UnderbaraClara

Kategoriarkiv: Claras mammaliv

Kalasfixeri

Näste vecka fyller Bertil år. Fyra år ska min storkille bli och den här helgen ska vi ha kalas. Jag har funderat lite över upplägget – om vi ska ha ett barnkalas kanske – men i år blir det faktiskt bara familjen och Bertils bästis Ada tänkte jag. Vi har ju så himla stor familj här i Umeåtrakten som gärna vill vara med och fira så vi blir jättemånga ändå! Men nästa år sätter vi bestämt igång med barnkalas.

Jag tycker verkligen att Bertils födelsedag har gjort hela februari roligare och soligare. Och så är jag barnsligt glad över att Folke är född i juli så att jag får ordna både sommar och vinterkalas. Idag är Bertil ledig från förskolan och hemma med mig och Folke så idag ska vi baka och fixa för kalaset tänkte jag!

(Bilderna är hämtade från Bertils tvåårsfirande. Tomteblosstårta – vad kan vara bättre än det lixom)

Krypin

Jag har visat bilder från Folkes rum förut men någon undrade hur vi egentligen få plats med allt på detta utrymme och exakt hur trångt det verkligen är. Ja så här trångt ungefär. När jag står i ena ändan av rummet ser jag det här framför mig.

När jag ställer mig framför spjälsängen och fotar åt andra hållet ser jag det här.  Litet värre med andra ord men så mycket mer plats behöver man inte när man är liten. Faktiskt.

Och hans lilla rum ligger precis innanför vårt sovrum. Det känns tryggt tycker jag. Nära nog för att höra men inte för att störa. Nu sover Folke sina lurar där och sedan en månad tillbaka sover i sin egen säng. Efter några rejält struliga veckor strax innan jul har vi fått ordning på sömnen så nu sover han mellan 19-07 ungefär. Samma tider som storebror. Vissa nätter sover han rakt igenom och andra vaknar han till en gång så att vi får trösta och stoppa om honom. Nappen som jag tyckte var toppenbra första månaderna har vi plockat bort nu eftersom att den störde nattsömnen när den flög ut.

Det som är kvar att göra i det här rummet (och alla andra på övervåningen) är att slipa golven och ta bort den gamla fernissan och istället få fram skurgolv. Kanske blir det marsprojektet här hemma. Vi får se vad vi orkar med.

Föräldraledig eller föräldrajobbig

Här har jag suttit och jobbat idag, med Folke som sällskap. Han blir röjigare för varje dag som går så snart är dessa arbetsstunder ett minne blott och istället tar jaga-bebis-fasen vid. Den har väl sin tjusning också men phu vad lättsam en sexmånaders är i jämförelse.

Jag tycker verkligen att det är jobbet som är semestern och att passa barn som är jobbet. Ett väldigt roligt jobb förstås – men verkligen ett jobb. Mammaledig – vilket skämt! Men exakt vilket stort jobb det är fattar bara den som själv varit barnledig vidden av. Därför är det så himla bra att båda föräldrarna provar att vara det. Att ha huvudansvaret för en minimänniska dagarna i ända. För att förstå varför den barnlediga föräldern inte hunnit ta disken, städat kylskåpet eller helt enkelt ”hållit det lite snyggt hemma” medan den arbetande föräldern varit på jobbet och haft åtta timmars semester…

Förresten! Helt apropå ingenting: Jag har en rykande färsk spaning för P4 här också. Den handlar om hundtrender. Lyssnar gör ni här

Dinosaurieåldern

Det är så spännande att ha barn. För man får möjligheten att återupptäcka sådant man tyckte var roligt som liten. Eller sådant man inte tyckte var ett dugg roligt som liten men däremot som stor. Till exempel dinosaurier. Jag var aldrig intresserad av dem som liten. Läste inga dinosaurieböcker, fattade inte grejen, såg heller aldrig Jurassic Park. Det är som att jag inte riktigt trott på att de faktiskt funnits. (Jo – jag veeet att de fanns men de är ju liksom så science fiction som något kan bli.) Men nu är Bertil i värsta dinosauriefasen och då har jag också hamnat i den! Alltså min dröm är att åka till något museum och se riktiga dinosaurieskelett. Helst en Tyrannosaurus Rex. Därför blev jag så glad när jag såg dokumentären Dinosaur 13 på SVT. Väldigt spännande dokumentär om teamet som hittade Dinosauren Sue i South Dakota och efterspelet som följde. Ååå vad jag blev sugen på att sadla om till paleontolog av att se den

