UnderbaraClara

Gravidlistan

När blev du mamma?  Jag var 24 första gången tror jag, 28 den andra. Tänkte aldrig att jag skulle gifta mig och skaffa barn tidigt men så blev det i alla fall. Väldigt glad för det.

Hur många barn har du? Två stycken. En på sjutton månader och den andra på fem år.

Var graviditeterna planerade? Den första nej. Precis när vi bestämt oss för att börja försöka insåg jag att jag var gravid. Den andra graviditeten var noga planerad.

När berättade du om graviditeterna? Typ vecka 6-8 för våra familjer. Vecka 16-18 på bloggen och Facebook om jag minns rätt.

Hur många barn vill du ha? Vill ha och vill ha. Det är ju inte bara som att man kan lägga in en beställning. Just nu känns två bra. För några år sedan hade jag svarat fyra barn. Kanske kan jag tänka mig en tredje unge någon gång. Fast just nu är jag väldigt osugen på bebisar och väldigt peppad på stora, självgående barn!

Tätt ihop eller långt isär? Jag har bråttom med många saker i mitt liv – men alltid vetat säkert att jag inte vill ha barnen för tätt ihop. Tre år har känts lagom. Vi bestämde oss för att inte skaffa en tvåa förrän jag var alldeles jättesugen på att ha en till bebis – och det tog ett tag för den känslan att infinna sig.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?  Med min första graviditet fick jag en otäck blödning men utöver det var det ganska lugnt och jag har inte varit orolig.

Hur var graviditeterna? Hade foglossning, kände enorm trötthet, åderbråck, benkramper och illamående. På slutet av båda mina graviditeter har jag också blivit lite koko i huvudet med fix idéer och en oroligheter. Aldrig för barnet utan för irrelevanta saker som ”tänk om jag inte hinner täta fönsterna ordentligt innan jag åker in till BB?” När jag väntade Bertil gick jag upp fem kilo i vikt. Med Folke gick jag upp tolv. Levde mycket onyttigare och latare under min första graviditet så viktuppgången påverkades inte ha ett dugg av hur ”duktig” jag var. Och jag önskar så att mammor slapp tänka på vikten när de går med barn i magen. Vad fasen ska man göra åt saken liksom? Börja banta? Med båda barnen gick jag två veckor över tiden.

Gillade du att vara gravid? JAAA! Jag kände mig  som en drottning med min mage. Som världens viktigaste person som gick omkring med en stor present till mänskligheten. Trivdes med allt utom de hemska bieffekterna. Har faktiskt aldrig känt mig så snygg som under mina graviditeter. Hejbara vilka läppar, vilket hår och vilken fin mage jag tyckte att jag hade.

Visste du vilket kön det skulle bli? Vi var övertygade om att Bertil var en liten Majken och blev jätteförvånade när vi fick en pojke. ”Vad är det där?!” utbrast jag chockat när jag fick se honom första gången. När vi väntade tvåan visste vi att det var en kille. Båda gångerna väntade jag med att berätta namn och kön på bloggen – vilket gjorde vissa väldigt upprörda.  Folk är besatta av kön – men att vara besatt av vilt främmande bebisars kön är ju ganska absurt. Som bloggare delar jag med mig av så mycket – men när jag precis fått barn har jag känt mig väldigt sårbar och i behov av att vara mer privat. Som bloggare kan man ju knappast hålla hemligt i flera veckor att man har fött ett barn. Så för att få ha den där egna bubblan där bara våra närmaste känner till allt – har jag valt att hålla kön, namn, ansiktsbilder och andra för bloggläsarna oviktiga detaljer för oss själva i början. Bloggade heller aldrig om beräknat BF-datum och har inte skrivit ingående om mina förlossningar.

Apropå förlossningar. Hur har de varit?  Födde utan smärtlindring båda gångerna – men den andra gången var det inte självvalt. Då fick jag en bedövning som tyvärr släppte och sedan fick jag ingen ny så under den förlossningen var jag ofrivilligt obedövad och fick sedan en del tuffa komplikationer efteråt. Ändå var det den bästa förlossningen! Jag använde mig av dykarmetoden vilket var helt rätt strategi för mig och funkade mycket bättre än profylaxen. Den första förlossningen var däremot ganska hemsk ärligt talat. Fick gå i samtal efteråt.

