UnderbaraClara

Kategoriarkiv: Djur&Jordbruk

Tuppslakt och kycklinglycka

Igår hade vi tuppslakt här på gården. Hia-Hia, Bamse och Stor-Pappa nackades och plockades ur och ligger nu i frysboxen i väntan på att bli middag.  Lill-piraten iakttog alltihop. Han är väl införstådd med att djuren ska bli mat en dag. Vi har haft tre tuppar i vår lilla hönsflock och de stackars hönsen har inte alls mått bra av det utan tappat fjädrarna av allt parande. Nu får dem det lugnt och skönt.

Men samtidigt som vi har nackat tre tuppar har det kläckts en massa kycklingar! Femton stycken närmare bestämt. Ulliga och vansinnigt gulliga. Det är skiftningarna i ett jordbruk. Liv och död.

Obeskrivligt söta är de i alls fall

Och piper som små kanariefåglar. Vi tar upp dem en del för att de ska bli handtama. Bra om man ska kunna undersöka hönsen eller fånga in dem av någon anledning. Samtidigt vill man inte göra det för mycket då tama tuppar kan bli aggressiva då de tror att man tillhör flocken och därför ska domineras.

Vi håller ju på att byta ut vårar hopplock av lantraser och värphybrider till att bara ha australorpington. Det är en ras som både värper bra och får en hel del kött på kroppen. Våra första australorpar kläcktes ju i våras och de börjar nu komma i målbrottet och går runt hemma hos Albin och Ulrika och kacklar som de värsta trettonåringar!

Forntid eller framtid?

Jag får en värkande vemodig känsla när jag åker genom byar med övergivna hus och förfallna gårdar. Där åkrar täcks av sly och resultatet av äldre generationers umbärande nu växer igen. Där endast något gammalt rabarberstånd skvallrar om att det en gång bodde någon här som brydde sig. Som odlade och tog hand om.

Folk trängs i våra storstäder och människor flyr krig och nöd och kommer till Sverige på jakt efter tryggheten. Och här har vi ödegårdar, odlingsmark, enorma arealer som inte används. Och dessutom ett skriande behov av inhemsk livsmedelsproduktion. Och att folka ska välja svenskt när de handlar. Den ekvationen går inte ihop för mig. Hur kan det få fortsätta så här?

Jag önskar att vi än en gång kan få se en levande landsbygd. Där byar får blomma igen och där människor från alla delar av världen får komma och rå sig själva. Visserligen enkelt. Men absolut tryggt och fredligt. Ett liv i frihet. Det kanske låter vansinnigt naivt men går vi tillbaka fyrtio år så levde större delen av Sveriges befolkning så här.

Det enda som lindrar vemodet jag känner vid åsynen av norrländsk avfolkningsbyggd, är att vi faktiskt är en slags motkraft. Vi driver ett småskaligt jordbruk, inte så olikt förr i tiden. Fast uppgraderat och enklare. Vi bor på landsbygden  och samverkar med våra grannar. Vi bidrar med våra odlingar till biologisk mångfald i vår närmiljö och gör våra klimtavtryck mindre. Vi håller åkermarken öppen och erbjuder närproducerad mat till människor i vår närhet. Jag lever på många sätt det liv jag drömt om ända sedan jag var liten. Då jag ville rädda varje fallfärdig gård jag såg och drömde om massa ungar, djur och odlingar.

Fast nu är det här knappt avfolkningsbyggd längre. Det är babyboom i vår lilla by och folk står i kö för att få tag i ett hus här. Så just i mitt sammanhang känns landsbygden inte vemodig eller som en skärva historia. Utan som alldeles modern framtid.

Söndagen i bilder

Denna helg, precis som alla helger nu på våren går i arbetandes tecken. På söndagen jobbades det med jordbruket.

I år har vi sju griseknoar. Hemskt söta

Albin, Jakob och min svåger Jens byggde ett nytt grishus nere vid bäcken. Tanken är att grisarna ska få bo där så att de kan dricka direkt från bäcken och vi slipper kånka så mycket vatten

Och så här ser kycklingarna som kläcktes i påskas ut nu! De bor ute i den hönsinredda husvagnen. Hälften blev hönor och hälften tuppar. Till hösten åker tupparna i grytan. Ser ni den vita tuppen? En enda vit bland alla svarta. Jag la nämligen ner ett befruktat ägg från vår egen hönsgård i kläckaren tillsammans med de renrasiga orpingtonhönsen.

En isbarhöna (tror jag) som lägger turkosa ägg!

