UnderbaraClara

The mamas and the papas

Är det något man inte får erkänna som nybliven mamma så är det att man inte mår så bra. Finns det något skamligare? ”Nu har hon gått och fått världens mirakel och så är människan ändå inte nöjd!”  Samtidigt mår otroligt många nyblivna mammor rätt dåligt i perioder. En annan sak man inte heller ska säga när någon frågar (har jag upptäckt) är att det går jättebra och att man känner sig lugn och glad. Och man ska absolut inte påstå att man får sova på natten! Gud så provocerande. Det mesta kring moderskap är provocerande har jag märkt. Förlossningsdepression? – Oj så märkligt! Harmonisk och energisk?  – Jamen det är väl ändå inte helt normalt?

Det verkar bara finnas utrymme för en sorts moder. Det viktigaste är att hon är lagom. Hon ska inte vara deprimerad (urs vad skamligt) men heller inte vara utvilad pigg och glad (för då är hon inte systerlig och lojal med alla utvakade mammor). Samma snäva ramar gäller inte för pappor. Det finns statistiskt sett inga som jobbar så mycket som småbarnspappor (!) men hur ofta hör man något om det? Nej en pappa han är superfin om han kan tänka sig att ta barnen till öppna förskolan någon gång i månaden. Tar han dessutom ut lite barnledighet? Oj vilken hjälte! Gör han inte det så är det ingen som höjer på ögonbrynen. Pappa är alltid pappa liksom. Pappor kan vara lite hursomhelst och ändå duga. Mammor däremot – oboj – det är känsliga saker! Faller man utanför mallen på ett eller annat sätt är man antingen en dålig morsa till sina barn eller illojal mot andra mammor.

Damned if you do, damned if you don’t.
.

  • Janna

    Åhh va trött man blir på allt moraliserande.. Måste dock säga att jag tycker att kvinnorna är de som är bäst på att döma andra kvinnor. Har en kompis som jobbar på förskola som berättar om ”den där gulligt flummiga pappan” Han som glömmer hämta sina barn när det är hans tur osv. Hade det varit mamman som glömt hade personalen på förskolan inte alls tyckt att det var så gulligt med glömda matsäckar, regnkläder eller hämtningar..

  • Maria

    Håller med Sara och Clara om att somliga – t ex Kavata Kajsa och Sandra – ägnar sig åt väl mycket ”anekdotisk bevisföring”, av typen ”Mina vänner och bekanta tycker… och därför har alla feministiska åsikter”, ”Jag och min man har feministiska åsikter men skulle drabbas ekonomiskt… och därför är orsaken till att kvinnan tar ut mest föräldraledighet rent ekonomisk.” Det är ju som att sluta sig från det faktum att man sett en man eller två män med träben röka till att alla män som har träben röker.

    Om man verkligen vill veta hur det ser ut med uttag av föräldradagar bör man läsa statistisk över uttaget. Att det ev finns ett par män (eller kvinnor) i Sverige som är hemma med sina barn och inte tar ut föräldrapenning, och därför inte syns i statistiken, visar inte att den bild som statistiken ger av fördelningen mellan män och kvinnor i uttag är grovt missvisande.

    Om man vidare undrar hur det står till med attityder och förväntningar kring föräldraskap hos män och kvinnor, kan man också läsa forskning på området inom sociologi och genusvetenskap. (Forskningen bekräftar Claras upplevelse). Om statistiken också visar, som Daniel skriver, att det är relativt få i Sverige som inte skulle klara av en individualiserad föräldraförsäkring ekonomiskt, verkar det rimligt att tänka sig att det ofta är andra faktorer än ekonomi – attityder och värderingar t ex – som förklarar just den ojämna fördelningen av uttaget av föräldra- och vab-dagar.