Hur var första bebistiden? Med Bertil var jag nog lite i chock. Hade väldigt ont och kände mig dålig i kroppen i flera veckor efteråt. Den där kärleken och modersinstinkten behövde lite tid för att växa sig riktigt stark. Med Folke mådde jag bra efter bara några dagar och var helt upp över öronen kär i min två barn. Jag har älskat perioden 0-6 månader med båda mina ungar. Sedan kämpat mig igenom den jobbiga perioden 7-17 månader. För att sedan älska småbarnstiden igen. Amningen har varit mysig men ganska ansträngande. Jag ammade Bertil i nästan sex månader innan han tröttnade och Folke i nio månader innan han började föredra riktig mat.

Hade du bestämt namnen sedan innan? Till Folke – ja. Både förnamn och mellannamn. Men även till Bertil hade vi bestämt namnen fast där fick vi ju ändra oss eftersom det blev en pojk. Det dröjde ett tag innan vi kunde komma på vilket namn han skulle få men tillslut blev det i alla fall Bertil. Efter min farfar, efter Bertil i Kan du vissla Johanna? och förstås efter Karl Bertil Jonssons julafton.

Ett råd till blivande mödrar? Folk kommer vilja proppa dig full med goda råd. Utse en eller två mammor som du lyssnar på. Som är vettiga och vars barnsyn du respekterar. Ta råd från dem – men undvik råd från andra. Och kom ihåg att det finns många sätt som det kan bli bra på. Alla är vi extra förtjusta i våra egna val och vill gärna rekomendera dem till andra. Men det kan bli bra på många olika sätt! Glöm inte det. Och öva in frasen ”Det avgör jag” som svar på alla ovälkomna tips kring hur du sköter din graviditet och dina barn.

Kommentera

Kommentera

Tack för ett väldigt bra inlägg! Jag blir lite mer nyfiken på samtalsterapin efter förlossningen. Inte för att jag är nyfiken på din själva förlossning, utan för att jag känner att jag själv kanske hade behövt det… Här hela tiden trott att ”man glömmer” och ”det känns bättre sen”, men snart två år efter min första förlossning känner jag mig livrädd inför att ens tänka på en eventuell andra. Vart vänder man sig? Är nog en sådan person som inte vill vara till för mkt besvär och drar mig för att be om hjälp… Hjälpte dock att läsa att du fått be om hjälp också!

Tack för en väldans bra blogg!

Cathrine 2016-02-07 22:18 /

Svara

Förstår precis! Du kan prata med din barnmorska på MVC och hon kan lotsa dig vidare för mer samtalshjälp eller så kanske hon utför det själv. När jag väntade mitt andra barn ordnade min barnmorska tid hos en auroraskötersks för samtal. Fick gå så många gånger jag behövde. Lycka till! Du ska självklart få hjälp och inte behöva känna dig skräckslagen inför en till förlossning ❤️

UnderbaraClara 2016-02-07 22:55 /

Hej Clara.

Jag ska bli mamma för första gången nu i maj och jag precis läst en bok, ”En mamma blir till” av Malin Wollin. Jag har mer eller mindre trugat mig igenom boken för att Malin är SÅÅÅ olik mig men jag vill veta så mycket som möjligt av vad som komma ska. Jag har ingen aning!!! Men när jag läst ut den så satt jag och önskade att du hade skrivit den (med dina ord istället för hennes) eftersom att du lever ett liv som många gånger inspirerar mig.
Trots att jag vet att det finns lika många sorters graviditeter som det finns kvinnor på jorden!

Kram

Millan 2016-01-12 14:17 /

Svara

Söta bilder och roligt att se olika skeden av graviditet och bebis. :)

Sanna http://www.accessoarshopen.se 2016-01-11 13:59 /

Svara

Intressant läsning! Vi har 4 år mellan våra tre barn, det har fungerat riktigt bra tycker jag. Jag förstår att det finns fördelar med att få barn tätt, men för oss har fördelarna med löngre mellanrum vägt över. Mellan de första två var det dock inte självvalt, för som du skriver så beställer man inte bara barn. Det är en gåva när de kommer och att få behålla en gravididet hela vägen ut är inget man kan ta för givet. Men i slutändan blev det som bra ändå med våra tre hjärtan.

Erica - Stugan på fjället http://www.stuganpafjallet.se 2016-01-10 22:07 /

Svara

Kul att läsa<3

Gabriella Joss, 19 år, fru, gravid och toppbloggare http://www.gabriellajoss.me 2016-01-09 19:35 /

Svara

Fint att läsa om dina upplevelser!

