UnderbaraClara

Kategoriarkiv: Claras mammaliv

Vaffö då då?

Det är underbart att ha en treåring men också väldigt, väldigt ansträngande för öronen. Och hjärnan. Alla dessa spörsmål som ska besvaras. Här kommer ett axplock av frågor jag fått idag:

Mamma varför är det där huset så vitt? Varför finns det så många vägar? Varför kan man inte leva om man brinner upp? Kan gammelgäddan äta hajen? Varför är Folke glad nu när vi är här? Mamma, varför här bilen däck på fötterna? Varför ser det ut så här när det är mörkt? Mamma, varför vill hönsen bajsa? Varför har den där människan hår i ansiktet? Varför kan man inte leva när man är död? Varför är din mamma död? Varför är mjölken inuti brösten? Varför finns du? Varför hade vi ingen jord när jag var liten? Vad finns under huset? Men under källaren då? Varför har inte dinosaurierna samma färger? Vart var vi innan vi fanns? 

Och jag gör verkligen mitt yttersta för att svara på alla frågor, för jag tycker att man kan visa den respekten. Men det är inte så mycket frågorna som är jobbiga som att mina förklaringar alltid  följs av frågan varför? Och fortsätter jag då förklara ställs sedan samma varför? även till den förklaringen. Ända tills jag säger jag vet inte. Och då svarar han bara gissa. Och då måste jag gissa vart jag var innan jag fanns och den djupa filosofiska tanken är lite för stor för mig när jag står och steker halloumi. Och ställer jag en motfråga får jag höra nej, det vet inte jag – det måste ju du veta.

När jag blir nog less på att svara på frågor säger jag bara det där får du fråga pappa om vilket hjälper för stunden eftersom att han slutar fråga  - men däremot leder de till att han tror att pappa vet mycket mer än mamma och det tål inte min stolthet.

Tillslut – när jag känner att hjärnblödningen är nära säger jag med min mest behärskat irriterade röst  NU VILL JAG INTE SVARA PÅ MER FRÅGOR.  Och då tittar han förvånat på mig med sina stora, bruna ögon.  Varför inte det mamma?!!

 

En obeskrivlig nåd

Ni vet när man är nykär? Så är det att ha barn. Precis som en förälskelse, när den man är kär i är magnetisk och ens blickarna bara dras till den i en folksamling. När man längtar efter att ses när man varit ifrån varandra några timmar. Hur allt den säger och gör är så mycket finurligare och intressantare än vad andra säger och gör. Allt roligt som sker blir liksom roligare när den man är förälskad i är med! Gröna Lund är roligt för att det är kul att åka karusell – och ännu roligare är det att tjuta tillsammans med sitt barn. Gå på bio är roligt och ännu roligare är det att se hur ens barn upplever det. Att bada i ett varmt hav är ljuvligt men ännu ljuvligare är det att ta sitt barn i handen och följas åt och utforska det tillsammans. Allt i livet blir förstärkt när man får dela det med den man älskar mest.

Med små bebisar är det än mer fantastiskt – för de tittar på en själv med samma ögon. Det är magiskt att mötas av blicken hos någon som är så vansinnigt, vanvettigt förälskade i bara dig. Som vid anblicken av dig spricker upp i ett tandlöst leende som jagar varenda moln från himlen. Som vänder sig mot ditt morgonbleka, trötta ansikte som du själv vänder dig mot solstrålarna efter veckor av dimma och regn. Att lägga bebisen vid bröstet och ge mjölk och se hur denna lilla varelse formligen golvas, rullar med ögonen och stånkar av välbehag. Det finns ingen eldig älskare som kan klå det.  Att vara ljuset, tryggheten, hoppet, glädjen. Det är att vara förälder. En obeskrivlig nåd.

Onsdagen

På onsdagar är Bertil ledig från förskolan. Det har inte varit alldeles enkelt att tugga i sig att alla vänner får vara där men han måste vara hemma. Man vill ju inte direkt så split och berätta att det är för att han har fått en lillebror. Idag försökte vi i alla fall att bara göra roliga saker. Vi var ute och lekt tjuv och polis i regnet bland annat.

