preventivmedel gratis. Men i en provins där det nästan helt saknas vägar och det kan krävas fem mil till fots för att komma till en läkare är det av förklarliga skäl många kvinnor som aldrig tar sig dit.

I slitna salar med betonggolv och flagande målarfärg ligger nyförlösta mammor och bebisar sida vid sida. De flesta mår bra – men många är medtagna. Att kvinnor och barn kommer hit, svårt sjuka eller döende i sviterna av en hemförlossning är inte ovanligt

Men stoltheten över sjukhusets insatser är stor. Inte minst de åtta kuvöserna som har räddat många bebisar till livet. Och mitt i det svåra finns hopp. Med ytterst små resurser lyckas sjukhuset göra väldigt stora insatser för att hjälpa mammor och barn. Här finns mycket mer att uträtta bara ekonomiska medel kommer på plats.

När vi hälsar på vräker regnet ner, för första gången på ett år. Sjukhuschefen säger att gäster som för med sig regn betyder välgång ”Och vi hoppas att ert besök ska ge mycket välgång för oss”.  Och det vet jag att det kommer att göra.

Jag vill att ni ska veta att varenda krona som skänks till Unicef gör skillnad. Det fantastiska med den här organisationen är att de jobbar så storskaligt och långsiktigt. Något som verkligen behövs för att förändra seglivade strukturer och traditioner.

Efter sjukhusbesöket åker vi på skumpiga vägar ut till en byn, där hettan är tryckande och termometern visar på 41 grader. Nyfiket kommer barnen oss till möte. Jag börjar prata med Dorcas, en kvinna som är 20 år ung och redan mamma till fem barn. Hon berättar att hon blev föräldralös i tioårsålden och i brist på stöd från andra vuxna tydde hon sig till en man som sa sig vilja hjälpa henne. Istället rövade han bort henne till Sydsudan där Dorcas födde hans fem barn. Efter några år övergav han henne, och hon blev själv med försörjningen.  Dorcas lyckades ta sig tillbaka till Kenya, till byn där hennes enda släkting i livet bor.

Kvinnan längst fram i bild är Dorcas släkting. De lever nu i en liten hydda där deras få ägodelar ryms. Sover gör Dorcas utomhus i sanden med alla fem barnen.  Jag undrar om hon inte är rädd för skorpioner? Hon skakar på huvudet. Vad är alternativet till att sova i sanden? Det finns inget.

Dorcas berättar blygt och nästan motvilligt om sitt liv. Uppenbart ovan att hamna i centrum för någons intresse. Hennes enda inkomst är att binda kvastar som hon säljer för småpengar. Den mat hon kan ge sig själv och sina barn är te och majsmjöl. Hon har själv inte gått klart skolan – men de äldsta av hennes barn går där.  Skolan är gratis, men kräver skoluniformer. En stor kostnad för den mamma som inga pengar har.

När jag fotograferar Dorcas som aldrig tidigare varit med på bild bryts isen mellan oss och vi skrattar ihop. Snart vill alla barn fotas och de flockas runt kameran för att se sig själva. Jag visar mobilbilder och filmer på Bertil och Folke. Skidtur i skogen. Bad i badkar.

Lorotin, en liten pojke på tre år, tycker att jag ska ta med mig mina barn nästa gång jag kommer och hälsar på. Och Dorcas dotter Amulango hämtar sitt räknehäfte så att jag ska få se vad hon lär sig i skolan. Matte är favoritämnet och i boken finns beröm från fröken. När jag ska gå därifrån undrar Dorcas om jag kan ta med mig någon av hennes barn? Om jag kan ge dem en bättre framtid än den som finns där?

