UnderbaraClara

Om att ta ansvar för alla andras känslor

Det känns som att jag skrivit det här inlägget hundra gånger förut. Men jag får skriva om det med jämna mellanrum eftersom budskapet inte går fram.  Nu känner jag att det är dags igen:

Som bloggare och kvinna förväntas jag vara en förebild för mina läsare. Lite hur är svårt att säga, för behoven skiftar. Speciellt eftersom jag har några hundratusen läsare vars känslor jag förväntas ta ansvar för. Det är lite oklart vilka av alla dessa hundratusentals läsare jag ska prioritera. Men här är några exempel på saker som anses problematiska med min blogg: Alla fina bilder på mitt hem – eftersom det finns de som inte bor lika fint och därmed känner sig hetsade. Att jag skriver om ekologisk mat och miljögifter – eftersom det är en statusmarkör och många faktisk inte har råd med KRAV-märkt mat. Alla dessa söta, sockriga recept – eftersom folk äter för mycket socker i Sverige redan nu.  Min träning. eftersom det finns folk som blir stressade av den. Min viktnedgång, eftersom människor med ätstörningar kan triggas av det. Mina barn och graviditeter –  för att det är jobbig läsning för många ofrivilligt barnlösa…. ja, listan tar aldrig slut.

Jag har fått mycket skinn på näsan av att blogga. Ibland har jag tänkt att det är tack vare de negativa kommentarer jag får. Och ibland att det tvärtom är tack vare de positiva kommentarerna. Fast jag vet nu att det handlar om den egendomliga kombinationen av dessa två: Att samma blogginlägg som föranleder ilska, besvikelse och frustration hos vissa kan peppa, inspirera och skänka glädje åt andra. Det har fått mig att inse att jag aldrig kan vara omtyckt av alla. Eller ta hänsyn till allas önskningar kring mig eller min blogg.  Det är en helt omöjligt uppgift att ta ansvar för mina läsares reaktoner och känslor. Det måste de göra själva.

Men kvinnor förväntas ta ansvar. Kvinnor i offentligheten får ”förebild” slängt i ansiktet så fort de råkar gå utanför ramen för vad som förväntas av dem. Men du är ju förebild! Du borde ta ansvar. 

Lady Dahmer skrev en bra debattartikel om det här i Expressen idag. Medan män tillåts representera sig själva finns en föreställning om att kvinnor alltid ska ta ansvar för andra kvinnor. Detta gäller ju speciellt för offentliga kvinnor men ingen kommer egentligen undan förebildskravet. Vare sig man vill eller inte. Förebilden är en läromästare, stadigt placerad på en piedestal. Hon visar andra kvinnor hur man bäst är kvinna, hon går först och visar vägen/…/ Hon får aldrig vara mänsklig med allt vad det innebär, utan förväntas vara en moralisk kompass. Den pressen kan få vilken kvinna som helst att gå under av ångest. Allt hon är ska värderas. Allt hon gör ska dissekeras ur ett förebildsperspektiv. Gör hon inte si är hon dålig, gör hon inte så är hon också dum. Hur hon än vänder och vrider på sig för att vara till lags så har hon ändå arslet bak. Hon kan aldrig göra rätt.

Precis det här har jag skrivit så många gånger att jag börjar känna mig som en repig skiva. Men budskapet behöver bankas in igen: vi måste sluta använda termen förebild som ett maktinstrument för att tvinga kvinnor att agera på ett sätt som stämmer överens med våra förväntningar på hur en kvinna ska vara.

Jag provoceras också av uppfattningen om kvinnor som så sköra och kompasslösa att de är i desperat behov av förebilder för att alls överleva. För jag är nämligen ganska övertygad om att många av er som läser inte alls är i behov av mig som förebild och rättesnöre. Ni läser bloggen/instagram för en stunds underhållning – det är inte mer än så. Och om det är något med läsningen som sänker er och får er att må dåligt så tar ni ansvar för att skydda er själva – och slutar att läsa den eller hoppar över vissa inlägg. För så gör ju jag! Det finns en lång rad bloggar och instagramkonton som jag mår dåligt av att läsa och slutat följa. Utan att först påföra skuld på personen ifråga för att den inte är mer som jag tycker att den ska vara. För vem är jag att agera facit? Varför är just min tolkning rätt?

Jag har sagt det förut och nu säger jag det igen: jag vill inte bli utnämnd till förebild, för det användas bara emot mig. Som ett sätt att kontrollera vem jag är och vad jag skriver om.  Och låt mig förtydiga: Jag skriver inte om era liv och hur ni ska göra med det. Jag berättar om hur jag gör med mitt liv. Med min familj, med maten, hemmet, kärleken, barnen, kroppen, träningen. Jag skriver inget elakt om något annan. Men är det är någon som mår dåligt av hur jag väljer att leva mitt liv och hur jag berätta om det så beklagar jag det. Men den känslan är subjektiv och jag kan inte ta ansvar för den.

 

Här är fler inlägg jag skrivit på detta tema

Jag säger upp mig från rollen som jourhavande förebild

Nöjdhetsalibi

Kvinnans kropp är allmän egendom

Kommentera

Kommentera

Bra skrivet och formulerat! Kikar in på din blogg för inspiration, tips och idéer. Förebilder i mitt liv är verkliga personer som jag känner och som känner mig. Det är liksom en helt annan sak.

