Kastellet i Vaxholm – fångarna på Kastellet

Vi hade en härlig dag på Kastellet i Vaxholm igår där vi körde ”Fångarna på Kastellet”. Vi gjorde det som ett samarbete med Kastellet. Jessica och jag fyllde år i september men har inte haft tid att fira vår födelsedag. Igår var det äntligen dags! Jessica har varit på Kastellet i Vaxholm två gånger innan, men jag har aldrig varit där. Det var hennes idé att ta med några av våra närmsta vänner och tävla mot varandra. Så kul! 

IMG_9463
Mitt lag – Team Trekant bestod av Ormis, Andy, Stere, Fredde, Chichen, Mary och jag. 
IMG_9477
Jessicas lag ”Hästarna” bestod av Ariel, Skarven, JoHani, Ibbe, lillebror, Jessica och Blomman.

IMG_9526

Vi blev hämtade av en taxibåt vid hamnen i Vaxholm och turen över till Kastellet tog inte mer än några minuter.

IMG_9515

Vi fick kartor och instruktioner att följa. Vårt lag hann med nio roliga celler. Man genomför alla cellerna tillsammans. Det var allt från att gissa spritsorter till att hänga i stegar som snurrade runt till att lösa gåtor. Världens roligaste grej! Jag kan tänka mig att detta är perfekt för teamkänslan på företag. Man var verkligen tvungen att kommunicera och samarbete i vissa celler.

IMG_9503
I det här bollhavet av vita bollar skulle man leta efter röda bollar. Och en gul! Vi hittade många röda bollar men inte den gula. Alla var helt svettiga efter vi var klara.

IMG_9508
Det var första gången flera av mina kompisar träffade min kärlek. 
IMG_9522
Hela gänget samlade efter två timmar på Kastellet!

Jessicas lag ”Hästarna” vann, men det behöver vi inte lägga någon större vikt vid. Hehe Mvh dåliga förlorare. Men Jessica är en vidrig vinnare… Hon ska älta och älta och älta, haha. På en roligt sätt. Men också…tjatigt! 

IMG_5186
Så kul att fira att vi nu är 33 år. 
IMG_9529
Vi tog båten tillbaka och skålade i bubbel i hamnen innan vi åt middag på Vaxholms hotell. 
IMG_9531
Nicklas skulle hem till sina barn så vi pussades hej då innan vi gick och åt middag. 
IMG_9551
Jag åt grillad spetskål och kikärtor. Riktigt, riktigt gott! 
IMG_9562
Till efterrätt önskade jag en dessert som inte fanns på menyn. Glass, grädde och chokladsås. Får jag välja är det bland det bästa jag vet! Servitören skojade och sa ”Men oj, är detta ett barnkalas?” och på notan stod det ”Barndessert”. Haha, men det är ju sååå gott. Kombinationen av grädde och glass – älskar det!

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hjälpen för trötta och svullna ögon

När jag rensade hemma bland mina skönhetsprodukter hittade dessa patches från Patchology. De ska sitta under ögonen i fem minuter (längre om man vill) och ta bort trötta och svullna ögon. De var sköna att ha under ögonen tycker jag, jag kan tänka mig att det är ännu skönare om man låter produkten ligga en stund i kylskåpet innan.

Jag tycker dock att de gled ner lite när jag gick runt hemma och plockade. Tanken kanske är att man ska sitta ner och ta det lugnt de där fem minutrarna… God tanke. Det är bra med de där pauserna i livet. För reflektion. Bra också om man lägger en söndagsmask, att göra det när man faktiskt kan ta de lite lugnt. 

IMG_9437
Jag tror att de här säljs som fem-pack, jag hade bara en hemma. Jag ska se vad vi säljer på jobbet och testa flera olika.

peterthomasroth
Jag lovade ju att återkomma med betyg på den här, Skin to die for från Peter Thomas Roth. Jag tycker att den var bra, men lite klurig att applicera. Eller själva produkten var inte klurig, det var lite svårare att få min foundation på efteråt. Men huden blev finare och mer jämn av denna produkt. Jag ger den 3 av 5 poäng. Jag hade väldigt höga förväntningar på en ”perfekt” hy. 
IMG_9456
Jag sminkade mig och tog på mig min nya tröja från Lindex. Jag ÄLSKAR färgen på den, så himla fin och jag tycker att man blir glad av den. 
IMG_9451
Vi skuttade över till Elsa och sa hej då. Hon skulle till morfar när jag och Jessica skulle köra fångarna på Kastellet. 
IMG_9450
Alices hår har blivit så långt. Hennes söta skor kommer från Skopunkten och rosetten från Petite Olivia
IMG_9447
Triss i gullungar i rosetter. Idag ska vi åka och leka på lekland eller i Täby centrum. Och Philip fick pengar när han fyllde år, så han ska få köpa något från leksaksaffären. Barnen ville även köpa varsin ny bok, så det blir en sväng till bokhandeln också. Sen vill jag gärna hinna vara ute en stund, här är det magiskt höstväder idag.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Det är dags för…

…fredagsmys! Såklart! Den här eftermiddagen/kvällen är den jag längtar mest efter när jag vet att barnen ska vara hos mig. Det är så mysigt. Vi ska strax äta middag, det blir lax i ugn, ris och sallad. Och en supergod och enkel citronsås. Du tar lättcreme fraiche, citronsaft, salt och peppar och rör ihop. Jag slängde ner lite chiliflakes nu också, jag gillar när det är starkt. 

IMG_9416
Medans jag lagar maten fick barnen varsin tablettask. 
IMG_9422
Philip åt upp alla sina, men Alice lekte bara med sina. Man ska kanske inte jämföra barn, men det blir ju lätt så i alla fall när man har två barn så tätt. (13 1/2 månad) Alice älskar inte godis (men hon gillar glass!) men Philip ÄLSKAR godis. Det finns inget stopp i honom. Han äter tills det är slut, gärna snabbt också.

Nu piper larmet och laxen ska ut ur ugnen! Jag tar en kväll off från datorn så vi hörs i morgon. Då ska vi till Kastellet och fira min och Jessicas födelsedag. Det ska bli så kul! I morgon ska jag testa en ny produkt som jag fått låna från jobbet på Skincity.

peterthomasroth
Skin to die for från Peter Thomas Roth. Det är en primer, har ni testat den? Jag har hört så mycket gott om den så det ska bli kul att se hur den är på.

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Jag är så stolt över hennes och min relation

Vet ni. Ibland känner jag att jag måste väga varje ord noga här i bloggen, för att inte göra någon upprörd. Jag har en blogg där jag berättar om mitt liv. Det har varit en blogg om att planera bröllop, om att gifta sig. En blogg om att bli gravid, föda barn och gå igenom första bebistiden. Jag har skrivit och delat med mig om livet som tvåbarnsmamma. Om livet och relationen, om bråk och stormar. Om skilsmässa och terapi. Jag delar med mig av lyckliga stunder, men också av ångest och tårar. Allt vill jag dela med er. Även den nya familjesituation. Ett liv där mina två barn nu bor i två olika hem. Två hem som är kärleksfulla, trygga, harmoniska och ja – helt underbara.

Jag vet att alla inte tycker och tänker olika. Men vissa saker känner jag att man bara kan hålla inom sig. Man måste inte alltid skriva och kommentera vad man tänker på. Eller ”så hade jag ABSOLUT inte gjort. Jag förstår inte hur du kan göra så”. Det är extra känsligt för mig när det kommer till min nya familjesituation och mina barn. För det gör fortfarande ont.

Jag famlar fortfarande i mörkret och försöker landa i allt det nya. Det bästa är ju att Alice och Philip har två kärleksfulla hem. Som jag skrev ovan. De har en mamma som älskar de mer än allt. De har en pappa och en bonusmamma som de är 100% trygga med. De har en mormor, två morfrar och två mostrar. Och en morbror och en bonusmormor och många fler. De har så många människor i sin närhet som de älskar. Barnen är alltid mitt fokus nummer ett. Alltid.

Jag och A (Alices och Philips bonusmamma) har en fantastiskt fin relation och jag är STOLT och så GLAD över den. Jag är SÅ glad över att barnen tycker om henne. Att Alice hoppar och skuttar när de ska på simskola tillsammans. Jag anser att det är så viktigt för mina barn att ha fina och starka relationer med andra vuxna, inte bara med mig och S. Det här med simskola är självklart något som vi diskuterat. Jag tycker att det var en utmärkt idé att det blev deras grej. Då får dessutom jag och Philip chansen till vi-tid, bara han och jag. Jag och S har en fin och bra relation vi också. Det trodde jag aldrig för ett år sen. Men nu är vi där vi vill vara. Mamma och pappa till Alice och Philip. Med massa härliga och underbara människor nära och älskar våra barn villkorslöst.

  1. Du och ni är fantastiska i detta. Jag är så glad för din – för er allas – skull. Och jag kan inte för mitt liv förstå hur alls någon kan komma och tycka något om DITT och din familjs liv. Vi har ju också fått se hur tufft du har haft det och ååå så underbart det är därför att läsa detta inlägg 💓
    Stor kram,
    Rosita

  2. Du är en fantastisk och klok mamma. Du gör det bästa för dina barn. Man blir bara glad över att läsa att du mår så mycket bättre. Jag önskar dig och dina barn all lycka.
    Kram från Karin.

  3. Verkligen SÅ jäkla starkt av dig (och henne/er alla) att ha en så bra relation och det SKA du vara stolt över! För det är fasen inte en självklarhet och det kräver mycket styrka och mogna tankar och handlingar för att komma dit, annars hade väl alla bonufamiljet sett ut så om det var lätt?!

    Härligt! Njut av det och var glad stolt och lycklig över att det är såhär bra och fint, trots att det finns andra jobbiga sidor utav separationen/att vara en bonusfamilj. Det kan vara både och, samtidigt! ❤️

  4. Men spela roll… låt skiten bara rinna av dig. Tycker du är lite väl känslig. Samma sak med ett inlägg för ett tag sen när nån tyckte du var generös som lät barnen va med sin mormor även på dina veckor – det vände du också till ett påhopp.