På många sätt tyckts livet för Dorcas och hennes barn både hopplöst och svårt. Och orättvisan och maktlösheten gör mig tokig. Att jag får åka därifrån – men dessa människor ska leva kvar. Men hoppet pulserar också i mig. Det är små, men avgörande insatser som på sikt kommer göra skillnad.  Att barnen får gå färdigt skolan. Oftast är det bristen på pengar som förhindrar att de tar sin examen. Oftast rena småsummor. Och att kvinnor får tillgång till preventivmedel, läkarvård och kunskap. Så att de kan skydda sig från graviditeter och sjukdomar och håller barnen friska. Jag åker därifrån med viljan att vara med och göra en förändring. Jag hoppas att sjukhuschefen hade rätt när han sa att gäster som kommer med regn kommer med välgång.

Tillsammans med Unicef är jag med i kampanjen Ge bort morsdag – som syftar till att man ska ge bort sin morsdag till förmån för en mamma som bättre behöver den. Jag har bett Jacob att skänka mig detta gåvopaket istället för andra presenter. Var med du också och gör skillnad för mammor som Dorcas. Önska dig ett gåvokit från Unicef till morsdag eller ge bort ett sådant kitt till din egen mamma. Här köper ni det. Och dela gärna med er i social medier om ni vill stötta initiativet – använd hashtaggen #gebortmorsdag.

Morsdagpaketet innehåller vaccin som ger ett barn fullgott skydd mot mässling och polio, ett myggnät som skyddar mot till exempel malaria, nötkräm som kan rädda ett undernärt barns liv, vätskeersättning mot uttorkning och vattenreningstabletter som renar smutsigt vatten och gör det säkert att dricka.

(Fotograf Dan Lepp och Clara Lidström)

Kommentera - 28 kommentarer
Föregående artikel Drömmen om ett t…

Drömmen om ett torp

Även fast man bor i ett hus på landet kan man längta efter en sommarstuga. När våra grannar några hus bort (som har sitt hus som stuga) kommer ut på helgerna blir jag alltid så avundsjuk. Det ser SÅ mycket mysigare ut hos dem. När de liksom kommer ut och gör hela stuggrejen. Tänder i bastun, har med sig lite god helgmat och tjofsar runt i mjukiskläder och crocs. Det är helt klart något speciellt med att bara bo på en plats ibland. Det kan jag sakna. När vardagen inte drar sitt grå filter över alltihop. När man inte solkar en plats med förkylning, trötthet, jobb och plikt. Nu råkar jag älska den här byn men ändå blir den ju lite vardagsgrå ibland. Då brukar jag tänka tillbaka till innan vi köpte gården. Och åkte förbi den här byn för att kolla in ett annat hus vi var spekulanter på. Då fullkomligt golvades jag av hur fin byn var. Och precis på den grusväg vi bor idag tyckte jag att det såg så fantastiskt trevligt ut. Där måste det bo människor som är lyckliga!

Jag skulle gärna ha ett sommartorp på landet, utöver att redan bo här till vardags.  Ett enkelt möblerat ställe att åka till över helgen och packa lite god mat. Sedan ligga i en knirrande tältsäng och läsa gamla pocketböcker och kvarglömda Amelia från 1998. Jag försöker påminna mig om den känslan. Att jag kände så för det här stället innan vi flyttat hit. Och när det känns grått är det inte den här platsen som det är något fel på. Det är bara vardagen som inte går att komma ifrån. Helg och stugkänslan går liksom inte att få där man bor jämt. Det är faktiskt omöjligt.

Och samtidigt är jag SÅ glad på hösten. När folk reser hem igen och vemodigt stänger sina sommarhus och drar upp båten. För då vet jag att jag får stanna kvar här.  Visserligen kan jag inte åka hit och semestra. Men jag behöver aldrig åka härifrån.

Kommentera - 20 kommentarer
Nästa artikeln Ingen ska behöva…
Föregående artikel Inredningsinspir…

Inredningsinspiration

inspiration inredning william morris tapet

Idag vill jag lyfta upp tre bloggare som jag tycker skänker riktigt bra inredningsinspiration. Först ut är Krickelin med sin fantastiska färg och formkänsla. Så underbart med alla mönster som finns in hennes vackra hem i Varberg

inspiration inredning pasteller

Och så modebloggaren Colorelle som har ett ljust och härligt hem med vit bas och så massor av underbara pasteller till.

inredningsinspiration pyssel och pastell

Och så förstås bloggaren Ennui som bjussar på härliga pyssel och karamelliga färger.

