UnderbaraClara

Om att inte unna andra skäligt betalt

Ibland kan det kännas så himla tröstlöst att hålla på med kultur. Ingen vill betala för musik, film eller text, utan laddar hellre ner gratis (eller oerhört billigt via Spotify). Sedan blir man jätteirriterad för att bandet Kent tar fram vin och att kreddiga artister säljer parfym! Sickna sellouts! Och så läser man nättidningarna och beklagar sig över att de är fulla med reklam. Men hur ska tidningarna klara sig när ingen längre vill betala för att läsa pappersutgåvorna?

Som bloggare skriver jag 365 dagar om året och underhåller hundratusentals läsare, varav vissa som medan de konsumerar gratismaterialet förfasar sig över hur mycket reklam som finns på bloggen. Så var det på min förra blogg (jag fick otroligt mycket kritik för att det var för mycket reklam där) och så är det också på min nuvarande blogg. Varför förväntas bloggtjejer (för det är främst tjejer) producera innehåll till välbesökta kanaler, större än de flesta tidningar, utan att kunna få betalt? Bara för att läsarna varken vill betala själva eller kan acceptera att företag får betala för reklamplatser? Vilka andra yrkesverksamma går man till och förväntar sig att de ska utföra sin proffession gratis? Tandläkare? Förskolelpedagoger? Taxichaufförer?

Jag har fattat ett aktivt beslut att sälja mindre redaktionellt material till tidningar och istället hitta företag som vill sponsra mig att göra liknande inlägg här på min blogg. Så istället för att sälja mat, pyssel  och heminredningsreportage till magasin, som ni som läser min blogg inte ser röken av, eller måste betala för att ta del av, har jag plockat in sponsorer som gör att jag kan producera sådana reportage för min blogg. En ny slags affärsidé som jag är väldigt glad över – då det ger mina trogna läsare möjlighet att ta del av mer material än de annars skulle kunna få. När folk då istället blir arga för att det förekommer sponsrade pyssel- eller matinlägg på bloggen är det ju så att man vill lägga sig ner och gråta. Det verkar inte gå att göra rätt. Att jag är über-tydlig och alltid skriver ut vilka inlägg som är sponsrade verkar ses som ett problem istället för något bra. Vill folk hellre bli förda bakom ljuset så som de blir i de flesta andra bloggar?

Jag vet att det är så här illa för jag kommer på mig med att tänka precis likadant när jag konsumerar kultur. Jag stör mig på reklam och på artister som kränger tomatsoppa istället för musik. Men vad fasen. Om jag inte är villig att betala för kreatörens riktiga produkt. Vare sig det är musik, film, en tidning eller en blogg. Då kan väl jag åtminstone låta bli att bli störd av när dessa kreatörer se till att få in pengar på en produkt (reklam, merchandise osv) som folk är villiga att betala för? På det sättet kan jag ju fortsätta att konsumera det som de producerar – helt gratis! Och vill jag inte köpa Kents vin eller Miss Lis kollektion för Indiska kan jag ju bara skita i det. Och tacka min lycklig stjärna för att alla andra inte tänker likadant.

Kommentera

Kommentera

Väldigt bra skrivet!!

Anna Munkhammar http://bodenbynight.se 2015-07-13 10:34 /

Svara

Hej dig Klara!!

KreativaKarin 2014-10-24 14:39 /

Svara

Sjukt bra skrivet! <3 Jag tycker att det är så märkligt att folk utan tvivel stjäl andras verk på internet bara för att det går och för att de tycker att det är dyrt. Skulle de stjäla en film eller en skiva i butik också? Mindre troligt. Men vad är egentligen skillnaden?

Ankan 2014-02-18 22:15 /

Svara

Usch, jag blir både arg och ledsen över den kritik du får Clara. Att du inte skulle tjäna pengar på att arbeta är ju en så märklig tankekullerbytta, men eftersom jag själv arbetar i kulturbranschen så stöter jag på liknande föreställningar med jämna mellanrum. Jag tycker du har löst det bra, och dina samarbetsinlägg är supertydliga och förtroendeingivande. Jag uppskattar verkligen det arbete som du gör!

Irriterar man sig så mycket på reklam som många verkar göra finns dessutom en väldigt enkel lösning. Installera en adblock i webbläsaren. Tar cirka trettio sekunder att googla fram och installera och vips så är 98 procent av all reklam på internet borta. Mycket bättre än att klaga på att bloggare som vill ha hälsan i behåll.

