UnderbaraClara
Annons

Nära cancer

Stort grattis till alla gymnasiekids som tar studenten i dagarna! Jag minns min egen student med vemod för mamma hade precis påbörjat sin cellgiftsbehandling mot cancern som kommit tillbaka och spridit sig i hela kroppen. Jag var både ledsen och glad på en och samma gång och fast det kändes skönt att skolan var över var jag också orolig för att förlora en av de saker som gett mig trygghet under den turbulenta sjukdomstiden.

För några månader sedan blev jag kontaktad av en journalist som ville skriva om min berättelse kring mammas cancer. Med anledning av den nylanserade sajten naracancer.se. Ett otroligt fint initiativ som startats som stöd till alla unga vuxna som lever nära någon som har cancer. Ett forum för människor att söka information och kunskap på  - och även styrka i att veta att man är långt ifrån ensam i sina upplevelser. Jag ställde självklart upp på intervjun och jag grät mig igenom alltihop – det var ärligt talat skitjobbigt!   Men som jag säger i intervjun

”Sorg är som en stor otäck kall gröt. Världens största, äckligaste portion. Och du måste äta dig igenom den där djävla gröten för att få gå från bordet och komma vidare. Och det går inte att ta allting i en tugga, det är en tugga varje dag, och bara försök att klara av att svälja den så har du fått bort lite grann av sorgen hela tiden.”

Den där jobbiga intervjun var en tugga äcklig kall gröt som jag var tvungen att svälja, för att komma vidare i sorgearbetet. Och för att bidra till naracancer.se och det viktiga arbetet de bedriver kring cancerdrabbade och anhöriga. Om någon vill läsa så finns intervjun i sin helhet här.

Annons
  • http://teresealex.blogg.se Terese

    Vad otroligt fint skrivet. Miste min mamma när jag var 26 (2,5 år sedan) och känner igen mig i så mycket av det du skriver. Ibland är det fint när någon sätter ord på allt det där, all sorg och allt man tänker och känner i de olika faserna. I början hade jag så stora krav på mig själva tt ‘sörja på rätt sätt, och lagom mycket och jag väntade liksom på att ‘sörja fullt ut’, för att bli av med det. Nu vet jag att det inte fungerar så och har accepterat den brännande sorgsna känslan i kroppen som helt tar över mig ibland.
    Tack för att du delade med dig.

  • Felicia

    Otroligt fint skrivet, och metaforen är ju mitt i prick.
    Min mamma fick sitt cancerbesked fem dagar innan jag tog studenten och samma dag som min farmor dog. Jag stängde av helt, grät inte varken då eller på farmors begravning eller under hela sommaren. Mamma mår bra idag, det är två år sedan hon blev sjuk och inget återfall än så länge. Jag ville inte berätta det för folk, jag ville inte ha någon medömkan och tyckte inte att det var synd om mig. Det var ju mamma som var sjuk, inte jag. Det är först i efterhand jag har förstått att jag borde ha gjort annorlunda. Jag hade mått bättre av att låta så många som möjligt veta, bygga upp ett litet skyddsnät, så det fanns några som höll lite koll på mig. Det hade besparat mig en hel del tunga månader där jag satt instängd och kände mig mest ensam i världen.

    Så det är mitt råd till andra, och till mig själv om mamma skulle få återfall. Stäng inte in er. Våga berätta för både nära vänner och kompisar. Våga be om hjälp. Dra er inte undan när ni är ledsna, det är nog bäst att vara med andra människor oavsett vilket humör du är på. Bestäm er för att bara göra saker ni mår bra av, och ta hand om er!

  • Mikaela

    Hej Lotta,

    Tack för dina ord och bra råd. Jag tror också det är viktigt att våga fråga om det man funderar på, även om det också kan vara jobbigt i sig. Jag känner så väl igen mig i det du skriver om filmen Mamma Mia! Jag tror och hoppas också på att mamma alltid finns med mig, känns vackert på något sätt. Kram

  • Anette

    Jag är också journalist och skulle för några år sedan intervjua en dotter, vars mamma gått bort i cancer några år tidigare. Det är nu sju år sedan min egen mamma dog efter en lång och plågsam kamp mot samma sjukdom. Jag grät mig igenom hela intervjun. Sån där gråt som inte går att stoppa, sån där som nästan kräks fram. Nu aktar jag mig för att intervjua människor om sorg och cancer.

  • malle

    Fint hjärta du har Clara!

