UnderbaraClara

Kategoriarkiv: Djur&Jordbruk

Jordbruksåret som kommer

Jag ser verkligen fram emot att odlingssäsongen ska starta om några veckor (ja det som ska försås börjar man ju med tidigt på året). Jag gick ju miste om nästan all odling i somras när jag var höggravid. Orkade inte ens plantera några fina krukor utmed huset som jag alltid gör.

Men i år blir det kul att utveckla jordbruket ytterligare. Förfina det vi redan gjorde bra och ta revansch på misslyckandena. Bland annat har vi införskaffat ett 300 kvadratmeter stort växthus där vi ska ha gurka, tomat, kryddor, chili och paprika. På vintern ska våra höns få bo därinne i en ombyggd husvagn. Då kan de ha tillgång till snöfri utomhusmiljö att gå omkring och sprätta i!

Att skaffa höns var faktiskt en succé och något av en milstolpe för mig som drömt om detta sedan vi köpte hus.  Ja, vi lyckades till och med få fram egna kycklingar. Däremot insåg vi behovet av ett bra och praktiskt hus för hönsen att bo i. Så att det går enkelt att hålla rent och snyggt.

Våra ägg var faktiskt bland det populäraste i vår gårdsbutik Marstorps Mat. Så nu har vi bestämt oss för att utöka hönseriet. Vi har beställt hem några dussin ägg från rasen Australorp som både är en bra värpras och köttras. Vi ska kläcka fram dem i källaren här under våren och jag ser verkligen fram emot att ha fullt med kycklingar där nere.

Det tror jag även att Bertil gör! Eftersom vi skalar upp hönseriet kommer vi ordna det lite mer praktiskt än vi haft tidigare. Tror dock att jag vill behålla min lilla hönsflock här nere på gården samtidigt. Älskar verkligen att ha höns så nära inpå att man hör dem gala och ser dem från köksfönstret.

Vi siktar på att ha öppet gårdsbutiken längre på säsongen i år och även ha större volymer att sälja. Det var ju så många kunder så vi känner verkligen att underlaget finns. Kanske ska vi också börja leverera till en restaurang vilket vore lite extra roligt!

Grisar ska vi också ha förstås. Kanske fem stycken som vi hade i år.

För bökhjälp, gödsling…

…och för mat.

Det blir spännande med en ettåring på gården i sommar. Tror inte att jag kommer få göra annat än att plocka jord ur munnen på honom. Storkille däremot börjar ju vara rätt självgående så han kanske vi kan leja som dräng.

Vi funderar också på att skaffa får som kan går här och hålla åkrarna öppna. Men vi har inte bestämt oss riktigt då det skulle innebära en hel del extra arbete och ansvar.

Ja det blir roligt att plantera och planera inför odlingssäsongen och jordbruket och inte minst vår lilla gårdsbutik i soldattorpet. Ändå är jag mest med på ett hörn för huvudsakligen är det Jakob och Albins projekt. Men när man gör något sådant här så blir det lite av en livsstil för hela familjen. Och när jag tänker på Odlingsåret 2015 så finns det väldigt mycket fint att se fram emot!

Tisdagsmiddag och ungtupp

Det blev en lång fotodag med Annakarin idag. Då var det skönt att bli bortbjudna på middag till våra kompisar Albin och Ulrika så att vi slapp fixa med middagen själva.

Och bästisarna (eller halvsyskonen för de är mer som syskon än kompisar nästan) hade roligt åt att träffa varandra efter julhelgerna.

Det vankades mat från våra egna odlingar. Ugnsrostade rotsaker och sallad på kålrabbi och broccoli

Och så lite ugnsbakad ungtupp! När man har höns som ruvar fram kycklingar får man ju en hel del ungtuppar på köpet. Men tupparna ger ju inte ägg så de äter vi upp.  Albin och Ulrika hade slaktat två tuppar nyligen och nästa helg har vi planerat en gemensam tuppaslakt!

