Me too

FullSizeRender 31 kopia

Med anledning av kampanjen #metoo som syns i sociala medier nu vill jag dela med mig av en fruktansvärd sak som hände mig.

En natt för flera år sen förändrades mitt liv. Jag var på jobbresa i Göteborg och våra jobbresor innebar alltid fest. Den här resan var inget undantag. Jag och min jobbarkompis som jag reste med drack mycket, dansade och hade en rolig kväll. Jag träffade en blond och brunbränd norrman som från början var trevlig. Han bjöd på champagne och vi flörtade med varandra. När nattklubben stängde följde han med mig till mitt hotellrum.

Det var en ljummen sommarnatt och folk på gatorna vad på gott humör. Vi åkte den långa hissen upp till rummet och när dörren stängdes blev den tidigare glada och skämtsamma norrmannen en annan person. Han var hårdhänt och ville ha sex. Det ville inte jag. Jag sa nej. Flera gånger. Han lyssnade inte. Han hade ju kommit dit för att ha sex. Han upprepade gång på gång ”Jo, du måste förstå att du är så snygg”. Jag sa nej flera gånger men det hjälpte inte. Min kropp var någon annanstans. Huvudet snurrade av all champagne och jag var livrädd. Den natten förändrades mitt liv.

När han var klar och hade somnat i min säng, på mitt hotellrum gick jag till badrummet och låste in mig. Vad skulle jag göra nu? Väcka min jobbarkompis i rummet bredvid? Leta upp mina avslitna kläder och gå ner till receptionen? Ringa polisen? Jag var så rädd. Så ensam och så ledsen. Jag satt kvar i badrummet i över en timme innan jag gick och la mig i sängen. Jag sov i samma säng som mannen som mot min vilja haft sex med mig. Det var fruktansvärt.

När natten äntligen blev morgon var han borta. Jag låg kvar i sängen och grät. Jag skämdes. Varför hade jag druckit så mycket? Varför hade jag bjudit med honom till mitt hotellrum? Jag borde ha polisanmält våldtäkten. Jag borde ha varit starkare och slitit mig loss den där natten. Jag borde ha lämnat hotellrummet. Men det gick inte. Men att glömma det som hänt, det gjorde jag inte. Det gör jag aldrig.

img_8915_59e5a95e9606ee5b833ab2d0

  1. Petra skriver:

    Tack för att du delar med dig. Så himla modigt! Efter att ha läst ditt inlägg så vågade jag också dela med mig. Så hemskt att så många har historier att del med sig av.
    Vi är inte ensamma <3

  2. sophie skriver:

    Du är inte ensam♥️

  3. Fy fan. Jag fattar nte hur de kan leva med sig själva? Hur många historier ska man behöva höra. Hur många ska drabbas? Så ångt ifrån ensam, så sorgligt det är.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..