UnderbaraClara

Kategoriarkiv: Djur&Jordbruk

Söndagen i bilder

Denna helg, precis som alla helger nu på våren går i arbetandes tecken. På söndagen jobbades det med jordbruket.

I år har vi sju griseknoar. Hemskt söta

Albin, Jakob och min svåger Jens byggde ett nytt grishus nere vid bäcken. Tanken är att grisarna ska få bo där så att de kan dricka direkt från bäcken och vi slipper kånka så mycket vatten

Och så här ser kycklingarna som kläcktes i påskas ut nu! De bor ute i den hönsinredda husvagnen. Hälften blev hönor och hälften tuppar. Till hösten åker tupparna i grytan. Ser ni den vita tuppen? En enda vit bland alla svarta. Jag la nämligen ner ett befruktat ägg från vår egen hönsgård i kläckaren tillsammans med de renrasiga orpingtonhönsen.

En isbarhöna (tror jag) som lägger turkosa ägg!

Bertil och Ada lekte och arbetade utomhus. Egenstylade outfits FTW!

Lill-Folke fick mest hänga med oss på trappen och klappa katten Måns

Här ser ni vår gårdsbutik. Ulrika håller på att renovera den just nu. Plockar bort den fula gamla fasaden, sätter i tidstypiska fönster och städar och fixar invändigt. Kommer bli så bra när det är färdigt!

Ulrika och Albin bjöd på middag. Pulled pork i pitabröd med coleslaw. På kött från våra egna grisar från förra året

Löjligt gott var det!

Albin och Ulrika har väldigt fint hemma hos sig och man möts alltid av en svag doft av linoljefärg när man kommer in, från något av alla projekt de har i görningen.

Berusande bensin

I ett minitält av fiberduk – inuti det stora växthuset – står våra strävsamma plantor och väntar på varmare tider. Här växer paprika, tomat, chili, gurka och lite annat smått och gott. Har ni luktat på en tomatplanta någon gång? Doften är berusande. Det finns några saker jag får sådant där doftsug utav och vill inhalera i stora mängder. Dit hör tomatplantor, fuktig jord, bensin och vattenfasta tuschpennor. De där två sista sakerna låter ju inte helt sunt men de två första ska jag i alla fall frossa i till sommaren.

Långhelg och plast-äventyret

Sicken fin långhelg vi har haft! Igår fick vi besök av min vän Malin och hennes familj. Vi lärde känna varandra genom bloggen för en himla massa år sedan och det är jag så glad över!

Våra barn leker så fint ihop också. En liten skara på fem ungar.

Jag bjöd på middag – en matig sallad med olika röror och tillbehör

och till efterrätt fruktsallad och hemmagjord glass. (Glassmaskinen alltså – vilken kanonpresent!)

Idag jobbade jag i trädgården från nio på morgonen till sex på kvällen. Krattade löv, bar kvistar, och assisterade kring växthuset.

Idag var nämligen dagen så plasten skulle på vårt växthus. En riktig rysare då plasten kan sticka iväg med världens fart ifall det råkar komma en vindpust innan man förankrat den ordentligt. Och är det något man inte vill är det att se cirka 500 kvadratmeter plast segla iväg över skyn. Tack och lov hade vi ett gäng kompisar och grannar som hjälpte oss. Tänk att vi har så många fina människor i vår närhet!

Och sedan blev vi som barn på julafton när duken äntligen låg på! Vilket underbart och enormt växthus vi har nu. Helt fantastiskt! Här ska vi odla en massa ekogrönt i sommar. Vi tänker också fästa en hängmatta i taket så att man kan ligga där bland tomaterna och gurkan och filosofera. Vårt odlande ska inte bara handla om hårt arbete och  om att ställa mat på bordet – utan också om njutning!

När vi kämpat färdigt med plasten drack vi kaffe och suckade nöjt över vår plast-prestation

Sedan mulnade det på en aning och då gick vi in och gjorde kväll och nu ligger jag i sängen och orkar inte lyfta ett finger. Utearbete är bland det jobbigaste som finns tror jag. Man sover gott som en gris efteråt! Och imorgon börjar en intensiv  men rolig arbetsvecka för mig igen. Det är så mycket som ska bli färdigt och hinnas med innan semestertiderna.

