UnderbaraClara

Kategoriarkiv: Claras mammaliv

Som man bäddar...

Några har undrat vilken madrass jag slutligen köpte, efter detta inlägg om giftiga barnmadrasser. Ja, jag fastnade till slut för bovetemadrassen från bovete.se. Tyckte att priset på 600 kronor var bra (jämfört med andra madrasser för spjälsäng som går loss på över 2000 kronor) och vet kompisar som provat den och är nöjda. Så nu har madrassen kommit hem och jag har bäddat iordning sängen. Och istället för en kudde av skumgummi, eller en dyrare ekokudde tog jag bara gamla bebisfiltar och vek ihop och stoppade i ett örngott. Funkar fint för en liten bebis tänker jag! Nu funderar jag på att beställa en lite större madrass till Bertils säng också.

Finlek

Man kan ju som förälder verkligen fråga sig varför leksaker ska vara så himla fula när de precis lika gärna kan vara fina?! Som lillens garage i trä. En robust leksak som håller för flera generationer och inte misspryder sin plats. Och så alla fina plåtbilar han fått av släktingar i present. Även dem robusta(re) än diverse plastgrejer – och dessutom storfavoriter här hemma.

Jag kan för övrigt bli tokig på alla leksaker som dräller runt. Och jag för ett ständigt krig med utrensningar, bortplockande och sortering till lådor på vinden. Än så länge funkar det då treåringen ganska fort glömmer bort de saker jag packar undan (och blir överlycklig när jag tar fram dem igen). Och det ger effekt på leken också – för det är som att ju fler grejer som finns framme desto tråkigare verkar allt! Men några saker rensar jag aldrig bort och det är dessa pärlor.

Att oskadliggöra ett monster

Jag hade väldigt livlig fantasi som liten och var rädd för alltifrån nazister till monster under sängen. Som vuxen var det nog inte alltid så lätt att förstå vidden av mina rädslor. Det är nog ganska vanligt att vuxna inte gör det och ofta försöker man trösta barn med fraser som ”monster finns inte”.  Men vad hjälper det ett barn som VET att det finns monster? En vuxen som då är så okunnig att den hävdar att monster inte finns är ännu läskigare! Hur ska vuxna som inte ens känner till något om monster kunna skydda en?

Min son har lika livlig fantasi som mig och när han började prata om läskiga monster fick jag fundera lite på hur jag skulle bemöta det.  Och istället för att avfärda hans rädslor frågade jag vad han var rädd för med monsterna?  Vad han trodde att de skulle det göra? Komma och ta honom? Ja, men vad händer när ett monster tar en? Vad gör de med en då?  Ja, allt sådant funderade vi tillsammans på. Och så berättade jag att det finns en sak som monster är jätte-jätterädda för och det är att bli kittlade. Om det kommer ett monster och jagar en då kan man bara kittla monstret som då kommer kissa på sig av skratt. Och någon som kissar på sig av skratt kan ju knappast vara farlig?! Det enades vi snart om.

Jag tänker att det för barn precis som vuxna handlar om att möta sina rädslor och bena ut dem. Vi vuxna kan bli helt uppsnurrade i tankar som ”tänk om det börjar brinna!” ”Tänk om bilen går sönder på semester” Tänk om jag gör bort mig på jobbet”. Och så blir tanken så obehaglig att man skjuter undan den. Trots att en bättre lösning är att försöka följa tanketråden till dess slut.  Så vad händer när jag gör bort mig på jobbet? Vad sker sedan? Och hur blir det då? Ofta upptäcker man att rädslan är ganska luddig. Man vet egentligen inte vad man är rädd för.  Och när man tänker efter kanske det där man är rädd för ändå inte är så farligt som man tror. Om man bara går rädslan till mötes. Försöker bena ut tankarna istället för att slå bort dem.

Vuxna så väl som barn har en massa ”monster” i huvudet som vi behöver lära oss att oskadliggöra. Och vad spelar det för roll om monster egentligen inte finns om man ändå är rädd för dem? Inte hjälper det att intala sig att de inte finns, eller att det läskiga aldrig kan hända. Utan istället kanske man ska umgås lite med tanken på hur det kommer kunna bli  när det läskigaste har hänt.

Egentiden

Det är underliga dagar nu. Visst har min son sovit borta förut men han har aldrig varit borta flera dagar ifrån oss. Förrän nu! Han följde med sin farmor på semester till Jakobs mormor några dagar. Och nu är vi själva här hemma. Både konstigt och skönt. Skönt för att jag just nu är så trött att jag inte orkar med mycket annat än mig själv. Skönt för att vi får lite tid att göra det där som man inte kan när man har småbarn. Som att åka och spontanbada båda två klockan tio på kvällen. Skönt också att upptäcka hur välstädat det är när det bara är vi hemma. Förut var det jag som stökade ner – men sedan jag fick barn har jag blivit rätt prydlig, det inser jag nu.