  • malle

    :(. Sorgligt att läsa. Vill bara ge ett råd. Sluta med all socker! och gluten! Dra ned drastiskt på mjölkprodukter. boosta med ekologiskt odlat, så kanske hon inte mår lika dåligt under cellgiftsbehandlingen. Människan har funnits, uppskattningsvis, i över 500 000 år och det är bara de senaste 10 000 åren man ätit mjölk och vete, och här i norden endast de senaste 5000 åren, sägs det. Och socker har man bara vräkt på med de senaste åren, fy fan. :/. Säkert någon som har något att invända mot vad jag skriver, men kommer inte läsa det ändå :p, men kände att jag var tvungen att skriva fastän jag inte vill propagera, vill bara vara snäll. Så varför inte pröva ? Läs på. En äter för mycket bröd, socker och mjölk nuförtiden, bättre att använda de sakerna som krydda istället för som grund i kosten. Vem vet, det sägs ju att dessa saker är en orsak till många sjukdomar nuförtiden.

  • http://www.myrosevalley.blogspot.com Annette My Rose Valley

    Tack.

  • 82:a

    Tack! För den dikten :)

  • http://nabolisas.blogg.se Nabolisas- Norges enda genusmedvetna blogg?

    Oj, stark text. Väldigt vackert formulerat, om ett svårt ämne.

  • Chatrin

    Väldigt bra text! Bra tips både för hur man ska hantera sorgen och andra som är i sorg. Min mamma har haft cancer fyra gånger men mirakulöst nog blivit frisk igen efter alla gångerna. Senaste gången var dock riktigt tuff, satt med mamma och en läkare som sa att han verkligen inte hade några garantier för hur det skulle gå, det var som att få en kniv rakt in i hjärtat. Jag förstår inte hur man kan säga ”Jag förstår hur det känns”, det kan inte ens jag förstå, trots allt tufft jag och min familj gått igenom… Jag har blivit lite trött på alla som säger att jag och min mamma är så starka, vad betyder ”stark” egentligen? Antingen måste man ta sig igenom det eller så får man lägga sig ner och dö, har jag känt. Men sen hittade jag denna dikten och då hade jag lite lättare att ta till sig den kommentaren.

    Att vara stark är inte att aldrig falla,

    att alltid veta, att alltid kunna.

    Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
    att hoppa högst eller
 att vilja mest.

    Att vara stark är inte att lyfta tyngst,
    att komma längst eller att alltid lyckas.
    Att vara stark är att se livet som det är,

    att acceptera dess kraft och ta del av den.

    Att falla till botten, att slå sig hårt och alltid komma igen.

    Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.

    Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för
att nå dit.

    Kram på dig!

  • http://enlitendu.wordpress.com En annan Sara

    Tack Clara! Vilken stark intervju. Det är så skönt att du delar med dig av din sorg och dina egna reflektioner, det öppnar upp så mycket och det är då man märker att fler går igenom samma saker och känslor. Man känner sig inte så ensam då. Jag tror att vi tjejer framför allt är väldigt duktiga på att sörja alldeles för mycket i ensamheten. Jag tog texten och skrev reflekterande om den i min egen blogg och om min sorg efter min mamma. Det känns bättre när man får ”bolla” på det sättet, iaf för mig.

  • http://enlitendu.wordpress.com En annan Sara

    Min mamma gick bort 12 mars i fjol och 8 april i år födde jag mitt första barn, hennes första barnbarn. Även om man sörjer att mamma inte kan vara med nåt enormt så måste man liksom ändå leva vidare. Min mamma ville inte att vi skulle stanna upp utan njuta vidare av livet och av allt det ändå har att erbjuda. Det är min tröst när det är som jobbigast. Och när jag ser min son så vet jag ju att en del av honom är en del av min mamma, också. Men prata med varandra, om alla era rädslor, alla känslor. När man väl gör det så känns det lite, lite lättare.

  • http://hippiechic.blogg.se Malina Arp

    Ja ett hjärta passar bättre än tusen ord här så här får du <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

  • Li

    Tack!
    Jag behövde få läsa det där. Det är svårt att föreställa sig hur det blir efteråt. Jag är mest rädd.
    Tack.

  • Anna den håriga

    Grinade mig igenom hela texten. Väldigt fint skrivet! Som någon annan sa; respekt och vördnad.

  • http://www.emelieaulin.com Emelie

    Min lillasyster tog studenten igår, för två veckor sedan dog vår pappa i cancer. Nästa vecka begraver vi honom. Lycka för Tyras student mitt i all oändlig sorg och saknad. Overkligt.

  • http://honsomtalarmedblommor.com Carolin

    Tack för allt du delar med dig av Clara, dina fina styrkande ord betyder väldigt mycket för många människor <3

  • Amanda

    Åh en sån stark text. Jag grät mig igenom den och känner med dig. Tänker att jag måste uppskatta de jag har kvar mer.

    Va rädd om dig!

  • http://www.karriärkvinna.se/jenny Karriärkvinna

    Jag har också upplevt cancer på nära håll och vågade faktiskt inte läsa din intervju just nu… Jag blev berörd bara av din korta beskrivning av sorg i ditt blogginlägg. Jag kan där emot tänka mig att intervjun är jättebra. Jag ska läsa den vid ett annat tillfälle. Varma tankar till er alla!

