UnderbaraClara

Det som händer i mellanrummen

Ibland känns det nästan overkligt att tänka på att jag en gång klarade mig utan internet. Hur tusan gick det till? Idag gör jag nästan alla mina nyinköp på nätet och vill jag få inspiration vänder jag mig till bloggvärlden eller pinterest. Men när mitt modeintresse först tog fart var det inte lika enkelt. Det fanns inte en enda cool klädbutik i Umeå på den tiden, och förstås inga webshops.  Min enda inspirationskälla var de dyra modemagasin jag kunde köpa på Presstopp. Jag och min syster Anna lusläste modetidningarna och sedan sprang vi benen av oss på loppis i jakt på kläder och smycken som med lite piff skulle kunna bli som någonting hämtat ur ett modereportage.

Anna var den med fingertoppskänslan och hon lärde mig hur jag skulle tänka. Men ser du inte, om man vänder på den här skjortan och syr igen ärmhålen så kan den funka som en pennkjol! Och den där långkjolen kan man ju lika gärna hissa upp i armhålen och ha som en klänning. Knyt en scarf i midjan på den så får du ett skärp! Jag nickade och försökte se ut som att jag förstod hur hon tänkte. Efter ett tag gjorde jag det på riktigt.

Men de bästa fynden gjorde vi inte på loppis utan i mormors förråd. Där stod en  gigantisk amerikakoffert som verkade sakna botten. Oavsett hur mycket snyggt vi drog fram där, fanns det lika mycket kvar till nästa gång vi kom. Morfars gamla skjortor, mamma sjuttiotalsjeans, klänningar mormor sytt till mamma i tonåren, knytblusar i siden, shorts med hög midja, en bikini med toppiga bröst.

På sommarloven var vi alltid hos mormor och morfar. De bodde precis där skogen slutar, uppe vid trädgränsen innan fjällen tar vid. Inte långt ifrån skylten som markerar var polcirkeln går. Det var fyra mil till närmaste affär och sjövattnet blev sällan varmare än sexton grader. Men jag badade i alla fall tills kroppen tappade känseln. När vi gick ut bröt vi lövruskor att vifta med för att hålla myggsvärmar borta från ansiktet. Vissa somrar betade renar ute i trädgården och på natten sprang vi ut med grytlock i händerna och skrämde upp dem i skogen igen.  Det var så långt nöjena sträckte sig på sommarloven.

I övrigt hände det inte mycket hos mormor och det var väl det som var finessen. Att ha lite lagom tråkigt. För i avsaknad av yttre stimulans blev vi väldigt kreativa.  Precis som man i nattens tystnad snart inbillar sig att man hör en massa ljud – kan man i frånvaro av stimulans hitta massor av inspiration. Vi barrikaderade oss på vinden, med fynden från amerikakofferten. Anna körde mormors gamla Husqvarna 2000 så att det skallrade i fönsterrutorna. Då och då gick vi ner iklädda våra skapelser – och mottog stående ovationer från mormor och morfar.

Efter några veckor reste vi hem igen med väskorna fulla av omsydda kläder, konstiga broscher, skor som pimpats med glitter och sidensnören. Allting signerat Anna och mig. Men mest Anna. För medan hon sydde fyllde jag anteckningsblock med låttexter, dikter, tankar och bokideer. Vi blev väldigt produktiva de där somrarna utan andra nöjen än de vi lyckades skapa för oss själva.

Just då tänkte jag inte så mycket på det, men i backspegeln förstår jag. De där somrarna var avgörande för vad vilka vi blivit som vuxna. Anna är idag designer och jag försörjer mig på att skriva. Hade vi upptäckt våra gåvor om vi hade haft somrarna fulla med planerade aktiviteter och inbokade nöjen?

Kommentera - 35 kommentarer
Föregående artikel Vad gör den där…

Vad gör den där Jakob egentligen?

En av de vanligaste saker folk googlar på när de söker på mig är lustigt nog Jakob. Ja, han är ju lite av en doldis på bloggen och även efter tio år så har jag nog inte publicerat särskilt mycket bilder eller texter om honom. Men eftersom så många funderar så kan jag ju ta en liten presentation.