    Säg bara – simskola är ingen grej för mig, är glad att nån annan kunde tänka sig att ta det. Punkt.

    Säga vad man vill om blondinbella men både du och din syster borde hantera kommentarer lite mer som hon gör. Kort och sakligt.

    1. Jag håller med.
      Man kanske inte ska skriva om saker som är extra känsliga och personliga/ privata i en blogg. Väljer man att ändå göra det så är det nog viktigt att stålsätta sig och inte ta det personligt. Liksom hålla i huvudet att allt man skriver i bloggar landar olika hos olika läsare. Dom läsare jag man ju inte med att göra hur du gör de val du gör, så stå upp för dig själv utan att ta allt så personligt…

      1. Angelika är nog medveten om vad hon gör. Hon har skrivit om simskolan Alice och A jag vet inte hur många gånger. Skulle hon inte vilja ha kommentarer och debatt om det skulle hon inte skriva om det heller.

        Det är samma sak som att hon X antal gånger skrivit om när hon gör annat än jobbar när barnen är på förskolan. Varje gång går kommentarsfältet bananas och varje gång försvarar hon sig.

        Det är inte som att det ”råkar hända”.

        Med det sagt kan jag inte alls begripa varför det skulle vara dåligt att Alice går på simskola med A.

    2. Hej S! Jag tycker inte att jag är för känslig. Jag är 33 år gammal och har accepterat att jag är en känslostyrd människa. Att jämföra mig och min tvilling med Bella är ju bara märkligt. Vi alla tre jobbar som influencers, men vi är ju tre olika personer. Jag kommer alltid bli ledsen när människor skriver elaka saker. Hej på en stund!

      1. Fast det är precis som tidigare kommentarer skriver att du högst medvetet skriver vissa meningar/texter för att få igång kommentatorsfältet. Det har väl varit lite lågt nu när du inte jobbar lika aktivt med bloggen. Så för att tjäna lite mer pengar så skriver du dessa inlägg. Förståeligt men så tråkigt när någon tjänar pengar på sin blogg att man inte kan lita på det som skrivs.

  5. Härligt med så många vuxna kring barnen! Jag tycker absolut att både A och du ska vara glada och stolta över hur ni hanterar situationen. Så upplyftande att läsa om vuxna människor som sätter barnen först. Och tänk vad härligt för barnen att ha så många kärleksfulla vuxna kring sig. Stor fredagskram!

  6. Frågan är varför i hela friden folk orkar lägga kommenterar som kan tolkas negativa. Hade någon gjort det face mot face med Angelica? Kan inte för mitt liv förstå huur man tänker när man skriver sådana kommentarer. Har man inte något viktigare för sig? Och håller man inte med kanske man kan tänka ”fascinerande att andra gör andra val, kul att vi alla är olika människor och berikar vår värld.”

    Kram till dig Angelica!❤

  7. Skriver så sällan kommentarer men könde att nu gör jag det bara. Är själv barn med separerade föräldrar sen jag var 5 år (37år idag). Mina föräldrar har gjort vad du nu gör och faktiskt agerar vuxet! Jag tycker det är helt rätt. Jag är bra mycket tryggare som person än många av mina vänner vars föräldrar fortfarande lever ihop men som uppenbarligen inte alltid varit särskilt lyckliga tillsammans. Jag hade massa bonusvuxna i min uppväxt som älskat mig och mina syskon och mina barn har idag en jättefamilj och det är fantastiskt! jag är riktigt imponerad av dig och det jag läser.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Nu är det mammavecka igen

Efter att nästan ha bott hemma hos Nicklas i en hel vecka är jag nu tillbaka i mitt hus igen. Ju mer jag är hos honom, desto mindre vill jag vara här. Det är dags att fixa här och rusta upp för försäljning. Om allt går som vi vill så bor vi ihop om ett halvår, ett år. Men det är mycket som ska stämma. Vi ska hitta ett boende som vi vill ha.

Vi ska sälja båda våra två bostäder. Jag är så oroligt lagd, så jag vill inte köpa nåt innan jag sålt mitt hus. Det skulle kännas stressande… Att kanske stå med två eller tre boendet. Ja, det är en hel del att tänka på när man ska flytta ihop.

Nu är det äntligen mammavecka igen. Hur mysigt det än är att vara med Nicklas är det som om halva mitt hjärta saknas. Det känns så enormt tomt utan barnen. Jag har svårt att tro att jag någonsin ska vänja mig vid varannan vecka. Utan att det gör ont.

IMG_9384
I morse försökte jag mig på att ta en bild när jag kastade i mig frukosten. Havregrynsgröt med kanel och en kaffe. Jag jobbar i träningskläder, så skönt! Som ni ser har jag färgat håret. Jag kör en mörkare botten igen, så slipper jag färga utväxten så ofta. Efter jobbet var det dags att hoppa in i bilen, köra genom de värsta köerna och hämta upp barnen på förskolan. En sån lycka! Båda skrek ”MAAAAMMA!” när jag kom gående. Det värmer i hjärtat kan jag säga. 
IMG_9398
Vi åt middag hemma hos Elsa och Jessica. Och Elsa och Philip ville ha rosetter i håret, vi fick ett bud häromdagen från Johanna Engberg. Hon bor på samma gata som pappa ner i Torekov (där vi har sommarhus). 
IMG_9392
Så himla gulliga. Haklapp har han slutat med för länge sen, men Elsa ville att han skulle ha den på sig och han sa inte nej. Elsa dukade även fram bebisporslinet, så gulligt. Nu ligger Philip och sover och Alice ska strax också hoppa ner i sängen. Jag ser fram emot fredagsmys hemma här i soffan i morgon.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hon tog två baddare

Igår började jag jobba 06:30 så när jag slutade vid 15 åkte jag först hem till Jessica för att hämta min dator. Och gosa med Elsa. Sen åkte jag till Täby centrum för att köpa nytt smink och lite annat. Jag har aldrig varit en person som gillar att åka och göra sånt ensam. Jag gillar sällskap. Men igår var det riktigt mysigt att strosa runt och shoppa.

Jag smsade med A som skrev att hon och Alice var på simskolan. Det var Alice avslutning, så A frågade om jag ville komma dit. Det ville jag såklart! Jag köpte med mig en liten ring från Glitter med en sjöstjärna på som Alice fick i avslutningspresent. Alice var sååå stolt när jag träffade henne. Hon hade tagit sina två första märken, två baddare. 

IMG_9213
Blå och grön baddare. Alice bad mig filma henne när hon berättade att hon hade tagit sina märken. I filmen pekar hon på märkena och säger ”Jag har tagit en grön och en blå” och när hon tittade på filmen sen sa hon ”Men mamna, jag pekar på fel märke när jag säger grön. Jag pekar på blå och säger grön. Vad tokigt!”. Så gullig och klok. 
IMG_9212
Här ser man lite av ringen jag köpte. Hon sa ”Tack snälla mamma för presenten”. När vi kramades och sa hej då utanför simhallen pussade jag på henne och sa att hon skulle krama Philip från mig. Sen skuttade hon glatt iväg till bilen, sida vid sida med A. Nu har de tillsammans gått klart simskolan och efter jul ska Alice fortsätta simskola, steg 2. Hon ska bli en sköldpadda.

Jag hade en klump i halsen och lyckades hålla tårara borta ända tills jag satte mig i bilen i garaget. Då brast det. Jag grät först för att jag var stolt över henne. Sen grät jag över att livet blivit som det blivit. Över att inte få vara med Alice och Philip varje dag. Över att behöva säga hej då och se henne gå iväg från mig. Den smärtan går inte att förklara för någon som inte upplevt den. Hela vägen hem till Nicklas grät jag och det var så skönt. Det var skönt att få släppa ut det där som gör ont. Nu känns det bättre. Och på torsdag kommer de äntligen tillbaka till mig.

  1. Jag tycker det är fint att ni kan höras du o A och att du även kan vara delaktig i simskolan även om det blivit ”deras grej”.
    Tänk så bra allting blivit i övrigt även om det är en stor sorg att inte få ha barnen på heltid!

  2. Kram stor kram, blir gråtfärdig ja med då jag verkligen inte kan förstå känslan som du skriver, men kan mkt väl tänka mig.

  3. Det är så fint att du och A ändå verkar komma överens och kan styra upp saker på det här sättet. Jag separerade från mina barns (födda 2014 och 2015) pappa för två år sedan och vi båda lever idag med nya partners. Jag önskar jag kunde ha en sån relation med barnens pappas nya partner, men nej. Barnens pappa hälsar inte ens på min nya man, trots att han varit en del av barnens liv i två år nu! Jag är ju som förälder såklart nyfiken på vem pappans partner är, eftersom hon ju ändå tillbringar lika mycket tid med mina barn som jag själv. Men hon hälsar inte på mig heller. Och det känns så löjligt. Så var glad åt att ni ändå kommit så långt som ni har<3

  4. Har inte riktigt förstått.. Varför är det alltid ”A”
    som följer med Alice på simskola? Eller är ”A” simlärare? Väldigt fint att ni kunde gå dit tillsammans i alla fall. Kram

  5. Tack för en mysig blogg! Jag undrar om ditt gamla matbord, har för mig att du hade ett ganska stort träbord, vart hade du köpt det?
    Tack på förhand

  6. Känner klumpen i halsen. Kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas… Tack för att du är så öppen och delar med dig av ditt liv. Både det fina och det jobbiga. Snart är det torsdag… Stor kram! 🧡

  7. En fråga…
    Undrar var du köpt ditt förra matbord som var stort och i ”obehandlat” trä?
    Tack för en mysig blogg

  8. Är så grymt imponerad av ditt samspel med A, kring barnen och hur du accepterar att hon släpps in i deras liv. Det är fint på riktigt, du visar barnen att du är en fantastisk förebild. Men jag kan inte ens ANA hur ont det måste göra i hjärtat att se dem gå iväg från dig… <3 Glad att du funnit en fantatsisk partner där du får stöd! 🙂

  9. Tycker det är oerhört viktigt att ni vuxna har en bra relation eftersom era barn kommer att vara syskon. Däremot är simskola något väldigt stort och personligt…..som objektiv tycker jag man delar det med sin mamma eller pappa och inte en ”styvmamma”. Hon är säkert en genuint god människa och du/andra läsare kanske tolkar detta som elakt att jag skriver så. Är själv mamma till en 5-åring och det skär i mitt hjärta att läsa detta. Det är ju DU som ska dela detta med henne eller S. Ärligt talat är S blind av kärlek och du vill antagligen att alla relationer ska fungera men jag tror detta är fel. Varför säger ingen i din närhet ngt? Någon måste ju tycka detta är märkligt. Fattar om hon går på bio med Alicia men simskola…..