Erica - Stugan på fjället http://www.stuganpafjallet.wordpress.com 2015-05-29 20:58 /

Svara

Nej, du har rätt, förebild och rättsnöre är du inte för mig. Och verkligen inte en källa till ångest heller – i så fall hade jag väl helt enkelt slutat följa dig? Men du är en källa till inspiration, det är du. Och jag kan njuta lite av att följa ditt småbarnsliv, samtidigt som jag är så himla nöjd att mina ungar är större och mer självgående. Jag frossar i dina fina bilder och tänker att min egen blogg förmodligen skulle må väldigt bra av att jag engagerade mig lite mer i fotografierna och inte bara litade på att texten bär – men inte tusan får jag _ångest_ för det. Och allra bäst gillar jag när du skriver om din relation till Gud och kyrkan, för den är så underbart chause-befriad och naturlig.

Granntanten http://granntanten.wordpress.com 2015-05-29 12:32 /

Svara

Jag tycker det är så viktigt att du lyfter detta, för det är ju ett problem som är ganska begränsat till kvinnorna. Jag tycker att du är så himla klok och bra, och läser din blogg för att bli inspirerad och peppad. Fortsätt med det du gör, du är grym!

Lovisa Wallin 2015-05-25 08:50 /

Svara

Du är så bra!

Camilla http://Www.camillatranar.com 2015-05-24 16:59 /

Svara

Hej Clara!
Vill bara skriva följande till dig;
För mig är du en inspiratör. För dina ord och tankar – de hjälper mig att ta ställning, de får mig att tänka till, fundera lite, problematisera.
För ditt sätt att beskriva just din vardag – de bidrar till att olika levnadssätt blir synliga och därmed accepterade.
För att du ibland skriver texter som gör folk upprörda – för då får även de ta ställning, fundera och problematisera.
Och slutligen; för att du skriver om saker som intresserar just dig – för jag är nyfiken på just dina intressen. Överlag tar du ofta hänsyn till andras problemområden, men som vikt och hälsa som exempel: för någon kanske det triggar igång ett hemskt, destruktivt leverne. För en annan kanske det pushar en start, en motivation, ett sätt att ta tag i sin hälsa helt enkelt. Som ju kan vara ett destruktivt leverne åt andra hållet.

Kram på dig!

Joanna 2015-05-24 12:26 /

Svara

Jag har lite svårt att få ihop det här (som jag tolkar som att ingen bör ha synpunkter på vad man säger och gör utan ta ansvar för sina egna känslor om de blir ledsna) med ditt tidigare inlägg om att man ska lyssna på utsatta gruppers erfarenheter och åsikter (det inlägg där du var kritisk till att det krävs att en vit man testar att gå i kippa för att vi ska ta in den diskriminering judar upplever bl.a.). Nu har vi ju en grupp människor som uppenbarligen blir ledsna och upplever obehag av viktgrafer och viktprat. Varför kan man inte lyssna på deras erfarenheter och ta hänsyn till deras känslor? Man måste givetvis inte (klart man har rätt att prata om vikt eller säga negerboll eller uppmana till bantning), men man också ta hänsyn till hur det tas emot av andra. Här spelar ju också kontexten in, vissa saker är mer känsliga än andra, dit hör tex vikt/smalhetsuppmuntran eftersom det finns så starka normer och strukturer kring detta.

tove 2015-05-23 11:15 /

Svara

Hej, blev hitlänkad via annan blogg. Jag förstår att det säkert är en massa jobbiga kommentarermed påhopp på person. Tycker det är bra att du inser att du inte behöver vara alla till lags. Läsare måste få kritisera eller problematisera enskilda inlägg på samma sätt som du måste få skriva dom. Argumentet att man ju inte behöver läsa/bry sig om inläggen om man inte gillar kan ju användas även om kommentarer.

cattis 2015-05-23 09:31 /

Svara

Jag slutade följa dig på instagram och går in mycket mindre på din blogg. För jag orkar inte

Evelina 2015-05-23 09:11 /

Svara

Så sant som det var sagt, även i min världsbild. Det hade varit skillnad om du själv utnämnt dig som bloggläsarnas förebild. Men nu har du inte det. Alla människor har det yttersta ansvaret för sina egna liv. Vi kan bara leva våra egna liv, allt annat är omöjligt. Det finns kanske de som säger sig ”leva helt för andra”, men det är också ett val man gör – även om man inte tycker sig göra ett aktivt val. Även passiva val är ett val. Du är tillräckligt klok för att förstå att du bara kan leva ditt eget liv och följa din egen inspiration för att fortsätta vara lycklig. Go Clara!

Annette 2015-05-22 22:52 /

Svara

Jag läser din blogg för inspiration och som tidsfördriv. Jag är imponerad av att du har velat/vågat ta steget bort från det som anses ”normalt” och går din egen väg. Jag håller inte alltid med dig, men det gör bloggen så mycket intressantare. Om vi alltid tyckte precis likadant så skulle jag ju inte behöva läsa den, då kan jag ju bara lyssna på mina egna tankar i stället. Tänk så trist det skulle vara!

