UnderbaraClara

Kategoriarkiv: Claras mammaliv

Klädd i kvalité

På loppis häromsistens fann jag så söta barnkläder. En rutig klänning med en dubbelknäppt kavaj till och ett par söta hängselshorts lagom till Folke om några månader. Önskar att det gjorde lika fina barnkläder idag som på femtiotalet! Med samma höga kvalitet förstås! Undrar hur många av dagens sladdriga bodys som ens kommer överleva ens de närmaste tio åren?

Från noll igen

När jag precis fått Folke var jag superpeppad på att komma igång med träningen och kände mig så lätt och smidig jämfört med när jag var gravid. Men efter någon vecka försvann den där lätta känslan och ersattes av deppighet över hur svag, otränad och faktiskt klen jag blivit. Det är ju inte så roligt för en stackars kvinnokropp att bära på ett barn. Det är en enorm påfrestning – och då var jag ändå i bra form när jag gick in i graviditeten.

Senaste veckorna har jag försökt komma igång så smått – trots att det verkligen är som att börja om från noll. Det blir en del raska skogspromenader med Melker, vilket får mig att flåsa som om jag sprungit en mil. Dessutom har jag precis börjat träna vattengympa en dag i veckan och ska också träna tabata en dag. Vattengympan passar min otränade kropp alldeles perfekt eftersom jag inte behöver vara rädd att jag ska skada mig på något sätt. Tabatan har jag inte testat ännu men jag bävar lite inför den eftersom det verkar väldigt jobbigt! Men jag tänker att jag får anpassa en del övningar så att det inte blir för ansträngande för magen. Och förutom allt detta kör jag också appen Mammamage som många läsare tipsat mig om. Jag skrattade rått när jag såg de första övningarna eftersom de såg så löjligt  enkla ut. Tjugo minuter senare grät jag för att jag omöjligt kunde genomföra dem. Jag hade helt enkelt ingen kontakt med mina magmuskler. Men efter bara en veckas tränande med appen börjar det redan bli bättre. Rekommenderar den varmt till alla kvinnor som fött barn!

Det är alltid lite motigt när man ska komma igång med träningen efter ett långt uppehåll. Men jag försöker tänka på det som en kärlekshandling. Att jag ger min kropp kärlek och omvårdnad i form av träning. Som belöning för att jag burit, fött och nu gött världens sjunde underverk.

En lång och en kort utflykt

Igår kväll hämtade jag Jakob på flyget. Äntligen ihop igen efter två veckor ifrån varandra. Så skönt att hela familjen är samlad igen. Nu önskar jag bara att min syster skulle komma hem till Sverige igen så att vi kan pratas vid flera gånger om dagen som vi gör i vanliga fall – utan att behöva tänka på tidsskillnaden.  Ikväll ska vi i alla fall grilla korv för det ville Bertil göra. Grilla korv i vedspisen alltså. En lagom lång utflykt om ni frågar mig. Får se om vi äter vid matbordet eller på golvet framför vedspisen…är man på utflykt så är man!

Klappat och klart

Sist jag var på loppis hittade jag några fler julklappar. Tre barnböcker närmare bestämt. Pelle Svanslös på maskerad slog jag till med på en gång, för att treåringen älskar dessa böcker och vi faktiskt inte har just den här boken i serien sedan tidigare. Dessutom köpte jag den helt fantastiska boken Herrskapstroll (tryckt 1947).

Boken handlar om en trollfamilj som annonserar efter en piga för hjälp med städ och tvätt. Alla skyggar för den rysliga trollefar utom fattiga Lisa som inte har något val.

Med hennes hjälp blir det herrskapsfolk av den snälla trollfamiljen och som tack får Lisa massa guld så att hon kan hjälpa sin fattiga mamma och alla sina syskon. Magiska illustrationer och fina rim!

Dessutom slog jag till på boken Kerstin och Lasse och deras trädgårdstäppa. Även den från fyrtiotalet någon gång och full av fina illustrationer man kan sitta och titta på länge, länge. Ja, genusperspektivet är ju kanske inte det bästa i dessa böcker alltid (eller någonsin). Men jag brukar byta kön på karaktärerna lite hur som helst när jag läser. På det sättet kan en gammal skruttbok från fyrtiotalet blir riktigt modern!

Dagens bästa stund

Den här tiden på kvällen är den bästa på hela dagen. När jag läst för och lagt Bertil och ammat Folke och stoppat om honom för kvällen. Då gör jag indianhopp ner för trappen – av pur glädje över att få vara IFRED!  Ha kvällen för mig själv. Kunna läsa, kolla bloggar, ta ett bad eller träna. (I ärlighetens namn inte så mycket träning utan mest olika former av degande i soffan). Bertil lägger vi vid sju och nu har även Folke fått lite mer uppstyrda sovtider så honom lägger jag strax därefter.

Det gör mig till en mycket mer välfungerande människa att veta att jag har stillsamma, barnfria kvällar att sträva mot –  sådär på eftermiddagen när jag alltid blir akut dödstrött och less på allt. Det svåra är bara att själv gå och lägga mig i tid eftersom jag inte gärna vill ta av den heliga ensamtiden och slösa den på sömn.