Bertil och Ada lekte och arbetade utomhus. Egenstylade outfits FTW!

Lill-Folke fick mest hänga med oss på trappen och klappa katten Måns

Här ser ni vår gårdsbutik. Ulrika håller på att renovera den just nu. Plockar bort den fula gamla fasaden, sätter i tidstypiska fönster och städar och fixar invändigt. Kommer bli så bra när det är färdigt!

Ulrika och Albin bjöd på middag. Pulled pork i pitabröd med coleslaw. På kött från våra egna grisar från förra året

Löjligt gott var det!

Albin och Ulrika har väldigt fint hemma hos sig och man möts alltid av en svag doft av linoljefärg när man kommer in, från något av alla projekt de har i görningen.

Berusande bensin

I ett minitält av fiberduk – inuti det stora växthuset – står våra strävsamma plantor och väntar på varmare tider. Här växer paprika, tomat, chili, gurka och lite annat smått och gott. Har ni luktat på en tomatplanta någon gång? Doften är berusande. Det finns några saker jag får sådant där doftsug utav och vill inhalera i stora mängder. Dit hör tomatplantor, fuktig jord, bensin och vattenfasta tuschpennor. De där två sista sakerna låter ju inte helt sunt men de två första ska jag i alla fall frossa i till sommaren.

Långhelg och plast-äventyret

Sicken fin långhelg vi har haft! Igår fick vi besök av min vän Malin och hennes familj. Vi lärde känna varandra genom bloggen för en himla massa år sedan och det är jag så glad över!

Våra barn leker så fint ihop också. En liten skara på fem ungar.

Jag bjöd på middag – en matig sallad med olika röror och tillbehör

och till efterrätt fruktsallad och hemmagjord glass. (Glassmaskinen alltså – vilken kanonpresent!)

Idag jobbade jag i trädgården från nio på morgonen till sex på kvällen. Krattade löv, bar kvistar, och assisterade kring växthuset.

Idag var nämligen dagen så plasten skulle på vårt växthus. En riktig rysare då plasten kan sticka iväg med världens fart ifall det råkar komma en vindpust innan man förankrat den ordentligt. Och är det något man inte vill är det att se cirka 500 kvadratmeter plast segla iväg över skyn. Tack och lov hade vi ett gäng kompisar och grannar som hjälpte oss. Tänk att vi har så många fina människor i vår närhet!

Och sedan blev vi som barn på julafton när duken äntligen låg på! Vilket underbart och enormt växthus vi har nu. Helt fantastiskt! Här ska vi odla en massa ekogrönt i sommar. Vi tänker också fästa en hängmatta i taket så att man kan ligga där bland tomaterna och gurkan och filosofera. Vårt odlande ska inte bara handla om hårt arbete och  om att ställa mat på bordet – utan också om njutning!

När vi kämpat färdigt med plasten drack vi kaffe och suckade nöjt över vår plast-prestation

Sedan mulnade det på en aning och då gick vi in och gjorde kväll och nu ligger jag i sängen och orkar inte lyfta ett finger. Utearbete är bland det jobbigaste som finns tror jag. Man sover gott som en gris efteråt! Och imorgon börjar en intensiv  men rolig arbetsvecka för mig igen. Det är så mycket som ska bli färdigt och hinnas med innan semestertiderna.

Guldklimpar

Äggen alltså. De har blivit våra guldklimpar sedan vi skaffade höns. Istället för sex kritvita ägg med rosa stämplar i en pappkartong från affären plockar vi in spräckliga, ljusrosa, mörkbruna, pyttesmå och jättestora ägg från hönshuset varje morgon. Några med lite halm på, eller fjädrar och några lite fläckiga av hönsen.  Gulorna är som solen och omeletten, sockerkakan och pannkakan ser ut att vara kryddad med saffran.  Den här tiden för ett år sedan hade vi inte ens höns. Om jag vetat hur lättsamt och roligt det är med höns hade jag skaffat dem mycket tidigare. Jämfört med till exempel en hund är det en barnlek att ha höns!

Just nu drömmer jag om några höns av rasen Aracuana och Maran. Aracuana lägger turkosa ägg och Maran mörkt, mörkt bruna. Som kanel i färgen ungefär. Vansinnigt vackert och har man tur lägger deras gemensamma avkomma militärgröna ägg. Kan ni  tänka er så snyggt?!

