Fräsa åt sura tanter

Jag brukar hålla tyst, men nu på senaste har jag inte gjort det. Ni vet, såna där sura tanten (japp, alltid tanter, aldrig gubbar) som muttrar och fräser när det är barn nära. Nu senast jag sa ifrån var på planet till Gotland. Ni som har barn vet hur en trött 2,5 åring kan vara. En trött liten kille som vill bli buren bland alla hundratals stressade människor på flygplatsen.

Just där och då kunde jag inte bära Philip, jag hade ett tungt handbagage och bad honom hålla mig i handen. Han fick panik och skrek. Och skrek. När vi hade hittat en plats att sätta oss på i väntan på att få gå ombord på planet lugnade han ner sig. Och när vi gick på planet var han strålande glad och peppad. Han skrek kanske i två, tre minuter innan vi gick på, men det kändes som en evighet. Inte bara för mig, utan även för tanterna som hade ätit taggtråd och ilskvätska till frukost.

Jag och Philip gick glatt på planet och letade efter lediga platser. Då hör jag en av de två lilahåriga tanterna säga högt ”MEN USCH! Honom vill vi INTE sitta nära. Han skrek, det hörde jag. Usch!”. Sånt accepterar inte jag. Man får tycka att det är jobbigt med barn som skriker, men sådär behöver man inte uttrycka sig. Jag sa ”ALLA har vi ju varit barn hörni!” och tanten fortsatte mumla. Då sa jag ”Ni behöver inte oroa er, vi ska sätta oss långt bort från er”.
Framme på Novi resort på Gotland där vi ska vara i två dagar.  

Jag hade fattat om kärringen drabbades av skrikpanik och Philip fortfarande skrek. Och vi skulle till Thailand. Nu skulle vi från Bromma till Gotland, en flygresa som tar 35 minuter. Jag hade lust att säga ”Tänk vad skönt för min son att han har hela livet framför sig, ni ska snart dö”. Men det sa jag inte… Såklart! Men jag ville ändå markera.

Brukar ni säga till när folk säger saker om er så att ni hör?

Nu ska vi ta en promenad vid havet. Vi har redan hunnit med ett dopp i poolen och lite chips och cola i solen. Drömstart på semestern trots sura tanter på flyget. Och försenat bagage.

  1. Jenny skriver:

    Helt rätt!

    Innan jag skaffade mina barn så satt jag på ett långflyg från Thailand. Med en 2 åring intill oss som skrev i panik i 3 timmar alltså konstant. Jag höll på att gå sönder. Då va det dessutom nattflyg så planet var nersläckt. Jag såg hur föräldrarna höll lugnet och tänkte va fan gör nått då?? Sitt inte bara där. Men nu när jag själv fått barn så beundrar jag deras beteende! Och tålamod! Hade det varit min unge så hade jag velat öppna dörren och kasta ut ungen! 😂 kanske så de tänkte med men höll det inombords. Fy fan vilken stressande situation! ungen somnade tillslut av utmattning men då va det dags för avstigning och byte av besättning så på planet igen efter 45 min och ungen skrek 3 timmar till.. har aldrig varit så glad när jag äntligen klev av planet efter den flygningen. Har aldrig fattat varför man drar med så små barn på långflygningar. Säger hon som ska åka till Grekland i sommar med en 2 och 4 åring. 😅😅😅

  2. Dandy skriver:

    Om man inte har barn själv,så är barn jobbiga,särskild på flygresor..man fattar st det är jobbigt för barnet,föreldern och alt det där..och kanske surtanten borde varig tyst…men jag forstår henne…skrikinga barn…usj..

  3. Sandra skriver:

    Som mamma till ett barn med förmodad adhd får jag ofta blickar, suckar och kommentarer. Jag är aldrig tyst, ger alltid ”svar på tal”. Dels är jag så jävla less på att folk antar att jag är en slapp förälder som inte uppfostrar mitt barn. Men framför allt vill jag visa mitt barn att dessa kommentarer inte är okej, för han hör dom ju också. Han ska inte växa upp och tro att han ska stå ut att med höra elaka saker bara för att han inte passar in i en norm.

    Stackars Filip, jag tror inte han ville sitta bredvid Häxan Surtant heller så han var nog den som var gladast av dom två 😉

    1. Angie skriver:

      Jag har en 3-årig dotter som är väldigt hyperaktiv, blir lätt aggressiv och har svårt att sitta still. Vi tror också att hon kan ha ADHD. Jag skulle så gärna vilja flyga utomlands men kommer aldrig klara av att ha henne sittandes i ett flygplan då hon skulle få massvis med utbrott och ränna runt i gången. Hela vår vardag är så begränsad då vi knappt kan göra något utanför dörren utan att det slutar i kaos. Folks blickar och kommentarer överallt. Det värsta jag utsatte oss för var att gå på en väns dop härom helgen. Vår dotter fick spel o börjar prata högt, skriker mitt i gudstjänsten o springer runt så vi fick gå ut ur kyrkan flera gånger medan andra jämnåriga barn satt som ljus i bänken helt tyst. Vi skämdes både hennes pappa o jag, men sen efteråt så tänkte jag: Neej, det är inte henne det är ”fel” på. Det är samhället. Alla barn är unika och folk borde ha mer förståelse för det och sluta med alla normer över vad som är ”rätt” och ”fel”. Det är så lätt för andra att döma, men de har ingen aning egentligen sanningen bakom.