Jag inser också hur fort det går att vänja till sig med livet med barn. Jag fattar inte vad vi gjorde med allt tid innan vi fick barn? Man har ju hur mycket tid som helst – men så kändes det absolut inte då. Och jag antar att jag kommer tänka samma sak när jag nu får ett till barn. Vad gjorde vi med all tid när vi bara hade ett barn?!! Min uppriktiga beundran går ut till alla storbarnsfamiljer där det ständigt bullrar och rör på sig och egentid är en ovanlig sak. Eller alla ensamma föräldrar som utan avlastning från en annan vuxen sköter livet med barn. Wow alltså! Vilka hjältar.

Bästa vardagsoutfiten

Ju större magen blir desto svårare är det att klä den. Man får helt enkelt använda sin fantasi lite mer! Som den här reaklänning jag fyndade på Lindex i vintras. Ingalunda ett gravidplagg men funkar bra som det ändå pgav empireskärningen och att jag valde den i en storlek större än min vanliga. Den kommer även funka som amningsklänning eftersom att den är så djupt ringad. Till den bär jag min älskade jeansjacka från Sandra Beijers (Niotillfem) JC-kollektion. Perfekt längd, färg och passform. Gulliga Sandra skickade mig kjolen som hör till också men den kommer jag inte i just nu. Men det får bli min höstpepp istället! Jag älskar korta jackor av alla de slag (speciellt när jag har en stor mage) men även till femtiotalsklänningar eftersom att det ger en nättare siluett än hellånga jackor som slutar där rumpan är som bredast.

Fyndat på loppis

Avdelningen jag först skyndar mig till på loppis är barnavdelningen! Jag tycker att det är så kul att leta barn- och bebiskläder på second hand affärer! Jag gillar särskilt hemmasydda bomullskläder som ser ut som något som barnen på  Saltkråkan kunnat haft på sig! Idag tog jag mig en loppissväng och kom hem med en hel hög fina saker.

Som den här prickiga bomullsklänningen med randiga volanger  - så söt att man smäller av!

Och så en hel radda bebiskläder lagom för en liten krabat. En underbar blå sparkdräkt, noggrant sydd med mjukt vitt foder, en blå, rutig långskjorta med knäppning i ryggen och veck fram, samt en blåblommig blus med vita rosetter!

Och så hittade jag en praktisk rutig byxdräkt med knäppning också

Plus en söt liten blus med volangkant längst ner! Totalt spenderade jag kring hundralappen på dessa fina fynd! Nu fattas bara den söta, efterlängtade bebis som ska bo i dessa kläder!

Funderingar

Å vad jag börjar bli trött och tjock nu! Och introvert. Jag har orka inte riktigt hänga med i samtal och försjunker lätt i mig själv långa stunder. Precis så här var sista tiden med Bertil i magen också så det känns rätt välbekant. Jag tycker att dagarna bara rinner iväg nu –  samtidigt som jag inte gör någonting. Jakob ser i alla fall till att jag får sovmorgon varje morgon  - så länge jag vill –  och bjuder sedan  på hembakta croissanter till frukost. Det är kärlek det! Jag moffar i mig så mycket kolhydrater jag bara kan för jag tänker att det är bra inför förlossningen!

Jag är så nyfiken på att höra er bloggläsare och flerbarnsmammors tankar om hur er andra förlossning skilde sig ifrån er första? De flesta jag pratar med säger att det gick lättare andra gången medan några menar att det var precis tvärtom. Undrar hur det blir för mig…

Mammaledig

Alltså pang bom hej hopp. NU går jag på mammaledighet. Jag hann allt jag skulle hinna. Jag redde ut nystanet i precis rätt tid. Nu kommer jag vara mammaledig på heltid fram till i september och därefter på halvtid. Blogga kommer jag förstås göra precis som vanligt men det mesta andra får vänta. Förstår ni hur skönt det känns? Så HÄÄÄÄÄÄÄR skönt känns det!

Bebis. Nu är du välkommen. Inte idag och inte i morgon för jag vill faktiskt vila lite. Men sedan. Sedan kan du komma när du känner för’t!

Och förresten – Glad Midsommar på er alla! Hoppas ni får en fantastisk dag!

Inkonsekvent

Det pratas mycket om att det är viktigt att vara konsekvent med barn. Några hävdar till och med att det är en av själva hörnstenarna i barnuppfostran. Själv tycker jag att det är lite oärligt att vara konsekvent med sina barn. Är det något som världen inte är så är det väl konsekvent? Hemma får man bubbla i glaset vid matbordet. På förskolan får man det inte, för det blir för högljutt om alla gör det. Hemma hos mormor får man kanske inte heller bubbla, oklart varför, men även fast det är en tramsig regel så kan man låta bli att bubbla ändå. Man får inte svära. Men ibland gör morfar det ändå. Plus att folk i teve gör det. Hemma hos en viss kompis blir man alltid bjuden på mat, hemma hos en annan blir man aldrig det. Bara för att man är snäll jämt betyder det inte att folk inte kommer vara dumma tillbaks, och även en dumming kan göra snälla saker. Det enda som är konsekvent i världen är dess inkonsekvens. Världen är ett enda kluster av inkonsekvens! Det bästa man kan göra för sina barn är att lära dem att möta all denna inkonsekvens med jämnmod. Lite oklart hur man gör det på bästa sätt.  Men att lura dem att man själv är så himla konsekvent tror jag är helt fel väg att gå. Eftersom det helt enkelt är en lögn.