UnderbaraClara

Kategoriarkiv: Djur&Jordbruk

Gårdsdrömmar och äggerier

Nu har hönan Lille Skutt börjat värpa. Ganska precis åtta månader gammal. Första ägget kom förra veckan och det är det där lilla ljusrosa ägget längst till vänster. Lite oansenligt och nästan bara hälften i storlek mot Leghornens ägg som ligger bredvid.  Men så fint på något vis. Lille Skutt är hälften Indisk stridshöna och hälften Hedemora och äggen blir således små och rosa.

Det är så spännande med ägg! Jag la två ägg från våra leghorn i äggkläckningsmaskinen för en månad sedan. Äggen kom från en Leghornshöna som befruktats av en Hedemoratupp. Ett av äggen kläcktes förra veckan och ut kom en alldeles gul kyckling. Söt så att man kan dö. Hoppas det visar sig vara en höna så att jag får se vad hon lägger för ägg senare i sommar.

Jag drömmer om många saker med jordbruket och gården. Här är en lista.

- Får eller getter. Får mest för köttet. Getter mest för mjölken. Allihop för att hålla markerna öppna.

- Två kor för mjölk och sällskap

- Några bikupor för bättre pollinering av grödorna och förstås också honung! Gärna ett överskott så att vi kan sälja i gårdsbutiken

- Fler fruktträd och fler bärbuskar på tomten

- 4-5 grisar. Vi hämtade faktiskt hem ett par kultingar i fredags som ska få gå här  ända till jul.

- En häst. En nordsvensk arbetshäst som kan få jobba i jordbruket och som jag kan ta skogsturer på. Det är dock en hopplös dröm eftersom jag är fruktansvärt allergisk mot hästar (även om man håller dem i lösdrift).

85 sorters grönt

Något av det lyxigaste med att odla sin egen mat är det stora utbudet man får. Som att ha nio olika sorters tomaterer att välja på när man lagar mat. Några stora, biffiga som är bra till tomatsås. Några söta platta som är goda i sallader. Några små som vindruvor som smakar godis när de plockas solvarma ur växthuset. Några svarta, några gula, några djupröda och några helt ordinära som doftar så mycket i bladfästet att man nästan trillar baklänges.  I år odlar vi mer än någonsin – ungefär 40 olika slags grönsaker och närmare 85 olika sorter totalt. Vi beställer fröerna främst från Lindbloms frö och Runåbergs fröer.  På Albins blogg finns den fulla förteckningen på fröer om någon är intresserad.

Nu försöker jag också räkna på vad vi behöver av grönsaker och bär för att klara hushållet. Hur många liter blåbär ska vi plocka? Räcker hundra liter för ett helt år? Och hjortron då? Hur många liter hjortron vill man ha? Sånt tänker jag på nu när jag har tid att planera.

I höstas var jag inte supereffektiv med en nyfödd spädis – men i år tänker jag bli bättre på att ta vara på allting. Bevara alla tomater genom att koka en sjujäkla massa tomatsås inför vintern och göra saft och sylt och mjölksyrat och inläggningar.

Vi hade ju planerat för en jordkällare på tomten för att kunna vinterförvara maten. Men det är ett lite för stort jobb i dagsläget, så en kompromiss blir att vi inreder ett hörn av vår källare till jordkällare. Om vi isolerar väggarna in mot rummet så stänger vi ute värmen därifrån och stänger inne kylan som kommer ifrån ytterväggarna. Tror att det kan bli helt okej faktiskt om än inte lika charmigt som en jordkällare.

Nykläckt!

I fredags började det då äntligen hända saker i äggkläckaren. Små sprickor i skalen och pip inifrån äggen och så hips vips var fem små kycklingar kläckta. Fem små svarta australorpar med gult bröst. De är söta så att man kan dö och jag blev sittande framför äggen medan de kläcktes och sedan har jag mest varit i närheten av de söta små dunbollarna. När jag var liten drömde jag om marsvin, råttor eller kaniner – vilket djur som helst istället för fiskarna och eremitkrabborna jag hade. Men allergisk  som jag var fick jag klara mig utan. Så nu när jag plötsligt får ha höns och kycklingar förvandlas jag till åttaåriga Clara.

Jag satte dem bland porslinet på köksbordet för att ni ska få se hur små de faktiskt är – och så spelade jag in en liten film med de dygnsgamla kycklingarna eftersom förra filmen blev så uppskattad. Det blev lite hoppigt men det får ni stå ut med. Kycklingar är ju hoppiga.