Sedan gick vi en promenad med Melker i koppel, Folke i vagn och Bertil på sin cykel.

När vi kom hem igen klämde vi ner oss i badkaret tillsammans för att tina upp lite.

Melker låg och snarkade i vanlig ordning.

Till lunch stekte vi plättar tillsammans. Plättjärnet jag köpte på loppis i sommar var verkligen ett riktigt bra köp! Använder den jämt typ.

Det blev lite kladdigt minst sagt.

Och när kidsen sov middag slängde jag mig på soffan med Melker. En ganska bra dag blev det – trots fyra grader, regn och blåst.

Fint för smått

Jag älskar verkligen barnkläder och tycker att de är så mycket roligare att köpa till mina söner än till mig själv. I pyttestorlekar blir allting så näpet och de allra finaste plaggen får hänga framme i barnkammaren. De mesta barnkläderna hittar jag på second hand och en hel del har jag ärvt av släktingar eller lånat av min syster. Som de här fina koftorna precis lagom stora för min lilla Folke.

Den här kappan har Jakobs mamma haft som liten om jag inte minns fel. Så vansinnigt fin med rosetten i ryggen och det rosenmönstrade fodret. Den hade Bertil massor när han var kring året gammal.

Jag älskar murrigt också. Mustiga höstfärger, rutor, ränder och ull – allt som har lite engelsk pojkbok från fyrtiotalet över sig är helt enkelt underbart!

Lunken

Att ha spädbarn skänker verkligen ett lugn till livet. Amma, byta, vila, amma, trösta, vyssja, sjunga, byta, amma. Allt i en enda stillsam loop som både kan vara fruktansvärt långtråkig och otroligt mysig och rogivande. Just nu är det mest mysigt faktiskt!

Tygblöjan

När Bertil var liten använde vi mestadels tygblöjor till honom. Några har undrat hur vi gör den här gången och självklart använder vi tygblöjor nu också! Jag tycker att det känns så hemskt att slänga flera sopsäckar i veckan fulla med smutsiga blöjor. Dessutom är det en ekonomisk vinst att ha tygblöjor. Visst kostar de lite i inköp men det tjänar man in! Och ska man ha fler än ett barn tjänar man in kostnaden många gånger om. Den totala blöjkostnaden per barn ligger någonstans mellan 10000-12000 kronor. Har man tre barn blir det ungefär 30 000 kronor. Att jämföra med tygblöjorna vi köpt för 1500 kronor som räcker till lika många barn, minst. (Tygblöjor går förresten utmärkt att köpa begagnade via Blocket och Tradera –och de har ett rätt högt andrahandspris om man vill sälja vidare när bebisarna blivit torra).

Det finns en massa olika tygblöjor och vilka man föredrar är ju en smaksak. Vi använder Poops blöjor men också frotteblöjor från Imse Vimse som består av en blöjbyxa (som man kan använda flera gånger i rad) och en frotteblöja som man har inuti byxan och som bara används en gång för att sedan tvättas. När jag byter blöja sköljer jag frotteblöjan under kranen och använder en diskborste att skrubba av den med om det behövs. Sedan lägger jag den i en plastkasse (ni vet en sådan där blå från IKEA). Ungefär var fjärde dag tvättar vi tygblöjorna. Inte särskilt besvärligt med andra ord. Själva blöjbyxan (som är det som håller tätt mot kläderna) sköljer jag bara i lite vatten och hänger bredvid skötbordet så att den får torka.

Och istället för våtservetter har jag frottetvättlappar jag sytt själv av ett gammalt badlakan samt tvättlappar i bomullsflanell. När tidningen Vi föräldrar och Testfakta undersökte våtservetter såg de att 18 av 19 märken innehöll kemikalier som klassas som potentiellt hälsofarliga eller allergiframkallande. Naturskyddsföreningen rekommenderar att man helst ska undvika våtservetter helt och i alla fall inte använda dem på bebisens ansikte eller händer. Det kanske känns besvärligt men det är en vanesak. Ska man på utflykt kan man blöta några tvättlappar och lägga i en plastpåse så att man kan rengöra bebisen även om man saknar vatten. Och antingen tar man hem tvättlapparna i samma plastpåse eller så använder man en vattentät tygpåse som man kan tvätta samtidigt som man tvättar blöjorna.

