UnderbaraClara

Ett rop på hjälp!

Jag har ett stor problem; jag är en slarvmaja. Jag släpper saker rakt ner utan en tanke på att vika ihop och lägga undan. Jag glömmer byxorna på köksbordet, tandborsten i fönstret. Jag lämnar lillen strumpor överallt i huset och låter en gammal kissblöja ligga kvarglömd på toalettgolvet. Jag förstår inte varför jag är sådan här. Jag HATAR ju stök. Min man hatar också stök och jag ska inte säga att han hatar mig när jag gör så här…men inte fasen flödar kärleken inte.

Jag är själv less på att det är som ebb och flod här hemma. Jag drar fram och drar fram och drar fram. Sedan får jag ett ryck och rensar bort alltihop på en gång. Sedan drar jag fram och drar fram och drar fram och så börjar det om. Det är inte kul men jag gör det inte medvetet. Jag önskar att jag skulle börja lägga sakerna på rätt ställe på en gång. Men jag har alltid så många tankar i mitt huvud, så många projekt på gång, så mycket impulsivitet i kroppen att det gör fysiskt ont att stoppa mitt flow för något så banalt som att lägga smutsiga sockar i tvättkorgen istället för att bara slänga dem i något hörn. Men nu har jag tröttnat och vill verkligen förändra mitt beteende i grunden. Jag tror att den här tiden jag spenderar med att plocka plocka plocka skrot skulle kunna ägnas åt något bättre.

Kan inte ni tipsa mig om hur jag ska göra? Finns det fler slarvmajor som lyckats bättra sig? Som lyckats få lite mer ordning på sina liv? Som lyckats bli sådana där pedanter som städar undan efter sig på en gång. Utan ansträngning och viljekraft – bara på rutin. Lika rutinerat som jag inte gör det. Snälla! Terapia mig! HJÄÄÄLP!!!

Kommentera

Kommentera

Jag känner igen detta alltför väl från min egen lägenhet som ser osannolikt rörig ut för den totalorganiserade person jag annars anser mig vara.
Passade på att ta upp detta med en terapeut eftersom det tenderar att skapa konflikter.
Jobbat med detta utifrån mindfulnessperspektiv genom att dels bara titta på röran utan att göra något åt det och tvinga mig själv att stå ut med ett visst obehag detta väcker.
Sen också tränat på att småstäda genom att bara diska hälften av disken eller dammsuga utan att plockat undan allt och dammtorkat först. Och sen sätta mig ner och bara vara acceptera det lilla jag gjort.
Efter ett antal gånger är det fortfarande rörigt, men jag småplockar lite här och där och det är inte längre ett totalt kaos.

Sandra 2012-03-15 13:50 /

Svara

Det enda som räddar mig är ÄGGKLOCKEMETODEN! (Obs att jag dock bor utan barn.)

Såhär:
1 ggr/vecka: Ordentlig veckostädning.

Varje dag, också dagen efter veckostädningen: Ställ äggklockan på 10 el 15 minuter (beroende på hur stort du bor) och städa! När klockan ringer, slutför det du har för handen men sluta sedan bums. Städa inte mer.

Effekt: Med äggklockan tickande blir man väldigt effektiv. Och man orkar alltid städa i tio minuter – det känns knappt som jobb! Dagen efter veckostädningen kan tio minuter t o m kännas svåra att fylla ut, men då kan man göra sånt man kanske försummat: städa mikron, ansa krukväxter. När det sedan blir veckostädning igen är hemmet förhoppningsvis i sådan bra ordning att veckostädningen går snabbt, för att man slipper allt plock.

Passar kanske inte alla, men för mig är det genialt och har gjort att jag känner att jag städar mindre (ironiskt nog), samt det alltid är mer välstädat än förr. Testa!

Johanna 2012-02-28 16:42 /

Svara

Åh, jag känner igen det där och det orsakar bara en massa onödig stress. Jag hörde ett tips på radion för något år sedan och det underlättar faktiskt en hel del för en. Tipset var att saker som tar mindre än 1-2 minuter att göra ska man göra direkt, t.ex. torka köksbordet, plocka undan sminket som ligger på handfatet, slänga skitiga kläder som ligger på golvet i tvättkorgen, plocka undan tidningar som ligger på tv-bordet, göra fint vid skohyllan, osv, osv.
Det är så enkelt och i längden sparar man faktiskt en massa tid!

Linda 2012-02-27 20:44 /

Svara

Hej! Jag var också en slarvmaja förut men så bodde jag med en kompis som är superpedant och jag när såg hur mycket hon städade (efter mig) så skärpte jag till mig.

Jag mest insåg att det var sjukt respektlöst att behandla henne som någon sorts betjänt som skulle hålla på och städa efter mig, eller låta henne bo i en svinstia och vantrivas.

Så det kanske är ett tips. Om man inte bor ensam så blir det ju andra som får lida för att man är slarvig. Och det är ju inte schysst.

Funkade för mig. Nu får jag ångest över att skjuta upp städ och sånt istället, det är så lätt att bara göra det direkt.

Maria L 2012-02-26 21:23 /

Svara
ANNONS
ANNONS
Blogglistenhits