Dra ballen i gruset 

Haha igår fick jag en sån sjukt rolig kommentar här i bloggen. ”Dra ballen i gruset”. Jag har aldrig hört det uttrycket innan och skrattade högt när jag läste den. Jag tycker att det är svårt att veta vad jag ska skriva här i bloggen just nu. Ni har ju inte fått veta allt som hänt, av respekt till barnen. Och jag försöker hålla huvudet ovanför vattenytan och göra det bästa av det som händer. Men jag måste ju få vara glad när jag är glad, utan att få kommentarer om att det bara gått två veckor. Två veckor för er ja. Men för mig kraschade ju allt i påskas.

IMG_0146

Mitt i stormen känner jag hopp, glädje och jag har en tro på kärlek i livet igen. 

Jag har haft många veckor, dagar och timmar på mig att se ljuset igen. Vissa dagar ÄR jag så jäkla ledsen. Jag gråter tills jag känner mig helt uttorkad. Jag har skrikit så att jag är hes. Men jag ser ingen mening med att skriva här varje gång det trycker över bröstet och knyter sig i magen. Jag vill inte skriva varje gång det känns som någon drar ner mig på riktigt djupt, kallt vatten och håller fast. Jag ser ingen mening med att skriva här varje dag att jag tar ångestdämpande för att inte få panikångest och åka till psykakuten igen.

IMG_0145

Nej. Jag är stark också och just nu mår jag bättre av att dela med mig av mina positiva känslor. Vill ni höra mig älta och gråta kan ni lyssna på senaste avsnittet av Tvillingpodden. Jag kommer aldrig kunna göra alla nöjda här. Och jag kommer aldrig kunna berätta allt som jag känner och vad som händer. Tänk på det är ni snälla. Jag måste få tro att jag ska bli kär igen. Att jag ska få fler barn. Att jag till och med kanske gifter mig igen någon gång i framtiden även om det inte känns så nu. Stefan vet om det här, vi pratar fortfarande med varandra mellan bråken. Han vill att jag ska må bra och få vara lycklig igen. Jag försöker göra det bästa av livet, gör det ni också.

 

  1. Men klart att man måste kunna se framåt. Det är jobbigt just nu men nån gång framöver kommer ju allt kännas jättebra igen. Känns som en otroligt deppig inställning vissa har att inte tro att det bästa fortfarande ligge framför en bara för att man reda fått barn. För min del var det iaf inte förlossningen som var den stora höjdpunkten utan jag vill ju va med under hela deras liv. Klart du kommer träffa nån annan så småningom om ich livet kommer bli helt underbart!

    Sen tycker jag att påsken var alldeles nyss och att 2,5 månad är en otroligt kort tid att komma till beslutet skilsmässa, men jag har samtidigt ingen aning om vad som ligger bakom och alla gör ju som de vill. För min del innebär det bara att jag har fått två bloggar att följa istället för en.

    Lycka till med allt!

  2. Livet går i perioder! Stefan var bäst för den här perioden 🙂 det är en by period som e lite tuffare nu men även den går över! Sen kommer nästa period och då kanske du hittar nästa att skaffa barn med och till och med fira dig me! Livet har precis börjat på en by kula! Allt löser sig! Klart du ska få må bra igen!

  3. Anna skriver:

    Självklart ska du tro på att allt du önskar ska hända dig. Att du kommer ut på andra sidan av det här och träffar en man som är bättre än du kunnat hoppas, att du får fler barn och ett nytt vackert bröllop. Att livet blir riktigt bra igen och att du ska kunna se tillbaka på allt det här och känna att det var den vägen du behövde gå för att finna den lyckan som kommer sen. Då kommer allt kännas värt det. För om du inte vågar tro och hoppas på det kommer det inte hända. Så kämpa på och tillåt dig att känna allt du behöver känna för att ta dig igenom det här!

  4. Lina skriver:

    Du har inget ansvar för att göra oss läsare nöjda. Ditt ansvar är jämtemot dig, dina barn och de som står dig nära. Jag följer både tvillingpodden och din blogg och önskar ibland att jag kunde kliva in i ditt liv för att bidra med några minuter av lycka. Jag väljer att försöka genom att skriva min första kommentar här. Stå på dig, fortsätt se på livet som du gör, fortsätt jobba med dig själv och keep on beeing an awesome mom. Jag hejar på dig! Det gör jag oavsett anledning till skilsmässa och allt annat skit som för mig är orelevant. Jag följer din blogg på grund av din personlighet och ditt driv. För att våra döttrar är jämnåriga och för att du är så ärlig rampljuset tillåter. Ta hand om dig. ❤

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..