    Kram

    1. Jag som är mamma till en nästan 4 åring ser inte alls några konstigheter med detta. Det finns många speciella tillfällen och aktiviteter man som förälder kan dela med sina barn, Angelica älskar stallet och ridning och det är hennes speciella aktivitet med barnen bland många andra. Om Angelica tycker det är ok att A och Alice har simningen tillsammans så spelar det ingen roll vad vi andra tycker.

    2. Men skojar du?! Är du ett troll på riktigt?!
      Det är en lycka för alla barn som har fler vuxna, än ”bara” föräldrarna, i sin direkta närhet. Det kan vara nya partners, släktingar eller vänner och det spelar ingen roll så länge alla har samma fokus: Barnets bästa.
      Att få dela upplevelser med flera vuxna, trygga, förebilder ger barnen en nyanserad uppväxt. Om alla vuxna dessutom är så givmilda mot varandra så de kan dela med sig av detta är det dessutom en ännu större lycka, främst för barnen i fråga.
      Att ifrågasätta att just ex. simskola inte skulle kunna ske med någon annan än just mamma eller pappa är ju helt galet! Är det ett sjukt försökt att försöka ge föräldrar dåligt samvete för att de inte kan vara med sina barn 100% av all tid? Det är väl underbart att veta att om just jag som mamma av någon anledning inte kan vara med finns det andra vuxna som KAN och som min dotter är både trygg och trivs med.
      Näe! Gläds åt att ditt barn faktiskt kan gå på en aktivitet med en annan vuxen och njuta av det. Gläds åt att du får vara med på ett hörn och dela den glädjen!
      Jag blir såååå trött på hur folk ständigt försöker trycka ner och göra varandra osäkra.

    3. Fast så stort och personligt är det väl inte… barnen har ju simlärare som tar hand om undervisningen medan den vuxne som är med finns i närheten. Om jag hade resonerat som du så hade min son inte fått mycket upplevelser i sitt liv då jag varit ensamstående sedan han var 5 år (idag är han 15 år) och inte haft möjlighet att på egen hand göra allt det som han faktiskt har fått tillsammans med mig eller andra i min omgivning. De vuxna personer som finns i min närhet är guld värda oavsett om det har varit bonusföräldrar, mormor, morfar, mostrar m.fl.

    4. Hej Sara,

      Jag förstår hur du menar, men tänkte lyfta fram det från en annan sida också, jag är själv bonusmamma och stundtals varit den enda närstående till mina bonusbarn med på aktiviteter och uppvisningar (båda föräldrar är mycket närvarande till sina barn). En bonusförälder är i de bästa och förhoppningsvis flesta fall en av de närmsta vuxna i ett barns närhet, någon som förmodligen står närmre barnet än vissa andra nära släktingar och som är och förhoppningsvis alltid är en familjemedlem. Många barn i min närhet delar en aktivitet med en av sina mor- eller farföräldrar, vad är egentligen skillnaden om det är med en bonusperson som barnet har ett fint band med? Det handlar inte om att ta någons plats utan om en egen relation till barnet.

      Om man däremot som förälder inte känner sig trygg och litar på den bonusparten så, absolut, då är det ett problem.

    5. Vad är det som är så magiskt med simskola? Och hur känner Alice och Philip när ”A” går på simskola och annat med nya syskonet men inte med dom? Tycker det verkar supersmart att bonusföräldrar får visa engagemang i alla barn och inte bara biologiska barn.

    6. Jag tycker det är ett fantastiskt upplägg! Tänk att ha en bonusförälder som bryr sig tillräckligt mycket för att följa med på simskola varje vecka. Jag hade en ”bonusförälder” som sket totalt i mig och min syster. Jag fattar att Angelica kan känna viss sorg över att allt blev som det blev (även om hon verkar mer harmonisk än någonsin!) men herregud vilka bra föredömen både Angelica och ”A” verkar vara för barnen! Såå imponerad!

  10. Så fint stt det är möjligt att ha den relationen med A, för barnens skull! Började faktiskt gråta av det här inlägget, jag kan bara föreställa mig smärtan att vara ifrån mina barn. Skickar massa kärlek!

  11. Verkar som min förra kommentar kom bort.. Undrar helt enkelt varför A alltid följer med Alice till simskolan? Är A själv simlärare eller vad är grejen med att just dom ska gå dit? Varannan vecka borde det väl åtminstone bara vara du och Alice och ev Philip som går dit?
    Fint att ni kunde dela denna stunden i alla fall. Kram

  12. Jag kan inte ens föreställa mig att inte få vara med mitt barn varje dag. Det skulle vara så hemskt. Det låter så fint att ni har en god relation med varandra, jättefint att hon ringde och frågade om du ville komma!

  13. Kom in här via en annan blogg och blev berörd av det här inlägget. Varför blev inte du tillfrågad i första hand? Jag fattar ju att det är en klar sak att en bonusperson KANA GÅ MED men om pappa inte kan så borde väl du fått chansen ist för att behöva gå igenom ett avsked där någon annan åker iväg med ditt barn? Smärtan måste varit helt olidlig. Inhuman nästan. Och nej, jag är inte ett troll som många förökte hoppa på kvinnan i övre kommentar med utan jag anser bara att du borde få chansen att ta din dotter eller son om pappa inte vill gå. Samma sak om du inte kan gå så borde pappa tillfrågas.

    1. Fast simskolan är ju någonting som Alice gör tillsammans m sin bonusmamma varje gång. Är övertygad om att alla är överens om det upplägget.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Ta dig ur en kris – 5 tips

Flera gånger i veckan får jag mail eller meddelanden från er som går igenom samma sak som jag har gjort.

En skilsmässa, ett uppbrott eller en separation. Antingen har ni valt det själva, eller så har er partner lämnat er. Hur som helst, ni är många som är mitt i det där tuffa. Det mörka och djupa och nu undrar alla samma sak – hur gör man för att komma ur krisen? Jag kan bara svara för mig själv såklart, men här kommer mina fem bästa tips.

1. Tillåt dig själv att gråta
Är du ledsen och helt knäckt? Det är okej! Jag tror inte på att trycka undan utan jag tror på att gråta ut. Jag tror på att tillåta sig själv att känna alla typer av känslor. Sorg, ilska och hat. Det är okej att känna att man hatar någon så mycket att man inte vet var man ska ta vägen. Att livet är orättvist. Men det är också okej att skratta, vara glad och glömma all skit för en stund. Jag tror inte att man varit glad i onödan. Få inte skuldkänslor om du ena timmen är glad och andra timmen gråten. För mig var livet så förra sommaren. Ett kaos av känslor.

Här (på ett jobbevent i Göteborg) var hela min själ och mitt hjärta i tusen bitar. Jag åt lugnande medicin och försökte ta en timme i taget. 

2. Ta hjälp av nära 
Ensam är stark sägs det. Det tror inte jag, det fungerade i alla fall inte på mig. Jag omgav mig med människor som gav mig kärlek, tröst och såg till att jag åt.

3. Sök profesionell hjälp
Om du känner att du fastnar i samma tankemönster och spår och du inte kommer vidare kan det vara dags att söka hjälp. Jag fick en remiss via psykakuten dit jag åkte påskhelgen då allt kraschade. Men det går att söka hjälp via olika appar som kry och mindoktor. Eller så vänder du dig till din vårdcentral. Jag gick till en psykolog tre gånger på min vårdcentral. Sen gick jag i KBT hos Sebastian i över ett halvår. Det bästa jag gjort! Han har fått mig att tänka på ett helt annat sätt, jag ser livet ljusare nu. Så har du möjlighet att testa KBT, gör det. Jag insåg att mina problem satt djupt inne och det behövdes fler samtal än jag trodde.

Bild från påskafton 2017, då jag visste att livet aldrig mer skulle bli vad det hade varit.

4. Älta, det är okej
Det är OKEJ att älta. Det är faktiskt okej att tycka synd om sig själv. Men det viktigaste tror jag är att man slutar i tid. För mig blev det bara så att jag nådde en punkt där jag kände ”Nu räcker det. Nu måste jag vända på det här”. Och så gjorde jag det. Det låter kanske lättare sagt än gjort, men jag var klar.

5. Ta dig ut i dagsljuset 
När man hamnar i en kris är det lätt hänt att man stänger in sig själv. Att man lägger sig i sängen, drar ner rullgardinen och stänger av. Det låter klyschigt, men det ÄR viktigt med rutiner. Det är viktigt att äta, att dricka och att komma ut när det är ljust ute. Alla mina milslånga promenader blev räddningen för mig och mitt psyke. Kilometer efter kilometer gick jag ute på Djurgården i Stockholm. Jag mådde som bäst när jag spelade musik (Kesha – Praying) om och om igen och gick. Bästa låten!