Visst är det en viss omställning att gå från engångsblöjor till tygblöjor  och från våtservetter till tvättlappar men man vänjer sig ganska snabbt. Dessutom måste man ju inte vara fanatisk. Om man vill kan man fortsätta ha engångsblöjor på natten, eller när man är på utflykt om man tycker att tygblöjor känns besvärligt. Det sparar man också pengar på och framförallt är det snällt mot miljön. Man kan också hyra tygblöjor om man inte vill investera pengar på en gång. Jag rekommenderar alla som är nyfikna att våga testa tygblöjor. Det är faktiskt inte alls ålderdomligt – tvärtom tror jag att det är framtiden.

Från ett till två

När jag var i slutet av min första graviditet sörjde jag att jag aldrig skulle få uppleva en sådan graviditet igen. Jag tänkte att det omöjligt kunde bli lika speciellt och spännande andra gången. Men tänk om jag vetat att det kunde bli ännu mer magiskt? Och tänk om jag vetat att bebistiden är ännu mer fantastik nu den andra gången? Ja, jag upplever att allt är så mycket roligare nu när jag har mer erfarenhet!

Även om jag var en rätt cool och avslappnad småbarnsmamma första gången så känns det stor skillnad. Amningen funkar problemfritt, anknytningen har gått snabbare, att få störd sömn känns oproblematiskt. ALLT är faktiskt roligare och lättare! Och medan jag kände stort behov av att få fortsätta vara ”bara Clara” med första barnet har jag inget problem med att vara väldigt mycket mamma den här gången. När jag förra gången passade på att lägga ner bebisen så fort han var nöjd (för att liksom få pusta ut lite) passar jag den här gången på att bära runt och gosa lite extra med lilla F. Bebistiden är så kort – det vet jag nu så jag stressas inte av det jobbiga på samma sätt. Jag vet att det går över.

Jag undrar om det fortsätter så här för varje barn? Att det bara blir lättare och bättre? I så fall kanske man måste skaffa ett dussin ungar eller så…

Det bästa av två världar

Trots att jag är mammaledig gör jag ju lite jobb ändå. Bland annat så ska boken ODLA färdigställas i höst. Det är uppföljaren till BAKA som kom i maj och FIXA som släpps i september. Det passar mig otroligt bra eftersom att jag verkligen inte mår bra av att vara barnledig på heltid. Inte min man heller så därför är det skönt att vi är barnlediga parallellt och turas om att jobba och sköta familjen. Efter bara någon timme försjunken i mitt jobb känns det roligt och uppfriskande att vara med barnen igen. (Och bebisen sover ju ändå mest så mellan matstunderna passar jag på och gör precis vad jag vill!)

Och igår fotade vi alltså de sista bilderna till ODLA och den blir så vansinnigt fin. Så här kaosartat såg det ut bakom kulisserna när vi fotade. Och så kan ni addera några underbara, sjövilda ungar till ekvationen samt en treveckorsbebis i sjal på magen så får ni en bild av hur det gick till. Jo, jag var lite trött när arbetsdagen var över. Trött men lycklig över att inte behöva välja utan få både och. Spendera tid med mina älskade barn och ändå fortsätta med det jobb som ger mig så otroligt mycket glädje.

Att fira

Det är så fantastisk att föda barn och få blommor och paket och uppvaktning ifrån alla håll och kanter. Önskar att alla föräldrar fick uppleva det – att människor vill fira att just deras barn kommit till världen. Fast det händer varenda dag är det ju någonting alldeles magiskt och livsomvälvande varenda gång. Vill också passa på att tacka för alla fina kommentarer ni lämnat här och på instagram. Har inte hunnit svara men det är så roligt att läsa!