Webbkollen
Annons

Bully - i kampen mot mobbning ska ingen vara ensam

webbkollen

I tisdags sändes SVT dokumentärfilmen Bully och samtidigt fylldes Twitter- och Facebookflöden med kommentarer fyllda av ångest, ilska och ledsamhet. För trots antimobbning-planer på skolorna, vänorganisationer och vuxnas närvaro så ligger den där under ytan och bubblar – mobbningen. Utfrysningen. De hårda, fula och nedsättande orden. Slagen. 

 

Hur kan mobbning egentligen få gå så långt?

Jag har själv varit i kontakt med mobbning. Då jag var som sjukast i anorexia på högstadiet fick jag utstå en hel del viskningar bakom min rygg och då inte bara från andra elever, utan också från vuxna. ”Henne skulle man knappt våga ta i med tång, kolla så äcklig hon är”, hörde jag någon säga då jag satt i uppehållsrummet och läste. Jag vågade inte titta upp, utan la i från mig tidningen och gick hem och borrade ner mitt ansikte i kuddarna. Min matvägran blev ännu värre eftersom det var det enda sättet jag kunde kontrollera min ledsamhet på. För när man väl är inne i den där bubblan, och vet att folk kollar storögt, pekar och viskar – då är det inte så lätt att peppa sig själv till att gå vidare rakryggad.

Men jag hade släkt och underbara vänner som fanns där för mig och som stöttade mig hela tiden. Jag var inte ensam. Och DET tror jag spelar roll i situationer som dessa. Råkar man ut för mobbning så är det lätt att haka på alla fula ord och börja tänka detsamma om sig själv. Att inte orka stå upp för sig själv. Att till slut bli så hjärntvättad att man börjar förakta sig själv. Och det är just det som är farligt – för till slut orkar man inte längre.

För något år sedan cirkulerade den här videon i sociala medier. Det här är 14-åriga Jonah Mowry som tröttnat på alla glåpord, att varje dag vara rädd för att gå till skolan och att hela tiden överväga att ta sitt liv som en sista utväg. På grund av sin sexuella läggning blir han mobbad i skolan och ständigt pepprad med glåpord av de andra eleverna. Varje dag. Året om.

Den här killen bär på ett enormt mod, och uppmuntrande kommentarer väller in på detta YouTube-klipp. I kampen mot mobbning är han inte längre ensam. Och anledningen till att filmer som dessa väcker så enormt mycket känslor beror nog på att många inte vet hur mobbning påverkar. Inte bara personen som utsätts, utan även familjen och de runt omkring. Det är lätt att viska något bakom ryggen på killen i sneda glasögon och trasiga byxor. Det är lätt att kolla snett på den magra tjejen som osäkert rättar till varenda hårslinga så att de ska ligga rätt. Och det är lätt att vara elak. Att vara en mobbare.

Bully är en dokumentär som väcker känslor och tankar, och den borde verkligen visas i ALLA skolor för att visa på omfattningen av mobbning. Vad det gör med människor, och hur det påverkar. Har ni lite tid över, sen den och sprid vidare. Dela på Facebook och Twitter! Filmen ligger ute på SVT Play i ytterligare 12 dagar och på SVT:s blogg kan ni läsa mer om hur det gick efter att dokumentären släpptes. I kampen mot mobbning ska ingen vara ensam!

Annons

Kommentera

ANNONS
ANNONS