Fortsätt inspirera och få folk (i alla fall mig) att tänka till och våga gå utanför bekvämlighetszonen. Om nån stör sig så får de väl läsa en annan blogg.

Ninni 2015-05-22 22:42 /

Svara

Läste precis detta http://blondinbella.se/2015/05/for-mycket-sott/ och skrattade lite för mig själv åt sammanträffandet. Sen tyckte jag mest att det var sorgligt att det inte bara är den politiska åsiktskorridoren som blivit smal (ursäkta uttrycket) utan det är numer också omöjligt att både äta kladdkaka och träna, att gå upp eller ner i vikt, utan att provocera.
Hu.

Malin 2015-05-22 20:59 /

Svara

Men är det så himla konstigt att folk ifrågasätter och problematiserar och vill diskutera normer i samhället?

Sara 2015-05-22 21:48 /

Malin, tack för länken! Sammanträffandet var minst sagt skrattretande…

Marie 2015-05-23 16:52 /

Vilken frustrerande situation det måste vara när hela världen ska tycka och tänka om allt. Jag har följt din blogg några år och jag tycker att den känns som ett stycke av verkligheten. Det är det jag tycker är uppfriskande att läsa om, en blandning av vardag, lite kändisliv, vackra bilder, djupa tankar och funderingar. Hoppas alla positiva kommentarer gör att du orkar fortsätta med det du gör så vi alla kan fortsätta att bli inspirerade.

Anneli Andersson 2015-05-22 17:58 /

Svara

Fast det är väl därför man bloggar, för att man vill att ”hela världen ska tycka och tänka”….. Eller? Annars hade man väl lika gärna kunna skriva dagbok?

Jenny 2015-05-22 22:06 /

Ja precis Jenny! Exakt vad jag tankte nar jag laste den kommentaren.

Emma 2015-05-22 22:12 /

Anneli, självklart förstår jag att bloggare utsätts för både hot och kränkningar, vilket inte är ok på någon ”arbetsplats”. MEN, vad gäller den här bloggen upplever jag inte ett hotfullt kommentarsfält OCH som sagts tidigare; Det här är en blogg, inte en dagbok. Dessutom inbjuder bloggen till kommentarer. Alla som skriver har någon form av åsikt, även du. Jag tänker lixom att bloggaren tar ansvar för det den väljer att blogga om och de som kommenterar får ta ansvar för det de skriver.

Sara 2015-05-22 22:35 /

Tänker som Jenny och Emma, att blogga gör man väl för att man vill ha en plattform där det kommer in kommentarer? Jag tycker att diskussionen på Instagram om viktbilden spårade ur på ett konstigt sätt, men ser samtidigt kommentarsfälten som en möjlighet att föra en debatt som ibland går bortom Claras inlägg eller bilder och där större strukturer och frågor kan problematiseras. Det är ju det som är det fina med bloggen som fenomen, att någons åsikter och tankar kan brytas mot andras och det snabbare än t.ex. i en dagstidning. Annars ser jag också det som att man kan skriva dagbok istället alternativt ta bort möjligheten att lämna kommentarer. Om läsarna nu ska ta ansvar för sina känslor bör ju det omvända också gälla, att bloggaren tar ansvar för sina känslor gentemot den som kommenterar, naturligtvis inom rimliga gränser, hot eller påhopp är så klart inte ok.

Katti 2015-05-25 09:06 /

Så bra Clara! Trevlig helg till dig och de dina.

Camilla 2015-05-22 16:29 /

Svara

Jag förstår inte varför folk gör andras bloggar till så stort problem, det är väl frivilligt att läsa dem, eller? Om man känner att ett inlägg inte faller en i smaken så är det hur enkelt som helst att med ett litet klick lämna sidan i fråga, man gör ju ett val och kan alltid välja att inte läsa om man blir upprörd av texten… Att läsa eller inte läsa, det är frågan och svaret finns endast ett klick bort!
Tack Clara för en bra blogg!!

Charlotte 2015-05-22 14:02 /

Svara

Jag kan absolut bli stressad ibland då människor runt i kring mig når så många mål som jag inte tagit mig till ännu. Tex så är jag stundtals väldigt avundsjuk på att Clark har ett väldigt härligt hem och ett kreativt och roligt jobb. MEN jag inser att för att nå alla dom mål man vill nå, tex skaffa hus, bättre jobb, gå ner i vikt etc så måste man kämpa, man måste utmana sig själv och kanske lämna din egen tryggetszon. Om jag då inte kan ta mig förbi den här känslan av avundsjuka, om jag mår dåligt av något en person skriveR, då läser jag inte på ett tag! Så enkelt är det!

Jeanette 2015-05-22 13:59 /

Svara

Du, och många andra bloggare är ju förebilder just för att ni skriver ärligt och öppet om era liv. Att döma er för det och förvänta sig att ni skall vara på ett särskilt sätt är fel. Ni måste ju få skriva om era liv utan att behöva censurera. Däremot så får man nog stå ut en hel del kritik när man är en så pass offentlig person, därmed inte sagt att den är befogad. Det är ju en stor skillnad på om du skriver om att du äter sötsaker och delar recept jämfört med om du förespråkar att alla skall äta massor av socker för att det är hälsosamt. Så länge du skriver om ditt liv ska du skriva precis vad du vill!