Kommentera - 7 kommentarer
Nästa artikeln Drömmen om ett t…
Föregående artikel En dag i livet

En dag i livet

Tänkte att jag skulle försöka dokumentera en vanlig vardag här hemma. De ser ju alltid väldigt olika ut men så här var det idag i alla fall. När barnen åkt till förskolan satt jag en stund själv med en tekopp och läste tidningen och gjorde upp planer för dagen.

Sedan åkte jag och Jacob och kollade in förskolans dag och söta utklädda barn. Folke var leopard och Bertil drake. Båda dräkterna sydda av min syster.

Sedan gick jag en runda med hunden i skogen. Glömde såklart fota det men den här bilden tog jag för någon dag sedan på samma plats så den får passera för rätt.

Jacob och Albin jobbar med jordbruket på torsdagar och fredagar. Idag satte de en himla massa lök.

Sedan jobbade jag på utav bara den. (Satt i matrummet och arbetade då det dånade i min ateljé eftersom vi just nu byter tak). Jag hade först ett skypemöte med min affärscoach. Vi pratar engelska så det är alltid lite extra ansträngande. Svårt att hitta orden och blir SÅ frustrerad av att inte kunna prata lika snabbt som i vanliga fall.

Efter mötet skrev jag ihop förra inlägget till bloggen, om tårtor. Sedan gjorde jag en materialbeställning för ett blogginlägg som jag ska göra med en samarbetspartner. Oftast finns en grundidé från kunden om någon produkt som ska lyftas fram  - och sedan får jag koka ner mina tankar kring detta och bestämma vilka projekt jag ska satsa på. Därefter filade jag det sista på min första lördagskrönika i Expressen som kommer ut nästa vecka. Skönt att ha den inskickad och godkänd – det är alltid väldigt nervöst med nya jobb tycker jag. Sedan spelade jag in en liten mobilfilm till en pitch som ska in till SVT för en programide jag varit med och utvecklat och verkligen vill göra. Och nu är det bara att vänta och se.

Efter det var gjort var det lunchdags och jag joinade Jacob och Albin. Melker stod som vanligt redo under bordet ifall något skulle råka ramla ner.

Efter mat och massa kaffe la jag mig i soffan och fortsatte jobba. Skrev ihop svaren till en intervju, skickade fakturaunderlag till min revisor och gjorde några saker som min coach gett mig i uppgift.

Sedan kom barnen hem från förskolan och det blev dags att laga middag –   raggmunkar och stekt fläsk. Det är liksom en sport att se hur många av våra egna råvaror jag kan få med i en rätt och i denna ryms ovanligt många!

När barnen somnat vid sju drog jag på mig trädgårdskläderna och gick ut två timmar för att plantera kanelrosor och en massa härliga åkerbärsplantor. Men nu har jag kraschat i säng och ska se senaste avsnittet av Game of Thrones.

Ja, så kan en vardag i mitt liv se ut. Men nu är det ju helg –  hoppas ni får en fin sådan!

Kommentera - 9 kommentarer
Nästa artikeln Inredningsinspir…
Föregående artikel Vårens bästa kal…

Vårens bästa kalastårtor

Bild på god sommartårta med bär. Pavlova med grädde och smörkräm

Vad passar bättre än en riktigt härlig kalastårta när det nu stundar skolavslutningar, student, dop och alla möjliga fester.  Jag har ju en hel del fina recept här på bloggen som jag gärna vill lyfta fram. Bland annat denna goda sommartårta – en riktigt enkel och god tårta.

