UnderbaraClara

Kategoriarkiv: Claras mammaliv

Den så kallade "semestern"

Den så kallade ”semestern” tär på många småbarnsföräldrar. Hela långa året har man kämpat med magsjukor och förkylningar och påklädningar och jobbpendlingar. Och på några futtiga sommarveckor ska man sedan hinna vårda sitt äktenskap, umgås med sina (stundtals mycket uttråkade och frustrerade) barn samt hinna både sola, bada, träna och renovera huset. Kanske är man också fast i någon sommarstuga med släktingar man skulle må bättre utan. Det är som upplagt för besvikelser.

Förra sommaren gick jag ofta och längtade bort. Bort från min stora mage och otympliga kropp. Längtade efter Folke som snart skulle komma. Samtidigt tänkte jag med bävan på den här sommaren då jag visserligen inte skulle ha en stor mage – men å andra sidan en vild ettåring. Lite oklart vad som är arbetsammast.

Jag har varit så fruktansvärt trött hela den här sommaren och känner mig ärligt talat inte ett dugg piggare efter en månads semester. Det tror jag att många småbarnsföräldrar kan känna igen sig i. Till på köpet ska folk som inte haft småbarn på många decennium komma med välmenande råd i stil med ”passa på att njuta av bebistiden för den är snart förbi och då ångrar du att du inte njöt mer av den bästa tiden i livet…”. Snacka om att stjälpa istället för hjälpa och dessutom påföra skuld! Inte nog med att småbarnsföräldrar är trötta och slitna – de förväntas samtidigt njuta av det eftersom det tydligen är det bästa livet har att erbjuda.

Mitt sätt att komma runt dessa känslor är att försöka tänka att sommaren inte är ett sommarlov när man har småbarn. Utan bara en lite annorlunda vardag. För om man tror att man plötsligt ska få eoner av energi och ork bara av att själva lönarbetet upphör så blir man besviken. Det får man nämligen inte. Semester betyder faktiskt bara att man ägnar mindre tid åt lönearbete och mer tid åt hemarbete. Och det är såklart fantastiskt att få hänga massor med sin familj –  men okomplicerat och enkelt är det inte.

Sommaren kan i bästa fall användas som en tid att få perspektiv på sin vardag. Vad som funkar och vad som inte funkar. Och ifall man har möjlighet också prioritera om lite inför jobbstarten. Själv sitter jag och avbokar många jobb och skjuter upp storslagna projekt jag hade tänkt att påbörja i höst. För min ”semester” har fått mig att känna att jag den här hösten behöver en lite lugnare vardag med färre jobbutmaningar. Det är utmaning nog att ta hand om två barn och hantera att vi numera har ett jordbruk och två företag och lever i ett renoveringsprojekt.  Jag måste liksom inte addera fler projekt till den ekvationen.

Den insikten är vad min ”semester” har lett fram till. Och vila får jag väl göra när småbarnsåren är slut. Och då lovar jag att småbarnsföräldrar som upplöses av trötthet aldrig från min mun kommer höra att de just nu upplever ”den bästa tiden i sitt liv”.

Folkes födelsedagskalas

Den här tiden för ett år sedan var jag tämligen irriterad och övervänt på att ungen aldrig föddes och dagarna bara gick.  Men så hej hopp nästa morgon så vaknade jag av värkar och bara visste att det var nu det skulle ske. Idag – en dag för tidigt – firade vi Folkes ettårsdag med ett himla kalas och 21 gästande släktingar

Vi hade bakat hallongrottor, kaffekyssar, kanelbullar, chokladbollar och tre sorters tårtor. Tog nästan i så vi sprack och som tur var räckte fikat och blev över!

Folke var dresssad i samma outfit som Bertil hade på sitt ettårskalas. Men den här stackars ettåringen hade jag helt glömt bort att köpa present till. Det hade däremot gästerna ombesörjt.

Fast vad ska man ge till en lillebror vars storebror redan har allt och lite till?

Jag dukade med lite blandat pastelligt porslin och dekorerade borden med ängsblommor och diverse fynd från vår skraltiga trädgård

Anna var en bra hjälpreda under kalaset!

Sedan fikades det och lektes i flera timmar…

Serpentiner, loppisfyndad vas från Upsala Ekeby och Jakobs lillasyster Johanna

Bertil och Juni var kittade i matchande outfits!