Marianne http://atravart.blogspot.se 2015-05-22 13:31 /

Svara

Jättebra inlägg Clara. Heja du!

Susanne http://blogg.svt.se/susanne/2015/02/charmerande-chokladmousse/ 2015-05-22 12:55 /

Svara

Människor har alldeles för många åsikter om andras liv. Hen borde lägga den negativa energin på att göra nått positivt i sitt eget liv istället.

Camilla Svensson 2015-05-22 12:03 /

Svara

Word!

misstuque 2015-05-22 13:43 /

Ja! Exakt så!
Förutom det orimliga i att ställa enskilda (kvinnliga!) bloggare till svars för saker som ligger helt utanför deras kontroll, så VILL jag ju inte heller ha en slätstruken, beige bloggosfär. Jag läser ju både för att få andra perspektiv men även för underhållning.
Men så har jag i måååååånga år också fått försvara mitt val av böcker – att jag läser och har läst många böcker vars åsikter jag definitivt inte håller med. Förvånansvärt många människor verkar helt chockade över detta. Men hu så hemskt att aldrig reflektera över mina åsikter och livsval, oavsett om de är i linje med eller raka motsatsen till det jag läser.
Och jo, jag har alkoholister i släkten, har själv en lång historia av att bli mobbad och ha svåra ätstörningar, jobbar i en medialt utsatt branch med mera – jag skulle kunna bli kränkt stup i kvarten om jag så ville. ;)

Anna 2015-05-22 12:02 /

Svara

Jag ser i stort sett bara hejarop pa varje inlagg som handlar om ditt privata liv, familj och satt att leva. Fantastiskt stottande lasare du har! Det maste kannas underbart att fa sa mycket uppmuntran och positiv respons. Nar du skriver mer debatterande artiklar blir det storre variation pa kommentarerna. Manga haller med, andra haller inte alls med, en del blir besvikna och sa vidare… Jag lar mig mycket om hur andra manniskor fungerar, tanker och kanner genom att lasa om deras olika uppfattningar av ett visst inlagg. Jag kan satta mig in i hur olika manniskor kanner infor vissa saker pga deras olika livserfarenheter som dom i vissa fall delar med sig valdigt generost av i ditt kommentarsfalt. Ofta kanner jag stor tacksamhet infor hur lyckligt lottad jag ar nar jag laser om andras livsresor. Jag haller med dig om att dina lasare maste ta ansvar for sina egna kanslor nar dom laser din blogg. Men da maste jag ocksa avsluta denna kommentar med att uppmana dig Clara att ocksa ta ansvar for dina kanslor som vissa kommentarer triggar och bara skaka av dig eller ignorera dom.

Emma 2015-05-22 11:21 /

Svara

Emma, känner så igen mig i dina tankar kring detta!
Välformulerat o snyggt uttryckt!
Med större ödmjukhet inför varandras åsikter och erfarenheter kan vi lära av varandra både bloggare o läsare! Fin tanke!

Sofia 2015-05-22 12:21 /

Ja. Det är svårt att få ihop det. Jag upplever inte heller att kommentarsfältet är särskilt hetsigt överlag. Tvärtom. Är målet för Clara att hennes läsare ska sitta som jakande nickedockor i kommentarsfältet och att de som uttrycker andra åsikter ska sättas på plats och skämmas?

Sara 2015-05-22 21:14 /

Tack Sofia!

Ja Sara, jag har ocksa svart att fa ihop det. Endast jakande nickedockor – da blir det genast mindre intressant for mig. Men kanske ar det sa Clara vill ha det?

Emma 2015-05-22 22:09 /

Håller med dig, verkligen en bra kommentar!

Hanna (Bland skog och hav) http://hannaochmarten.blogspot.se/ 2015-05-23 02:50 /

Bra rutet! Förebild är väl inget man själv väljer att VARA utan något man väljer att HA utifrån en persons sätt att vara, tycka osv.. Jag förväntar mig iallafall inte att andra kvinnor ska vara mina förebilder, utan jag väljer ju själv vilka jag vill ha, och de jag inte tycker passar som förebild struntar jag i. Ingen tvingar mig att läsa/följa en viss blogg/instagram jag inte gillar/mår dåligt av, eller det kanske bara är jag?!
Och tror att din blogg skulle bli ganska tråkig om du skrev texter/la ut bilder som behagar alla, för då skulle du ju inte kunna blogga om nånting, för alltid är det någon som tycker att det är fel. Och det vill vi ju inte!
Nä, fortsätt som du gör så iallafall jag nån gång ibland får drömma att jag levde som du!