Gårdsdrömmar och äggerier

Nu har hönan Lille Skutt börjat värpa. Ganska precis åtta månader gammal. Första ägget kom förra veckan och det är det där lilla ljusrosa ägget längst till vänster. Lite oansenligt och nästan bara hälften i storlek mot Leghornens ägg som ligger bredvid.  Men så fint på något vis. Lille Skutt är hälften Indisk stridshöna och hälften Hedemora och äggen blir således små och rosa.

Det är så spännande med ägg! Jag la två ägg från våra leghorn i äggkläckningsmaskinen för en månad sedan. Äggen kom från en Leghornshöna som befruktats av en Hedemoratupp. Ett av äggen kläcktes förra veckan och ut kom en alldeles gul kyckling. Söt så att man kan dö. Hoppas det visar sig vara en höna så att jag får se vad hon lägger för ägg senare i sommar.

Jag drömmer om många saker med jordbruket och gården. Här är en lista.

- Får eller getter. Får mest för köttet. Getter mest för mjölken. Allihop för att hålla markerna öppna.

- Två kor för mjölk och sällskap

- Några bikupor för bättre pollinering av grödorna och förstås också honung! Gärna ett överskott så att vi kan sälja i gårdsbutiken

- Fler fruktträd och fler bärbuskar på tomten

- 4-5 grisar. Vi hämtade faktiskt hem ett par kultingar i fredags som ska få gå här  ända till jul.

- En häst. En nordsvensk arbetshäst som kan få jobba i jordbruket och som jag kan ta skogsturer på. Det är dock en hopplös dröm eftersom jag är fruktansvärt allergisk mot hästar (även om man håller dem i lösdrift).

85 sorters grönt

Något av det lyxigaste med att odla sin egen mat är det stora utbudet man får. Som att ha nio olika sorters tomaterer att välja på när man lagar mat. Några stora, biffiga som är bra till tomatsås. Några söta platta som är goda i sallader. Några små som vindruvor som smakar godis när de plockas solvarma ur växthuset. Några svarta, några gula, några djupröda och några helt ordinära som doftar så mycket i bladfästet att man nästan trillar baklänges.  I år odlar vi mer än någonsin – ungefär 40 olika slags grönsaker och närmare 85 olika sorter totalt. Vi beställer fröerna främst från Lindbloms frö och Runåbergs fröer.  På Albins blogg finns den fulla förteckningen på fröer om någon är intresserad.

Nu försöker jag också räkna på vad vi behöver av grönsaker och bär för att klara hushållet. Hur många liter blåbär ska vi plocka? Räcker hundra liter för ett helt år? Och hjortron då? Hur många liter hjortron vill man ha? Sånt tänker jag på nu när jag har tid att planera.

I höstas var jag inte supereffektiv med en nyfödd spädis – men i år tänker jag bli bättre på att ta vara på allting. Bevara alla tomater genom att koka en sjujäkla massa tomatsås inför vintern och göra saft och sylt och mjölksyrat och inläggningar.

Vi hade ju planerat för en jordkällare på tomten för att kunna vinterförvara maten. Men det är ett lite för stort jobb i dagsläget, så en kompromiss blir att vi inreder ett hörn av vår källare till jordkällare. Om vi isolerar väggarna in mot rummet så stänger vi ute värmen därifrån och stänger inne kylan som kommer ifrån ytterväggarna. Tror att det kan bli helt okej faktiskt om än inte lika charmigt som en jordkällare.

Nykläckt!

I fredags började det då äntligen hända saker i äggkläckaren. Små sprickor i skalen och pip inifrån äggen och så hips vips var fem små kycklingar kläckta. Fem små svarta australorpar med gult bröst. De är söta så att man kan dö och jag blev sittande framför äggen medan de kläcktes och sedan har jag mest varit i närheten av de söta små dunbollarna. När jag var liten drömde jag om marsvin, råttor eller kaniner – vilket djur som helst istället för fiskarna och eremitkrabborna jag hade. Men allergisk  som jag var fick jag klara mig utan. Så nu när jag plötsligt får ha höns och kycklingar förvandlas jag till åttaåriga Clara.

Jag satte dem bland porslinet på köksbordet för att ni ska få se hur små de faktiskt är – och så spelade jag in en liten film med de dygnsgamla kycklingarna eftersom förra filmen blev så uppskattad. Det blev lite hoppigt men det får ni stå ut med. Kycklingar är ju hoppiga.

 

Följ gärna min kanal Underbaraclaras på youtube  - för att inte gå miste om några filmer! Kommer börja posta mer regelbundet nu

Blogglistenhits