Cecilia http://www.tobestuckinreverse.wordpress.com 2016-01-09 14:18 /

Svara

Fin lista!
Tyckte den var så bra så blev inspirerad att göra en jag med :-) Tack för inspirationen Clara!
Idag har också jag och mina barn bakat ur din kokbok, och muffinsen fick väl godkänt :-) Kolla på min blogg för att se barnens kommentarer i en filmsnutt på ren finlandssvenska :-)

Lotta http://sevendays.vasabladet.fi/bloggar/pussel/ 2016-01-09 14:14 /

Svara

Tack för att du delar med dig.

Hanna http://hannafialotta.blogg.se 2016-01-09 12:23 /

Svara

Tack för att du delar med dig! Att föda barn är det häftigaste jag varit med om. Även om min förlossning blev en aning traumatisk. Bor 11 mil från förlossningen, alla barnmorskor hade sagt att första gången tar det sååå lång tid och att risken att föda på vägen var typ lika med noll. Fick värkar mitt i natten och innan vi hade fattat att det var på riktigt så kom värkarna med bara någon minuts mellanrum. Blev ambulans med blåljus och en förlossning utan bedövning, för när vi kom in till sjukhuset var det liksom redan för sent för det. Det var liksom bara in på ett rum och sätta igång att föda barn. Jag är så tacksam för att allt gick bra och för att vi har människor som jobbar inom vården.

Memmie 2016-01-09 11:21 /

Svara

Vilken mysig lista. Kanske skulle göra en sådan oxå :)

anna http://heltenklaanna.blogg.se 2016-01-09 09:50 /

Svara

Så himla fina bilder och så härligt att läsa denna listan. Du skriver verkligen så himla vackert :) Åh, och fick en sån massa nostaligi när jag läste ”som Bertil i Kan du vissla Johanna”, så så så himla fin film. Såg den varje julafton när det var pappas jul, då var allt så lugnt inte massa andra barn och släkt bara jag, mina två ”riktiga” syskon och pappa. Så satt vi där och kolla på Kan du vissla Johanna, så mycket känslor <3

JuliaJ 2016-01-09 05:24 /

Svara

VAD är dykarmetoden?? Födde första barnet ofrivilligt obedövad och att andas vad typ lika möjligt som att grisar kan flyga…
Är gravid med andra barnet och måste föda utan bedövning då det helt enkelt inte går(med epidural alltså). Och jag tyckte dykarmetoden lät spännande! :)

Julia 2016-01-08 20:47 /

Svara

Älskar; ”Det avgör jag”. Vi körde med ”Tack, då vet jag/vi vad du tycker” Väldigt effektivt!

Erika 2016-01-08 17:09 /

Svara

Jag tyckte precis tvärtom om bäbistiden, jag tyckte första tiden var hemsk, det var ju som att ha en svårskött grönsak att dra runt med medan 7-12 månader var fantastiska. Då hade man fortfarande ett litet gulligt barn men med personlighet och som ler och faktiskt gör saker. Men jag har aldrig gillat nyfödda, även andras speciellt mycket.

Elin http://elliha.blogspot.com 2016-01-08 16:10 /

Svara

Har inga barn än, men tar till mig av rådet ”Det avgör jag”. Dock har jag ibland svårt att låta bli att tipsa blivande mammor när jag ser att de röker, färgar håret, eller använder produkter och äter saker som kan vara skadliga för barnet… Men ibland får man bita ihop och hålla truten helt enkelt.

Marianne http://atravart.blogspot.se 2016-01-08 14:19 /

Svara

Fin lista! :D Men varför ta upp dina viktfakta när du vill få bort fokus från mammavikten? :P

Katja http://cykelkatten.se/ 2016-01-08 13:31 /

Svara

Så fint du skrivit om dina graviditeter! Och bilderna är ljuvliga :-)

Händelsevis http://Handelsevis.wordpress.com 2016-01-08 13:12 /

Svara

Ifrågastter fokus på och föreställningen att mammans beteende under dessa nio månader påverkar viktuppgången i någon hög utsträckning så då tyckte jag att det var intressant att ta mig själv som exempel.