Marängbotten

6 äggvitor

4 dl strösocker

1 tsk limesaft

4 tsk maizenamjöl

Fyllning

150 g smör

2 dl florsocker

2 tsk vaniljsocker

2 msk hett vatten

3 dl vispgrädde

500 gram jordgubbar

300 gram björnbär

citronmeliss

Så här gör du pavlovan

Sätt ugnen på 100 grader. Vispa äggvitorna till ett styvt skum. Se till att visparna är helt rena och att skålen inte är av plast – minsta lilla fett gör det svårt att få styva äggvitor

Tillsätt hälften av sockret och all limesaft och maizena. Forstätt vispa. Tillsätt resten av sockret och vispa en stund till.

Ta fram en bit bakplåtspapper. Lägg en mattallrik upp poch ner och rita av två cirkelar. Bred ut smeten i cirklarna och grädda i ugnen ca en timme. Stäng av ugnen och låt den stå på eftervärme 2-3 timmar. Marängen ska kännas lätt och släppa från pappret när den är färdig.

Vispa smör, florsocker och vaniljsocker vitt och fluffigt. Blanda sedan i det heta vattnet och låt smörkrämen stå i rumstemperatur så att den går lätt att breda på tårtan. Vispa grädden lätt. Lägg ena marängbotten på ett fat och fördela hälften av smörkrämen, grädden och bären och lägg sedan på det andra lagret och bred på mer fyllning och dekorera med bär och citronmeliss. Servera omedelbart.

 

Gillar du chokladtårtor kan du istället testa receptet på denna goda chokladtårta med schweizernötschoklad

Recept gräddtårta med bär. Enkel sommartårta

Eller så en klassisk gräddtårta med bär eller strössel ovanpå. Tårtan passar fint till alla fester och kalas och kan fyllas med sylt, smörkräm, mosad banan, chokladkräm eller något annat du tycker om.

kalastårta med tårtbotten av mandelmassa och citronfromage och kiwi

Eller testa att göra en härligt syrlig och enkel tårta med citronfromage. Här finns receptet på sommartårtan med mandelbotten

Kommentera - 13 kommentarer
Nästa artikeln En dag i livet
Föregående artikel Odla din egen pi…

Odla din egen pizza

Det är så glädjande att se att allt fler blir intresserade av att odla sin egen mat. Jag tror att den här trenden bara kommer att öka i takt med att människor upptäcker hur gott det blir och hur roligt det är. Hos Granngården - där jag själv handlar mycket till mina odlingar finns ett stort sortiment av redskap, fröer och tillbehör som hjälper dig när du ska odla mat.

- Så tomatfrön i såkrukor eller pluggboxar. 1-2 frön i varje kruka.  Täck dem med såjord och spraya med vattenflaska så att jorden  hålls fuktig. Var noga med att märka upp vilka sorter du planterat med etiketter, så att du inte blandar ihop de olika plantorna.

- Låt pluggboxarna stå varmt men inte så ljust. När de börjat gro flyttas de till en ljus, sval plats – exempelvis fönsterbrädan.

-Inom kort får plantorna fler bladpar och då är det dags att sätta om dem i lite mer näringsrik jord. Där kan de stå tills rötterna helt och hållet fyller krukan.

-Plantera sedan om plantorna till större krukor och sätt dit en stödpinne så att de inte tippar. Kom ihåg att tjuva sidoskotten som tar mycket energi från plantan. När risken för nattfrost är över går det bra att plantera ut dem i växthus eller på en varm och skyddad plats i trädgården.

-Bind upp dem så att tomaterna kan fortsätta klättra och tillsätt långtidsverkande näring i jorden. Och glöm inte bort att nypa alla sidoskott!  Tomater som inte hinner mogna under säsongen kan plockas in på kvist, för eftermognad i rumstemperatur.

Tomat är nog min favoritgrönsak – och extra god är den förstås på pizzan. Men man behöver inte göra den klassiska tomatsåsen,  prova att göra en blond pizza och skiva tomaterna tunt ovanpå tillsammans med ruccola och basilika.

Basilika är lättodlad men vill man gena kan man köpa färdiga små plantor som sätts ut när faran för frostnätter är över. Basilikan är känslig för kyla och drag så placera den gärna vid en solig, vindstilla vägg. Ruccola kan odlas i balkonglåda så väl som på friland. Den går lätt i blom och förlorar sin goda smak så det bästa är att så ruccolan i omgångar under hela sommaren.