    Att uttaget av föräldraledighet ökar bland män motbevisar inte påståendet att det fortfarande idag år 2011 finns olika förväntningar på män och kvinnor som föräldrar, eller påståendet att kvinnor tar ut den största delen av föräldraledigheten. Att påstå att kvinnor faktiskt fortfarande tar ut den största delen är föräldraledigheten är inte detsamma som att påstå att det inte är positivt att fler män än tidigare tar ut föräldraledighet. Och man kan också tycka att det är positivt att fler män tar ut föräldraledighet, och samtidigt tycka att män och kvinnor borde dela lika på ledigheten.

  • Emme

    Just för att de flesta tidningar riktade till kvinnor är så verklighetsfrånvända så väljer jag att inte läsa dem alls. Jag känner inte igen mig. Kanske man ska skita i mamma-tidningarna också när den dagen kommer…

  • M

    Samma här. Var nedstämd en period med mellanbarnet och jag tycker jag fick fint stöd från både BVC och omgivningen när jag sa som det var.

    Och apropå föräldraledigheten… med samma barn så ville vi vara så prick jämställda så jag började jobba heltid när hon var 6 1/2 månad (hade inte råd att ta ut färre dagar än 6-7/vecka). Det var inte helt lyckat för vår anknytning kan jag säga…

    Vet inte riktigt vad jag vill säga med det men tänk dig Clara att du har ett vanligt jobb och ska lämna hemmet 5 dagar i veckan om några få månader och träffa lilla bebisen en stund på kvällen och på helgerna. Ja, jag vet att det ofta är vardag för papporna, och jag är väldigt mycket för jämställdhet, men den längtan och ångesten som jag kände, hujedamej.

    Kram o fin blogg!!

  • Anna

    Hejja Clara! Som någon annan skrev, jag har aldrig sett en så lång kommentarstråd på ett inlägg på en ickekommersiell blogg. Du har verkligen träffat rätt.

    Två ögonblicksbilder från min nuvarande arbetsplats:
    Jag och kollegorna tittar igenom ett antal ansökningar till en ledig tjänst och en kvinnlig kollega i 40-årsåldern läser ett CV och säger sedan – Jaha, hon har två små barn och hon har väl varit hemma 1,5år med bägge så hon har nog inte jobbat så mycket de sista åren. Hon är säkert inte uppdaterad på det senaste.

    När jag kom tillbaka från min senaste föräldraledighet frågade en kollega ”Hur gammal är lillan nu då?” ”Nio månader” ”Jaha, men är inte det lite tidigt att börja på dagis?” ”Eh, min man ska vara hemma lite drygt ett halvår nu och sen ska hon börja på dagis”

    Högljudda debatter i all ära men jag är övertygad om att ju fler som lever jämnställt ju FLER föreställningar skapar vi om hur det är att vara såväl mamma som pappa.

    Kram

  • Anna

    Haha! Precis sådär är det ju. Det är alltid typ Gry Forsell eller någon annan framgångsrik mediabrutta som berättar om sin dålig självkänsla men nu har hon gått i terapi och blivit mamma så nu är hon inte lika självcentrerad. (Men tackar inte nej till en omslagsbild i ett glossy magasin) OBS! Absolut inget ont om Gry Forsell eller de andra som prenumererar på en plats Mamas omslag, detta är snarare en kritik mot tidningens tjatiga berättelse om dagens mammor.

  • http://annakristina.blogg.se kristina

    Jag minns för fyra år sen när Annika Dahlström släppte sin bok ”Könet sitter i hjärnan” och pratade i P1 morgon om hur män inte är lämpade att vara föräldrar eftersom de tex inte förstår sin egen styrka och därför ofta skadar sina barn. Det var inte heller naturligt för män att sköta hemmet eftersom de inte hade den typ av seende som gör att man upptäcker dammråttor mm. Jag förberedde mig på lyssnarstormen som skulle följa i Ring P1, alla kränkta lessna män som skulle rasa mot att ha blivit utmålade som inkompetenta idioter. Inte en enda karl ringde in, ja inte nån kvinna heller för den delen. Jag har faktiskt inte sett en enda reaktion från en man tills jag googlade nu och hittade denna: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11038187.ab

  • http://annakristina.blogg.se kristina

    Sak, jag önskar att du bloggar! Du skriver så bra tycker jag.