Som ni vet så är ju Jakob bonde halvårsvis och driver Marstorps Mat tillsammans med vår grannkompis Albin. Han är också sjukgymnast och yogalärare. Han undervisar sjukgymnaststudenter i yoga och håller i yogalektioner på USM i Umeå. Men sista tiden har det gått så bra med Jakobs yoga att han sagt upp sig från sin tjänst som sjukgymnast för att enbart fokusera på yogan (förutom jordbruket och att hjälpa till i mitt företag såklart).  Jakob har ett instagramkonto – Yogawithjacob – där han skriver om yoga. Och bloggen yogawithjacob.com där han huvudsakligen skriver om yoga men även om jordbruket, odlingarna och lite annat smått och gott.  Och förstås har han en youtube-kanal där han undervisar och lär ut allt han kan om yoga!

Och längre fram i vår kommer jag berätta om ett roligt projekt vi har startat upp ihop. En idé och dröm vi burit på länge. Det ska bli spännande – men jag berättar mer om det när vi spikat allting!

Kommentera - 68 kommentarer
Nästa artikeln Det som händer i…
Föregående artikel Hypnotisk snö

Hypnotisk snö

Efter några iskalla veckor efter jul kom det ett par riktigt blöta dagar då allting förvandlades till dimma och is och eländes elände. Avskyr den blöta vintern – vill ha snö och kyla. Därför blev jag så glad när jag gick ut ikväll och snön börjat vräka ner från himlen. Precis som det ska vara.

Gigantiska flingor, stora som fjärilar.

Bästa grejen är att försöka fånga flingor med tungan samtidigt som man är ute och går. Har nog inte gjort det sedan jag var liten men var tvungen att prova ikväll – och jag kom precis ihåg den där märkliga känslan. Nästan hypnotisk efter ett tag.

Kommentera - 5 kommentarer
Nästa artikeln Vad gör den där…
Föregående artikel Onsdagslugn

Onsdagslugn

Denna regntunga onsdag åkte jag och Annakarin hem till vår kompis Nina för att fika och spåna företagande och affärsidéer.

Ninas hem är så harmoniskt och vackert. Känner ni igen tapeten? Edgar från Sandbergs – samma som jag har i vårt vardagsrum fast min är i grönt.

Nina bjöd på fika…

Smarriga semlor från Nisses kondis (bäst i stan)

Och som vanligt när jag är här kan jag inte låta bli att fota några av alla fina detaljer!

Det blev en peppig och fin onsdagseftermiddag med massa bra idéer och tankar för framtiden. Nina kan ni förresten följa på Nina.elisabeth på instagram.

 

Kommentera - 21 kommentarer
Nästa artikeln Hypnotisk snö
Föregående artikel Saker som samlar…

Saker som samlar på sig själva

Vissa saker samlar jag på aktivt. Vissa saker verkar samla på sig själva. Som när jag hipsvips upptäcker jag att jag har hur många små resväskor och koffertar som helst. Men jag kan liksom inte få nog av dem. Det värsta är bara att de inte ens är särskilt bra förvaring – tvärtom är de för för små för att rymma någonting och så minns jag inte vad jag stoppar i vilken väska. Men fina är de i alla fall. Det kan man inte förneka!

Andra saker i mitt hem som samlar på sig själva

- Udda, fina assietter

- Gamla ursköljda glasflaskor som kan vara fina som vaser någon gång

- Hundra missmatchande strumpor som verkar sakna partner

- Dammråttor

Kommentera - 18 kommentarer
Nästa artikeln Onsdagslugn
Föregående artikel Entreprenörsanda…

Entreprenörsandan jag älskar

Jag älskar entreprenörer. Inte nödvändigtvis entreprenörerna i sig – utan entreprenörssandan. Det där drivet att ta tag i saker. Att man ser ett problem som en utmaning och försöker åtgärda det. Är det något jag övat mig på under mina år som företagare så är det att göra just det. Förut fick jag många idéer men verkställde inte. Nu när jag får en ide så går det från tanke till handling på ett par minuter. Får jag en bokide börjar jag genast skriva. Ser jag en potentiell bild hämtar jag genast kameran. Kommer jag på ett projekt som jag vill göra och någon jag vill göra det med ringer jag i regel upp personen strax efter. Det händer magiska saker när man gör!