Thérèse Eriksson http://www.thereseeriksson.se/ 2014-02-16 13:45 /

Svara

Vad jobbigt för dig att du känner så.
Personligen så har jag inget intresse i att bestämma hur du utför ditt yrke.
Det är ditt val, och jag har heller inga föreställningar om hur du som privatperson ska känna, tycka eller vara. Har aldrig ens varit i närheten av att träffa dig, eller känna dig.
Sen är mitt val att ta del av den kultur jag har behov av eller känner glädje av att uppleva. Din har varit en sådan (och är fortfarande till viss del) Jag antar att du inte heller tex. tittar på filmer du inte har lust att titta på, eller läsa böcker du inte finner intresse i.
Jag har aldrig haft något emot att betala för kultur får jag väl också tillägga.
(som en parentes vill jag säga att jag inte anser det vara det samma som att vara FÖR reklam)
Nu väljer jag för det mesta inte att läsa din blogg, vilket känns lite sorgligt såklart, eftersom det alltid varit en källa till glädje. Däremot skänker det mig inte samma glädje längre. Men det är å andra sidan INTE ditt problem. Utom att du delvis förlorat en läsare. I och för sig har ju ditt läsarantal ökat, så mitt lilla intresse har väl mindre betydelse. Vet inte ens riktigt varför jag skriver detta till dig, då du antagligen inte bryr dig och inte ska behöva göra det. Det är ju trots allt ditt konstnärskap inte mitt.
Men som sagt, för mig är helhetsbilden som jag tyckte om, av den kultur jag valde att ta del av genom att läsa din blogg, borta. Och då finner jag det lite onödigt att fortsätta följa din blogg, då den inte tilltalar mig längre.
En liten reflektion bara, ingen kritik.

Önskar dig allt gott i din karriär och i ditt liv.

L 2014-02-15 21:20 /

Svara

Tycker det är bra att det länkas till exakt de produkt hon använder, för då
är det mycket enklare om man vill prova själv. Blir ju inspirerad och det väger mer än att se länkarna medan jag läser!

S 2014-02-12 12:54 /

Svara

HELT fascinerad av den här diskussionen och det här inlägget, som jag hittade till av en slump. Först och främst får det mig att undra vilka Claras ”kärnläsare” är, och vilka ganska extrema politiska åsikter och idéer de tyr sig till. I vilken värld kan man ta del av gratis innehåll som enbart tillverkats i någon typ av idealistiskt syfte? Och vem ska finansiera den verksamheten, tycker ni? Det enda jag kan komma på är Public Service, och det är ju som bekant skattefinansierat. I resten av världen, och sorry, den riktiga världen, så kostar innehåll något. Jag har arbetat som journalist i många år, i en helt annan genre, och kan bara konstatera att det är en kvarleva från en annan tidsålder att en del saker väntas vara gratis OCH reklamfria i Sverige. Det förefaller som om de som klagar på formatet här hellre blir förda bakom ljuset av andra bloggare och tidningar, som låtsas vara oberoende men som nästan aldrig är det. Då är man otroligt naiv och godtrogen, och lever verkligen i en skyddad liten verkstad där man tror att man är en god människa som kanske köper ekologiskt och lever den ”rätta” läran i åsikter och handling, men som faktiskt är otroligt hycklande och vägrar se verkligheten. Jag undrar slutligen, vad jobbar ni med som klagar? Är ni offentliganställda, mammalediga, eller liknande? Vad är det ni gör som gör att ni kan höja er så över kommersialismens smuts. Det vore intressant att veta. För någon, någonstans betalar helt säkert för er tid också, när ni kan sitta och läsa sånt här.

M 2014-02-11 22:00 /

Svara

Orkar inte läsa alla kommentarer och brukar inte kommentera men det är väl klart att du ska ha betalt för ditt jobb! Och som Anette skriver nedan, det hade varit fett om man kunde leva på luft och kärlek men det går ju inte. Hur får alla som klagar sina pengar undrar jag? Jag kan väl också ”störa” mig lite på reklam men jag fattar ju att det går till din lön, samma sak när jag lyssnar på Spotify. Annars kanske jag kommer att få betala 89 kr i månaden för att läsa och det vill jag inte alls faktisk, kan jag säga helt ärligt. Så fortsätt med ”reklamen” och tjäna dina pengar. Hoppas du blir lite rik ibland i alla fall, på pengar alltså. Puss!

Elly 2014-02-10 22:11 /

Svara

Kämpa på Clara! Ingen kan leva på bara luft och kärlek. Pyssla och baka i sponsrade inlägg. Hoppas nu att du kan känna ekonomisk trygghet och mindre stress. Vem vill inte leva så? Hälsa och glädje är trots allt det viktigaste i livet.

Anette 2014-02-10 16:49 /

Svara

Kram och kärlek till dig Anette!

Clara Lidström 2014-02-10 20:12 /

Tycker det är kul att du fokuserar på bloggen och på oss, dina läsare här! Och att du inser ditt värde, tänker strategiskt och drar hit företag som får betala för att ta del av det du byggt upp är lysande företagsbygganden. Lycka till!

