UnderbaraClara

Den så kallade "semestern"

Den så kallade ”semestern” tär på många småbarnsföräldrar. Hela långa året har man kämpat med magsjukor och förkylningar och påklädningar och jobbpendlingar. Och på några futtiga sommarveckor ska man sedan hinna vårda sitt äktenskap, umgås med sina (stundtals mycket uttråkade och frustrerade) barn samt hinna både sola, bada, träna och renovera huset. Kanske är man också fast i någon sommarstuga med släktingar man skulle må bättre utan. Det är som upplagt för besvikelser.

Förra sommaren gick jag ofta och längtade bort. Bort från min stora mage och otympliga kropp. Längtade efter Folke som snart skulle komma. Samtidigt tänkte jag med bävan på den här sommaren då jag visserligen inte skulle ha en stor mage – men å andra sidan en vild ettåring. Lite oklart vad som är arbetsammast.

Jag har varit så fruktansvärt trött hela den här sommaren och känner mig ärligt talat inte ett dugg piggare efter en månads semester. Det tror jag att många småbarnsföräldrar kan känna igen sig i. Till på köpet ska folk som inte haft småbarn på många decennium komma med välmenande råd i stil med ”passa på att njuta av bebistiden för den är snart förbi och då ångrar du att du inte njöt mer av den bästa tiden i livet…”. Snacka om att stjälpa istället för hjälpa och dessutom påföra skuld! Inte nog med att småbarnsföräldrar är trötta och slitna – de förväntas samtidigt njuta av det eftersom det tydligen är det bästa livet har att erbjuda.

Mitt sätt att komma runt dessa känslor är att försöka tänka att sommaren inte är ett sommarlov när man har småbarn. Utan bara en lite annorlunda vardag. För om man tror att man plötsligt ska få eoner av energi och ork bara av att själva lönarbetet upphör så blir man besviken. Det får man nämligen inte. Semester betyder faktiskt bara att man ägnar mindre tid åt lönearbete och mer tid åt hemarbete. Och det är såklart fantastiskt att få hänga massor med sin familj –  men okomplicerat och enkelt är det inte.

Sommaren kan i bästa fall användas som en tid att få perspektiv på sin vardag. Vad som funkar och vad som inte funkar. Och ifall man har möjlighet också prioritera om lite inför jobbstarten. Själv sitter jag och avbokar många jobb och skjuter upp storslagna projekt jag hade tänkt att påbörja i höst. För min ”semester” har fått mig att känna att jag den här hösten behöver en lite lugnare vardag med färre jobbutmaningar. Det är utmaning nog att ta hand om två barn och hantera att vi numera har ett jordbruk och två företag och lever i ett renoveringsprojekt.  Jag måste liksom inte addera fler projekt till den ekvationen.

Den insikten är vad min ”semester” har lett fram till. Och vila får jag väl göra när småbarnsåren är slut. Och då lovar jag att småbarnsföräldrar som upplöses av trötthet aldrig från min mun kommer höra att de just nu upplever ”den bästa tiden i sitt liv”.

Kommentera

Kommentera

Så bra skrivet! Känner precis igen min sommar med barnen. Lite regn på det hela så börjar man längta efter en semester till. Utan familjen.

Åsa 2015-08-14 10:40 /

Svara

Tack för sanna ord! Stressar som en galning under året med heltidsjobb och ”hemjobb” samt två barn på 5, 10 år. Sen kommer som sagt semestern och man tror att nu äntligen ska man få vila upp sig!! Men nej, så var det inte. Utan då är det kockning och undanplockning till frukost, lunch och middag, mellis till ev. utflykt renovering och två barn som vill göra HELT olika saker. Ingen är nöjd utan båda bara gnäller och allt är fel. De är uppe lika länge som oss föräldrar vilket innebär att det blir ingen tid över för oss två att umgås själv. Att komma till ett tyst kontor i måndags var som balsam för min hjärna :)