Guldklimpar

Äggen alltså. De har blivit våra guldklimpar sedan vi skaffade höns. Istället för sex kritvita ägg med rosa stämplar i en pappkartong från affären plockar vi in spräckliga, ljusrosa, mörkbruna, pyttesmå och jättestora ägg från hönshuset varje morgon. Några med lite halm på, eller fjädrar och några lite fläckiga av hönsen.  Gulorna är som solen och omeletten, sockerkakan och pannkakan ser ut att vara kryddad med saffran.  Den här tiden för ett år sedan hade vi inte ens höns. Om jag vetat hur lättsamt och roligt det är med höns hade jag skaffat dem mycket tidigare. Jämfört med till exempel en hund är det en barnlek att ha höns!

Just nu drömmer jag om några höns av rasen Aracuana och Maran. Aracuana lägger turkosa ägg och Maran mörkt, mörkt bruna. Som kanel i färgen ungefär. Vansinnigt vackert och har man tur lägger deras gemensamma avkomma militärgröna ägg. Kan ni  tänka er så snyggt?!

Gårdsdrömmar och äggerier

Nu har hönan Lille Skutt börjat värpa. Ganska precis åtta månader gammal. Första ägget kom förra veckan och det är det där lilla ljusrosa ägget längst till vänster. Lite oansenligt och nästan bara hälften i storlek mot Leghornens ägg som ligger bredvid.  Men så fint på något vis. Lille Skutt är hälften Indisk stridshöna och hälften Hedemora och äggen blir således små och rosa.

Det är så spännande med ägg! Jag la två ägg från våra leghorn i äggkläckningsmaskinen för en månad sedan. Äggen kom från en Leghornshöna som befruktats av en Hedemoratupp. Ett av äggen kläcktes förra veckan och ut kom en alldeles gul kyckling. Söt så att man kan dö. Hoppas det visar sig vara en höna så att jag får se vad hon lägger för ägg senare i sommar.

Jag drömmer om många saker med jordbruket och gården. Här är en lista.

- Får eller getter. Får mest för köttet. Getter mest för mjölken. Allihop för att hålla markerna öppna.

- Två kor för mjölk och sällskap

- Några bikupor för bättre pollinering av grödorna och förstås också honung! Gärna ett överskott så att vi kan sälja i gårdsbutiken

- Fler fruktträd och fler bärbuskar på tomten

- 4-5 grisar. Vi hämtade faktiskt hem ett par kultingar i fredags som ska få gå här  ända till jul.

- En häst. En nordsvensk arbetshäst som kan få jobba i jordbruket och som jag kan ta skogsturer på. Det är dock en hopplös dröm eftersom jag är fruktansvärt allergisk mot hästar (även om man håller dem i lösdrift).

85 sorters grönt

Något av det lyxigaste med att odla sin egen mat är det stora utbudet man får. Som att ha nio olika sorters tomaterer att välja på när man lagar mat. Några stora, biffiga som är bra till tomatsås. Några söta platta som är goda i sallader. Några små som vindruvor som smakar godis när de plockas solvarma ur växthuset. Några svarta, några gula, några djupröda och några helt ordinära som doftar så mycket i bladfästet att man nästan trillar baklänges.  I år odlar vi mer än någonsin – ungefär 40 olika slags grönsaker och närmare 85 olika sorter totalt. Vi beställer fröerna främst från Lindbloms frö och Runåbergs fröer.  På Albins blogg finns den fulla förteckningen på fröer om någon är intresserad.

Nu försöker jag också räkna på vad vi behöver av grönsaker och bär för att klara hushållet. Hur många liter blåbär ska vi plocka? Räcker hundra liter för ett helt år? Och hjortron då? Hur många liter hjortron vill man ha? Sånt tänker jag på nu när jag har tid att planera.