Enma 2015-05-22 11:00 /

Svara

Jag är så kluven i det här. Håller verkligen med om att vi måste sluta ställa dessa orimliga krav på kvinnor. Men när Clara skriver om olika saker som folk reagerar på så finns det ju vitt skilda saker. Det är skillnad att reagera på och störa sig på kakor och sötsaker och det är en annan att reagera på något som ser ut som ett likställande mellan viktnedgång och välmående. Känns som att vi missar strukturtänket här? Vi kan väl knappast säga att det finns ett förtryck mot de som inte vill äta socker, eller de som inte köper ekologiskt, men det finns ändå ett fettförakt i vårt samhälle. Det är liksom inte så lätt att hitta platser där man kan få känna sig trygg och slippa hetsen kring att som kvinna vara smal, det är inte bara att byta till nästa bästa blogg. För det är så normaliserat. Där tänker jag att man har ett annat ansvar. Sparkar jag neråt nu, i linje med patriarkatet? Eller handlar det bara om en struntsak som drabbar avundsjuka individer? Vi kan inte lägga ansvaret på människor som mår dåligt av rådande ideal att bara byta kanal. Vi måste förändra. Sedan är det självklart inte Claras ansvar att själv förändra, men man måste ändå ha förståelse på att folk blir besvikna. Och kanske försöka förstå vad som ligger bakom.

Gabriella 2015-05-22 10:56 /

Svara

Håller med dig!

Hanna (Bland skog och hav) http://hannaochmarten.blogspot.se/ 2015-05-22 11:51 /

Håller också med! Är inte Claras ansvar att förändra världen, men att bidra med en bild av att viktnedgång är det som mäter välmående känns inte helt okomplicerat.

Emma 2015-05-22 13:04 /

Jamen viktnedgång ÄR kanske välmående för någon? Är det inte det för dig, så låt bli att försöka gå ner i vikt då!

karin 2015-05-22 17:10 /

Karin, har du läst om vad debatten handlat om och vad Gabriella just skrev?

Sara 2015-05-22 21:19 /

Men Karin, jag tror du ska läsa kommentaren riktigt.

Hanna (Bland skog och hav) http://hannaochmarten.blogspot.se/ 2015-05-23 02:52 /

Den enda man kan ta ansvar för är sig själv.

Helena http://www.livetmedorden.wordpress.com 2015-05-22 10:29 /

Svara

Men Clara?! Jag tycker alltid att du är så klok och smart och ljuvlig, men nu? Vad hände? Varför tar du inte till dig av alla otroligt bra kommentarer du fått om den där instabilden? Jag bara utgår från att det här inlägg skrevs mycket utifrån den bilden… Du har en otrolig makt vare sig du vill eller inte, och jag tycker hittills att du ”utnyttjat” den makten alldeles ypperligt, inläggen om arbetslinjen, föräldraskap etc. Så himla bra! Men nu, vad hände? Viktnedgång=god hälsa?! Det tycker du väl ändå inte? Så varför skriva om det och sedan inte ens erkänna att du gjort fel? Och sedan bli arg på dina läsare som plötsligt inte känner igen dig alls? Jag blev i alla fall väldigt förvånad över din reaktion och brist på självinsikt. Du är inte som alla andra bloggare, du har sinnessjukt många läsare och genom det ett ansvar, faktiskt. Vare sig du vill eller inte, och det har du själv skapat. Nu tar vi vårt ansvar och ifrågasätter den här galna sjuka viktfokuserade världen som du nu bidragit till få fortsätta frodas, när tar du ditt och erkänner ett misstag?

Lin 2015-05-22 10:26 /

Svara

Misstänker att övervikt och förnekelse hänger ihop?!? Övervikt och fetma är ett skenande problem i Sverige och stora delar av världen. Det är inte hälsosamt att vara överviktig, inte heller underviktig. Att påvisa hälsovinster med viktnedgång innebär inte att man tycker att alla måste se ut som fotomodeller. Och det hjälper knappast en överviktig person att jollra om att det är ok, fortsätt vara det du trots att du sannolikt förkortar ditt liv och sänker kvaliteten på den tid du har. Det är förnekelse och leder inte till utveckling. Att det blir så starka reaktioner och att det ska kopplas till kvinnosyn känns mer som ett försvar för att inte behöva ta tag i sin situation. Det är inte nyttigare för en man att vara överviktig. Och det finns män som följer Claras blogg, texterna är allmängiltiga och inte riktade till något specifikt kön.

misstuque 2015-05-22 13:50 /

Misstuque, jag tror knappast att alla som reagerat är överviktiga och att kommentarerna skrivits utifrån någon sorts försvar. Jag är inte överviktig och håller med problematiseringen av viktdiskussionen i sociala medier och övriga medier till 100%.

Sara 2015-05-22 21:23 /

Att gå ner i vikt efter en graviditet eller något annat i livet som gjort att man gått upp mer än man själv tycker att man mår bra av är ju underbart! Jag kände mig bara så glad för Claras skull att hon gått ner i vikt och mår bättre när jag såg bilden. Jag tror att det finns många olika ämnen man kan problematisera kring när det gäller Claras blogg precis som med vems som helst liv. Men Clara propagerar ju inte för en livsstil för alla utan beskriver sitt liv, vad hon tycker är viktigt. Går det inte att läsa bloggen så? Med en gnutta källkritik, att förstå vad det är för slags text och döma den därefter?

Eva Backholm 2015-05-24 23:10 /

Så jäkla bra skrivet!! Älskar din blogg för allt pepp och inspiration den ger mig och så tycker jag om att drömma lite om landet eftersom jag själv bor i sthlm. roligt att läsa om en kontrast. Det här med förebilder känns så förlegat. be yourself!