  • Daniel

    Well, eftersom jag ser mig själv som en ansvarstagande pappa och du lägger stor vikt vid personlig upplevelse kan jag intyga att jag inte blir ett dugg förbannad. Eller, visst blir jag förbannad, men snarare på att pappor _överlag_ tar så dåligt ansvar både för barn och hushåll. Eller rent allmänt på det faktum att kvinnor på många sätt fortfarande är underordnade män.

    En annan karamell att suga på, förutom de Clara bjudit på: Kamratposten frågade 2008, 6000 barn i åldrarna 8-14 år, vem de helst ville bli tröstade av. På första plats hamnar så klart mamma. Andra plats ”en kompis”. Tredje plats ”någon annan”. Fjärde plats ”ingen alls”. På femte plats kom till slut pappa.

    Åter igen: vi har en lång väg kvar att gå och det finns ingen anledning att ännu kollektivt klappa papporna på axeln.

  • Therese

    Dumma kommentarer?! Alla människor har en egen åsikt!

  • S

    Jag kan faktiskt inte hålla med, riktigt så illa är det väl inte. Är nybliven mamma och jag upplever absolut inte att det är något skamligt med att ”inte må så bra” eller att prata öppet om depression efter förlossningen. Tvärtom har jag märkt att omgivningen är mycket lyhörd för hur man mår som nybliven förälder och psykolog/terapi hjälp erbjuds generöst till mammor och pappor som mår dåligt. Och jag tycker inte alls att det längre är så att ”pappor kan vara lite hursomhelst och ändå duga”. Absolut inte. Jag tror att dagens många ansvarstagande pappor skulle bli förbannade om de fick höra att det är så bilden av dem fortfarande ser ut. (För så ser den inte ut enligt mig).

  • http://ladydahmer.se LADY DAHMER | en fantastisk blogg som alla borde läsa!

    jag svarar gärna: No poo!

    Jag använder varken shampoo eller tvål. Jag tvättar kropp och ansikte med honung, oljor, bikarbonat och vinäger. Håret kan du tvätta med bikarbonat eller ägg. Och jag har aldrig haft så fint hår eller hud som nu.

    Jag har massvis med bra recept i min blogg under kategorin No Poo. Titta gärna in!

    (ber om ursäkt Clara!)

  • http://handihand.wordpress.com hon 18, han 44

    Ett jämställt föräldrarskap är då båda föräldrarna tar gemensamma beslut vad som är bäst för dem och deras familj.

  • Uma

    Papporna måste ställas till svars angående deras engagemang vad gäller deras kött och blod. De ska inte kunna ”vara lite hursomhelst och ändå duga”. Om vi förkastar detta som moraliserande då ska också mammorna kunna vara lite hursomhelst och ändå duga. Allt annat vore att betunga kvinnor en annan moral än vad som gäller för männen.

  • http://www.milonscorner.blogspot.com Malin

    Det är lite tröttsamt med så smalt utrymme för hur man ska och inte ska vara. Nu är inte jag i mammasituationen, men kan ändå dra paralleller till att så många ska tycka och tänka om just mitt val av livsstil.

  • http://kavatakajsa.blogspot.com Kavata Kajsa

    Instämmer till fullo. Börjar bli lite mycket sådant tyvärr. Smakar lite surt, så att säga, trots att det döljs med söta formuleringar.

