Tvillingförlossning akut kejsarsnitt

14192624_1135356983166966_6141775315543609475_n

Igår fyllde jag och Jessica 31 år. Det betyder ju även att vår mamma varit tvillingmamma i hela 31 år, grattis till henne! Och såklart stort grattis till pappa som varit tvillingpappa i 31 år. Men nu är det fokus på mamma som födde oss med akut kejsarsnitt, fem veckor för tidigt, Jag har bett mamma skicka bilder från när hon var gravid och från våra första dagar, jag hoppas att kunna lägga upp de bilderna inom kort.

Hur satte förlossningen igång? 
– Jag var på den vanliga veckokontrollen och låg CTG-uppkopplad när jag plötsligt kände att fick värkar…. Jag ringde på en barnmorska som konstaterade att värkarna var igång….

Blev du inte rädd då?
– Jo, det var fem veckor för tidigt så lite rädd blev jag. Det gjorde inte ont alls och jag hade sett fram emot att föda vanligt, men allt gick väldigt fort. Jag öppnade mig cirka 6 cm ganska fort och vattnet gick. Alla i rummet fick lite panik då de såg på ultraljudet att en av er hade vänt på sig och låg i säte. D
et blev en akuttransport till röntgen för att göra en bäckenbottenröntgen för att se om jag kunde föda med säte….det gick inte och de fick inte stopp på värkarna trots värkstoppande dropp, så nu blev det bråttom. Jag fick kateter och en läkare frågade om jag ville vara vaken under snittet och det ville jag absolut, men en minut senare blev det så bråttom att de var tvungna att göra ett akut kejsarsnitt. Det var väldigt rörigt och stressigt med mycket personal och akutläkare…det var läskigt och er pappa fick inte vara inne i rummet utan vänta utanför. Jag minns att jag var ledsen över att inte få föda vanligt och att er pappa inte fick vara med.

Hur var det att sövas ner så snabbt?
– Obehagligt då jag låg på rygg på britsen i operationssalen och svimmade då du och Jessica tryckte på stora kroppspulsådern. Jag fick syrgas och det gjorde att det akuta blev ännu mera akut. Jag hade ingen kontroll på något och kunde ju inte vara med och påverka, jag minns att narkosläkaren var väldigt gullig och klappade mig på kinden när jag grät…sen somnade jag.

När fick du träffa oss första gången? 
– Jag vaknade på uppvaket ganska många timmar efter operation. Jag minns att jag var ledsen när jag vaknade och ropade efter er pappa. Jag kände på en platt mage och fattade just då inte vad som hänt. Jag fick träffa er genom ett fönster liggades i min säng, ni låg ju i kuvös på neonatalavdelningen. De höll upp er genom ett fönster och ni var så fina! Ni var mörka och supersöta med mycket hår.och såååå små. Sen fick jag klappa er nästa dag genom kuvöserna och jag tror att jag även fick hålla er en liten stund. 

Hur länge fick ni stanna sjukhuset? 
– Jag åkte hem efter 6 dagar eftersom ni ändå inte var hos mig på avdelningen. Ni fick komma hem efter två veckor. Det var lycka!

Hur fungerade det att amma tvillingar?
– Det var så häftigt att dubbelamma! Jag kände mig som en urmoder, men det var svårt att lägga till två barn samtidigt. Jag ammade er vartannat mål och er pappa gav den andra flaska.

Vad är det bästa med att vara mamma till tvillingar?
– Dubbel kärlek och härligt att se er med varandra redan från första dag. Ni låg alltid nära varandra och låg och snuttade på varandra. Det är härligt att se hur tvillingar har en annan människa så nära hela tiden. 

Var har varit (är!) det jobbigaste med att vara mamma till tvillingar?
– Det jobbigaste är och har alltid varit att vara rättvis….100% rättvisa är viktigt för alla tvillingar tror jag. Det är inte lätt att alltid göra samma sak med båda två.

IMG_3297

I pappas famn, ganska så nyfödd. Ingen aning om det är jag eller Jessica… Livet som tvilling!

26438_347586644597_1747298_n

Jessica och jag.

IMG_3293-0

Jag som liten skrutt!

tvillingarnalagergren
Tvillingpuss!

10636368_10153034167314598_3408084619110068582_o
Vi gick modevisning med mamma några gånger när vi var små, här i Mörby centrum.

/Angelica

  1. Så häftigt egentligen att bära på två underverk ❤️
    Man kan inte ens förstå paniken när er mamma vaknar och upptäcker en platt mage, huja vilka tankar som ska hinna snurra innan man får veta vad som hänt och hur det gått.

    Igår lyssnade jag på podden med avsnittet om er väns förlossning och komplikationerna (avsnitt 93) vilket var jättebra! Mer sånt ❤️
    Vill även passa på att säga att hon nämnde bland annat att man ofta hör talas om ”skräckförlossningar” (eller om det var skräckhistorier om förlossningar) MEN min egen förlossning är verkligen ingen skräckhistoria, en helt ”vanlig” och lugn förlossning men jag sprack illa under utdrivningsfasen. Trots att jag skadades så illa så kan jag inte säga att något ont om förlosdningen förutom att de skulle använt perinealskydd eller klipp. Däremot har eftervården varit katastrofal fram tills dess att jag blev så sjuk att jag hamnade på kirurgen istället, där fick jag hjälp ❤️
    Läs gärna mer här http://finest.se/invictus/2016/09/16/min-forlossning-ar-ingen-skrackhistoria/

    Kram ❤️

  2. Katten skriver:

    Du är så SJUKT lik din pappa! Och grattis i efterskott 🙂

  3. Lovisa skriver:

    Vilka fina bilder! Jag kommer ihåg att våra mammor känner varandra så vi gick någon modevisning ihop Vi hittade på något hyss minns jag. Min syster var också med, Sofia. Det var via Lindex! Ps älskar eran podd!!

  4. Lovisa skriver:

    Vilka fina bilder! Jag kommer ihåg att våra mammor känner varandra så vi gick någon modevisning ihop Det var via Lindex! Ps älskar eran podd!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..