Utespan mot hönsen och växthuset

När kalaset tog slut var jag så trött att jag blev liggande resten av kvällen i sängen. Håhåjaja. Men det går förstås inte att jämföra med hur trött jag var vid den här tiden för precis ett år sedan. Tack och lov att jag aldrig behöver vara med om några fler förlossningar….!

Frågan

Jag undrar om inte Bertil blir påverkad av andra barn (på förskolan exempelvis) att inte ha på sig kläder som anses flickiga? Min son är fem och även om han får ha på sig det han vill så skulle han aldrig vilja ha på sig såkallade flickkläder. Det går i actionfigurer och kläder som anses vara coola. Han är nog också påverkad en del av tv och youtube, låter du Bertil se på det? Jag är imponerad av att han ser ut och leka med bara ordentliga leksaker (inte plastiga spiderman och turtels) och inte har fula gubbar på kläderna.

 

Jag har fått den här frågan några gånger så jag tänkte förklara lite hur vi tänker. För det första – vi har alla möjliga kläder hemma. Både poliströjor och piratkläder, prinsesskjolar och massa klänningar! Och de får han välja fritt mellan. Vissa dagar har han drakkläder och vissa dagar har han sommarklänning. Hittills är det inga vuxna eller barn som anmärkt på hur våra barn klär sig. Någon gång i framtiden kommer han säkert att välja annorlunda och då får han förstås göra det. Jag kommer inte tvinga honom att bära vare sig det ena eller andra. Men det känns viktigt att möjligheterna till val finns. Hur ska man veta om ens son gillar blommigt om han inte har något blommigt i garderoben?!

Gällande kläder med actiongubbar/superhjältar etc så är det ingenting jag köper hem.  Jag och Jakob bär själva inte kläder med loggor och reklamtryck så det är inget vi skulle köpa till barnen. Gillar inte riktigt känslan att de ska gå omkring och göra reklam för multinationella företag. (Inte för att jag på något sätt moraliserar över att andra föräldrar tänker annorlunda i frågan)

Vad som räknas som ”ordentliga” leksaker är nog olika för alla föräldrar. Så jag är lite osäker på exakt vad du syftar på. Men vi har medvetet försökt välja andra material framför plast vad gäller leksaker. Ett undantag är dock en hiskelig dinosauriesamling  -  då han älskar just dinosaurier! Och Lego såklart. Just actiongubbar är inget vi köper – vi fick ärva ett gäng från när Jakob var liten men de plockade vi faktiskt bort. Mest för att plasten i 30 år gamla leksaker kan vara rätt skum. Men också för att actiondockorna ledde till tämligen enahanda lekar.

Angående filmer som påverkar barn  (vilket jag är övertygad om att de gör) så har vi ingen teve. Något jag tycker jag är jätteskönt! För då har vi större möjlighet att välja ut vettiga barnprogram och risken är inte lika stor att han bara blir sittande framför något vi inte aktivt valt. Sedan är ju könsstereotypa barnprogram snarare regel än undantag. Så det gäller ju att sålla litegrann.

Slutligen tycker jag ändå inte att man ska överdriva risken av ”fel” sorts leksaker för barn. Ett barn kommer leka krig med barbiedockor om det är krig hen är sugen på att leka. Istället för att moralisera så mycket över barns krigslekar kan vi ju grubbla över om det inte vore bättre att vi vuxna slutade kriga så mycket?

Sommar med mening

Sommarlovet känns så extra meningsfullt nu när jag har små barn. Att få ge Bertil ett helt litet pärlband av dagar och upplevelser att minnas. Jag inser varför mina egna sommarlov upplevdes som så enormt långa. För de är långa när man är liten och saknar klocka och kalender och varenda dag är händelserik som en hel vecka! På kvällen vid läggning räknar vi upp allt han upplevt under dagen. Sånt vi gjort. Badat, bakat bullar,  lagt pussel, läst böcker, smällt myggor, badat vattenspridare naken i växthuset, köpt glass, lekt med farmor eller gammor eller farfar eller morfar eller någon annan av alla släktingar som kommer och hälsar på.

Vi gör inget särskilt märkvärdigt det här sommarlovet. Det gör vi förresten aldrig den här tiden. Varken barn eller vuxna behöver det. Vi behöver bara tid ihop, en aning solsken, lite extra sömn och att vi vuxna har stora snälla öron som orkar lyssna lite extra engagerat på allt spännande som händer. Jag såg en trollslända som var tuuuusen meter lång mamma! Jag kan springa så snabbt som en räjserbil! Det låg en humla i mitt saftglas! Jag räddade den med en pinne! 