 

Följ gärna min kanal Underbaraclaras på youtube  - för att inte gå miste om några filmer! Kommer börja posta mer regelbundet nu

Livsmening

Något av det bästa med att bo så här är allt mina barn får uppleva. Allt jag får ge dem.  Att växa upp med djur. Att växa upp med skit under naglarna. Att fatta var en potatis kommer ifrån och hur en broccoli egentligen växer. Att kossans kiss och bajs är mat för växterna och att hönsen ger oss ägg om vi ger dem korn och gräs och middagens matrester. Att vi jobbar så mycket här hemma och att de alltid kan hänga med på allt. Vara en del av vår vardag och vårt sammanhang. Själv var jag allergisk när jag var liten och fick inte ha några djur alls och trodde aldrig att jag skulle kunna skaffa några heller. Men min son säger att han tänker bli ko-bonde. För att mjölken aldrig ska ta slut hos oss.

I somras när gårdsbutiken stängt för dagen och gårdsplanen tömts på nyfikna människor, höns och grisar. Då gick Ada och Bertil, två skitiga ungar med skrubbsår och fläckar och leriga sandaler  med varsin liten korg och ”handlade” sina egna grönsaker i affären.

Odling. Bra mat. Djur som lever gott. Arbetsgemenskap med vänner. Stolthet över en några mycket jordiga knölar från åkerns djup. Det är verklig livsmening för mig.

När hen blev höna

Mina fina hönor. De hatar verkligen snö. Jag öppnar dörren till hönshuset lite varmare dagar – som idag – men de bryr sig inte ens om att prova att gå ut på gården. Här ser ni en av kycklingarna som kläcktes i somras. Lille Skutt som Bertil döpt hen till. Nu ser jag tydligt och klart att det bli en höna. Bamse däremot – det blev en tupp precis som många av förutspådde här på bloggen. Lille Skutt är så himla fin i fjäderdräkten – en korsning av en Indisk Stridshöna och en Hedemoratupp. Och ögonen – alldeles illorangea!

Hon är helt lugn när man plockar upp henne och inte alls rädd för att hanteras. Jag försöker ta upp hönsen en del så att de inte ska vara rädda för det – utan kunna undersökas ifall de skulle bli sjuka.

Jag har gärna snö ett bra tag till men för hönsens skull önskar jag nästan att det skulle bli barmark imorgon så att de fick komma ut och sprätta istället för att gå inne!

Australorp

Ser ni vad det här är? Jo det är en äggkläckningsmaskin! Just nu ligger ett gäng hönsägg i maskinen i väntan på kläckning. In den här apparaten hålls temperaturen jämn och fin och äggen snurras av sig själv om dagarna så att vi slipper vända dem manuellt. Vi ska ju satsa på småskalig äggproduktion till vår gårdsbutik Marstorps Mat i sommar och då behöver vi fler värphöns!

Rasen vi bestämt att vi ska ha är Australorp, en ras som kom till Sverige på 40-talet. Den lägger bruna ägg och hönsen finns i tre färgställningar; vit, svart och blå kanttecknade. Anledningen till att vi har valt just den rasen är förstås att hönsen ger många ägg men är samtidigt en bra köttras.

Äggen har precis hamnat i äggkläckningsmaskinen så om ungefär tre veckor har vi förhoppningsvis en massa ulliga, gulliga kycklingar här hemma. Och när de kläckts ska vi fylla på med nya ägg och kläcka fram ett helt gäng till. Det blir med andra ord en riktig höns-vår!

Jordbruksåret som kommer

Jag ser verkligen fram emot att odlingssäsongen ska starta om några veckor (ja det som ska försås börjar man ju med tidigt på året). Jag gick ju miste om nästan all odling i somras när jag var höggravid. Orkade inte ens plantera några fina krukor utmed huset som jag alltid gör.

Men i år blir det kul att utveckla jordbruket ytterligare. Förfina det vi redan gjorde bra och ta revansch på misslyckandena. Bland annat har vi införskaffat ett 300 kvadratmeter stort växthus där vi ska ha gurka, tomat, kryddor, chili och paprika. På vintern ska våra höns få bo därinne i en ombyggd husvagn. Då kan de ha tillgång till snöfri utomhusmiljö att gå omkring och sprätta i!

Att skaffa höns var faktiskt en succé och något av en milstolpe för mig som drömt om detta sedan vi köpte hus.  Ja, vi lyckades till och med få fram egna kycklingar. Däremot insåg vi behovet av ett bra och praktiskt hus för hönsen att bo i. Så att det går enkelt att hålla rent och snyggt.

Våra ägg var faktiskt bland det populäraste i vår gårdsbutik Marstorps Mat. Så nu har vi bestämt oss för att utöka hönseriet. Vi har beställt hem några dussin ägg från rasen Australorp som både är en bra värpras och köttras. Vi ska kläcka fram dem i källaren här under våren och jag ser verkligen fram emot att ha fullt med kycklingar där nere.

Det tror jag även att Bertil gör! Eftersom vi skalar upp hönseriet kommer vi ordna det lite mer praktiskt än vi haft tidigare. Tror dock att jag vill behålla min lilla hönsflock här nere på gården samtidigt. Älskar verkligen att ha höns så nära inpå att man hör dem gala och ser dem från köksfönstret.

