Det har varit en dag då sysslorna har gått i ett. Morgonen och förmiddagen bara försvann i en massa lek och helt plötsligt var det dags för lunch och sen sovstund för Alice del. För min del blev det att pyssla och bygga möbler till vårt nya barnrum. Rummet är nu färdigmålat och jag har en list kvar att sätta dit. Imorgon ska vi köpa tavelramar till de supersöta tavlorna vi har införskaffat, upp med några hyllor och sen väntar vi enbart på en tapet för att det ska vara hundraprocentigt klar. Självklart ska det piffas också, men det är Angelica mycket, mycket bättre än mig på. Hon får helt enkelt säga var saker och ting skall stå medan jag följer instruktioner. Hehe.

IMG_3791
Här ska Alice sova sen när hon flyttar över till ett eget rum om någon vecka, i hennes nya juniorsäng från NG Baby.
IMG_3798
Och i den här Bedside Crib från NG Baby ska Lille Skutt sova i inne i vårt rum. TIlls dess tycker Alice att hon kan få använda den som stöd när hon lära sig att stå upp själv. Jag tycker faktiskt att det är OK.

/ Stefan

  1. Petra skriver:

    Vi köpte en spjälsäng med avtagbar sida, så när sonen blivit tillräckligt stor att han klarar att ta sig i o ur utan några som helst problem kan vi ta bort en sida så det påminner om en vanlig säng 🙂

    Vi flyttade till en trea när han var 11 mån och han började nog sova i sitt rum när vi bott där i en månad. Vi började med att låta han vänja sig vid sitt rum genom att leka därinne och sen sova där på dagtid och efter några dagar uran problem dagtid testade vi även nattetid och det gick hur bra som helst. För att underlätta så hade vi hans första säng som var en resesäng inne hos oss och hans nya spjälsäng i hans rum, så om han hade svårt att komma till ro någon natt kunde vi välja om vi ville sova bra eller inte 😉

  2. N skriver:

    Båda våra barn har fått ”stor” säng i samband med deras 2 årsdag. Det har funkat perfekt för dem. Storebror fick flytta till eget rum när han var ca 5 månader i samband med att vi tapetserade om vårat sovrum. Med en babyvakt inkopplad behövde vi inte känna oss speciellt oroliga. Det gav hela familjen bättre sömn och vaknade han på nätterna och ville komma till oss har vi aldrig nekat det. Hos oss har vi ”regeln” att så länge man är frisk somnar man i sin egen säng men vaknar man på natten är man ALLTID välkommen till våran säng om man vill/behöver. Vid sjukdom ”tvingar” vi dem att sova i vår säng så att vi kan hålla koll. Hur andra familjer löser det är upp till dem vad so funkar bäst, sen kan man alltid bolla idéer och förslag fram å tillbaka för att lista ut vad som funkar för just sin familj.

  3. jonna skriver:

    Om barnet sover i eget rum eller föräldrarnas sovrum är väl ändå upp till varje familj vad som funkar bäst. Vi flyttade över vår son till eget rum när han var 4 månader. Vid 5 månader sov han sedan hela nätter och har gjort sedan dess.

    Sov i spjälsäng gjorde han dock tills han var 2 år. Han sov bra och kände sig trygg i sin spjälsäng och då kändes det onödigt att byta.

    Men med ett syskon på g ville vi testa och se om han var redo för en stor säng så vi slapp köpa en till spjälsäng. Och det har gått superbra! 🙂

  4. J skriver:

    Jättefin säng men hon är alldeles för liten för att sova i en sån säng redan nu! Hon har ju just lärt sig att resa sig! Hasta inte förbi Alice små-år bara för att ni får ett nytt barn så tätt! Så enkelt hänt!

    1. Marie skriver:

      Jag tror faktiskt inte de hastar för att de ska få ett syskon till Alice utan med första barnet är man så ivrig för nästa steg i barnets utveckling och liv, så var det iaf för mig. Min första son fick ”stor” säng vid 17 månaders ålder och i efterhand så var det ju mer jobb då han tyckte det var jättekul att klättra i och ur sängen och göra annat än sova i tid och otid. Med min andra son, som är två veckor äldre än Alice, kommer få byta säng lagom till studenten så jag vet var jag har honom 😉

  5. Anni skriver:

    Jag reagerade på samma sätt som andra som kommenterar och hann bli lite förskräckt. Men för övrigt är det en väldigt söt säng! Ser fram emot rapport om hur Alice hanterar att flytta till eget rum. Jag känner mig inte redo för att flytta min 1åring till eget rum, men min man skulle gärna vilja flytta henne. Vi har inte kunnat ha tända sänglampor på kvällarna för då vaknar hon direkt.

    1. Får man fråga på vilket sätt du inte känner dig redo?

      Har en dotter på 10 månader som fick flytta in i eget rum för en månad sedan ungefär. Första nätterna var ingen hit för dottern som inte ville somna där inne på kvällstid (dagtid funkade fint) och jag vaknade sjuttioåtta gånger under första nätterna kändes det som. Men efter några dagar funkade allt toppen och hon sover hela nätterna utan problem nu. 🙂

      1. Lea skriver:

        Håller med! Vår son fick eget rum redan vid 6 månader, inga protester alls och han sover sedan dess hela nätter (11-12 timmar) i sträck. 🙂

      1. Anni skriver:

        Tja, jag känner väl liksom att jag behöver vara nära henne. Då hon ligger i sängen bredvid kan jag bara sträcka ut en hand då det är nåt, men i ett annat rum måste man ju stiga upp för att trösta/ natta om. Det är nog bara jag som inte kan slita mig och tänker att det är synd om henne om hon måste flytta. Sen har vi inget extra rum heller…

        1. Vi har haft våra barn i vårt sovrum tills de själva velat flytta till eget rum så du är inte ensam. Vår 2,5 åring sover fortfarande hos oss och vi har ändå flera rum så det räcker till alla.

    1. Sussi skriver:

      Samma här. Tycker inte att ett sånt litet barn behöver ett eget rum. Allt har sin tid och plats

Lämna ett svar till Anni Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..