När leken blir väldigt precis

Det är fascinerande hur att Alice bara på några dagar börjat leka på ett helt annat sätt än tidigare. Alice har alltid lekt väldigt bra för sig själv, och även vissa stunder föredragit att det ska vara så än att jag, Angelica eller Philip leker med henne. Tidigare har det känts väldigt ”vind för våg” vad och hur hon har lekt. Det som har funnits närmast till hands har varit det som hon har lekt med. Men de senaste dagarna har det förändrats. Det började när vi plockade fram dockhuset.

Om Alice numera vill leka med den lilla bebisdockan som hör till daockhuset (vi tar det som exempel för det händer nämligen varje dag), då är det den hon ska leka med. Och hittar hon inte den lilla bebisdockan, då blir hela familjen involverade i att leta efter den tills den hittas. Allt annat stannar upp och det spelar ingen roll om maten står på spisen så ska det letas efter den lilla bebisdockan.

FullSizeRender

Karaktärslekandet har också utvecklats från att bara leka hund, som jag skrev om för några veckor sedan. Nu involveras hela familjen här också. Alice är hunden Max, Philip är ”Sötnos”, Angelica är Catie och jag är Duke. Alla får vara karaktärer från ”Husdjurens hemliga liv” som är favoritfilmen här hemma just nu, tillsammans med ”Fångarna på fortet”, speciellt avsnittet med Aina Lesse och Malin Gramer.

Hur leker era 2,5-3åringar? Jag är nyfiken.

/ Stefan

 

  1. Anna skriver:

    Hehe det är väldigt uppenbart när Loppi kommer med instruktioner till sina bloggare. Förut var det ”börja puffa för dina inlägg och säg a men inte b på instagram. Nu har de uppenbarligen nyligen haft någon kurs om att blogginlägg och instagramposts bör avslutas med en fråga för att trigga kommentarer. Är ju mer regel än undantag nu med en fråga på slutet hos typ alla. Men om folk nappar så blir det ju mer pengar så det är väl inte så konstigt.

    Men det är inte lite tråkigt när det är så uppenbart att inläggen är skrivna efter någon sorts mall/strategi/affärsidé. Känslan blir ju inte direkt att den som ställer frågan faktiskt undrar över svaren.

    1. Hej Anna,
      Det är inte några instruktioner vi har fått från LOPPI. Vi skriver ju bloggen för er som läser och att vi vill ha en diskussion med er (och mellan er läsare) tycker jag inte alls är konstigt. Kram A

  2. Min son är i samma ålder som Alice och jag känner verkligen igen det där. ”Pappa är mammakatten, mamma är bebiskatten och jag är pappakatten” låter det med variationer här hemma. Det gäller verkligen att hålla koll på vem som är vem 😉
    Men min son har tidigare inte varit så bra på att leka själv men det har också lossnat nu och han har långa ivriga diskussioner ”med sig själv” när han står och grejar med sina leksaker.

  3. Mia skriver:

    Samma ålder som Alice.
    Lekarna har varit rollspelslekar sen ca 6mån tillbaks. Hon ger alla i familjen roller o så ska man agera därefter. Doktor är poppis. Sen gillar hon jaga-lekar och kurragömma. Leker en del själv när hon är hemma och då är det ofta med gosedjur som är sjuka/behöver hjälp.

  4. Cissi skriver:

    Min 2,5åring går också väldigt nyligen in i karaktär men även iscensätter att han är ledsen och låtsasgrinar. Han är olika djur, snigel, orm längst golvet, hund med saker i munnen och äter sin mat utan bestick och använder bara munnen.. Haha, herregud vad roliga saker de har för sig! Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..