Klapparna

Om man har många släktingar som vill ge till barnen på julafton så blir det fort väldigt många grejsr. Jag har löst det genom att knappt köpa några egna klappar åt barnen utan förlitar mig på det som barnen får av släkten. Det brukar räcka mer än nog. Bertil fick ett svärd, ett memoryspel, en bil, fina faritrademärkta lejontofflor, Tomtebobarnen-pusslet, och ett par skridskor. Folke fick den rosa kaninen, några olika bitleksaker, pekböcker och speldosan i form av en giraff.

Samt lite mer duplo som vi hade för lite av. Dessutom massa böcker. Tycker att sångboken med inbyggd spelare ovan är fantastisk! Den finns både med Astrid Lindgrens sånger och Lennart Hellsings. Den senare fick han förra julen och har varit superpopulär! Jag brukar sätta på någon stillsam låt efter nattningen så att Bertil får lyssna när han somnar. Perfekt då själva spelaren är inbyggd i boken också så man slipper hålla på med cd-spelare eller annat. Han fick också några pysselböcker samt ”Här kommer polisbilen” och en underbar bok som heter ”Världens bästa monster”.

Dessutom fick Bertil ett gammalt smyckeskrin av mig – fullt med mina avlagda bijouterier, samt en glittrig ballerinakjol jag fått av en bloggläsare. Tyvärr kommer som jag inte ihåg märket just precis nu!

Plus ett kalejdoskop, målarfärger, klistermärken och lite annat smått och gott! Ja, på det hela taget blev det ganska mycket…!

Jag vet att många föräldrar känner som jag – nämligen skräckblandad förtjusning inför barnens paketberg. Man unnar ju sina barn allt härligt i livet – samtidigt som man vet att de ofta redan har väldigt många saker som det är ett sjå att hålla reda på. (Precis som vi vuxna har med andra ord). Ett tips kan vara att rensa ut i barnrummet precis innan jul och skänka till Röda Korset eller annat. Då möjliggör man ju också för andra att kunna fynda sina julkappar där. Fattar inte alls det här med att det skulle vara något fult att ge bort begagnade grejer? Själv älskar jag att både ge och få gamla grejer. Nästan alla klappar jag gav i år hittade jag antingen på loppis eller i mina egna gömmor.

Signering och utlandslansering

Det är så himla roligt med Annakarins och min barnboksserie! För den säljer så bra och har fått så fina recensioner. BAKA är faktiskt Adlbris mest sålda kokbok det här året och den har dessutom toppat försäljningslistan framför både Läckberg, Kepler och Lassemajas Detektivbyrå. Och vet ni något galet kul? Rättigheterna är sålda till England och Tyskland så snart kommer böckerna ut på fler språk!!!

Böckerna vänder sig till barn mellan 6-9 fast de passar för både äldre och yngre barn.

Alla steg är noggrant beskrivna med illustrationer och projekten är lagom svåra och heller inte dyra att göra!

Tycker förstås att båda böckerna är en alldeles utmärkt julklapp som garanterat håller ungarna sysselsatta hela jullovet. FIXA och BAKA finns att köpa på Adlibris för 93 resp 91 kronor

Nu på lördag är jag och Annakarin på en liten signeringsturné i Stockholm. Kom förbi och köp ett ex – eller få ditt redan inköpta exemplar  signerat om du så vill! (Självklart kan du ta med dig någon av mina egna äldre böcker om du också vill få en kråka i någon av dem!)  Ser fram emot att träffas!

Kl. 12-13 Akademibokhandeln Mäster Samuelsgatan

Kl. 14-14.45  Signering hos Akademibokhandeln Liljeholmengallerian

Kl. 15.30-16.15 Signering hos Akademibokhandeln Sickla

Jag betalar gärna för att slippa vuxna

Vet ni vad jag avskyr? Jag avskyr när folk liksom koketterar med att ”de ogillar barn”. Ja, det är påfallande ofta folk säger det. Samma personer brukar vid närmare efterforskning också förakta mammor och mammagrupper. Kanske ogillar de också offentlig amning och barnvagnar som tar upp plats på caféer. Ja, faktiskt ogillar de allt som har med barn att göra.

