Att våga göra nåt nytt

Philip föddes i början på september förra året och jag sa upp mig från min fasta anställning två månader efter det. Jag vet att många tyckte att det var konstigt, nybliven tvåbarnsmamma… då kan man väl inte säga upp sig? Då om någonsin behöver man väl trygghet och trygghet för många är en fast inkomst. Jag kände precis tvärtom.

Jag ville testa något nytt. Jag ville ha möjlighet att ha mer tid med barnen. Nu kan jag styra över min tid alldeles själv och är inte låst till ett kontor 8:15-17:00 varje dag. Jag är fortfarande mammaledig med Philip men snart börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Frilanslivet! Jag trodde att det skulle vara svårare att få jobbuppdrag, jag trodde att jag skulle behöva jaga jobb. Istället har jag faktiskt haft lyxen att tacka nej till saker.

mammalediglagergren

Jag ångrar dock att jag drog igång projektet med att plugga Naturkunskap 2, det fungerade inte. Jag tänkte nog att det skulle vara enklare och inte kräva så mycket tid. Att vara mammaledig, frilansa och samtidigt plugga blev ett moment för mycket. Jag kände ångest när jag skulle gå och lägga mig. Jag kände mig otillräcklig och på dåligt humör. Stefan märkte ganska snabbt att jag inte mådde bra och våra bråk här hemma handlade om tidsbrist… Vi hade liksom ingen tid för varandra, för så fort Alice och Philip hade somnat var jag tvungen att plugga. Ingenting fastnade. Jag läste och läste, men det var som att hjärnan var överhettad. När jag tog beslutet att vänta med studierna kändes det som att jag kunde andas igen.

Först kändes det som ett nederlag, det var ju så många andra som klarade av att jobba, plugga och vara mammalediga. Varför gjorde inte jag det? Hur svårt kunde det vara? Men nej. Nu känns det inte som ett nederlag. Nu känns det bara bra. Jag har ingen brådska att bli barnmorska. Just nu vill jag satsa på skrivandet och när jag stängde dörren till den fasta anställningen öppnades så många nya dörrar. Jag känner mig tryggare än på länge, vilket kanske är konstigt eftersom jag inte vet hur mycket pengar jag får in från månad till månad.

Ni andra som läser som är eller har varit föräldralediga. Har ni bytt jobb? Sagt upp er? Börjat plugga? Eller funderat på att göra nåt helt annat? Ni som inte vågar ta steget, vad är det som stoppar er? Är det tankarna jag också hade förut, om pengar? Och om vad alla andra ska tycka och tänka? Jag tycker att det är superintressant att läsa mer om er. <3

/Angelica

  1. Elin skriver:

    Jag sa upp mig från mitt heltids jobb när föräldra dagarna tog slut med barn 1, jag blev arbetssökande istället. Jag ville inte tillbaka till ett heltids jobb 5mil bort. Jag har sedan dess varit arbetssökande och hyrt ut stallplatser på min gård. Nu är jag gravid med barn 3 och har slutat hyra ut stallplatser, det gav mig ångest, jag klarade inte av hästarna och barnen. Det blev halvdant på båda hållen. Idag är jag bara en glad hemma mamma

  2. Ita skriver:

    Sa upp mig mitt i livet efter att ha mått dåligt länge på en arbetsplats där folk blev sjuka, jag också. Stod mitt i livet och valde mellan arbetslöshet och utbildning, valde det senare och många höjer ff på ögonbrynen när jag säger att jag pluggar, 46 år gammal men just då kändes valet inte som något val, har ett år kvar av min utbildning (2/3 färdigt alltså) och det har varit läskigt, spännande och väldigt roligt och utvecklande. Vad framtiden har för mig vet jag inte, men att stanna där var aldrig något alternativ. Så just nu är jag glad över mitt mod och min styrka och blir glad av att läsa om dig och dina beslut! Heja!!!

  3. Starkt gjort! Otroligt modigt!

  4. Åh vad roligt! Kul att du vågade! Är ny på din blogg o älskar drivna människor så här kommer jag stanna 😉

    Jag stannar kvar på mitt jobb o har jobbat lite hemifrån sen den dagen min dotter föddes 🙂 har gästspelat o haft några utbildningar på 3h men annars har ja varit hemma med min dotter i jobbat lite grann bara.. Nu e hon 5 mån o ja längtar efter att få gå in o göra något pass snart! 🙂 Kram/L

  5. Malin skriver:

    Jag har pluggat till sjuksköterska sedan jan -12. Efter ett år fick jag min son och var då mammaledig ett halvår och fortsatte sedan studierna men var fortfarande hemma med sonen ett halvår till, tills han började på förskolan. Nu skulle jag ha blivit färdig sjuksköterska i juni men får en dotter i maj så sparar sista praktiken tills mammaledigheten är över, vilket kan bli till jan -17 eller senare, det beror på om pappan kan vara hemma ett halvår. Jag ångrar ingenting utan jag tar barnen i första hand och sedan utbildningen som leder till jobb.. sjuksköterskor behövs överallt. Jag har också som dröm att bli barnmorska så det ska jag fortsätta plugga till men först måste man jobba minst ett år som sjuksköterska. Tack för mig! 😀

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..