Att varje kväll får avslutas med orden. – Vad för roligt ska vi hitta på imorgon då?!

Första sommaren

 

Min fina lilla kille som snart fyller ett och upplever sin första sommar. Allt är så spännande. Att krypa i gräs. Att suga på en kotte. Att känna vinden mot naken kropp och håret som rufsar sig. Höra humlor och fåglar och bli bländad av sol och blöt av regn. Känna doften av björklöv, hägg och syren.

Det är fint att få gå bredvid och se alltsammans

 

Ballongtipset

När ungarna skriker -Vad ska vi gööööra? Vi har inget att göööra! Då tar man fram en ballong. Först blåser man upp den utan att knyta. Sedan släpper man den så att den far som en projektil genom rummet. Det kan man roa sig med i bortemot en timme ungefär.

Sedan blåser man upp ballongen och gnuggar den mot håret och visar magin när den fäster på väggen! Slutligen bollar man med den och leker inte nudda mark. Det finns ingen hejd på hur kul det är för en fyraåring. När man tröttnat på leken så pangar man ballongen och det är det roligaste av allt. Klart slut!

Den här våren har förresten varit så kall att jag fortfarande kan plocka blommande pärlhyacinter i rabatten. En av få fördelar med iskalla vårar!

Nationaldagen

Den här nationaldagen har regnet vräkt ner och något firande har det ju inte direkt varit tal om. Jag började dagen med en löptur med min kompis Charlotte  - sedan har jag pysslat på här hemma medan Jakob och Albin har stängslat åt grisarna. De ska få flytta ner till ån som rinner genom byn så att det inte blir så mycket vattenbärande som det är för tillfället.

Folke har fått en gunghäst som både kan gunga och åka på hjul. Ett loppisfynd som blivit en favorit även om han inte greppat hur man ska göra ännu.

Otroligt gullig lite pålle. Synd bara att svansen av tagel har lossnat. Kvar sitter bara en liten kort stump!

Den här dagen för prick ett år sedan var det 27 grader i skuggan och jag badade. Det har jag ju inte lust med idag direkt. Men faktiskt slängde sig Bertil och Ada i vattnet igår efter förskolan. Tippar på att det var omkring tretton grader varmt men det stoppade dem inte och jag hade inte hjärta att säga nej. När jag var liten älskade jag också att bada och det spelade ingen roll om det knappt var plusgrader. Önskar att jag var lika modig nu för tiden!

En jobbig fas

Det jobbigaste med att ha småbarn är den lågintensiva ansträngningen. Jag är en person som är väldigt mycket på eller av. Antingen flyger jag runt huset och städar och röjer och möblerar om. Eller så ligger jag i soffan och gör ingenting. Men med barn är båda dessa scenarier omöjliga. Man är aldrig helt på men heller aldrig helt av. Städar jag och röjer blir jag ideligen avbruten och kommer aldrig in i något flow. Lägger jag mig och vilar så blir jag ideligen avbruten och kommer aldrig in i någon vila.

Spädbarnstiden har varit underbar med båda mina barn. Fram till ungefär sju månaders ålder har de bara legat på diverse filtar och varit nöjda medan jag kunnat antingen härja runt eller ligga och vila. Men så fort de börjar krypa börjar det eviga passandet. Jag tycker ärligt talat att åldern mellan 8 och 18 månader är pissjobbig. Ja, man älskar ungarna lika mycket som vanligt såklart. Men det är så vansinnigt mycket jobbigare att vara förälder då!

Men det positiva är att jag nu är tvåbarnsförälder och med säkerhet vet att detta är en fas. Som går över. Bara att blunda och härda och hänga fast i det mysiga som också är. Rätt vad det är har ungen fyllt fyra år och kan konversera och gå själv på toa och roa sig med egna lekar medan jag kollar instagram och tjuväter choklad.

Marsipangrisen

Vår lilla marsipangris fyller tio månader den här veckan! Så glad att jag får vara mamma till honom. Det är väldigt spännande att se på vilka sätt syskonen liknar varandra – och skiljer sig åt. Den ena är försiktig och rädd för vatten – den andra är sjövild och börjar inte gråta trots att han hamnar under ytan och får världens kallsup. Den ena är klok och eftertänksam – den andra verkar närmast sakna vett i skallen. Men båda två är trygga och självklara och sitter gärna hos precis vem som helst och suger på tummen. Vilken gåva <3

Blogglistenhits