Kycklingen var jättegod men man märker stor skillnad jämfört med den man köper vad gäller köttmängd. Våra höns har mycket mindre kött på sig. Industrikycklingar matas ju enormt mycket – så att de växer onaturligt fort och blir onaturligt stora. Men våra höns går ju ute och sprätter av sig allt fett. Dessutom har vi ju ingen köttras utan snarare en äggras – som framförallt är bra på att lägga ägg men inte lika bra att ätas. Trots det – riktigt gott med kyckling. Jag äter det väldigt sällan eftersom jag inte vill köpa den konventionellt framställda. Tänk så dumt att de inom äggindustrin normalt eldar upp alla hankycklingar istället för att ta tillvara dem som mat. Galenskap!

Korvstoppning

Idag den tredje advent var det dags för Den Stora Korvstoppar-Dagen! Förra helgen slaktade vi ju våra grisar så nu var det dags att tillsammans med Albin och Ulrika (som vi driver jordbruket med) ta rätt på delar av köttet. Himla mycket vinter ute idag för övrigt!

I år köpte vi korvfjälster från får. Men eftersom vårt korvhorn bara passar svinfjälster fick vi fixa till det lite grann med en polygrip innan vi började. Man får inte vara dum inte!

I år ville vi göra lite kryddigare korvar än förra året så vi öste på med allt möjligt gott (återkommer med recept sedan)! Vår egenodade chili bland annat och enorma mängder vitlök.

Ulrika hackar chili och Albin tärnar kött.

Jag har upptäckt att det inte alls är svårt att göra korv – däremot väldigt pilligt så man ska ha gott om tid på sig och gärna vara ett par stycken som hjälps åt. Första laddningen gjorde jag efter ett recept men sedan improviserade jag bara när jag blandade och det gick hur bra som helst. Tycker att det är så roligt att ha vänner att göra sådana här saker här ihop med istället för att bara harva på själv.

Jag kallar det pose med korv. I mormors gamla förkläde.

 Vi började vid tiotiden på morgonen och vid sextiden på eftermiddagen var några hundra korvar färdiga! Vi avslutade arbetsdagen med att provsmaka de olika korvarna till middag. De blev faktiskt väldigt lyckade allihopa – men min favorit var korven med timjan och rosmarin. Smakar säkert ännu bättre efter en stund på grillen också!

Det känns så roligt att fira jul här hemma i år så att jag får gå all in gällande i husmoderligheten och självhushållningen. Älskar att kunna ställa fram ett julbord där nästan allting är framtällt på vår egen gård! Det har länge känts som ett svåruppnåeligt mål att producera sin egen mat – men nu står vi här ändå och börjar närma oss det allt mer!

Tupp eller Hönapöna?

Våra kycklingar har nu blivit nio veckor och jag tycker att det borde går att könsbestämma Bamse och Lilleskutt nu? Men jag tänkte att eftersom jag har en hel del hönskunniga läsare kanske ni kan hjälpa till. Om någon av dem ska bli tupp – borde den inte ha börjat försöka gala vid det här laget och borde inte en tuppkam börjat visa sig? Försökte fotografera dem men just idag var de väldigt motsträviga så det blev inte så bra bilder tyvärr. Bamse (den mörkare) har något som skulle kunna vara en antydan till en tuppkam men Lilleskutt har ingen alls.

Det vore ju så fantastiskt om jag fått två hönor istället för ytterligare en tupp. Vi har redan två tuppar till fem hönor och det är snudd på för mycket för de stackars hönorna som tappar fjädrarna av allt parande…

På torken

I år har vi fått flera hundra chilifrukter. Många har vi sålt men nästan lika många har vi kvar. Bra förstås, men vissa är så starka att äta att man inte klarar mer än en knivsudd av dem! Det blir spännande att se om jag alls hinner få avsättning för chilin under året. För att torka den har jag trätt snören i chilin och hängt högt under taket. Både praktiskt och fint!

Många har önskat läsa mer kring hur vi planerar vår gårdsbutik och odlingarna vi har tillsammans med våra grannkompisar Albin och Ulrika. Men efrersom det huvudsakligen är Jakob och Albin som planerar och sköter odlingarna har jag inte så mycket att säga om just den saken. Men läs gärna Albins blogg som lite mer ingående handlar om att odla för självförsörjning och att driva gårdsbutik.

