UnderbaraClara
Annons

Ut ut boet med dig

Jag läste ett tankeväckande citat kring barnuppfostran:

En förälder är inte en person att söka stöd hos, utan en person som ska göra det obehövligt med stöd.

Det är min filosofi. Det största man kan ge sina barn är en grundmurad självkänsla och en stor självständighet. Jag är ingen hönsmamma som vakar över vartenda steg min son tar. Jag är till och med förvånad själv över hur lite hönsmamma jag är.  Jag känner mig lugn som en filbunke och har nog en rätt osentimental inställning till barn. Jag vill försöka vara som mamma och pappa varit för mig; ge en enorm frihet för personligheten och de unika drag mina barn har,  en stor dos förtroende för att de är kloka nog att fatta bra beslut. Inte så många onödiga regler och principer men en hel massa kärlek och bra rutiner.  Lättare sagt än gjort. Jag får göra så gott jag kan.

Annons
  • Alex

    Lite nyfiken på vad du menar för selar? De som är som ett koppel? De man kan ha i vagnen? Bärsjal/sele? Vad är det som är så fruktansvärt med dem?

  • http://mammalivetpalandet.blogspot.com/ MammaLivet på Landet

    Åh jag tänker lika dant men jag har fått två vilddjur stundvis! Dom klättrar, slår sig, slåss, river, svarkar, bitts, retas och är helt galna stunder på dagen då är det svårt att leva efter sina egna drömmar på föräldrarollen utan måste gripa in mer än vad man själv hade önskat. Å trottsen är en katastrof med mina små troll. Men jag förstår din tanke och är glad att du ialafall kan leva efter den. Jag önskar att jag hade kunnat.
    Kram Lina

  • amanda

    Jag håller inte med. Jag tycker att man som förälder har lyckats om ens barn vågar söka stöd hos en även när de är vuxna och självständiga. Ingen människa behöver aldrig stöd, hur självständig den än är.

  • Vallmo

    Känner igen det. Mina föräldrar var så lång som hönsiga man kan vara. Vilket resulterade i att jag aldrig riktigt behövde testa gränser och göra förbjudna saker. Jag skötte mig väldigt bra och var ”duktig”. Vissa kompisar däremot som var hårt hållna hade ett behov av att bryta sig loss.

  • Vallmo

    Instämmer precis med dig Jessica (och alla andra som skrev samma)! Det är ju självklart att barn är olika, de föds med en grundpersonlighet som tillsammans med omgivning blir den man är.. Jag tror att det är jätteviktigt att se barn för individer och ge det dem behöver. Vissa barn är mer krävande än andra och är i behov av mer uppmärksamhet och att föräldrarna verkligen ser dem. Andra kanske har ett större behov av integritet tex.
    Alla människor fungerar olika, ser på världen olika och behöver olika saker för att må bra, givetvis gäller det barn med :)

  • Kakan

    Men va? Jag är tjugosju år, mycket välfungerande i samhället och allt, men nog tusan behöver jag stöd ibland. Gärna av mina fina föräldrar som alltid finns där för mig och jag finns där för dom också förstås. Det tycker jag är en bättre relation än att jag inte skulle behöva dem alls. Ingen (sund) människa är en ö

  • Sofia

    Jag är ingen hönsmamma (gissar att det helt enkelt inte ligger i min personlighet) och jag oroar mig ganska lite. Men jag älskar att umgås med mina barn och det kan nog ibland misstas som ”hönseri”. :)
    Jag tänker som dig dock att hönseri inte automatiskt är fel när barnen är små. Samtidigt kan jag tycka att det är lite jobbigt att umgås med andra föräldrar som hela tiden vill vara nära sina små (barn mellan 1 – 4 år) – då menar jag att de inte släpper dem med blicken och att de ingriper i situationer redan innan minsta lilla sker. Att jag tycker det blir jobbigt beror nog helt enkelt på att jag känner att det inte FUNKAR att umgås som VUXNA alls då. Även dessa små barn tror jag att man kan släppa med blicken. Jag tror till o med att de kan må bra av att få testa att lösa lite konflikter på egen hand.

    Vid vilken ålder tänker du att man bör börja släppa taget lite?

  • http://www.fredlarsson.blogg.se Fredrik Larsson

    Jävligt bra skriven. Allt för många föräldrar är så hispiga och tror att deras barn är av glas. Och dem där idiotiska babyselarna är hemska. Vad tycker du om babyselarna?

  • http://www.frokene.tumblr.com Elin

    Väldigt kloka ord och ett oerhört viktigt budskap! (Jag snor citatet :)) Det känns som många som pratar om barnuppfostran missar den biten, dvs att en förälders viktigaste uppgift är att förbereda barnet inför flygfärden, så hen kan flyga själv sedan. Jag har mött en hel del som pratar om att skaffa barn för att fylla sina egna behov, som om det är en jäkla snuttefilt de vill skaffa för att själva må bättre.

  • http://ellfi.blogg.se ellen

    det låter vettigt tycker jag! :)

  • Clara Lidstrom

    Citatet handlar ju om föräldrarnas sätt att vara. Och där måste väl ändå målet vara att avskaffa sig själv på sikt? Bli mindre och mindre viktig? Där är förstås stödet en viktig pusselbit – något annat har jag aldrig påstått. Men stödet kan ju inte vara ändamålet?

ANNONS
ANNONS