Lina 2015-08-07 13:36 /

Svara

Det är befriande att du skriver om detta! Jag o min man har valt att vara lediga i fem veckor och är nu inne på sista veckan. Känns som att både barnen och vi behöver komma tillbaka till fasta rutiner men att man ändå har liiite dåligt samvete för att inte barnen får ett längre sommarlov. Samtidigt tänker jag att i Sverige är sommaren så hypad, allt ska hända på sommarsemestern på något sätt och alla ska få vara ledig tio veckor i streck (vilket inte funkar om man bara har fem veckors betald semester). Jag tror istället på att försöka få till någon extra ledig dag på hösten/vintern när man går till badhuset eller bara myser hemma. Det är kanske då man behöver det. På sommaren har mina barn alltid sprungit med lätta steg till föris/fritids och älskat utflykterna som anordnats av pedagogerna där, värre är det på midvintern när vi alla är lite småförkylda och trötta och man bara vill ligga kvar under täcket en stund till…

Katti 2015-08-05 14:46 /

Svara

Tack för det! <3

Helena 2015-08-04 23:47 /

Svara

Om nu vissa tycker det är slitsamt under småbarnsåren och andra inte, så måste det vara OK att tycka vilket som. Alla barn är ju olika!!! Jag har två väldigt viljestarka barn som inte är helt lätta att ha att göra med och det är stundtals väldigt utmattande som förälder. Reagerade också på vissas kritik mot att ha barnen på förskola full tid. Jag ser mig mer än ”bara” en mamma. Mina barn är självklart det viktigaste jag har, men om inte jag får vara mig själv också; jobb, intressen m.m så kommer jag i i slutändan bli missnöjd vilket inte kommer göra mig till en bättre mamma. Barn behöver inte så mycket, det är helt sant, men att ha möjligheten att få uppleva saker tillsammans som att resa och lära dem om landet, kulturen, maten; det är spännande tycker vi i alla fall. Oavsett hur man resonerar så är det ju upp till var och en, men inget är ju mer rätt eller fel och man ska verkligen inte ha dåligt samvete för att lämna barn på förskola för att jobba. Sedan tror jag att deltidsarbete också är lite av en kvinnofälla. I dag är det fortfarande fler kvinnor än män som jobbar deltid. För mig är det viktigt att kunna klara mig själv och kunna försörja min familj om jag av någon anledning i framtiden skulle bli själv.

Linda 2015-08-03 00:14 /

Svara

Jag jobbar kväll och har dottern hemma under dagarna så att hon inte behöver vara på förskola, så semester för mig är verkligen semester!

Sandra 2015-08-02 22:26 /

Svara

Blev så innerligt glad när jag i min lokala dagstidning läste om en ung lantbrukarfamilj som i tät följd nu fått sin tredje son. De uttryckte sån glädje och tacksamhet över alla sina barn och beskrev sitt liv som arbetsamt MEN samtidigt ett lyckorus. Va härligt med föräldrar som vet att uppskatta den (inte självklara) gåva som barn är!

Jag funderar lite över hur alla barn som fått stämpeln ”jobbiga” av sina föräldrar uttryckt i olika sociala forum på nätet ska känna den dagen de blir medvetna om detta. För som bekant försvinner aldrig det som en gång kommit ut på nätet. Över huvud taget är det ju en stor fråga om huruvida det verkligen ska vara en rättighet för föräldrar att visa upp sina barn på nätet, barnen har ju inte själva valt att bli exponerade på det sättet.

En sak till som jag undrar över är att du Clara å ena sidan berättar om hur abetsamt ditt småbarnsliv är när du tidigare har uttryckt din (minst sagt negativa) åsikt om vuxna som väljer bort att tillbringa sin fritid tillsammans med andras småbarn. Så du har alltså rätt att längta efter livet-efter-småbarn men vi som kommit dit har ingen rätt att njuta av det, eller?