Hemma

Det var tråkigt att åka ifrån min syster igår, men efter en vecka borta samtidigt rätt så skönt att komma hem igen! Förutom familjen har jag ju längtat efter mina höns. Lite knäppt hur man fäster sig vid de där hönshjärnorna egentligen! Speciellt kycklingarna

De har vuxit på sig rejält och fått annan färg på fjärderdräkten. Önskar att jag kunde mer om höns så att jag kunde avgöra om de är hönor eller tuppar. Tycker att det verkar vara hönor (hoppas hoppas! Annars blir det coq au vin till våren).

Hönsen har fina dagar och går mest lösa här på gården. Var tredje dag börjar de känns sig lite för trygga och utökar reviret – så då stänger jag in dem i hönsgården ett dygn och då återställs ordningen. (deras minne är bra men kort). Man vill ju inte att de ska gå iväg till grannens gård eller ut på vägen och picka!

Känns lite sorgligt när man ser ut över åkern denna första oktober. Allt vi odlat fram är skördat och istället ligger koskit och gräs utslängt inför nästa odlingssäsong.

Oh, well. Nu väntar vintervila och det är ju rätt så behövligt det med.

Skördat och klart

Igår hjälpte jag min syster att ta rätt på lite av hennes skörd från trädgården.

En himla massa kryddknippen och morötter blev det bland annat.

Morötter i vackra färger – uppdriva på ekofrö från Runeåbergs Fröer

Jag tog rätt på en ansenlig mängd fallfrukt också, som jag körde i en äppelsvarv.

Och sedan torkade och gjorde äppelringar utav.

Det är himla roligt och tillfredsställande att ta rätt på höstskörden och vara så där präktig och husmoderlig. För min egen del drömmer jag om att bygga en rejäl jordkällare hemma så att jag kan förvara min egen skörd lite bättre och sylta och safta ännu mer än jag gör nu!

Septemberbestyr

Älskar verksamma dagar som den jag hade igår. Jakobs mormor Elsa var här och lekte med Bertil hela dagen, våra grannkompisar kom och fikade, massa olika ungar i grannskapet hälsade på och matade hönsen och lekte. Och själva stökade vi mest omkring och höstfixade. Det är ju mycket som ska ordnas inför vintern så man behöver inte precis gå sysslolös! Och jag gillar verkligen känslan av att vara i ett sammanhang. Att vi lever och verkar här hemma och att livet är det som pågår här, ingen annanstans dit vi måste jäkta iväg.

September är ju verkligen syltandet och saftandets månad – och därmed också en slags högtid för mig som älskar sånt. Vi fick en laddning äpplen av våra grannar som jag tog reda på.

Jag bakade en äppelpaj med ett krämigt vaniljtäcke ovanpå och torkade äppelringar och gjorde äppelmos.

Lillebror hängde i köket med mig medan jag syltade och saftade – bättre sällskap än Folke finns inte att uppbringa!

I blåbärsskogen

Vad gör man en lite gråmulen söndag i september? Jo man packar smörgåsar och fyller termosen med choklad och beger sig ut i skogen för att plocka blåbär.

Storebror hade en egen hink och plockade flitigt medan lillebror låg och sov i min bärsjal. Efter någon timme tog vi fikapaus.

Egentligen är det lite för sent för att plocka blåbär – jag brukar vara ute nästan en månad tidigare. Men vi fick ändå ihop en hel del!

Sedan tog det dödligt tråkiga rensandet vid…

När allt var rensat förpackade jag det och frös in – men sparade några deciliter och gjorde en blåbärspaj

Gott som bara den! Känns bra att plocka blåbär både för motionen man får men också för de goda bären. I princip ingen sylt eller saft man köper i butik innehåller svenska bär, utan främst importerade från exempelvis Polen. Det är dumt eftersom svenska bär är mer rika på vitaminer och antioxidanter. Snart får jag bege mig ut igen för att bunkra lingon. Havregrynsgröt utan lingonsylt är ju otänkbart!