I DN igår stod det om att allt fler vill ha flyg med barnfria zoner.  Det är ok för mig. Fast det är ingen mänsklighet rättighet att slippa störa sig på folk. Men om någon ska slippa störa sig så är det ju faktiskt vi som dagligen utsätts för människor som inte gillar barn. Det riktiga problemet är nämligen inte barn utan alla som stör sig på barn. Ingen vet bättre än en förälder att barn låter högt ibland. Och tro mig – vi gör vad vi kan för att lösa det. Men sura blickar och miner från andra vuxna hjälper inte. Vuxna som är så självupptagna att när de hör ett ledset barn reagerar med att tycka synd som sig själva. Vuxna som himlar med ögonen åt ammande morsor och stör sig på barnvagnar på bussen.

Kvinnor tar ut största delen av barnledigheten och spenderar mest tid med barnen. Samtidigt finns det en ganska stor grupp vuxna som ägnar tid och energi åt att fördöma, störa och irritera sig på dessa barn och kvinnor. Det är inte bara barnfientligt utan kvinnofientligt. Var ska kvinnor och barn ta vägen då? Ska de stanna hemma tills barnen nått skolålder? Låta bli att resa eller handla mat? Leva i hemmets avskildhet som på medeltiden?

Jag tycker att samhället borde förskonas från vuxna som inte gillar barn. Ärligt talat skulle jag gärna betala extra för att slippa möta dessa människor. Jag skulle vilja ha vuxna-som-ogillar-barn fria flyg.  Istället för att hyssja skrikande barn borde vi hyssja suckande vuxna. Och istället för att lägga filtar över ammande barns ansikten borde vi hänga filtar över dessa människors ansikten när de äter ute.

Jag inser att många ogillar barn och att behöva anpassa sig efter dem. Så kanske är det ändå enklast att ni får egna platser i samhället där vi slipper möta er. Förslag på sådana platser:

- Vildmarken

- Norhtlands nedlagda gruva i Pajala.

- Nionde kretsen i Dantes inferno

 

EDIT: Jag har skrivit en uppföljning till detta inlägg – det finns att läsa här. 

Småkakor av trolldeg - DIY

Igår bakade jag och Bertil med trolldeg. Det är himla enkelt och roligt! Och medan han gjorde sina söta figurer så passade jag på att göra lite småkakor i trolldeg som kan ha när han leker.

Jag formade figurerna i trolldeg och gräddade dem på en plåt i ugnen. Sedan målade jag dem med hobbyfärg och penslade dem med lite genomskinligt lack för att de ska hålla bättre. De måste inte bli helt perfekta – att de är lite vinda och olika stora tycker jag mest är charmigt.

Jag bakade lussekatter, kanelbullar, punchrullar, mintkyssar, chokladbollar, sockerkringlor (fast de ser mer ut som pretzels) och syltkakor. Jag tänkte först ge de färdiga kakorna i julklapp men kunde inte hålla mig så han fick dem redan nu! Mycket uppskattat. (Kan dock tillägga att man nog inte ska ge dessa kakor till allt för små barn som om man har otur misstar dem för the real deal så att säga).

 Recept på trolldeg

5 dl vetemjöl

2,5 dl salt

2,5 dl vatten

2 msk olja

Blanda till en smidig deg och forma till fina figurer. Grädda på en smord plåt i ugnen på ca 100 grader i 2-4 timmar lite beroende på figurernas tjocklek. För att skynda på gräddningen kan man vända på figurerna efter någon timme i ugnen.

Klädd i kvalité

På loppis häromsistens fann jag så söta barnkläder. En rutig klänning med en dubbelknäppt kavaj till och ett par söta hängselshorts lagom till Folke om några månader. Önskar att det gjorde lika fina barnkläder idag som på femtiotalet! Med samma höga kvalitet förstås! Undrar hur många av dagens sladdriga bodys som ens kommer överleva ens de närmaste tio åren?