UnderbaraClara

Kategoriarkiv: Claras blommor och trädgård

Blomstren

I väntan på att mina pelargoner ska komma fram från sin vinterförvaring får orkidéer istället förgylla hemmet. De är lättskötta, ska vattnas sällan och kan blomma i bortemot ett år om man sköter dem rätt. Och det är inte jättesvårt. Faktum att det nästan är omöjligt att ha ihjäl en orkidé. Vackra är de också. Full pott med andra ord!

Trädgårdsdrömmar och efterlysning

Januari är ju kanske ingen höjdarmånad rent trädgårdsmässigt. Men å andra sidan – man har ju massor av tid att planera inför odlingssäsongen på. I år kommer vi fortsätta med renoveringarna av huset men främst ta tag i utsidan av det. En ny entré ska byggas (eventuellt en gammaldags inglasad – våra arkitektkompisar ska få skissa på en) fasaden ska målas, en veranda ska läggas till och trädgården ska anläggas. Vi har ju faktiskt ingen direkt trädgård nu utan bara massa vackra gamla björkar och världens gropigaste gräsmatta full av ogräs. Men jag vill ha prunkande rabatter, halvhöga buskar, vinklar och vrår och mysiga hörnor. En syrenberså förstås och massa fruktträd. Vår tomt är inte den lättaste att göra fin – vindpinat som den ligger mitt på en åker.

Förra året var vi ju inne på att ta in en trädgårdsarkitekt för att hjälpa oss att tänka. Dock blev det inte riktigt tid för det med alla andra renoveringar och allt barnafödande. Det ska vi däremot ta tag i nu i vår. Med tanke på att de omfattande ingreppen vi ska göra på tomten känns det skönt att ha ett proffs som hjälper oss. Även om själva anläggandet av trädgården är något vi huvudsakligen ska fixa själva. Är det någon som anlitat en trädgårdsarkitekt/trädgårdsdesigner någon gång? Har ni några tips vad man ska tänka på? Och är det någon som har någon rekommendation på en trädgårdsarkitekt som jobbar i trakterna av Västerbotten så får ni hemskt gärna tipsa via mejl eller i kommenarsfältet!

Blommiga rummet

I vårt matrum finns en öronlappsfåtölj som min mamma klädde om i blått linnetyg för säkert femton år sedan. I den slänger jag mig direkt jag ätit upp maten eftersom mina fogar inte gillar att jag sitter på en vanlig pinnstol. Här sjunker jag också ner och läser morgontidningen eller böcker om kvällarna.

Njuter verkligen av att plocka in och komponera buketter på sommaren. Här syns rödklöver, prästkragar och byaskvaller.

Och blåklockorna på bordet påminner om mormor och morfar – på deras tomt växte det sådana fulla gräsmattan!

I fönstret står Mårbackapelargoner. Fönstret behöver putsas men först ska det renoveras och kittas om. Det får bli nästa projekt här hemma.

Och på vitrinskåpet står de sista blommande lupinerna och syrenerna och pryder sin plats med kungaporträttet. Blomsterprakt at its best!

22.30

22.30 hos oss – då är det vackert! Vi rensar kållandet och binder upp ärtorna och stänger in hönsen och vattnar blommorna. Hunden får gå en sista sväng för att kissa och jag tar med mig tandborsten och står utomhus och njuter tystnaden.

Solig kväll

Kvällspromenad i byn! Världens finaste kväll till på köpet.  Och jag känner mig så himla glad för i morgon kommer min syster och systerdotter Juni hit och stannar några dagar. Som jag har längtat!

På sluttampen

Jag har kämpat på med mina promenader ända sedan jag började känna av foglossningarna i december. Hundstackarn måste ju få gå ut alldeles oavsett hur jag mår och även om det har varit riktigt tungt i perioder är jag så glad för hur jag kämpat. Förra gången jag var gravid slutade jag röra på mig helt vilket kanske skonade fogarna en aning men var sämre för resten av kroppen och inte minst psyket. Den här gången har jag lyckats hålla mig på banan bättre. Inte ge efter för tröttheten och håglösheten på samma sätt. Jag är så stolt över mig själv! Hur jag undgått att bli självdestruktiv utan istället lyckats ta hand om mig. Och nu när sommaren är här är promenaderna njutbara igen – även om de blir korta och stillsamma.

Men det ÄR konstigt att vara gravid. Jag är tyngre, tjockare, har mer foglossningar och har BETYDLIGT sämre järnvärden nu än vad jag hade kring jul när jag mådde som sämst. Då det inte syntes att jag var gravid och alla tester visade på helt normala värden. Då mådde jag så fruktansvärt skitdåligt. Och nu när allt talar för att det borde vara ännu värre – är det hundra resor bättre. Men hur det hänger ihop orkar jag inte tänka på utan det är jag bara glad och tacksam för.

Eviga dagar

Tiden mellan hägg och syren är kort här uppe. Först blommar ingenting och sedan säger det pang över en natt och allt slår ut och grönskar. Påskliljor, gräsmattor, löjtnantshjärtan, björkar och hägg på en och samma gång. Syrenen bara kort därefter. Det är en otroligt växtkraft här i början av juni – när solen aldrig går ner och nätterna rinner bort till ett ingenting. Dessa bilder tog jag vid elvatiden häromkvällen när jag kommit hem ifrån en vän. Magi!

Fina kvällar

Dröjer mig kvar ute länge om kvällarna

Det är vid sjutiden det börjar bli som allra finast

Jag och hönan som Bertil döpt till Annakarin (efter min kära kollega)

Fin-fin utsikt

Hönsen spatserar och letar febrilt efter korn i gräset

Det är inte nådigt så fina kvällarna är nu! Det är nästan plågsamt för jag vet inte hur jag ska hinna njuta av allt det vackra och ta tillvara det fullt ut. Jag försöker vara utomhus så mycket jag bara kan och orkar men ändå känns det som slöseri varje gång jag går och lägger mig: Någon måste ju vara vaken och bevittna allt detta vackra? Vem tar ansvar för det?!

Sådden

I helgen försådde vi de sista grödorna. Däribland fyra olika sorters squash och gurka och så blomkål, broccoli, grönkål och rödkål. Vi sådde både i såbrätten och små jordkuber. Och när jag kollade till tomaterna och nöp tjuvskott ifrån dem såg jag att de redan börjat sätta frukt (säger man så om tomater?). Vi hade hoppats på första egna tomaterna till midsommar men det verkar som att de kommer betydligt tidigare. Helt underbart. Att stå i ett växthus fullt med tomatplantor är en smått berusande upplevelse. Bladen doftar precis som solvarma, mogna tomater gör i bladfästet. Så där som köpestomater aldrig lyckas dofta.