Att behöva psykiskt stöd i flera år

Idag är jag inne i stan och jag har gått i KBT. Det var så länge sen jag var där. Från att ha gått en gång i veckan under hela hösten har vi nu ändrat till ett lite längre samtal, en gång i månaden. Det är med blandade känslor jag går dit. Jag vet att det är SÅ SKÖNT efter. Men det är också SÅ JOBBIGT efter. Det ger mig massor, men det tar också en hel del kraft och energi. Jag kommer alltid därifrån med nya verktyg, nya sätt att tänka på.

Att börja i KBT är ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. Går du och funderar på att ta hjälp? Gör det! Ge det en chans. Jag är stolt över mig själv att jag fortsatt även om det varit tufft. Jag har insett att jag verkligen behöver vägledning i livet, Kanske i flera år framöver. Det vet inte jag. Säkerligen kommer jag behöva stöd i olika perioder i livet i alla fall. Och jag är så tacksam över att den hjälpen finns. Att jag hittade rätt på en gång. Att jag hittade en terapeut som jag klickade med, som jag litar på. Som jag vågar säga sanningen till. Som fått mig att vara sann mot mig själv. Det är helt fantastiskt. 

Från djup till yta. Jag ska boka in en kemisk peeling tänkte jag. Jag behöver få hjälp med min vintertrött hud och få en liten boost. Antingen en kemisk peeling eller en omgång med dermapen igen, som bland annat Akademikliniken gör. Nåt ska jag unna mig nästa månad. 

Nu blir det jobb i mindre än en timme, sen ska jag hämta barnen. Eftersom det är semlans dag ska de få varsin liten semla. Jag tror ingen av dem gillar semla, men de ska få testa i alla fall. Jag ska bjuda över Elsa också. Jessica är sjuk stackarn. <3