Missa inte att följa Granngården på Instagram @granngarden för härlig inspiration och nyttiga tips. De kommande veckorna får du fler odlingstips från mig där!

Här kommer receptet på min godaste pizza. Med chèvre, lufttorkad skinka, tomat, basilika och ruccola.

Du behöver  (till 3 mindre pizzor eller 2 stora)

Deg

4 dl ljummet vatten

4 msk mjölk

½ pkt jäst

1 tsk salt

1 msk honung

4 msk olivolja

10 dl vetemjöl

Topping

Olivolja

300 gr Chevre

200gr Serranoskinka

5 medelstora tomater

Ruccola

Färsk basilika

Salt och peppar

Så här gör du min goda pizza 

Blanda ut jästen i det ljumma vattnet. Häll därefter ner honung, salt, mjölk och olja. Blanda sedan i mjöl och arbeta ihop till en smidig deg. Lägg den att jäsa under en bakduk på en varm plats. Gärna 30-40 minuter.

När degen jäst färdigt delas den i tre delar och bakas ut med kavel och läggs på en plåt.

Ringla över olivolja. Skär chèvre, serranoskinka och tomater i tunna skivor och lägg ovanpå pizzan.

Grädda i 10-15 minuter på 250 grader.

Hacka ruccola och basilika och strö över pizzan när den kommer ut ur ugnen. Salta och peppra.

//

Kommentera - 49 kommentarer
Nästa artikeln Vårens bästa kal…
Föregående artikel Perennrabatt med…

Perennrabatt med cortenstål

Vattenkannor i emalj

Igår kväll var jag ute och planterade en ny perennrabatt. Skulle bara bli ute en stund men vips  hade fem timmar förflutit. Älskar att gräva i jorden och att ha en hel tomt att fylla med växtlighet.

Perennrabatt med cortenstål daggkåpa och rosenhäck

Kring uteplatsen med den gröna trädgårdsgruppen ska jag ha en liten vindskyddande plantering, alltså bakom cortenstålet. Den får dock inte bli för hög eftersom utsikten är fantastisk åt det här hållet och man inte gärna vill missa den när man sitter ner. I bakkant på rabatten planterade jag en häck med remonterande vita rosor av sorten Louise Bugnet. Här uppe blir de inte högre än 1,5 meter och det är precis lagom högt.

perenner och plantor från hansskogs plantskola

Jag har köpt alla perenner på Hansskogs Plantskola som finns både i Umeå och i Norrby, Tavelsjö. Älskar att handla blommor och träd av dem – tycker att de är så hjälpsamma och kunniga och dessutom vet man att varenda växt är odlad för att trivas här uppe. Kan verkligen rekommendera dem.

Perennrabatt med cortenstål daggkåpa och rosenhäck

Perenner är ganska kostsamma att köpa men jag tänker att jag satsar på en rabatt om året och gör den färdig och fin. Här har jag satt blommorna riktigt tätt – men redan nästa år har de vuxit till sig så pass att jag kan dela några av dem och flytta till nästa rabatt. På så vis kan man spara några slantar.

I den här rabatten har jag massor av kantnepeta och stora fält av jättedaggkåpa. Två växter som mamma hade ihop hemma i trädgården och som blir otroligt fina tillsammans. Daggkåpans limegröna blommor tillsammans med nepetans lila stänglar är en fantastiskt stomme till en bukett. Jag har också stora tuvor av vita blodnävor som marktäckare och rosa fackelblomster och stäppsalvia i bakkant som ger lite höjd åt rabatten. Glömde dock bort att fota det färdiga resultatet igår. Ska komma ihåg att göra det och lägga upp en skiss på hur jag planterat växterna.