Vi siktar på att ha öppet gårdsbutiken längre på säsongen i år och även ha större volymer att sälja. Det var ju så många kunder så vi känner verkligen att underlaget finns. Kanske ska vi också börja leverera till en restaurang vilket vore lite extra roligt!

Grisar ska vi också ha förstås. Kanske fem stycken som vi hade i år.

För bökhjälp, gödsling…

…och för mat.

Det blir spännande med en ettåring på gården i sommar. Tror inte att jag kommer få göra annat än att plocka jord ur munnen på honom. Storkille däremot börjar ju vara rätt självgående så han kanske vi kan leja som dräng.

Vi funderar också på att skaffa får som kan går här och hålla åkrarna öppna. Men vi har inte bestämt oss riktigt då det skulle innebära en hel del extra arbete och ansvar.

Ja det blir roligt att plantera och planera inför odlingssäsongen och jordbruket och inte minst vår lilla gårdsbutik i soldattorpet. Ändå är jag mest med på ett hörn för huvudsakligen är det Jakob och Albins projekt. Men när man gör något sådant här så blir det lite av en livsstil för hela familjen. Och när jag tänker på Odlingsåret 2015 så finns det väldigt mycket fint att se fram emot!

Tisdagsmiddag och ungtupp

Det blev en lång fotodag med Annakarin idag. Då var det skönt att bli bortbjudna på middag till våra kompisar Albin och Ulrika så att vi slapp fixa med middagen själva.

Och bästisarna (eller halvsyskonen för de är mer som syskon än kompisar nästan) hade roligt åt att träffa varandra efter julhelgerna.

Det vankades mat från våra egna odlingar. Ugnsrostade rotsaker och sallad på kålrabbi och broccoli

Och så lite ugnsbakad ungtupp! När man har höns som ruvar fram kycklingar får man ju en hel del ungtuppar på köpet. Men tupparna ger ju inte ägg så de äter vi upp.  Albin och Ulrika hade slaktat två tuppar nyligen och nästa helg har vi planerat en gemensam tuppaslakt!

Kycklingen var jättegod men man märker stor skillnad jämfört med den man köper vad gäller köttmängd. Våra höns har mycket mindre kött på sig. Industrikycklingar matas ju enormt mycket – så att de växer onaturligt fort och blir onaturligt stora. Men våra höns går ju ute och sprätter av sig allt fett. Dessutom har vi ju ingen köttras utan snarare en äggras – som framförallt är bra på att lägga ägg men inte lika bra att ätas. Trots det – riktigt gott med kyckling. Jag äter det väldigt sällan eftersom jag inte vill köpa den konventionellt framställda. Tänk så dumt att de inom äggindustrin normalt eldar upp alla hankycklingar istället för att ta tillvara dem som mat. Galenskap!

Korvstoppning

Idag den tredje advent var det dags för Den Stora Korvstoppar-Dagen! Förra helgen slaktade vi ju våra grisar så nu var det dags att tillsammans med Albin och Ulrika (som vi driver jordbruket med) ta rätt på delar av köttet. Himla mycket vinter ute idag för övrigt!

I år köpte vi korvfjälster från får. Men eftersom vårt korvhorn bara passar svinfjälster fick vi fixa till det lite grann med en polygrip innan vi började. Man får inte vara dum inte!

I år ville vi göra lite kryddigare korvar än förra året så vi öste på med allt möjligt gott (återkommer med recept sedan)! Vår egenodade chili bland annat och enorma mängder vitlök.

Ulrika hackar chili och Albin tärnar kött.

Jag har upptäckt att det inte alls är svårt att göra korv – däremot väldigt pilligt så man ska ha gott om tid på sig och gärna vara ett par stycken som hjälps åt. Första laddningen gjorde jag efter ett recept men sedan improviserade jag bara när jag blandade och det gick hur bra som helst. Tycker att det är så roligt att ha vänner att göra sådana här saker här ihop med istället för att bara harva på själv.

Jag kallar det pose med korv. I mormors gamla förkläde.

 Vi började vid tiotiden på morgonen och vid sextiden på eftermiddagen var några hundra korvar färdiga! Vi avslutade arbetsdagen med att provsmaka de olika korvarna till middag. De blev faktiskt väldigt lyckade allihopa – men min favorit var korven med timjan och rosmarin. Smakar säkert ännu bättre efter en stund på grillen också!

Det känns så roligt att fira jul här hemma i år så att jag får gå all in gällande i husmoderligheten och självhushållningen. Älskar att kunna ställa fram ett julbord där nästan allting är framtällt på vår egen gård! Det har länge känts som ett svåruppnåeligt mål att producera sin egen mat – men nu står vi här ändå och börjar närma oss det allt mer!