  4. Jag är lagd tvärt emot. Jag kan erkänna att jag skäms för det ibland. Jag har aldrig gillat barn egentligen och att resa är ett sätt att koppla av. Inte bara för mig men också för er barnfamiljer – I know.
    Men jag som är utan barn och aldrig gillat barn kan tycka det är respektlöst av småbarnsföräldrar att dra med sina skrikande ungar på LÅNGA flygningar. Barnet trivs kanske inte på den långa flygningen, du som förälder får svettas och får massa ord och blickar kastade omkring er. Dessutom får alla andra som sitter på flyget en allt annat än harmonisk start på semestern. Hur föräldrar än förklarar det för mig så ser jag inte hur det slitet (för alla parter) kan vara värt det. Då tänker jag att ni hellre borde vänta tills ungen är gammal nog och inte skriker sig genom 75 % av flygturen. Jag säger inte att föräldrar till små barn inte förtjänar samma semester. Jag säger bara att de/ni borde vänta tills de kommer upp till en ålder att de förstår vad som väntar dem de kommande timmarna och vilken påfrestning det innebär.

    1. Karin skriver:

      Flög hem igår efter en vecka i Kroatien med en 2,5-åring och en typ 3-månaders bebis.
      Svärmor bjöd på resan, annars tycker jag det hade varir ovärt att åka om vi betalt själva. Vi åker utomlands på solsemester tidigast 2020 har vi sagt (beroende på hur bebisens humör utvecklas) Även om flygningen gick över förväntan!

    1. Maria skriver:

      Kan faktiskt hålla med dig främst gällande långflygningar. Barnen vill verkligen inte vara dör inte ens jag vill vara på planet. En gång flög vi businessclass till san fransico och ett par har tvillingar på 4 månader som skrev från gaten till avstigning av planet. Jag hade så ont i huvudet att jag kräktes av migrän på Arlanda. Flera bad flygbolaget om pengarna tillbaks för att som bekant för många är businessclass inte gratis och jag är en av de som tycker stt det bör vara 16 årsgräns där just för att det är så jävla dyrt att man inte vill att någon förstör hela resan. Även till och från Thailand nu i januari skrek alla spädbarn exakt hela vägen. Till slut började jag om min sambo leka tittut med en liten en som skrattade och lekte med oss i 2 timmar så hans föräldrar fick sova lite. Så ja förstår dig men på ett flyg på 1-3 timmar fine låt dem skrika om man nu vill ta sig med flyg någonstans med ett litet barn.

    1. Annica skriver:

      Jag anser att folk som du är oerhört egoistiska. Du vet inte varför folk reser. Alls. Jag reser vartannat år. Långflyg. Själv med TVÅ barn. Bor utomlands och vill träffa min familj, särskilt som min mamma är väldigt sjuk Men jag kanske ska skippa det för din skull? Så du slipper jobbiga barn? Fy på dig egotrippade människa 😡

      För att ge kommentar på inlägget. Ja jag ger svar på tal. Vi har fan alla rätt till att existera, inklusive flyga. Det har ni barnlösa inte någon ensamrätt till på något vis. Förstår inte riktigt hur ni tänker där. Hur har ni mer rättigheter än oss andra?

      1. Håller helt med! Barnlösa ska vara tacksamma att barn föds så de kan få pension och njuta av välfärd när de blir gamla. Sluta gnäll och se resande som ensamrätt bara för att du inte har barn missunnsamma människa!

      1. Vi är alla olika. Jag har inte kastat personliga ord på dig/er, Annica. Jag bara yttrade min åsikt. Kan också tillägga att jag heller inte bor i Sverige och också har flugit till MIN familj flera gånger. Jag reser inte alltid för nöjets skull. Dessutom så tycker jag att bara för att du har barn så ska inte allt tillrättaläggas enbart dig och din familj. Jag som inte har barn, har rätt till lugn och ro. Jag ska inte behöva förvänta mig ett skrikhelvete på flyget bara för att din unge är trött. Då tänker jag att du kan sätta dig borta vid djurhörnan på tåget istället. Jag hade en trevlig ton i första kommentaren och yttrade bara min åsikt men blev lite förvånad över att du svarade så aggressivt med en gång. Så Då får du samma långa tillbaka. Le åt livet istället och acceptera andras åsikter. Din bittertant.

  5. Emina skriver:

    Japp,hade varit hos läkaren med min ettåring och satt i vänthallen och skulle ge honom lite banan, passade på att ringa mina man för att berätta vad läkaren sagt,jag sitter alltså längst in i hörnet och pratar väääldigt tyst,folk brukar ha svårt att höra ibland,men men,sitter en gubbe en bra bit ifrån oss,ser att han tittar surt och verkligen muttrar,och säger något där det enda jag hör är”jävla svartskallar” ,sen reser han sig upp och lämnar sin tidning och går därifrån och muttrar igen. Blev så himla paff först, sen kommer adrenalinet,jag går efter gubben som bara hunnit en bit och skriker hallå, när han stannar så säger jag”mig kallar du inte jävla svartskalle, fattar du det!” Gubbens min alltså,priceless.hade jag varit ensam hade jag lätt velat ta en diskussion med karln,men ville inte göra det inför mitt barn,nu skrek jag ju absolut inte så han blev rädd eller så..jag brukar aldrig säga ifrån men just där och då när jag kände att han inte hade något som helst fog att säga något till mig överhuvudtaget så var jag tvungen och guuud vad bra det kändes,nej mer sånt än att lida och sura sen i det tysta över vad folk sagt,då kan de grubbla över sitt beteende istället 😊

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..