Perennrabatt med cortenstål daggkåpa och rosenhäck gullviva

Bredvid stenen i närheten av rabatten stack jag ner några gullvivor och rosenplister som jag hade över. Här kommer det sticka upp en hel massa lökväxter inom kort och fler växter ska såklart också adderas. Bakom stenen ska jag också plantera ett buskage av kanelrosor – det hade min faster kring ytterdörren i sin stuga och det såg så fantastiskt gammaldags fint ut – och luktade väldigt gott!

Kommentera - 19 kommentarer
Nästa artikeln Odla din egen pi…
Föregående artikel Doftminnen

Doftminnen

Varje jul under uppväxten fick jag och min syster Anna varsitt nattlinne i present av mamma. Några av dem använder jag fortfarande.  Mjuka, nötta och sköna att sova i. Dessutom fick vi varsin presentlåda med hudkrämer. Inga dyra påkostade saker utan en låda med de cremegula flaskorna från LdB. Men för mig var denna låda höjden av lyx. Det händer ibland att jag blir  stående i butikshyllan och lyfter på korken till en likadan gul flaska och får flashbacks till tonåren. Dofter funkar ju så. Som portaler till en annan tid.

När LdB kontaktade mig för ett samarbete var det dessa gula, släta flaskor jag tänkte på. Men de har ju faktiskt ett större sortiment än så. Nu har de lanserat kroppsserien LdB Oil Infused berikad med macademiaolja, känd för sina vårdande egenskaper. Jag som lider av kroniskt torra ben – som dessutom flagnar lite extra mycket efter Kenyaresan – har smort dem med LdB Oil infused Body Cream i två veckor.

Enligt pressutskicket ”kapslar den in fukten och lämnar den mjuk och silkeslen”. Och jag kan konstatera att body creamen sjunker in fort, doftar riktigt gott och att jag inte längre är lika torr och flagig. Kolla bara!

Om jag om tio år står vid en butikshylla och lyfter på korken till en sådan här flaska kommer jag kastas tillbaka till den här tiden. Till snoriga småbarn, husrenoveringar, en himla massa kaos och kärlek.  Som en slags portal till en annan tid.

Kommentera - 21 kommentarer
Nästa artikeln Perennrabatt med…
Föregående artikel Att våga hoppa

Att våga hoppa

Det bästa beslut vi fattat för vår familj det här året var att Jacob slutade sin anställning som sjukgymnast för att satsa på sitt eget företag. Det ger vår familj en sådan frihet att vi båda är våra egna. Helt och hållet kan styra vår tid.

Dels är ju Jacob bonde och driver jordbruket Marstorps Mat tillsammans med Albin (de har förresten en podcast om odling, självförsörjande och en aning filosofi – lyssna här vettja!). Men sedan är han ju yogalärare också och driver Yogawithjacob. Han coachar bland annat världens bästa bergslöpare Emelie Forsberg och hjälper henne tillbaka till världstoppen efter att en skada. Och så jobbar han ju med privata elever och onlinecoachning. (Han har förresten en yogaklass online nästa söndag – anmäler sig gör man här).

Jag hör ganska ofta att folk vill flytta till landsbygden men inte vågar för att de inte har något jobb dit de flyttar. De hade inte vi heller egentligen. Men när vi hamnade här så skapade vi våra jobb. Både jag och Jacob startade egna företag och flera av de vänner och bekanta som flyttat till den här byn har också startat företag. Och de flyttade först. Sedan upptäckte de vad de skulle jobba med.  Bland annat byggnadsvård, försäljning av hälsokost, husmäklare, webbdesign och jordbruk.

Jag tänker att man kanske ska våga ta chansen att flytta ut på landsbygden även fast man inte vet exakt vad man ska jobba med? Det visar sig väl med tiden vad man ska göra.  Och det är snudd på omöjligt att nätverka, hitta arbetstillfällen och bygga upp sitt liv på en plats man inte bor på. Liksom i förväg.

Våga hoppa, det får bli mitt råd!

Kommentera - 34 kommentarer
Nästa artikeln Doftminnen
Föregående artikel Sju år av maj
Blogglistenhits