 

 

Saker med mening

Enligt en väderprognos jag såg ska det bli minus tjugo grader i veckan. Det tycker jag är lite väl kallt i november – men överlag föredrar jag många minus framför nollgradigt och slask. En bra sak med kylan är i alla fall att jag nu kan ta fram den fina åkpåsen till barnvagnen som mamma sydde när jag var liten. Med rött, mjukt manchestertyg utanpå och ulligt fårskinn inuti. Allt mamma sytt och skapat betyder så mycket mer nu när hon är borta. Jag är väldigt glad för att det mesta har blivit sparat så att jag kan ta fram det nu och visa barnen och säga det här har din mormor gjort. 

Fler julbilderböcker

Jag tipsade ju om några av mina bästa jul-bilderböcker förra året. Dels sådant som min son gillar men kanske framförallt sådant jag själv gillar – för jag har inget problem med att läsa dessa böcker helt utan barnsällskap. Då kanske jag inte läser så mycket precis utan snarare försjunker jag i de magiska bilderna. Jag fick en hel massa boktips av er efter inlägget  - så till den här julen har jag klickat hem lite mer julläsning i bilderboksform.

Titta Madicken, det snöar av Astrid Lindgren är så otroligt fin – speciellt illustrationerna av Ilon Wikland. Vet ingen som målar så stämningsfulla vinterbilder som hon gör. Älskar också Madicken för att jag som liten alltid identifierade mig med böckerna. Min storasyster var Madicken och jag var Lisabeth. Ja, Anna var till och med väldigt lik Madicken utseendemässigt som liten.

Sedan var jag tvungen att köpa Kajsa Kavat också. Även den vackert illustrerad av llon Wikland. Tycker också att filmatiseringen av den boken är jättefin!

Dessutom köpte jag två böcker av Sven Nordquist – Tomtegröten och Tomtemaskinen. Sven Nordquists illustrationer skänker alltid så mycket inredningsinspiration dessutom!

En av alla böcker som ni tipsade om har jag dock inte lyckats få tag i trots att jag letat. Boken från fyrtiotalet heter Johans Jul och är skriven av Eva von Zweigbergk och illustrerad av Birger Lundquist. Så förstå min glädje när jag sprang på den på loppis häromdagen. Det ser inte ens ut som att någon har öppnat boken före mig! Lika fin som jag föreställt mig.

 

Klosspusslet

Nu rivstartar jag julbloggandet med att visa en av årets första julklappsinköp. Jag blev så glad när jag fann detta gamla pussel i mint condition på Myrorna i veckan. Ett klassiskt klosspussel i en pappkartong.

Med klossarna kan man lägga sex olika pussel. Däribland Rödluvan och vargen, Snövit och de sju dvärgarna, Törnrosa och Mästerkatten i stövlar.

Jag och Bertil lägger mycket pussel ihop – tycker att det är en sådan bra och lugn syssla när man inte orkar leka men gärna vill umgås.

Vansinnigt tjusigt tycker jag. Ett klapptips – speciellt för små barn – är att leta i leksakshörnorna på loppis. Där kan man hitta mycket fint.

Vaffö då då?

Det är underbart att ha en treåring men också väldigt, väldigt ansträngande för öronen. Och hjärnan. Alla dessa spörsmål som ska besvaras. Här kommer ett axplock av frågor jag fått idag:

Mamma varför är det där huset så vitt? Varför finns det så många vägar? Varför kan man inte leva om man brinner upp? Kan gammelgäddan äta hajen? Varför är Folke glad nu när vi är här? Mamma, varför här bilen däck på fötterna? Varför ser det ut så här när det är mörkt? Mamma, varför vill hönsen bajsa? Varför har den där människan hår i ansiktet? Varför kan man inte leva när man är död? Varför är din mamma död? Varför är mjölken inuti brösten? Varför finns du? Varför hade vi ingen jord när jag var liten? Vad finns under huset? Men under källaren då? Varför har inte dinosaurierna samma färger? Vart var vi innan vi fanns? 

Och jag gör verkligen mitt yttersta för att svara på alla frågor, för jag tycker att man kan visa den respekten. Men det är inte så mycket frågorna som är jobbiga som att mina förklaringar alltid  följs av frågan varför? Och fortsätter jag då förklara ställs sedan samma varför? även till den förklaringen. Ända tills jag säger jag vet inte. Och då svarar han bara gissa. Och då måste jag gissa vart jag var innan jag fanns och den djupa filosofiska tanken är lite för stor för mig när jag står och steker halloumi. Och ställer jag en motfråga får jag höra nej, det vet inte jag – det måste ju du veta.

När jag blir nog less på att svara på frågor säger jag bara det där får du fråga pappa om vilket hjälper för stunden eftersom att han slutar fråga  - men däremot leder de till att han tror att pappa vet mycket mer än mamma och det tål inte min stolthet.

Tillslut – när jag känner att hjärnblödningen är nära säger jag med min mest behärskat irriterade röst  NU VILL JAG INTE SVARA PÅ MER FRÅGOR.  Och då tittar han förvånat på mig med sina stora, bruna ögon.  Varför inte det mamma?!!