UnderbaraClara

Hela skillnaden

Jag har börjat skriva dagbok igen. Det har jag inte gjort sedan jag var arton. Fram tills dess skrev jag noggrant dagbok varje kväll. Sedan träffade jag Jakob och behovet försvann lite. Och nu så har jag ju bloggen. Fast det är knappast en dagbok. Men en loggbok över vad som sker i mitt liv.

Jag utvärderar, skriver listor, gör upp planer på mitt jobb dagarna i ända. Ändå tycker jag att jag har för lite tid att fundera på det som är viktigt på riktigt. Sådant som jag ägnade otroligt mycket tid åt förut på mitt flickrum med tända ljus, eller i baksätet på Volvon på långväga bilsemestrar med Tori Amos i hörlurarna. Jag saknar den där tiden för reflektion som jag hade när jag var tonåring. Och jag hatar känslan som kommer när man stannar upp för första gången på länge. Lägger sig i ett varmt bad, eller åker tåg och sitter tyst och tittar ut. När man stannar upp och försöker tänka och upptäcker känner att man tappat bort sig själv. Att man sprungit ifrån, att man lämnat kvar. Att att det finns en massa känslor som inte känts på länge och tankar man inte hunnit tänka. Och rädslan över vad som ska bubbla upp om man nu tar sig tid att lyssna en stund.

Så jag skriver dagbok igen sedan några veckor. Det har gjort hela skillnaden. Jag tror att det får bli en vana.

  • Nina

    Åh, vad jag känner igen mig!! Att springa ifrån sig själv… Tycker också det känns väldigt läskigt att stanna upp när jag inte gjort det på länge, rädd att något läskigt ska komma fram. De senaste två veckorna har jag prioriterat mer egentid där jag läser böcker som gör mig gott eller där jag bara är. Jag känner mig mycket mer stabil och tryggare och lugnare i mig själv då. Lättare att drömma om framtiden och må bra. Kram

  • Malin

    Bra grej. Jag har skrivit dagbok mer eller mindre regelbundet sedan jag var nio. Det är så skönt att sätta ord på, skriva ur sig, jobbiga saker och roliga saker. Och lärdomen sedan, att kunna gå tillbaka och läsa när det var som jävligast och inse att det faktiskt gick att gå vidare även om det inte kändes så då. Och tvärtom. Läsa och veta att det finns en glädje när livet känns som pest. Men mest som ett andningshål där allt får pysa ut precis som det vill och som det behövs i stunden.

  • Marie

    Min dagbok skulle nog vara mer åt det verkligt pinsamma hållet och av någon outgrundlig anledning skriver jag riktigt illa när jag skriver dagbok :D

ANNONS
ANNONS