I höstas var jag inte supereffektiv med en nyfödd spädis – men i år tänker jag bli bättre på att ta vara på allting. Bevara alla tomater genom att koka en sjujäkla massa tomatsås inför vintern och göra saft och sylt och mjölksyrat och inläggningar.

Vi hade ju planerat för en jordkällare på tomten för att kunna vinterförvara maten. Men det är ett lite för stort jobb i dagsläget, så en kompromiss blir att vi inreder ett hörn av vår källare till jordkällare. Om vi isolerar väggarna in mot rummet så stänger vi ute värmen därifrån och stänger inne kylan som kommer ifrån ytterväggarna. Tror att det kan bli helt okej faktiskt om än inte lika charmigt som en jordkällare.

Nykläckt!

I fredags började det då äntligen hända saker i äggkläckaren. Små sprickor i skalen och pip inifrån äggen och så hips vips var fem små kycklingar kläckta. Fem små svarta australorpar med gult bröst. De är söta så att man kan dö och jag blev sittande framför äggen medan de kläcktes och sedan har jag mest varit i närheten av de söta små dunbollarna. När jag var liten drömde jag om marsvin, råttor eller kaniner – vilket djur som helst istället för fiskarna och eremitkrabborna jag hade. Men allergisk  som jag var fick jag klara mig utan. Så nu när jag plötsligt får ha höns och kycklingar förvandlas jag till åttaåriga Clara.

Jag satte dem bland porslinet på köksbordet för att ni ska få se hur små de faktiskt är – och så spelade jag in en liten film med de dygnsgamla kycklingarna eftersom förra filmen blev så uppskattad. Det blev lite hoppigt men det får ni stå ut med. Kycklingar är ju hoppiga.

 

Följ gärna min kanal Underbaraclaras på youtube  - för att inte gå miste om några filmer! Kommer börja posta mer regelbundet nu

Livsmening

Något av det bästa med att bo så här är allt mina barn får uppleva. Allt jag får ge dem.  Att växa upp med djur. Att växa upp med skit under naglarna. Att fatta var en potatis kommer ifrån och hur en broccoli egentligen växer. Att kossans kiss och bajs är mat för växterna och att hönsen ger oss ägg om vi ger dem korn och gräs och middagens matrester. Att vi jobbar så mycket här hemma och att de alltid kan hänga med på allt. Vara en del av vår vardag och vårt sammanhang. Själv var jag allergisk när jag var liten och fick inte ha några djur alls och trodde aldrig att jag skulle kunna skaffa några heller. Men min son säger att han tänker bli ko-bonde. För att mjölken aldrig ska ta slut hos oss.

I somras när gårdsbutiken stängt för dagen och gårdsplanen tömts på nyfikna människor, höns och grisar. Då gick Ada och Bertil, två skitiga ungar med skrubbsår och fläckar och leriga sandaler  med varsin liten korg och ”handlade” sina egna grönsaker i affären.

Odling. Bra mat. Djur som lever gott. Arbetsgemenskap med vänner. Stolthet över en några mycket jordiga knölar från åkerns djup. Det är verklig livsmening för mig.

När hen blev höna

Mina fina hönor. De hatar verkligen snö. Jag öppnar dörren till hönshuset lite varmare dagar – som idag – men de bryr sig inte ens om att prova att gå ut på gården. Här ser ni en av kycklingarna som kläcktes i somras. Lille Skutt som Bertil döpt hen till. Nu ser jag tydligt och klart att det bli en höna. Bamse däremot – det blev en tupp precis som många av förutspådde här på bloggen. Lille Skutt är så himla fin i fjäderdräkten – en korsning av en Indisk Stridshöna och en Hedemoratupp. Och ögonen – alldeles illorangea!

Hon är helt lugn när man plockar upp henne och inte alls rädd för att hanteras. Jag försöker ta upp hönsen en del så att de inte ska vara rädda för det – utan kunna undersökas ifall de skulle bli sjuka.

Jag har gärna snö ett bra tag till men för hönsens skull önskar jag nästan att det skulle bli barmark imorgon så att de fick komma ut och sprätta istället för att gå inne!

Blogglistenhits