    Nåväl, jag gillar Clara och bloggen i övrigt. Hon (du, Clara) verkar vara en jättego människa egentligen, med fina drömmar och ideal och mån om sina prioriteringar. Det är alltid inspirerande när folk går in för att leva efter sina drömmar och gå sin egen väg. Jag gör så gott jag kan på den fronten jag med. Men lite självrannsakan kring egen syn på andra människors val och egna dömande (om än förklädda) formuleringar vore inte så dumt emellanåt. (Och ja, jag jobbar med den biten själv också, om någon ville hugga på det)

  • http://kavatakajsa.blogspot.com Kavata Kajsa

    Här hemma hjälper vi varandra i alla fall. Jag hjälper honom, han hjälper mig – oj så vi hjälper åt höger och vänster. Om han börjat med något hjälper jag till för att underlätta, om jag börjat är det han som hjälper mig. Fast, det bästa vore kanske om jag slutar plocka och fixa medan jag är hemma om dagarna, för att inte riskera att vi uppfattas som ojämställda. Bättre att vänta tills han kommer hem så att vi gör allt hushållsarbete ihop och ingen riskerar att ”hjälpa” den andra.

  • Sak

    Ja, jag tycker i alla fall att den formuleringen är lika illa. Jag hade inte reagerat på ”sköter hushållssysslor” eftersom det inte implicerar att personen ifråga tar hand om samtliga sysslor.

    Men jag tycker faktiskt att formuleringen ”hjälpa någon” väldigt tydligt signalerar att man gör något man inte måste, av god vilja. Jag kan tex hjälpa mina vänner flytta, men inte hjälper jag till när jag själv flyttar. Och det är verkligen inte en småsak; språket är en otroligt stark kraft i det mänskliga samhället och bör behandlas därefter.

  • Lin

    Du (Klara) skriver att föräldraledigheten är en viktig del av och ett mått på jämställdhet och det är ett mått förvisso, men ett ganska ytligt sådant. Finns inga bevis på att resten av varje familjs tillvaro är jämställd och efter föräldraledigheten så finns alla chanser till att rasera det som byggts upp, eller inte. Jag och min man är två personer, inte två kön som har en kamp om tillvaron. Han stöttar mig i olika saker och jag honom. Men visst hade jag väl önskat att min man delat föräldraledigheten med mig, men jag säger ju att det inte har gått för vår del. Vad vi kunde ha gjort var att fortsätta leva jämställt och välja bort barn. Men det fanns inte på kartan, så nu är det som det är. Självklart är det underbart för dem som kan dela den, kanske rakt av. Men föräldraledigheten är en så begränsad, om än viktig, period att vi helt enkelt får se framåt och jag kan lova att han tar igen det på kvällar, helger, lov och semestrar. Inte samma sak? Möjligt, men han finns där i alla fall och jag kan lämna över för en stund. En liten tröst är att våra tre äldsta (som vuxit till sig och visat på resultatet av vårt experiment med att jag ”tog” så gott som all föräldraledighet), är otroligt nära sin pappa (ändå) och ser oss som två föräldrar man kan växla mellan för trygghet och frågor och vad som. Människan gör väl så gott den kan. Önskvärt vore att föräldraförsäkringen tog hänsyn till de som inte följer mallen som de flesta verkar göra med eget arbete först och barn sedan. Fast vi ska väl vara glada att den alls finns.

  • Klara

    Skrev ett svar som råkade hamna lite högre upp om du orkar leta…

  • Klara

    Oj, svarade på fel inlägg…

  • Emma

    börjar bli smått trött på hur du moraliserar kring andras sätt att leva, tänka och agera även om du döljer det med fint ”pepp talk”. Indirekt klankar du ner på andra, hör du inte det själv? Annars en bra blogg.

  • http://www.liten-anna.blogspot.com www.liten-anna.blogspot.com

    Så sannt så sannt! Jag mådde inget vidare i perioder….då fick man skämmas! Jag har dock inte upptäckt att folk har reagerat negativt på mina uppåtperioder….bara: Hur Orkar du?!

    Men…..man är ju fortfarande människa….moder OCH människa. Ibland mår man pest; Hormonerna spelar nog stor roll -tar makten över ens psyke….

    Min väg ut ur de dåliga känslorna var genom att göra saker med händerna….det hjälper….Göra leksaker till barnet…kläder….skapa, man hittar tillbaka till sig själv, är då inte bara en länk…MEN DÅ: har man stulit tid från sitt barn….ja ja, det är inte lätt……

ANNONS
ANNONS