  • Rebecka

    En jätteviktig sida för alla dem som tvingas leva i cancerns närhet. Det känns på något sätt skönt att veta att man inte är ensam i denna situation.

    Jag har följt din blogg sedan jag hörde ditt inslag i ”Stopp Personligt” i P3 för en herrans massa år sedan. Dina inlägg kring din cancerdrabbade mamma var som är läsa om min värsta mardröm och jag kunde inte förstå att du orkade vara så ärlig. Just nu sitter jag i samma situation och jag kan ibland känna mig så oerhört ensam i rollen som anhörig. Därför känns det väldigt skönt att det finns forum, internetsidor och bloggar där människor delar med sig av erfarenheter kring den helvetes sjukdomen. Jag förstår att jag inte är ensam och det lättar på något sätt. Jag uppskattade intervjun med dig väldigt mycket och tycker att det är väldigt starkt att du orkar dela med dig. Det hjälper andra i liknande situationer. Dina reflektioner kring sjukdomen känns så äkta.

    Jag vill inte skriva något som du tolkar fel utan vill bara visa min ärliga uppskattning av att du delar med dig. Det hjälper mig och säkerligen många, många andra.

    Ta hand om dig och de dina. Kram

  • Tesa

    Jag förlorade min älskade pappa i den jävla sjukdomen den 3 augusti för snart 17 år sen. Ibland känns det som nyss och ibland går det bättre, men det blir aldrig ok! Han var mitt i livet, levnadsglad, stark, trygg och full av kärlek till oss och full av bus. Han är med mig ofta och jag saknar honom. Han fattas verkligen!!!

  • linn

    Så fantastiskt bra att du kunde ta dig igenom intervjun och dela detta med oss alla. Det är så viktigt att vi kan prata om detta. Min pappa fick cancer för några år sen och blev frisk för ett halvår sen. Är otroligt glad över att han lever men det har varit tungt periodvis ändå. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara att ha en förälder som dör, det måste ju vara så ofattbart svårt. Jag grät mig igenom hela läsningen av intervjun.. Tycker det är så starkt och fint att du vill dela dina erfarenheter med oss för du hjälper många som annars känner sig så ensamma. Du är så bra Clara!

  • Fanny

    Du är så otroligt jäkla stark! Jag grät mig igenom texten, intervjun där du berättar hur du haft det. På samma gång är jag så tacksam för att du delar med dig. För som du säger så hör också sorgen till livet, liksom glädjen.

  • Amanda

    Jag är 21 år och för två månader sedan dog min pappa. Han tog sitt liv. Han ville dö.
    Din text får mig att gråta, det är skönt, för jag har bara gråtit ett fåtal gånger sedan jag fick dödsbeskedet. Jag saknar honom så jävla mycket. Och att läsa din text var som att läsa något jag själv skulle kunnat ha skrivit. Att det finns dom som gått igenom samma sak. Du har bara kommit lite längre, och en vacker dag kanske jag också är där. Tack!

  • Ida

    Otroligt fin och berörande intervju. Tack för att du delar med dig, Clara.

  • Anna

    Glad att få se dig idag och ge dig en snabbkram. Kämpa på fina du <3

  • http://www.visaliza.blogspot.com VisaLiza

    Tungt och svårt ämne att prata om men ack så viktigt! Vi glömmer så lätt hur skört livet är och missar många gånger att leva i väntan på något annat. Jag har levt hela mitt liv med en mycket svårt sjuk pappa. Jag har den stora turen att mot alla odds ha honom kvar i mitt liv men sakers tillstånd gör att man ändå förstår hur nära döden ständigt finns. Du är verkligen otroligt stark som klarar att dela med dig av din erfarenhet. Är helt övertygad om att du genom det hjälper andra i deras sorg! Liza

  • http://emlanshusligheter.blogspot.se/ Emelie

    Jag har ofta tänkt på att jag skulle behövt något sånt här. Av mitt studentår minns jag knappt något alls. Sorgen åt upp allt och det var förskräckligt svårt att förhålla sig till allas förväntningar om hur man bör sörja.

  • http://pocketdream.se Linda

    Vilken fin berättelse, och så stark du är som orkar dela med dig av din erfarenhet. Kram!

  • http://idajennymathildaolofsson.blogspot.se/ Jenny von Olofsson

    Oj jag visste inte att de fanns. Tack för att du lyfte fram det här otroligt bra jobbet som de gör. Cancer är en otrolig jobbig sjukdom även för dem runt omkring. Det är en otrolig hjälp om vi kan stötta varandra och dela vishet kring detta. Jag vet vilken sorg det kan ge. Tack för tipset!

ANNONS
ANNONS