Hoppas några av mina tips kan hjälpa dig. Kommentera gärna om du vill lägga till dina bästa tips. Vad har hjälpt dig?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Lära känna nya människor

Igår följde jag med Nicklas till hans syster Kristin. Vi skulle fira henne och hennes ena son, båda har nyligen fyllt år. På plats fanns även Nicklas andra syster, hans mamma och hans pappa. Och flera andra gäster. Jag har träffat alla innan, förutom ena systern. Första gången jag skulle träffa Nicklas mamma var jag nervös. Tänk om hon inte skulle gilla mig. Tänk om jag kände att hon och jag inte klickade. Men alltså wow. Hans familj. <3 Jag är så otroligt glad och lycklig över vilken fin och kärleksfull familj han har. Jag känner mig så välkomnad av alla i Nicklas familj.

F5E462E3-8C58-45CD-80F3-E8B05C6F9D71

Jag har jobbat på Skincity hela dagen idag och nu ligger jag i soffan hemma hos Nicklas. Han är på fotboll och jag tänkte dricka te och äta mackor till middag. Haha, jag är så trött och har noll inspiration till mat idag. Jag ska strax testa en ny ansiktsmask som bubblar i ansiktet. Betyg på den kommer senare!

 

  1. Tips på nagellack.
    ”Le mini macaron” finns i kit med liten uv-lampa att köpa på ex. apoteket hjärtat eller eleven.
    Ett gelelack som härdar på 30s med en liten lampa.
    Håller skitbra och torkar direkt tack vara lampan så man kan göra vad man vill direkt utan att vara rädd att förstöra någonting.
    Kan rekomenderas starkt!

    Stor kram

  2. Åh vad härligt att höra, du är verkligen mer än välkommen till vår familj vännen! Såå glad över att det blev just du. Du och Nicklas är så fina tillsammans och vi är alla så glada för er skull!

    Kramar

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Därför delar jag med mig av mina barn

Jag fick en kommentar om att det är starkt att jag delar med mig av mina barn, trots att jag bara har de på halvtid. Och en annan kommentar om att jag inte borde rubba barnens rutiner när de är hos mig. Att det var därför Alice var ledsen och arg. Och ja, till viss del kan jag hålla med. Att Alice sov hos sin mormor mitt i veckan kanske inte var jordens bästa idé. Men för mig är deras relation så viktig. Jag vill att mina två barn ska känna sig trygga, lugna och avslappnade med sin mormor. Och andra i vår närhet. Men främst är det mamma som träffar barnen när de är hos mig.

Just nu bor jag, mamma och Jessica väldigt nära varandra. Grannar kan man säga. Och så kommer det inte alltid att vara. Som ni vet planerar jag att flytta ihop med Nicklas, i Sollentuna. Barnen kommer då att byta förskola och gå i Sollentuna, detta är något jag och barnens pappa har pratat igenom. Han bor inte längre kvar i Åkersberga utan bor i en annan kommun. Inga konstigheter där.

IMG_9177
A skickade en bild förut. Jag älskar när hon skickar bilder och uppdateringar på vad barnen gör när de är där. Hon skrev att de lekte prinsar här, innan hade de lekt prinsessor. Jag är så tacksam över min och hennes relation. Att vi kan smsa med varandra. Ses på förskolan när Alice och hon ska på simskolan. Det hade varit så jobbigt om vi inte kom överens, men jag känner mig 100% trygg när hon har hand om barnen tillsammans eller utan S.

Nu när jag och mamma bor så nära vill jag passa på att umgås. Jag vill låta barnen få vara hos mormor när de vill vara där. Jag kan känna ibland att det är egoistiskt av mig att vilja ha några kvällar hemma, bara vi. För min egen skull. För att jag vill vara nummer ett. När vi är med mamma hor hon nummer ett. De älskar henne. Slår de sig springer de till henne när vi är där och säger ”jag vill att mormor ska trösta”. Deras fina relation värmer mitt hjärta och jag är så tacksam över den.

Om de inte träffar henne när de är hos mig, när skulle de då träffa henne? Min mamma och S har ingen relation alls. De är på inget sätt osams, men de har ingen kontakt. Så jag kommer fortsätta låta barnen vara hos min mamma. Barnen mår bra av det!

 

 

  1. Så bra att de kan vara hos sin mormor när det passar er. Det är viktigt med andra vuxna i barnens liv. Mitt barnbarn träffar jag varannan månad pga stort avstånd. Det är fruktansvärt att inte kunna mysa med honom oftare.
    En stor kram till dig från Karin.

  2. Helt rätt! Mina barn har också en väldigt nära relation med min mamma/ deras mormor. Den är, som du skriver såååå viktig och betydelsefull. Alla har inte den tur. Barn behöver många vuxna runt omkring sig ☺️😍
    Tack för en tippen blogg! Hälsningar Eriks

  3. Jag förstår att det är lätt att påverkas av kommentarer men du ska absolut inte lyssna på de som säger att det är fel att låta barnen träffa sin mormor! Det är fantastiskt att de har en fin relation, den är jätteviktig. Det vore onaturligt om de inte skulle träffa sin mormor! Man blir ju mörkrädd ibland när man läser kommentarer på vissa bloggar men det är säkert människor som mår dåligt själva som skriver. Lyssna inte på dem, lyssna bara på din magkänsla och på sunt förnuft.

  4. Bra du skriver! Klart barnen ska träffa sin mormor. Eller andra i sin närhet. Jag kommenterade innan också, det jag menar är att jag tycker det är starkt att du ”låter” barnen sova där när tiden är dyrbar ihop. Jag har själv varit i samma sits, men lät Ldrig barnen sova borta om det inte var så att jag verkligen behövde barnvakt. Man kan göra så olika, och olika saker passar olika familjer. Jag tyckte det var lätt att bli ego i situationen och vilja maxa allt med barnen

  5. Hej!!

    Tycker du alltid är såå snygg i håret och till helgen ryker mitt långa hår för lite kortare som ditt! Har du ngn superbild att dela med dig där man ser lite hur det är klippt så att min frisör fattar vad jag menar?

    Tack för en fin blogg!

  6. Hej! Jag spenderade mycket tid med min mormor och morfar under min uppväxt och det är jag oändligt tacksam för. De har stått för trygghet i mitt liv och fortfarande nu när jag fyllt 30 är mormor en av dem som står mig närmast. Detta hoppas jag kunna ge även mina barn. Tänk vad fantastiskt att det finns fler vuxna som barnen är helt trygga med, som älskar dem och vill deras bästa. Förstår inte varför detta ska ifrågasättas… tack för bra blogg! Många och varma höstkramar till er❤️❤️❤️

  7. Jag tyckte inte alls att kommentarerna på det inlägget var elaka och dömande. Du kanske har dåligt samvete och läser in för mycket i vad folk skriver?

  8. Jag var ofta hos min mormor när jag var liten. Sov där minst en gång i veckan upp till högstadiet. Jag lovar dig att det inte har förstört min relation till min mamma. Och ja, mina föräldrar var också skilda. Fortsätt att lyssna till vad dina barn vill♥️.

  9. Åh, det är klart att de måste umgås med sin mormor! Du måste läsa ”Hemligheten – från ögonkast till varaktig relation” om du inte redan har gjort det. Där får man verkligen bekräftelse på hur viktigt det är att barn får nära relation med mer än bara två personer. Så heja mormor-barnbarn-relationer!😘

  10. Jag, liksom flera ovan, tycker att det är helt rätt att du sätter värde på att barnen får fin fortsatt relation till sin mormor.
    Kramar!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I annonssamarbete med TWININGS INFUSO

Min stund – tre tips för att varva ner!

De allra flesta är medvetna om att vi lever i en stressig tid. Ni som också har barn vet att det kan vara svårt att hitta tid till sig själv. Sin egen stund. Jag är övertygad om att det är viktigt att hitta de där små stunderna flera gånger i veckan. Stunder där man får varva ner, lyssna inåt och få andas. Jag älskar att sätta mig i sängen eller soffan på kvällen när barnen har somnat och dricka en kopp te, just nu dricker jag Twinings Infuso. Jag har så många barndomsminnen med Twinings, så när jag fick frågan om att göra ett samarbete tackade jag ja.

Minstund lagergren
Min stund – en bok och en kopp te. 
Infusotwiningste
Jag minns de svala sensommarkvällarna när jag var liten och var ute på pappas landställe. Mina småsyskon hade somnat och jag och Jessica fick stanna uppe en stund till med de vuxna. Vi satt ute på trappen i solnedgången, det enda som hördes var ljudet av vinden i den täta skogen. Vi drack te och lyssnade när de vuxna pratade och skrattade. Både jag och Jessica öste på med sockerbitar i våra stora koppar. Och mjölk.
Infuso te
Idag är relationen till te lite annorlunda. Jag har fortfarande mjölk i mitt te ibland, men inget socker. Jag har testat Twinings Infuso och min favorit bland sorterna av örtte är Lemon & Ginger. Den har mycket smak, är koffeinfri och perfekt för en stunds avkoppling på kvällen. Jag kan ibland uppleva att örtte inte smakar så mycket, men de olika smakerna från Infuso gör verkligen det. 
Twinings infuso
Twinings Infuso innehåller 100% naturliga ingredienser! En annan favorit är Rooibos, Strawberry & Vanilla, det har mycket fruktsmak.
Twinings
Mina 3 bästa tips för att stressa ner

1. Läs en bok eller lyssna på ljudbok
En stor fördel med att läsa en bok är att man inte kan hålla på och fiffla med sin mobil samtidigt. Samma sak är det med ljudbok för mig, jag lyssnar bara och kopplar av.

2. Drick örtte utan koffein 
Jag föredrar koffeinfritt te på kvällen eftersom mitt mål är att varva ner. Twinings Infuso har fem olika smaker, läs mer här.

3. Ta ett bad 
Jag kommer alltid ner i varv när jag lägger mig i ett varmt bad med massa skum. Jag tänder alltid några ljus, sänker belysningen och lägger en liten handduk bakom nacken. Perfekt för trötta och kalla muskler.