UnderbaraClara 2016-01-08 13:49 /

Som en ung kvinna som just nu håller på att planera för en (förhoppningsvis, håller tummarna!) första graviditet, tyckte jag att detta var superbra och spännande att läsa. :-) Speciellt det sista stycket – det skall jag bära med mig när det är dags! :-)

Karin 2016-01-08 12:17 /

Svara

Tack Clara för att du delar med dig! Väntar vårt första barn nu som beräknas komma i princip när som helst så det var nyttigt att läsa denna lista. Tack för rådet om att öva in frasen ”det avgör jag” – kan tänka mig att man måste ha lite skinn på näsan som nybliven mamma! :)

Carolina http://carpia.blogg.se 2016-01-08 12:04 /

Svara

Det avgör jag. Det är det bästa jag hört på länge! Tack för den. Den kommer jag verkligen använda. Underbart inlägg. Tack

Lina 2016-01-08 11:52 /

Svara

Vilken fin text <3

Mellan skog och gård http://Mellanskogochgard.blogspot.se 2016-01-08 11:34 /

Svara

Rolig text att läsa, väntar mitt första barn i april, helt overkligt även om man känner barnet röra sig både nu och då ^^

Sandra Brunnström http://www.pottanggard.blogspot.se 2016-01-08 11:07 /

Svara

Fina bilder. Att bli mamma är det bästa som finns. Jag har fått vara med om det tre gånger. Jag är så tacksam.

Fru Blomma (djuparehalsa.blogg.se) http://djuparehalsa.blogg.se 2016-01-08 11:02 /

Svara

Kul att läsa och speciellt att du är genomärlig och inte rosaskimrande (dock inget fel på rosaskimrande heller!) Jag skrev nyss i min blogg ett inlägg om förlossningsskador då jag ska göra en underlivsplastik snart och det kom på Nyheter24 och min bloggportals startsida. Det är massa som skriver att de saknar att folk pratar om det. Typ som att må dåligt efter en förlossning, känns inte som att det är så ärligt kring det. Och dessutom när man går hos BVC så sa i varje fall min sköterska där att man inte ska fylla i screeningen förrän det har gått ett par månader för de flesta mår mer eller mindre dåligt. Sedan kanske inte det stämmer men hela gravidgrejen och att få barn är verkligen inte bara en fin mage och en perfekt bebis och happily ever after. Livet förändras och huvudet med, en del saker ÄR skitjobbiga så bra att du tar upp det så fler kan känna igen sig.

Yohanna Af Skovde http://yohannaafskovde.se 2016-01-08 10:44 /

Svara

Otroligt vackra bilder! Jag gillar inte heller att få barnen tätt. Mitt sug infinner sig inte heller fören några år efter.

Jungfrumamma http://jungfrumamma.se 2016-01-08 09:47 /

Svara

Superduperbra!! Jag känner igen mig i mycket. Skönt att du yppar lite om dina förlossningar, att du fått gå i samtal, o.s.v. Det har jag också fått och jag har känt mig ensammast i världen (och ganska klen). Senast igår låg jag vaken för att jag ofrivilligt började tänka på att föda barn. Skönt att inte vara ensam. Kram till dig!

Jonna 2016-01-08 09:30 /

Svara

Vilket bra inlägg!

Ina http://finaina.se 2016-01-08 09:22 /

Svara

Pingback: Bebetolistan. |

Du skriver så bra! Har en åttamånaders, tänk att få läst din lista innan hen föddes!

Karin 2016-01-08 08:40 /

Svara

Att folk kan bli så provocerade av att man inte berättar allt offentligt. Om man vill vänta med att berätta vilket kön barnet har och vad man har tänkt ge för namn är det väl ett val man självklart ska ha. Lite privatliv måste man väl få ha även om man är en offentlig person.

Malin /LunaDsign http://lunaandjuliet.blogspot.se 2016-01-08 08:30 /

Svara

Du skriver klokt Clara. Skulle bara välja lägga till en sak angående om att ge och ta emot råd. Självklart är det bra att samtala med andra föräldrar. Samtidigt är ju varje barn unikt. Det som funkar med ett barn funkar kanske inte lika självklart med ett annat. Det gäller även för syskon.
Har själv nu tre tonåringar. Visst är de lika på långa sätt, men i mycket också individuella. Det gör ju livet så mycket rikare!

Elisabet :) http://www.morochdotters.se 2016-01-08 06:58 /

Svara
ANNONS
ANNONS
Blogglistenhits