När man springer så tårarna rinner

Ah! Känslan av att springa och springa och springa är så otroligt härlig. Jag älskar det! Nu sitter jag och dricker en kaffe och ska strax hoppa in i bilen och åka ner till gymmet med Jessica. Igår var jag där ensam och sprang intervaller igen. Jag får verkligen en kick av att springa. Igår stod jag ute i stora gymmet (finns ett litet tjejgym också) och där är det stora fönster ut. Solen sken, det var frostigt i luften och jag kunde koppla bort exakt allt. Jag kunde verkligen vara ”här och nu” och när jag sprang rann tårarna.

Livet ändå. Det är rörigt, tufft och kämpigt. När man tror att allt lugnat ner sig händer någonting nytt. Allt som händer rör ju inte alltid mig, men mina nära och kära. Och ni som läser bloggen vet att jag påverkas mycket av det. Jag såg att någon kommenterat hos bloggbevakning att jag saknar empati och därför är en dålig förälder. Jag tar inte åt mig av det, för är det något jag har så är det empati.

lagergren_gymmet

Jag älskar de här träningskläderna. Tröjan kommer från H&M och byxorna från aimn. Jag var precis inne på deras hemsida och såg att de fått in tights för barn. Så himla gulligt! Jag skulle vilja att Alice och Philip började på någon form av gymnastik. Det får nog bli till hösten.

img_1827

Hon och jag. Efter träningen ska vi spela in Tvillingpodden. Årets sista inspelning det här året. I förra avsnittet sammanfattade vi året, nu lägger vi 2017 bakom oss och blickar framåt. Jag är övertygad om att 2018 är ett bra och spännande år. Vi har en hel del kul på G som jag snart kan dela med mig av.

  1. Sofie skriver:

    Vi kör nybörjarkurs parkour nu i vår. Tycker att det verkar bra för barn som är lite rastlösa och inte orkar står i kö och vänta 😉 Tror att det finns i Åkersberga till och med

  2. Ida skriver:

    På tal om något annat, i somras lyssnade du liksom jag på ”Jag trodde änglarna fanns” mycket under våra separationer. Jag känner att jag för nu har landat i livet (även om jag är medveten om att det kommer komma fler bakslag). Men när den låten kom upp på Spotify så kände jag precis samma äckliga känsla som den hjälpte mig från att komma ur i somras. Väldigt märkligt att den gav helt motsatt effekt idag. Kämpa på, så fortsätter jag också att kämpa på

  3. Johanna skriver:

    Trist med kritiken men bra att du inte tar åt dig. Det stämmer ju inte alls.

    Väldigt bra bild på dig och Jessica. Det är nog den bästa bild jag sett på Jessica till och med.

  4. Sandra skriver:

    Bra att du inte tar åt dig Angelica, finns seriöst INGEN normal människa som kan tro att du inte är empatisk. Du verkar vara en helt fantastisk mamma och person.
    Jag var tvungen att gå in och kolla vad människan hade skrivit, och jag tolkar det faktiskt som att hen syftade på S, inte dig.. Inte för att det spelar så stor roll kanske, men förstår om elaka saker som skrivs ändå kanske tar nånstans, hur osanna de än är.. så jag antar att jag bara vill ge dig lite styrka.
    Stor kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..