För övrigt kan ingen tvinga dig till att njuta av småbarnstiden, du väljer ju själv hur du vill hantera den. Jag vet många föräldrar som gör allt dom kan för att få ha barnen på förskolan så många timmar som möjligt (påhittigheten för att kringgå regelverk vet inga gränser) och det är ju ett sätt att slippa ifrån. Men sorgligt är det.
Det är med människor som med så mycket annat att det man satsar ger utdelning i slutänden. Även jag har gått igenom intensiva småbarnsår och tonår fyllda av utmaningar och har nu underbara nyblivna vuxna avkommor som är mina bästa vänner och fantastiska världsmedborgare.

Maria 2015-08-01 23:53 /

Svara

Så otroligt bra skrivet, du har summerat alla mina tankar ang detta inlägg.
Är själv efter en lång kamp med ofrivillig barnlöshet äntligen mamma och är så tacksam för all vår fritid tillsammans. Han är fyra år nu och vår stora glädje.
Arbetar också som förskollärare och kan också se den här trenden bli starkare, att högljutt tycka att det är jobbigt att vara tillsammans med sina barn. Detta helt ogenerat och ofta inför sina barn. Att också slriva om detta på internet är ju ännu ett sätt för barnen att så småningom få veta att mamma eller pappa tycker att det är jobbigt att vara tillsammans med mig. Att det är skönare utan mig. Dessutom normalisera detta ju mer vi triggar varandra i olika sociala forum, det blir normalt att det är så pass jobbigt att man är halvt utbränd. Istället för att skriva om detta på nätet skulle det nog vara bättre att ta sina negativa känslor inflr samvaro med barnen på allvar och kanske istället söka samtalsstöd och hjälp via vården. Eller socialtjänsten med tex stödfamilj om familjesituationen är väldigt jobbig. Huvudregeln är som alltid barnperspektiv.

Jessica 2015-08-02 08:19 /

Jag njuter massor av småbarnstiden. Det har jag skrivit om en miljon gånger minst här på bloggen. Eftersom jag kan hålla två tankar i huvudet samtidigt väljer jag nu att lyfta den andra delen av småbarnslivet. Mina föräldrar och svärföräldrar har ofta uttryckt hur arbetsam småbarnstiden kunde vara och det har varit en enorm tröst för mig att få höra att det är helt normalt men också övergående. När mina söner får egna barn kommer jag finnas som ett stöd där och INTE pracka på dem idiotiska råd som ”njuuut”. Det gör de redan. Det behöver man inte påminna föräldrar om. Däremot hjälpa dem och avlasta dem så att de kan få njuta ännu lite mer. Det är nämligen ett enormt arbete att ha småbarn.

UnderbaraClara 2015-08-02 10:14 /

Hej igen Clara! Måste också tillägga att jag tycker väldigt mycket om din blogg i övrigt. Men detta inlägg kändes inte riktigt som är det är i samma anda som det bloggen brukar vara. Ta hand om dig och normalisera aldrig att det är mer slitsamt än glädjefyllt att vara tillsammans med dina barn. Det är viktigt att titta på sin situation med lite perspektiv ibland och arbeta för att må bra. Det är inte alls ett idiotiskt råd att säga att man ska njuta av sina barn. Det är en positiv uppmaning och ett sätt att säga att det finns möjligheter till detta om man bara ser över sitt liv. Det är inte bra för någon i familjen med halvt eller helt utbrända föräldrar. Det ÄR inte så föräldraskapet ska vara.

Jessica 2015-08-02 11:13 /

Tack Clara, du sätter ord på mina känslor just nu. Två veckor kvar och bör ju vara utvilad och pigg men icke. En annan vardag, bra uttryckt. Mvh en sliten tvåbarnsmamma

Eva 2015-08-01 20:28 /

Svara

Så otroligt bra sammanfattat.

anna lingman http://www.plingman.wordpress.com 2015-08-04 09:22 /

ANNONS
ANNONS
Blogglistenhits