Cassandra 2015-05-22 10:13 /

Svara

Och här kommer länken http://nojesguiden.se/blogs/maja-bredberg/forebild-enligt-vems-definition

misstuque 2015-05-22 10:05 /

Svara

Jag har en annan syn på ordet ”förebild”. När jag skrev till Clara på Instagram om vem jag var som läsare skrev jag att jag ser henne som ”en sann förebild”. Log lite när jag skrev då jag kom ihåg hennes tidigare kommentarer på ämnet förebild. Valde att skriva det ändå för jag tycker att vi missar något viktigt här. För mig är det en väldigt fin komplimang att kallas förebild. Jag tycker inte att det innebär att sätta upp någon på en piedestal eller att utgå från att den personen är perfekt. Tvärtom, mina förebilder är människor som delar med sig av sina liv och som hanterar med- och motgångar på ett sätt som kan ge energi även till andra. Några citat från länken ovan;
”Jag förstår nämligen inte varför det bland kvinnor som jag upplever som vettiga och starka finns en så utbredd rädsla för ordet förebild. Vad är egentligen en förebild? Enligt min uppfattning är det någon som man finner klok, någon som man kan identifiera sig med, någon som man beundrar för en talang, mänsklig styrka eller vad det nu må vara…” En person som inspirerar helt enkelt. Saxar vidare i texten; ”Men, jag fattar å andra sidan inte heller den delen av feminism som tycker att man inte ska ställa krav på tjejer. WHY THE HELL NOT? tänker jag. Ansvarskänsla är en av få anständiga delar vi har kvar, låt oss inte fumla bort den pga några lousy män. Då är det väl betydligt bättre att se till att öka på kravspecen på killarna istället, kan jag tycka.” Jag har förebilder av båda könen och tycker inte genusperspektivet är relevant i denna diskussion kring själva ordet ”förebild”. Ansvarskänsla är något jag gärna ser hos alla människor, oavsett kön. Texten avslutas med något som stämmer helt och fullt för min egen del, jag har anpassat den något; Vad är en förebild? Ja. Förslagsvis en som omedvetet i sitt sätt att vara hjälper en att stå ut som människa här i livet. Någon som, kanske lik Clara, är så pass mänsklig att man tilllåter sig vara ledsen när man är ledsen. Någon som faktiskt vågar stå för allt det som det innebär att leva. Men det är ju, som sagt, vad en förebild är för mig, det.

Önskar er alla en underbar helg!

misstuque 2015-05-22 10:04 /

Svara

Heja, heja! Så bra och välskrivet inlägg. Håller med om allt!

Ekoista http://ekoista.se 2015-05-22 10:03 /

Svara

Åh, Clara! Heja!

evelina 2015-05-22 09:58 /

Svara

Så rätt!!!

Alla får ta ansvar för sina egna känslor. Det här är ditt forum och då skriver du om vad du vill. Klarar man inte av det, då får man läsa någon annanstans.

Heja dig!

Helena 2015-05-22 09:24 /

Svara

Heja Clara!

Ulrika 2015-05-22 09:23 /

Svara

Jag tror bara folk har svårt att förstå att det är DIN blogg Clara. Mitt i sitt självupptagna liv tror en del läsare att din blogg är DERAS egendom och att de kan bestämma över innehållet.

Jag håller sannerligen inte med om allt du skriver, men skulle aldrig förvänta mig nåt annat. Du är inte min egendom – du är du och representerar dig – fantastiskt!

Jag försöker ständigt komma ihåg vilken ynnest det är att jag får följa dig och stora delar av ditt liv ”i smyg” och inte ens betalar för nöjet. TACK!

Anna-Panna 2015-05-22 08:50 /

Svara

Heja heja dig Clara!
När jag mådde sämre kunde kag ibland få ångest av din blogg, liksom av Gård och Torp, tex men det ligger på mig, inte på dig.

Lisa 2015-05-22 08:38 /

Svara

Brukar själv tänka så här när det händer:

1. Konstruktiv kritik är bra.

2. Är det någon kritik som berör mig illa kanske det finns ett uns sanning i det…

…och sist men VIKTIGAST:

3. Mitt liv lever jag och ingen annan. Att tycka vad man vill är en rättighet inte alla förunnat. tyck på och vidare, man kan inte tillfredsställa alla på denna jord, inte ens Gud har lyckats, eller gudarna, man tycker olika här med…

Kram!

Mian på Finaste mattan http://finastemattan.blogspot.se/ 2015-05-22 08:15 /

Svara

Hej Clara!

Fint och viktigt inlägg ur många aspekter. Något som dock ligger som ett filter när jag läser detta är det som skedde på Instagram för några dagar sedan. Kanske främst eftersom du i kommentarsflödet ombad andra personer att ”ta ansvar för sina känslor” – alltså att personen själva skulle härbärgera om de blev triggade/ledsna/upprörda istället för att kommentera detta. Jag själv tycker att det är viktigt att skapa diskussioner när något viktigt ämne kommer upp – något som jag har fått bilden av att även du ofta brukar göra i dina välskrivna och kloka krönikor samt ”ryter ifrån”-inlägg. Jag har inte skrivit något gällande det som skedde på Instagram men om du främst ser det som skedde som att andra människor, med ätstörningar, blev triggade av att du la upp en nedåtgående viktkurva, och att dessa personer inte borde klaga utan istället välja att avfölja dig eller bita ihop, känner jag att även jag vill framföra vad jag tänkte om det som hände på Instagram. Inte för att skuldbelägga dig eller mena att du är en dålig person men för att upplysa dig om andra sätt att se på situationen och förklara upprördhet.