I annonssamarbete med Twinings Infuso 

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Möte om ett nytt företag

Igår hade jag, Annika och Jessica ett möte hemma hos Annika. Vi håller på att starta upp ett nytt projekt/företag som ska bli så spännande. Det är precis i startfasen, men så fort vi kommit en bit på vägen kan jag berätta mer för er. Jag vet att ni är några som hatar när jag skriver så, men eftersom jag inte ska göra detta ensam kan jag inte säga något mer. Men samtidigt vill jag berätta med vad jag pysslar med om dagarna… Svår gräns det där. 

IMG_5408
Annika fotade mig när jag fotade till bloggen. Alltid lika kul för en icke-influencer att umgås med två influencers. 
IMG_5424
Spana in den här snygga väskan från MUSCH-DETAILS. När man köper någonting från det märket får man en sån väska på köpet. Så snygg! Ni hittar märket MUSCH-DETAILS här. 

Nagellacket på mina naglar… Livet på lagret på Skincity med plock och pack gör inte direkt underverk för naglarna. Det känns inte riktigt som någon idé att lacka alls. Jag jobbar idag fredag, är ledig på lördag men sen jobbar jag på söndag igen. Det kanske skulle funka med nagellack om jag hade ett riktigt bra överlack… Någon av er som har nåt tips? 

IMG_9105
Jag har skaffat en lyxig handcreme från Medik8 som jag försöker ha nära till hands (hehe) hela tiden. Jag är redan torr, trots att sommaren typ precis tog slut. Jag tänkte att jag skulle hinna före i år. Jag vet ingen som har så torra händer och ben som jag har. Förutom att den är bra (dryg!) så är tuben riktigt snygg. Och den doftar inte starkt. Jag älskar inte när handcremer doftar så starkt att de tar över och man får ont i huvudet. 
IMG_9085
Igår var det kanelbullens dag och såklart åt vi bullar när vi hade vårt möte. Så gott! Jag åt en från Pressbyrån (2 st för 29kr) och en från Gateau (1 st för 30kr) och måste säga att Pressbyråns var mycket godare. Den var saftigare och ja, godare. (det är den på bilden). Haha, ni har inte bett om något test, men jag kände ändå att jag ville dela med mig, eftersom den första bullen var dubbelt så dyr.

Ikväll ska jag och Nicklas bjuda på middag hemma hos honom. En kompis och hans tjej kommer över och jag tror att vi ska grilla. Sista grillningen för i år kanske? Nicklas handlar kött från en köttkille som levererar hem. Svenskt gårdskött, det känns extra bra tycker jag.

  1. Jag älskar OPI:s infinite shine serie! Baslack, två lager färg, och topcoat. Tar några minuter att måla såklart eftersom det är totalt 4 lager, men sedan håller det i en vecka innan det börjar se slitet ut också. 🙂

  2. Bakade kardemummabullar igår till kanelbullens dag ( sån himla rebell, ha, ha ). SPÄNNANDE med nya projekt – att göra nytt behövs för kreativiteten i vår bransch! Kram!

    Ps, din hy just nu! wow alltså!!!

    mvh / glåmig

  3. Seche vite! Torkar så snabbt och jag tycker det håller bra. Men det gör att man kan lacka loss på nolltid just för att det torkar bums 🤗

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Får gåshud av att pyssla med huden

Jag har fått en del frågor om min hudvårdsrutin så jag tänkte gå igenom den i ett inlägg. Jag håller på och testar mig igenom flera olika produkter just nu. En ny favorit är K Ceutic från Dermaceutic. Det var My på mitt jobb på Skincity som tipsade om den. Den är LJUVLIG!

Alltså huden blir alldeles len och mjuk. Den återfuktar och lugnar huden och den innehåller dessutom SPF 50. Jag försöker få bukt på mina pigmentfläckar och måste vara mer noga med solskydd året runt. Inte bara på sommaren. 

kceutic
Jag använder den här på kvällen, på dagen känns den aningens för fet. Den här är perfekt att använda om man tex gjort en kemisk peeling eller en laserbehandling. På dagen har jag två olika cremer, också från Dermaceutic, en dagcreme och en spf. 
IMG_8900
Jag gör ansiktsmasker 1-2 gånger i veckan, ibland sheetmask och ibland annan ansiktsmask. Jag skulle lätt kunna pyssla med huden och göra masker varannan dag, men det skulle bli dyrt. Och jag tror inte man ska överarbeta huden. Jag peelar huden innan jag lägger en mask, för att huden ska suga åt sig så mycket som möjligt av allt det härliga i masken. Hur ser era hudvårdsrutiner ut? Jag ska tipsa er om fler produkter som jag gillar!

  1. Efter du tipsar om skincity så gjorde jag ett hudtest! Dom rekommendera produkter från Mara Åkerberg. Så just nu testar jag deras serie. Kram ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

När sista morgonen är från helvetet

Idag är en sån dag där jag känner mig som världens sämsta mamma. Morgonen blev en ren och skärkatastrof. Igår frågade Alice om hon fick sova hos mormor, vi var där på middag. Mamma var sjuk men sa ja när Alice tittade på henne och log sitt busiga lilla smajl. Vi bestämde att jag skulle komma tidigt på morgonen och hämta henne och gå till förskolan. När jag kom var Alice glad, men när jag la fram kläder till henne som skulle ha på sig blev hon vansinnig.    

IMG_9088
Hon skrek och skrek och skrek. Och mamma försökte också trösta henne, men hon blev inte glad. Inte det minsta gladare. Jag började svettas och försökte få på henne kläderna. Mamma lyckades få henne lugn och vi gick till förskolan. Men väl på förskolan började hon skrika igen. ”Jag vill inte vara här”. Mitt hjärta gick i tusen bitar. Jag försökte att inte visa det och sa ”Du kommer ha det så roligt”.

Det har aldrig hänt förut att hon varit så… Lite ledsen ibland, men aldrig arg sådär. Och i eftermiddag ska de till sin pappa. Jag hade ångest hela förmiddagen för lämningen. Men förskolan smsade när jag satt i bilen och skrev att Alice var glad igen och hade börjat leka. Så skönt. Men känslan av världens sämsta mamma hänger kvar och nu är det en hel vecka tills vi ses igen. Någon som känner igen sig?

  1. Åh, känner verkligen med dig..!

    Nu är ju jag inte någon barnpsykolog men kan det vara en reaktion på skilsmässan?
    Alla barn är ju olika och ibland kan ju ”sorgeprocessen” komma senare och visa sig på olika sätt t.ex. genom att bli arg.

    Oavsett så tycker jag du verkar vara en grym mamma till dina barn <3

    1. Tror också att det är en reaktion på att hon börjar få en tidsuppfattning och därmed förstår mer och mer att ni skulle lämna på förskolan och sen inte ses igen på några dagar. Jag har erfarenhet av attdp jag mådde skit av att inte få vara med barnen på heltid efter att jag separerat, då snappade barnen upp dessa känslor osv.
      Det är så vi människor fungerar, särskilt våra barn och vi som står dem närmast. Det är ju en bra sak av naturen, men i dessa fall är det i jobbigaste laget för oss mammor och pappor.
      Positivt tycker jag ändå är att Alice visar sin reaktion och protesterar mot det som för henne ju är jättejobbigt. Det jag tror är viktigt är att bekräfta det hon känner men utan att liksom ” trösta bort” hennes reaktion.
      Däremot tror jag på ( av egen erfarenhet) att inte hålla på att säga själv hur jobbigt det kommer att kännas att vara utan barnen, att liksom härbärgera dessa känslor.
      Som sagt, våra barn och vi är liksom uppkopplade mot varandras känslor och sådana här dagar då man kommer att lämna för att vara ifrån varandra kanske får vara lite rutinstyrda utan några överraskningar osv. Små barn har fullt upp att hålla ihop sig och sina känslor och sådant här förstår de ju inte fullt ut såklart.
      Men ändå bra att hon agerar ut känslan istället för att hålla den inombords.
      Kram!

  2. Mina barn har reagerat så ibland när rutinerna ändras. Så kanske var det bara det faktum att hon sov hos mormor som gjorde att det blev tokigt och hon kanske hade ”glömt bort” att hon skulle till förskolan och trodde att hon var ledig!

  3. Alltså, igenkänningen är så stor att jag sitter och blinkar tårar ur ögonen. Hoppas att du kan skaka av dig känslan. Om du är som jag kommer det inte hjälpa vad jag än skriver att du ska tänka, därför du förmodligen redan vet att du är en bra mamma men att det inte känns så.

    Men du är absolut inte ensam om att känna så här ibland, det har jag tårar här som bevis. Jag hoppas att det känns bättre för dig snart. Kram

  4. Stackars er. Vilket tråkigt avslut på er vecka.
    Kanske var eet för att det blev andra rutiner? Jag tycker du är stark som ”delar med dig” av barnen till nära släktingar, jag menar eftersom barnen är hoa dig på halvtid.

  5. Nej, har aldrig varit med om en sån scen. Nu är förskoleåldern slut men nej, var aldrig med om det du beskriver. Rubbade rutiner är nog skälet, som många skriver. Att lämna till mormor och sen hämta och lämna igen. Barn är inga robotar utan små människor. Vem skulle inte reagera på en sån okänslig lämning? Rådet att du håller extremt fasta rutiner där det alltid är du som lämnar, hämtar. Lämna bort barnet så lite som möjligt, även till mormor.