PysselMoster 2014-02-10 11:14 /

Svara

För mig ger det extra värde till en redan läsvärd blogg att du också skapar nya affärsmodeller och så frikostigt delar med dig av ditt företagande. Dessutom är jag tacksam för att du hittar sätt att tjäna tillräckligt för att kunna ge oss av din kreativitet. Stort tack!!!!

Petra 2014-02-10 10:06 /

Svara

Tråkigt att den här diskussionen tar så stor plats tycker jag, men det kanske egentligen är något som behöver synliggöras och diskuteras. Jag har inte blivit särskilt störd av bloggflytten och därför inte heller reflekterat så mycket kring anledningen till den. Tycker att du har bra argument för dina val. Personligen tänker jag knappt på reklamen här, jag bara scrollar förbi. Däremot kan jag sakna reklamen på den gamla bloggen eftersom där alltid fanns något som jag ville titta närmare på! Det är omöjligt att göra alla nöjda och förstående, det viktigaste är att du själv är nöjd och tillfreds med dina val!

Matilda 2014-02-10 09:25 /

Svara

Jag undrar lite om ni som kritiserar Clara själva arbetar som egenföretagare? Jag har ärligt talat svårt att tro det eftersom ni verkar ha noll förståelse för vilken verklighet vi som är det lever i. Värt att notera också är att egenföretagare från flera olika branscher direkt greppar det här resonemanget.

Och lite utanför ämnet: ett av de stora problemen för oss frilansare är att de sociala trygghetssystemen inte alls är anpassade efter oss. Vi betalar lika mycket som de fast anställda, men kan inte alls använda det i samma utsträckning. Det gör att frilanstillvaron ofta är osäker och man vet att om man inte hela tiden drar in pengar har man ingen trygghet att falla tillbaka på. Många egenföretagare i kultursektorn har också en ganska otrevlig överraskning att vänta när vi kommer i pensionsåldern – vi har ingen arbetsgivare som betalar in tjänstepension och många har inte råd att pensionsspara tillräckligt.

Om man då får välja mellan att ”svika” någon form av ideal eller att slippa magsår på grund av man inte riktigt vet hur man ska försörja sig själv och sin familj är valet faktiskt ganska enkelt.

Betto 2014-02-10 08:48 /

Svara

Jag är själv konsthantverkare och har aldrig varit anställd, startade mitt eget företag väldigt tidigt eftersom det inte fanns många andra möjligheter för mig när jag kom till Sverige för tolv år sedan. Jag älskar mitt jobb och kan inte tänka mig att ha en chef, en anställning är ingenting för mig. Jag håller med dig att de sociala trygghetssystemen inte är anpassade efter oss frilansare. Jag tycker dock inte om att säga ‘ni’ och ‘vi’. Vi konsthantverkare. Vi kulturarbetare. Ni anställda. Alla har vi olika förutsättninga.

Att ifrågasätta sina egna men även andras val i livet kan leda till att man – efter en del funderingar – till slut kanske till och med bekräftar ett beslut för sig själv eller att man accepterar andras beslut. Därför är den här diskussionen väldigt viktigt. Clara har ju säkerligen diskuterat det här ämnet (att flytta till Amelia) med familj, vänner och kollegor redan för länge sedan, har haft tid på sig att fundera. Jag tror dock inte att man kan förvänta sig att Claras läsare förstår alla facetter som ligger i grunden för hennes beslut och att det händer från den ena dagen till den andra.

Claras blogg speglar ju bara en del av hennes liv, hon har ett väldigt positivt sätt att berätta om sin vardag. Är hon helt slut efter en lång arbetsdag, så skriver hon trots allt om hur skönt det är att vara hemma igen eller ute i skogen på en promenad. Hon skriver om det tråkiga pappersarbete OCH um nybakade bullar. Det gör att vissa (som inte vet hur vardagen kan se ut för en frilansare) får en sned uppfattning om hur kämpigt det är egentligen. Det skapar projektioner, men det är ju ett samspel av läsarnas förväntningar och den projektionsytan som Clara själv har skapat med sin blogg.

Personligen tror jag inte på att det här handlar om att man inte unnar andra att få betalt för sitt jobb. Jag tror snarare att det finns olika förväntningar (på båda sidor) som leder till en besvikelse (på båda sidor). ‘Du är inte den där Clara som jag trodde du är’. ‘Du som min läsare borde förstå att…’

Frågan är vad som skapar dessa förväntningar. Det är inte bara läsarna som missförstår, som inte fattar, som inte unnar. Som själv bör bearbeta det på egen hand. Det handlar om kommunikation och uppenbarligen så har den inte fungerat särskild bra. Som ordet kommunikation implicerar, så är alltid två sidor involverade.

Jag har altid uppskattat att Clara har inspirerad sina läsare att vara kritiskt och hoppas att hon fortsätter att göra det.

Elisabeth 2014-02-10 10:31 /

ANNONS
ANNONS
Blogglistenhits