Som du så själv har beskrivit väl i din blogg och i en krönika så finns det tradition av att kvinnor bantar (för att gå ner i vikt) och män tränar (för att hålla formen, bli starka). Detta har lett till att kvinnor blir trötta, svaga medan män blir pigga, starka. Detta eftersom bantande leder till mindre energi medan träning leder till mer energi. Dessutom finns det tradition av att det är viktigt för kvinnor att vara smala vilket kan sägas vara en del av patriarkatet. Om kvinnor ständigt går runt och oroar sig över att de är tjocka, och därmed kanske otillräckliga, får de mindre tid till att ägna sig åt mer konstruktiva saker. För vissa går det så långt att detta leder till psykisk ohälsa, kanske i form av ätstörningar, medan det för många stannar vid jobbiga tankar och funderingar kring hur man själv bör vara för att duga.

Med detta i bakhuvudet tycker jag att det är synd att du, för att illustrera dina framsteg i träning i kombination med ändrade kostvanor, valde att framhäva viktnedgången som det viktiga. Detta eftersom det, enligt mig, bekräftar och vidmakthåller patriarkala normer: ”Det är viktigt för kvinnor att gå ner i vikt. Det är ett tecken på framgång.”. Tänk vad fint om du istället lagt fokus på att du blivit starkare/snabbare och valt att lyfta fram det som det viktiga tecknet på framgång. Kanske hade det triggat en del människor att komma igång med träning och få ett mer hälsosamt liv! Kanske triggade inlägget som det ser ut just nu bara en massa ångest om hur sommarkroppen ska se ut och att man borde hoppa över middagen – vilket i så fall fick dessa personer att ägna sig åt dessa trista tankar istället för något mer viktigt.

Hoppas du förstår vad jag menar med detta. Själv tänker jag att vi inte hela tiden kan tassa på tå med vad vi säger men när vi får kommentarer på något vi sagt/skrivit så tycker jag att det kan vara starkt att ta ett steg tillbaka och fundera på varför så många blev upprörda – är det inte en jättefin chans att växa som människa? För hur ska vi göra det om det aldrig får bli diskussion/debatt?

Tack för alla dina blogginlägg och instagrambilder! För mig är du en inspiration med en massa vettiga åsikter och tankar som du delar med dig av.

Linnea 2015-05-22 08:07 /

Svara

Men det är ju just det som är grejen! Clara är inte en förebild, hon är sig själv! Hon behöver inte ta ansvar för andras mående – istället tar hon ansvar för sin egen hälsa och delar dessutom med sig av detta.

Ditt inlägg försöker putta in henne i ”förebildsboxen” igen!

Anna-Panna 2015-05-22 08:54 /

Jag tror du missförstår Linnea, Anna- Panna. Det handlar inte om putta in henne i” förebildsboxen”. Kommentarerna ger bloggaren en chans att reflektera och fundera om man verkligen framstår på det vis man verkligen vill. Får man kommentarer ges bloggaren faktiskt möjligheter att växa som människa, men man kan även välja att inte ta till sig det. Sen är såklart vissa kommentarer helt överflödiga, det säger jag inget om. Men tycker man som bloggare att det är viktigt att främja kvinnors hälsa på ett bra och inte osunt vis så ger kommentarerna i Claras instagramflöde verkligen vettiga synsätt och infallsvinklar, ja jag har läst. Men Clara, och andra bloggare, gör ju i slutändan som de vill med de kommentarer de får. Antingen kör man på sitt race helt och hållet eller så kanske man läser kommentarerna och på så vis fyller på sitt kunskapsförråd. Tycker det är mycket om vad bloggar handlar om.

Hanna (Bland skog och hav) http://hannaochmarten.blogspot.se/ 2015-05-22 10:29 /

Förebild eller inte – oavsett vilka vi är kan vi välja att reproducera strukturer såsom t ex patriarkala normer genom att hävda att det är viktigare med viktnedgång än att vara stark/snabb. Skillnaden är att om jag som privatperson med typ 10 följare på instagram reproducerar dessa normer gör det inte lika stor skillnad som om någon som Clara gör det. Och om personer som t ex jag tycker det är problematiskt och vill påpeka det tycker jag att det är rimligt att acceptera dessa kommentarer. Sen är det ju upp till Clara om hon ser en poäng i det som kommenteras eller inte. Att säga till omvärlden att det inte är ok att reagera på instagram/blogginlägg tror jag inte är så bra i längden. Tänk om vi aldrig skulle säga ifrån när vi inte höll med – man skulle ju lära sig så lite.

Linnea 2015-05-22 21:19 /

Tummen upp, Linnea.