  6. Nästan alla barn kan få till synes omotiverade raseriutbrott tycker jag. Jag är förskollärare och specialpedagog med många år i både förskola och skola. Så fint att du delar en sådan här händelse, vi behöver vara bussiga mot varandra under de snåriga småbarnsåren. Ibland är det ytterst mediokert, ibland härligt och ibland vidrigt. Thats life. Vi kan dela tips och tankar med varandra, men skamma varandra kan vi låta bli. Tror vi är rätt duktiga på att skamma oss själva nämligen. Och är det något som barn i alla åldrar mår dåligt av så är det en förälder som hatar andra och som hatar sig själv.
    Jag tänker endast: vilken lycka för ditt barn att ha inte bara en mamma och en pappa utan dessutom en mormor att känna sig trygg med.
    Sedan finns det en miljon anledningar till raseri hos barn. Det går över! Om vi agerar lugnt runt det så är det sällan någon skada skedd.
    Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hade det varit lika lätt utan din kille?

Flera har undrat om det här med att S ska få ett till barn hade varit lika ”lätt” om jag inte haft Nicklas. Jag kan ju bara utgå ifrån var jag är idag. Hur jag mår idag. Och ja, till mycket stor del beror min lycka och trygghet i att jag träffade Nicklas. Jag är inte alls säker på att jag hade varit där jag är idag rent själsligt om jag inte mött honom i början av året.

Men så kan jag inte gå runt och tänka. Jag kan ju bara utgå ifrån hur det är nu. Och nu har jag Nicklas vid min sida. Jag har två friska, fantastiska barn. Det är nästan samma sak som att fråga om jag hade känt samma sak som jag gör nu, om jag inte hade haft barn. Det hade förmodligen känts väldigt annorlunda. Såklart.

Men jag tänkte försöka förklara hur jag gjorde för att gå vidare. För att sluta vara arg. Sluta vara ilsken och sviken. Jag hade två val. Antingen kunde jag fortsätta älta. Fortsätta mala i mitt huvud hur hemskt det var att ha blivit lämnad. Tyckt synd om mig själv i min stora, tunga offerkofta. Eller så kunde jag vända på allt. Jag ska inte säga att det har varit lätt. För då skulle jag ljuga.

Förra sommaren var jag trasig men försökte göra så gott jag kunde. I allt. I rollen som mamma, som kompis och som kollega. 

Det har stundvis varit riktigt jäkla tufft. Men istället för att bli ledsen och förstörd när nyhet efter nyhet nådde mig, valde jag att se på det på ett fascinerat sätt. Det lärde jag mig i min KBT. Istället för att lägga energi på någon och tänka att den är en idiot eller gör idiotiska val, kan man tänka ”Vad fascinerande att hen väljer att göra så”. Det tankesättet gjorde livet lättare för mig. Jag tänkte fortsätta berätta i ett senare inlägg hur jag gjort för att gå vidare. För att ta mig ur det djupa hål jag befann mig i. Men nu ska jag hoppa in i bilen och åka till världens bästa jobb på Skincity. Jag trivs så himla bra där!

 

  1. Hur känns det att S sa nej till fler barn när ni var tillsammans men väntar nu ett tredje barn med sin nuvarande tjej? Har du behövt bearbeta det också? I så fall, hur kom du över det? Vill du fortfarande ha fler barn i framtiden eller har du ändrat dig?

    1. Det är en ganska ” platt” fråga tycker jag. Det är väl initialt att man blir ledsen, sårad och arg kanske då ens fd partner gör helt andra livsval då han/ hon går vidare. Men som Angelica så insiktsfullt beskriver så handlar det om valet man kan göra i hur man ser på saken. Alltså på allvar och så objektivt som möjligt ser på saken. Självklart blir egot angripet då S gör ett helt annat val med sin nya partner, men det är väl himla bra att de inte försökte ” rädda” relationen med en ny bebis. Så vanligt annars att så är fallet.
      Angelika, du har gjort ett enormt arbete med dig själv och är en förebild i hur man aktivt kan se glaset som halvfullt.
      Kram!

      1. Ja det kanske det var? Ber om ursäkt till dig A om du uppfattade det så! Bara en tanke som slog mig när jag läste ditt inlägg. Skulle tänkt efter före. Sorry!

  2. Men vilka frågor… Är ju omöjligt att veta hur man hade reagerat om det sett annorlunda ut, det förstår väl vem som helst?

    Tycker det är strongt av dig att vara så ok med det som du är. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas om min sambo skaffade barn med någon annan om vi gjorde slut. Jag hoppas att jag hade kunnat tänka likadant som du, att vara glad för deras skull istället för att känna ilska<3

  3. Otroligt härligt att höra om hur du vända på allt. Tycker det är rätt otroligt att så många går på KBT och verkar lyckas med sina psykologer de träffar.. jag har aldrig haft den turen men ska kanske försöka igen…
    vet inte ens vart jag ska börja. Hur gjorde du för att hitta den du går hos?
    Fick du tips eller googlade du eller hur gör man? Vore så tacksam för råd. Behöver verkligen tips på hur jag kommer igång, har sagt nu i ett år att jag ska börja med KBT men det händer inget bara för att jag inte vet vem jag ska välja..

  4. Hej har precis hittat din blogg ! jag brukar skicka efter på skin city ! Vilka produkter använder du i ansiktet ? Kram

  5. Härligt att höra att du mår bättre och jag är så glad för din skull att du träffat en så fin man som Nicklas verkar vara! 🙂
    Skulle tycka det var jätteintressant att läsa ett inlägg om KBT och hur det tankesättet hjälpt dig. Märker att jag lätt fastnar i negativa tankar, precis som du skriver, så det skulle vara väldigt spännande att få ta del av ett annat synsätt.
    Ha en superfin torsdag! Kram

  6. Har precis skrivit om min resa från utmattningsdepression i våras/somras till att jag idag mår bra igen. Snabbt jobbat kan tyckas, men ja – det handlar om acceptans och att sedan, precis som du gjort; det du FOKUSERAR PÅ VÄXER.

    Vill man sluta vara bitter och ledsen måste man börja se grejerna, sekunderna, sakerna, händelserna där man inte är det. Du har gjort en fantastisk resa – var stolt över dig själv, du imponerar!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Det har visst skett ett missförstånd

Jag var inte tillräckligt tydlig i mitt inlägg om att Alice och Philip ska få ett syskon. Det är alltså S och hans nya som ska få en bebis. Inte jag. Det är ju fortfarande mina barn som ska få ett syskon, men inte från mig. Det är så många sms från vänner som trillat in där de grattat till graviditeten. Till mitt och Nicklas kommande barn. Men nej, så är inte fallet. Jag är inte gravid. 

Jag och Nicklas har pratat om fler barn och landat i att det känns helt perfekt som det är nu. Vi får varannan vecka med barnen och varannan vecka bara vi två. Just nu känner vi inte att vi varken vill eller behöver en till liten människa i vårt liv. Jag äter p-piller och skulle bli riktigt förvånad om det inte fungerade. Och vad vi skulle göra då, om jag blev gravid, det kan jag inte ta ställning till nu.

Jag kände mig dock väldigt vacker som gravid. Här med Alice i magen när jag plåtades för Vi föräldrar gravids omslag. En häftig upplevelse!

Tänk att Alice var såhär liten. Jag kan inte tänka att jag aldrig mer ska vara gravid. Men just nu känner jag 0% längtan efter foglossning, kisseri på nätterna och amning. Nej. Jag är så nöjd där jag är just nu och det är inte en känsla jag ofta upplever. Jag känner ofta att jag vill ha någonting annat. Något mer. Men inte nu, jag är så nöjd.

  1. Tyckete också att det va glasklart att det va S och hans nya som skulle få barn Tillsammans. Tycker att du är helt fantastisk i allt detta. Många kramar till dig ❤️

  2. Jag förstod att så var fallet i din text men kan förstå att andra misstog den.
    Jag känner exakt likadant, jag vill liksom ta hand om mig själv och min karriär nu iställetför att ”bara” vara mamma.
    Min man jobbar 6dagar/veckan 12-15h pass så nej en till vilding känns inte aktuellt😅
    Har mina två väldigt vilda som man har ett späckat schema med!

    Jag förstår❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

När han ringer ökar min puls

Jag har döpt Nicklas till hjärtat i min mobil. När hans namn, eller ja, hjärtat, dyker upp på min mobil går det som en stöt igenom min kropp. Aldrig tidigare har jag träffat någon som fått mig att känna så. Nu har vi varit tillsammans i åtta månader, kort tid om man tänker på ett helt liv. Vi pratade i telefon igår och konstaterade att vi hade längre samtal i början.

Han <3 Min. 
Men det är inte så konstigt… Då visste vi ingenting om varandra. Då var frågorna många och tiden ville inte räcka till. Vi kunde ringa och pratade via face-time och prata i över fyra timmar. Att sova var ingenting som någon av oss prioriterade de där första veckorna. Trots att vi båda har två barn.
Kärleken jag känner för Nicklas är nåt som jag inte upplevt innan. Han är min stöttepelare, mitt livs kärlek och ett stort stöd. Han lyssnar när jag behöver prata. Jag lyssnar när han pratar. Vi diskuterar och hjälper varandra. I föräldraskap. I gammal hjärtesorg. Vi pratar om tonåren. Vi pratar om framtiden. Vi pratar om att flytta ihop. Vi skickar länkar till varandra med boenden, och jag ser mig själv med honom livet ut. Med honom kan jag vara 100% mig själv och det är så skönt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Mina barn ska få ett syskon

Det har trillat in en del frågor efter ett av mina senaste inlägg, ett inlägg där Philip hade en tröja med texten ”Big brother” på. Och ja, han ska bli storebror. Jag skrev om det för ganska länge sen här i bloggen, efter att jag fått massa kommentarer om det. Jag skrev då att jag inte tänkte skriva mer om det… Om att Alice och Philip ska få ett syskon. Men vet ni, det tänker jag göra ändå.

Det är trots allt mina två barn som ska få ett syskon. Deras liv kommer att förändras, för alltid. Och mitt också för den delen. Så jag vill skriva om det. Jag är på riktigt, helt och hållet ärlig när jag säger att jag är glad över att Alice och Philip ska få ett syskon. Jag längtar efter den lilla bebisen.