Som företagare kanske man pitchar tjugo projekt och femton av dem dör. I början vågade jag inte kasta upp sådär många bollar i luften på en gång – för tänk om jag skulle bli helt överhopad av arbete? Men nu vet jag att jag hela tiden måste kasta upp bollar för annars händer ingenting. Själva görandet tar en framåt – även om man inte fullföljer alla idéer. Jag har en massa utkast, idéer och påbörjade projekt och jag går ofta tillbaka och tittar på dem. Och plötsligt hittar jag en två år gammal halvfärdig ide som jag kan plocka upp och ta vidare. Hips vips är det där arbetet jag förut la ner till väldigt stor nytta! Jag tycker att man ska våga dra igång projekt och kasta ur sig idéer utan att alltid ha en plan för hur de ska slutföras. Fallhöjden är inte så hög som man tror, även om man skulle misslyckas.

Jag önskar verkligen att barn och unga kunde få träning i entreprenörskap. Inte för att de ska starta företag – utan för att de ska öva sig i att göra verklighet av sina idéer. Öva på att gå från tanke till handling. Det finns någonting oerhört stärkande i att handla. Närheten mellan tanke och handling är något som förenar många företagare – men även frivilligarbetande eldsjälar. Den sortens personer som drar igång en manifestation när de är upprörda – istället för att bara sitta hemma i soffan och klaga. Eldsjälar som startar en tjejjour eller ungdomsgård – som försöker förändra och förbättra. Som förstår att de kan påverka. Det är det häftigaste jag vet.

Och i ett samhälle där många människor är passiviserade och livrädda för att riskera någonting alls – blir entreprenörsandan nästan som en superkraft. Jag önskar att fler fick känna den!

Kommentera - 47 kommentarer
Nästa artikeln Saker som samlar…
Föregående artikel Belönad med sött

Belönad med sött

Vilken måndag! Jag har suttit med mitt bokslut och sorterat papper och det är ju det vidrigaste man kan göra förutom att gå till tandläkaren typ. Och det var jag också tvungen att göra idag så ni kan gissar hur peppad jag var inför denna måndag.

Men tänderna var tipptopp och bokslutet ser fint ut. Full av energi lämnade jag manus till en ny bok som kommer nästa vår – och fick en helt ny bokserie antagen av förlaget dessutom. Så denna sega måndag slutade ganska bra tillslut. Jag firade med en semla till eftermiddagsfika!

Kommentera - 18 kommentarer
Nästa artikeln Entreprenörsanda…
Föregående artikel Skrivarresan

Skrivarresan

Längtar så mycket för om två veckor reser jag bort på skriv- och konferensera med Annakarin. Vi ska skriva på vårt senaste bokprojekt och planera upp 2017 och 2018. Vi ska nämligen starta några nya roliga projekt och förmodligen även företag ihop. Eftersom Annakarin till vardags har fullt upp med sitt universitetsjobb och jag med mitt företag brukar vi aldrig få tid att jobba och planera så här fokuserat. Det känn som en obeskrivlig lyx att få sitta tillsammans hela dagarna och arbeta utan telefoner som ringer och hundra andra saker som pockar på uppmärksamhet.

Det blev en veckas skrivarresa med Fritidsresor till Gran Canaria och Riu Palace Meloneras Resort. Någon som bott där och kan ge ett omdöme?

Kommentera - 25 kommentarer
Nästa artikeln Belönad med sött
Föregående artikel Insnöad

Insnöad

Snön har vräkt ner i två dagar och precis allt är täckt i luddigt vitt. Älskar den här årstiden –  lugnet och allt det rena. Får lust att dra fram mina skidor och åka en sväng. Får göra det under veckan som kommer. Den här årstiden springer jag inte så gärna – men åker desto hellre längdskidor.

Helgen har varit lugn och fin. Igår var vi inne i stan för Bertil hade danslektion. Sedan låg jag läste hemma hos Jakobs mamma i flera timmar och läste medan hon hade barnen. Sedan gick vi ut och åt och gick på bio jag och Jakob (var typ två år sedan sist) och idag kom pappa hit och hälsade på några timmar.

Kommentera - 10 kommentarer
Nästa artikeln Skrivarresan
Föregående artikel Lunchdejt
Blogglistenhits