Sara 2015-05-22 21:26 /

Ett av dina bästa inlägg!! Mina reflektioner: Jag kvalar definitivt in bland dem som läser för en stunds underhållning. Tråkigt att vissa ställer krav att du skall vara en förebild som passar just en del. För krav- märkt mat, viktnedgång, kakor, vackert hem, det är ju en förebild för just en del andra. Du kan ju inte klyva dej på mitten och ha två bloggar, eller tre eller fyra, en där du visar träningen, en med kakor, en med krav-odlad mat etc så att den som inte köper krav-märkt inte blir provocerad etc.

Andrea 2015-05-22 07:59 /

Svara

Word!

Elin 2015-05-22 07:53 /

Svara

Året är 2015 och det behöver skrivas sådana här inlägg! Jag håller med dig i vad du skriver om dina tankar om kvinnor och förebilder. Jag läser din blogg för att du inspirerar mig med hemmet. Jag håller inte med om varje tanke du har och kan tycka att en del inte alls stämmer med hur jag ser på verkligheten. Men VARFÖR skulle jag behöva göra det, varför ska just du träffa alla läsare helt rätt i åsikter och värderingar? Nej, att kritisera för att du berättar om ditt liv, de bitar som du väljer att dela med dig utav är så konstigt tänkt. Om läsaren mår dåligt får denna ta ansvar för det och bara sluta. Det är så enkelt att det är löjligt.
Älskar din blogg!

Josephine 2015-05-22 07:47 /

Svara

Hej,

Jag förväntar mig att alla människor tar ansvar för vad de skickar utåt, mot andra människor. Inte minst män!

Och jag förväntar mig att det ska gå att ha en diskussion med en annan vuxen om vi inte tycker lika och att den diskussionen är öppen för olikhet. Jag ser att det finns många som ifrågasätter dig Clara på ett ganska aggressivt sätt, det förstår jag är otrevligt. Men sen finns det många som vill förstå hur du tänker, eller som, i bruset, vill presentera ett alternativt sätt att se på saker och ting. Båda dessa kategorier av personer kan inte klumpas ihop till en enda klagokör som går att bortförklara med hjälp av patriarkala strukturer bara för att du tycker att det skulle vara praktiskt att rationalisera situationen på det viset.

Alla har ansvar för vad de skickar ut i världen! Och är en en offentlig person så har en exponentiellt större ansvar.

Sen när det gäller förebilder så behöver jag såna. Det betyder inte att jag är svagare än andra. Det betyder att jag har insett att jag behöver andra för att göra och tänka bra saker. Mina förebilder låter mig känna mig som om jag är en del av ett kollektiv som jag göra mycket gott tillsammans. Ensam är inte stark. Ensamma män är inte starka.

Malin http://frmodligen.blogg.se 2015-05-22 07:13 /

Svara

Word, Malin!
Sååå mkt klokskap!

Lena 2015-05-22 08:55 /

Jag håller med dig! Det är omöjligt att göra alla nöjda! Man kan bara vara den man är. Jag väljer bort sådant som jag mår dåligt av, jag försöker inte ändra på det. Jag blir peppad av dina fina bilder, ert hälsotänk och odlande! Har följt din blogg i många år nu och sett hur du/den ”förändrats” – vilket man gör! Det har jag också gjort! Och tack och lov för det?! Man lär ju så länge man lever. Tack för en bra blogg Clara!

Anna 2015-05-22 06:11 /

Svara

Jag läser din blogg som jag läser en inrednings/modetidning el liknande. Ibland bara myser jag och njuter av bilderna och inspirationen, ibland blir jag mätt för att allt känns lite tillrättalagt och tar en paus ett tag. De växlingarna har ju inget med dig att göra så jag håller med dig helt i ditt inlägg- vi läsare får ta ansvar för oss själva.

Evalena 2015-05-22 06:08 /

Svara

Hej Clara! Jag har följt dig i flera år och jag måste bara säga att budskapet går in! Faktiskt, efterhand gör det det ;)
Förstår om du tycker det är tjatigt att upprepa, men ibland måste man höra saker flera gånger och sen tillkommer väl nya läsare också. Oavsett tycker jag att jag lärt mycket om hyfs och bemötande av dig och andra stora bloggar som jag också följt länge. Vågar sent omsider erkänna att jag var en dryg läsare som skrev exakt sådana jobbiga kommentarer för två-tre år sedan, men nu fattat vad det här med blogg och kommentarer handlar om…hur det funkar både som ett möte och envägskommunikation (beroende på om man kommenterar eller inte).
Häromsistens skrev du ju om ditt arbete för att professionalisera bloggvärlden och utveckla den. Jag tänker att vi läsare måste utveckla oss också, för att anpassa oss till den här relativt nya kommunikationsformen. Och jag har själv haft mycket nytta av just sådana här uppfostrings-inlägg, för att inse att jag själv varit en jobbig jävel. Skäms såklart lite, men känner mig mest tacksam och glad att jag lärt mig något om bemötande och kommunikation. Tack för den utökade kunskapen! Och tack för en trevlig blogg :)
Kram!
/Martha

Martha 2015-05-22 06:06 /

Svara
ANNONS
ANNONS
Blogglistenhits