Img 8950

Idag efter jobbet klättrade jag upp på vinden och gick igenom Alices gamla bebiskläder. En tår (eller vem försöker jag lura, många tårar) rann nerför mina kinder när jag höll i hennes allra första body. Så liten. Verkligen mini. Så många känslor. Den lilla bodyn skickade jag inte med, men en hel del andra kläder fick följa med S när han var här.

Han var på simskolan med Alice idag och när de var klara kom de hit med mat från McDonalds. Vi satt alla fyra tillsammans och åt. Någonting som hade varit helt omöjligt för ett år sen. Jag och Philip fick låna A:s hund efter förskolan. Jag och Philip tog en promenad tillsammans. Jag hade den lilla hunden i ena handen och Philip den i andra. Jag log. Faktiskt med hela själen. Aldrig i hela mitt liv skulle jag kunna tro att livet skulle bli såhär. Men det finns en mening med det mesta som sker och det skulle bli just såhär.

Img 8994

Jag och S bråkar inte alls nu, det är så skönt. Vi båda konstaterade det efter middagen (inte framför barnen) att det är fint att inte ta varandras energi längre. Inte älta. Inte vara otrevliga mot varandra. Inga skrik. Inga tårar. Heller ingen given vänskap. Men vi kan sitta tillsammans och äta middag med barnen, som mamma och pappa till Alice och Philip. Jag är stolt över mig själv. Och över oss. En familj som splittrades, men som blev så himla bra ändå. Ett team, för barnens skull. Och snart förändras livet igen. En ny liten människa ska förgylla min älskade barns liv. Magiskt!

  1. Blir på riktigt så himla glad av att läsa detta. Det kan vara det svåraste men oxå viktigaste man måste göra. Få vardagen att funka och lägga bort allt groll. För hur klyschigt det än må vara så måste man göra det, få det att funka. För barnens skull inte minst. Heja er!!! 💙

  2. Exakt så det ska kännas o jag är såå GLAD för din skull att du känner så, vet hur lång vägen är dit men så skönt när man väl landat i den känslan 👌🏻✨

    1. Samma här, fast de är ”bara” 3 år. Känns som de är 10. Jag önskar dig,mig och alla andra en lika fin relation eller icke-relation som Angelica och Stefan! 😞❤️

  3. Som barn till skilda föräldrar, där min pappa träffade en ny kvinna när han fortfarande var gift med min mamma och fortfarande såhär 16 år senare kan de(mest pappa) inte ens säga hej till varandra på ICA, så tycker jag att det här är så himla fint! Vad stark du är! Ni gör det bästa för era barn och de kommer att älska er för det.

  4. Blir verkligen glad ända in i själen när jag läser detta. Verkar som om ni har kommit så långt i er ”co-parenting” relation och jag är så glad för din skull. Du förtjänar allt gott Angelica!

  5. Är i exakt samma sits som dig med separation och allt. Känner igen mig så mkt. men jag måste fråga. Om du inte hade varit tillsammans med Nicklas, hade du då känt likadant om barnen skulle få ett syskon?
    och hade du kunnat umgås med S ändå?
    Kram

  6. Så fint skrivet. Blev både glad, över att det funkar så fint för er, och lite ledsen eftersom det stundtals inte alls funkar i vår familj. Som bonusmamma och nybliven mamma känner jag att livet ibland är ett minfält. Allt jag gör är oftast fel och min sons första månader kantades av drama och bråk. Det önskar jag ingen nybliven mamma. Skönt att se att det finns hopp i alla fall.

  7. Fina Angelica! Blir så himla glad att du känner så och att allt landat. Det blir inte alltid som man tänkt sig (ganska sällan tror jag) men det kan ju bli bra ändå. Stor kram till dig

  8. Är det inte så att allt detta med S och hans nya tjej o graviditet har varit lättare att hantera när du själv hittat din stora kärlek?

    1. Kanske är det så och självklart är det lättare att acceptera när man är lycklig själv men det är väl också ok? Vad spelar det för roll VARFÖR det är så?

  9. Såå himla fint skrivet Angelica
    Så kul o höra att du o s inte är ovänner och de måste kännas för barnens skull oxå
    Kram
    Din blogg är så bra

  10. Blir tårögd av o läsa dina fina ord. Så fint att du kan känna glädje över hur livet blev trots allt som hänt.❤❤❤
    Stor kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Tryck över bröstet och kallsvettiga händer

Igår var vi på dop i Tyresö kyrka. Min ena kusins bebis döptes. När jag fick inbjudan reflekterade jag knappt över att det skulle vara i Tyresö kyrka. Mamma frågade precis innan vi åkte ”Hur känns det att det är just där?”. Jag svarade att det inte kändes alls. Jag gifte mig där juli 2013 men båda barnen är även döpta där. Jag tänkte att det var mysigt att komma tillbaka dit, till platsen och kyrkan där barnen döptes. Men jag höll tummarna för att det inte skulle vara samma präst som vi hade haft. 

Img 8834
Hela resvägen dit i bilen gick bra. Eller nästan hela. När vi började närma oss och det stod skyltar ”Tyresö slott” började jag känna ett tryck över bröstet. Händerna började bli alldeles klibba och ryggen fuktades av svett. Kallsvettningar. Kroppen reagerade, men inte själen. Så märklig känsla. Så många gånger som vi åkte den där vägen innan bröllopet. För möten med slottet. För planering. För att se ut fotoplatser. För att bara känna in stämningen. 
Img 8850
När vi kom fram släppte ångesten och jag kunde njuta av den mysiga stämningen. Skönt! Men trodde faktiskt inte att det skulle kännas sådär ångestfyllt. Det visare kanske bara att jag har en bit kvar att bearbeta. Att det jag varit med om fortfarande är rätt smärtsamt. Det var en härlig känsla att jag hade med mig båda barnen. Annars hade det nog varit dubbelt så jobbigt. 
Img 8828
Philip satt i min pappas knä under tiden i kyrkan. Jessica har lovat att klippa honom igen, den här gången bara topparna… Jag tycker att han är fin i långt hår, men det stör hans ögon just nu. 
Img 8857
Philip invigde sina nya skor från Skopunkten. Passar perfekt med hans jacka från River Island. Blått och brunt är en fin kombo på honom tycker jag. 
Img 8835
Dopstund! 
Img 8844
Efter dopet tog mamma med sig alla tre barnen och tände ljus framme i kyrkan. För de som inte längre är med oss. Jag tänkte extra mycket på min älskade farfar. Gud vad jag saknar honom. Extra mycket såhär när släkten möts, det känns alltid som man glömt någon. Han fattas mig. <3 Han hade sina skolavslutningar i Tyresö kyrka och han har berättat för mig att en skolavslutning hade han ett hål i byxorna vid knät. Då satt han och höll sin lilla hand över hålet så att inte prästen skulle se det. Jag tänkte på honom när vi satt där. På farfar som liten. Passa på att prata med de äldre i er närhet, plötsligt finns de inte med oss längre. <3

  1. Hei! Jeg liker din blogg veldig godt og leser alle innlegg du skriver 🙂 Jeg har gått gjennom mye av det samme som deg det siste året. Selv om separasjonen og skilsmissen var mer mitt ønske så er det fryktelig tungt å levere fra seg datteren etter en uke sammen, og å innse at hun aldri får ha mamma og pappa i samme huset igjen. Jeg får også mange tanker og følelser rundt gamle minner, og kan bli overveldet av sorg og en slags angst. Har ny kjæreste, men er veldig redd for å vise disse følelsene for han, da jeg er redd han skal tro jeg vil tilbake til livet jeg hadde tidligere. Jeg vil dele livet med han, og kan ikke se for meg noe annet, men er redd for å åpne opp og vise sorgen over det som har vært. Har du noen tips? Hvordan prater du med Nicklas om det du har opplevd? Ble veldig langt det her, og forventer ikke svar, men det kan jo være flere i samme situasjon 🙂 Håper du har en fin dag! Klem

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I annonssamarbete med GOFRENDLY

Nya tjejkompisar – hur gör man?

Det här med att skaffa nya tjejkompisar i vuxen ålder är rätt knepigt tycker jag. Visst kan man gå på fester, mingla och på så sätt lära känna nya människor. Men jag vet inte… Jag tycker att det har blivit svårare ju äldre jag har blivit. I skolan var det en sak, då parades man ihop med människor och hittade kompisar. När man fick barn hamnade man i mammagrupper, och hade några andra att umgås med som var i samma fas i livet. Men efter ett tag kanske man insåg att det enda man hade gemensamt var just mammarollen. 

Gofriendly
När jag fick frågan om att göra ett samarbete med appen goFrendly tackade jag ja på en gång. Jag tror stenhårt på den! Det är en app där du som kvinna kan träffa tjejkompisar. Kanske känner du att du vill ha någon att fika med, ta promenader tillsammans med eller varför inte träna ihop med? I appen kan du leta efter kompisar som bor nära, eller långt bort. Du kan skriva in exakt vad för typ av vänskap du söker. Är det en partykompis som precis som du älskar att dansa? Ja, då kan du skriva det.

Du kanske precis har flyttat till en ny stad och tycker att det är ensamt på fredagskvällarna. Ladda ner appen och styr upp en tacosfredag! 

Gofriendly app
Vill du ha sällskap när du ska gå på bio? Då kan du hitta en tjejkompisar som precis som du tycker om att umgås framför en läskig eller rolig film. 
Go friendly app
Du kan ladda ner appen goFrendly helt kostnadsfritt, klicka bara här för att läsa mer. 
Go friendly
Hör gärna av er till mig om ni hittar en vän via appen goFrendly! Jag ska sätta mig nu och gå igenom mina meddelanden som jag fått efter att jag la upp en profil där. Så himla roligt! Extra kul tycker jag att det är att lyfta den här appen eftersom det är två tjejer som startade den. Jag lyfter gärna drivna kvinnor i min blogg, det känns viktigt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Därför är det viktigt med egentid

Igår frågade Alice om hon fick sova över hos sin mormor. Hon sa ja, så Alice studsade av lycka och packade sin väska med leksaker och gosedjur. Och nattlinne. Och jag och Philip fick tid bara vi. Jag tror att egentid med barnen är viktigt av flera olika anledningar.

När man har två barn i tät ålder (Alice är 13 månader äldre än Philip) känns det som att båda kräver lika mycket uppmärksamhet. Båda behöver lika mycket hjälp. Det känns viktigt att de båda får synas och höras. De leker fint ihop, men det känns ibland som att båda ”tävlar” om min uppmärksamhet. Jag tycker att det är viktigt att de får egentid med mig så att de känner sig sedda. Att jag känner att jag hinner lyssna och inte bara springer runt och ”släcker bränder” här hemma. Det blir sällan eller aldrig något bråk när jag och ena barnet är ensamma. Ingen trots heller. Så skönt! 

Img 8814
I morse vaknade jag innan Philip vaknade. Det händer väldigt sällan då han oftast vaknar vid 06. När jag tittade på klockan var hon efter 08. Vi låg i sängen och pratade en stund. Han sa att han längtade efter att han fyller fyra år, då ska han börja på simskola. Sen kurrade våra magar så vi gjorde frukost tillsammans. 
Img 8820
Jag känner ungefär samma nu som jag gjorde när han var bebis. Att jag bara vill väcka honom genom att pussa på hans mun. Jag lät honom vara tills hans ögon kikade in i mina och han kramade mig. Jag älskar att somna och vakna med honom nära. Han ger mig så mycket energi.

 

  1. Älskar sista bilden. Gud så mys!!
    Gillar också egentid tillsammans med ett av barnen i taget. Så givande! Visste inte att det var SÅ tätt mellan barnen. Det är 17,5 mån mellan mina 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Fyra rör blod

Igår fick jag träffa Philip i flera timmar fast det var pappavecka. Jag är lite orolig över hans mage, så jag och S har varit hos husläkaren med honom. De ville utreda vidare och skickade oss till BUMM. Läkaren tittade på hans kurva och han växer som han ska, så han kände ingen oro.

Men vi fick lämna blodprov i alla fall, för att utesluta glutenintolerans och inflammation i tarmen. Det känns skönt när man blir tagen på allvar tycker jag. Det finns inget värre än att känna oro för sina barn.

Img 8726

Redo att åka hissen upp till läkaren.

Img 8724

Så mysigt att få umgås med Flipp en stund under pappaveckan. Och skönt att jag och S kan göra sånt här tillsammans, även fast vi inte längre lever tillsammans. Vi kommer ju alltid vara barnens föräldrar, så det gäller att vi håller sams.

Img 8749

Philip var en riktig kämpe. Först fick han emla-plåster som satt på i en timme. De fick han tyvärr en allergisk reaktion av och blev superröd. Han har väldigt känslig hy. Men han verkade inte känna någonting när sköterskan stack honom i armen. Hon var så duktig! Jag berömde hennes insats efteråt, en sån fantastisk och positiv kvinna.

Img 8739
Det jobbiga med provtagning är att man måste sitta helt still, det var inte Philip så sugen på. Fyra rör blod tar sin lilla tid. Hur som helst gick det bra! Philip har tydliga blodådror, till skillnad från sin mor som är svårstucken. När jag låg inlagd för hjärnhinneinflammation fick de ta upp narkossköterskor som fick sticka mig. Mina små vener är omöjliga att sticka i. Tillslut fick de börja ta prover i mina fötter, det var inte direkt skönt.
Img 8756
Philip fick en liten sköldpadda i plast efter sin provtagning. Han döpte den till Ingrid. Så gulligt namn på en liten leksak. S var tvungen att smita tidigare så jag fick lämna Philip på förskolan till min stora lycka. Varje minut med de här små är en vinst när man bara har de halvtid.

Nu ska vi sätta oss i soffan och äta glass och titta på en film. Barnen fick handla av glassbilen trots att det bara är torsdag.

  1. Skönt att det ändå gick så bra! Och fint att ni kan samarbeta – så otroligt värdefullt för barnen.
    En kanske lite trivial fråga i sammanhanget men Philips tröja?? Outar du eller Stefan stora nyheter eller har han bara lånat den av nån?

  2. Skönt att det så pass bra ändå och fint att ni kan samarbeta så bra – så värdefullt för barnen!
    En lite trivial fråga i sammanhanget kanske men Philips tröja?? Outar du eller Stefan stora nyheter eller har han bara lånat den av nån?

  3. Bra kämpat av honom! Hoppas dom hittar vad felet är så han får hjälp. Min ena son hade också jätteproblem med magen för ett par år sedan. Det visade sig att han är allergisk mot ägg. Jag tyckte det var knepigt i början men jag lärde mig fort vad som innehåller ägg och inte. Idag har jag lärt mig att laga all mat utan ägg och har alltid fika i frysen som vi kan ta med på kalas osv.

    Och du, Philips ögon 😍 hur fina kan dom vara liksom?!

  4. Man får ju säga grattis 😍 de står big brother på tröjan! Hoppas de känns bra!😘om man kommer ihåg Alice när Lillebror var i magen!

  5. Så fin han är! Hoppas det inte är någon allergi..

    Sen måste jag bara fråga pga hans tröja.. ska han bli storebror.. måste isf helt missat 😱

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Träningsvärken från helvetet

Jag följde med Nicklas ut och tränade i veckan. Vi körde ett pass på utegymmet som ligger nära där han bor. Jag har så ont idag. När jag klev upp ur sängen i morse kände jag hur det värkte i benen. Men så skönt att äntligen komma igång med träningen. Jag älskar bara inte träningsvärk. Jag kan lätt få en sukdomskänsla när jag har träningsvärk. Hur gör ni för att lindra den? Stretchar? Rör på er ännu mer? Kom gärna med era bästa tips. Ibland pillar jag i mig en ipren eller två, men de känns inte så bra om jag ska vara ärlig. 

Utomhustraning
Vi gjorde träningsövningar med gummiband och kettlebell. Men många av övningarna var bara med sin egen kropp. Sån träning gillar jag, där man inte behöver massa olika redskap eller ett gym. Man kan köra många olika övningar med hjälp av bara sin kropp. Sidoplankan är en sån övning, riktigt effektiv tycker jag.
Img 8691
Trött Nicklas efter träningspasset. Bådas ben kändes som spagetti. Den där korta promenaden hem kändes extra lång när man var tvungen att bära på en kettlebell som vägde 12 kilo.

Ikväll är sista kvällen innan barnen kommer tillbaka. Jag fick träffa Philip flera timmar i morse när vi var på ett läkarbesök. Han var så gosig och ville vara nära, nära. Jag längtar efter en helg med barnen. Vi ska bland annat gå på dop och förhoppningvis hinna besöka stallet och rida.

 

 

  1. Jag kan ha lätt att bli förkyld av just träna, är en högkänslig person(m.add) som är väldigt ångestfylld. Spänd. Tål inte gräs etc. Stress. Alla de komponenter gör så att ens slemhinnor jobbar rätt hårt och blir lätt angripna. Kroppen jobbar alltid i högvarv liksom. Tänker att du kanske är lite samma eftersom du också verkar bli förkyld titt som tätt. Jag försöker vara medveten om vad som kan stressa kroppen mer och träna mer medvetet utifrån det. Kanske är promenad mer värt en löptur pga. kan bli för mycket pollen att andas in=slemhinnorna blir svagare=lättare att bli sjuk eller kallt så en spänner nacken osvosv…!

    Jag kör stretchning i kombo med hårdare tryck/massage, värmekudde!!!, varm dusch för tvinga till mir avslappning och ökat blodflöde. Dricker mycket vatten och har på mig väldigt varmakläder, ibland punkt vis, typ ullknäskydd, shorts eller långkalsonger. Har houdinis varma knäskydd och fodrade cykelbyxor, ullnackvärmare… både till träning för att inte spänna/dra upp axlarna omedvetet på fel sätt för en är kall någonstans osv! Försök lyssna inåt under träning så rätt partier du vill träna används!
    Återhämtning med mat, sömn, té och värme!

    Lycka till! Kram!

  2. Heja dig! Se det inte som ”nystart” ”omstart”, se det som att du fortsätter. Men försök få in en rutin, och sätt vettigt mål. Alltså inte 5-7 pass i veckan. Börja smått med 2, och öka successivt.
    Ang träningsvärken, den ger med sig ju mer du tränar, musklerna vänjer sig. Men att stretcha, foamrolla och fortsätta röra dom brukar funka. T ex även om det gör ont att ta trapporna, så gör det för det mjukar upp. Och kör inte för tunga vikter i början.
    När jag började träna för några år sedan så var det ibland så att jag inte ens kunde sätta mig på toaletten, och nu får jag bara träningsvärk ibland och den är oftast mild.

    Heja dig och lycka till med fortsättningen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Bananpannkaka – snabbt, gott och nyttigt!

När klockan ringde i morse hoppade jag upp och gick ner i köket och fixade lunch. Idag blir det bananpannkaka med massa färska blåbär och jordgubbar. Så gott, enkelt och nyttigt. Och billigt! (om man bortser från de färska bären som inte är så billiga). Men det går ju bra med frysta också. 

Img 8709
Servera pannkakan med bär – så gott! 
Bananpannkaka
Recept:
1 banan
2 ägg
1 tsk smör eller bregott

Gör såhär: 
Mosa bananen noga. Vispa ihop två ägg, blanda sen ihop smeten. Stek på medelvärme i lite bregott eller smör. Servera med bär eller något annat gott du gillar. 

Img 8712
Gillar du bananpannkaka? Jag älskar det! Och jag önskar att jag kunde äta färska bär varje dag, men det är inte riktigt ekonomiskt försvarbart.

LOADING..